Nytt läge |
|
Skrivet av | Fidde |
Tja grabbar. Skriver av mig lite idag.... Igår började liten på dagis. känns konstigt att det gått 1,5 år sedan han kom, men å andra sidan kunde inskolningen inte kommit bättre i tiden. Han kräver en stimulans som varken jag eller frun orkar med varje dag från 08 till 19. Så enkelt är det. Det lustiga är att jag som arbetslös går nu hemma och bara väntar på att de ska komma hem. Visserligen har jag saker som ska göras ( t ex renovera ett rum, göra klart några projekt som kan ge pengar m.m.) men ändå. Förhoppningsvis går det så bra att han är inskolad och klart om 2 veckor och då kan jag och fru min dra igång träningen på allvar. Ska bli skönt. Nu har jag skrivit klart...måste ringa lite. Tjingeling ! |
|
Svar på tråden: Nytt läge | |
|
|
Hur känns det egentligen? |
|
Skrivet av Gl@d | |
Hur känns det egentligen nu när "liten" är allt i din vardag? Jag väntar på mitt första i september och funderar på det mesta om hur livet kommer att ändras. Jag har ingen aning om vad jag egentligen skall känna, min fru är den som känner allt för tillfället, jag reser bara med. Visst vi pratar om det, och jag har sett Lilla MY (arbetsnamn) på ultraljud, men sdet är inte jag som mår illa och känner att ett nytt liv växer inom mig. Jag lever ettt rätt enkelt liv för tillfället med hyfsade rutiner och det som är viktigast för mig är min fru. Alla säger att det förändras, och att barnet blir allt. Men hur känns det? Kommer jag att räcka till? Oj, jag känner att jag kan skriva ett bra tag till, men jag tror jag slutar nu. |
|
Tungt... |
|
Skrivet av Totte | |
det kändes som att du var lite nere där.... OK, såhär är läget: TÄNK igenom vad du anser är det viktigaste att ge barnet, 1 grej bara! För mig var det trygghet, att jag FINNS för dom, att de kan komma till mig om allt skiter sig. Sen har du MÅLET i sikte och om du känner i hjärtat att du börjar förlora det får du hitta det igen. tiden med en liten unge är turbulent, tröttsam, jobbig, slitsam, osövd och total underbar. Gå efter ditt hjärta, om det känns rätt då ÄR det rätt! Barnet blir MYCKET men FAMILJEN är allt! Kom ihåg att försöka, när barnet sover, att ta en liten stund, du och din älskade, där ni fortfarande är ett par, ett stearinljus, lite te/kaffe, se djupt i ögonen, bara då och då. Och ja, du kommer att räcka till om du håller målet inom synhåll, visst kommer du/ni att ha stunder där ni är TRÖTTA men ni kommer att överleva. Livet kommer att ändra sig men ändring kan faktisk vara till det bättre eller hur??? |
|
|
|
Känslan ... |
|
Skrivet av Fidde | |
...före och efter är som natt och dag ungefär. Jag var som du, ganska råddig till hur jag kände och vad som var ok att känna och inte. Hade väl svårt att greppa uttrycket "Jag är Pappa" innan förlossningen men gjorde allt för att vara med på mvc-undersökningar, ultraljud och liknande. Kände mig delaktig på så sätt. Efteråt då ? Jo, det tog några veckor innan jag faktiskt landat och insett att vi nu för alltid är tre eller fler. Robin tog ju all vår tid och uppmärksamhet. Att förändringen skulle bli så stor var jag inte helt med på, men såhär med lite distans till den första tiden gjorde jag varje sekund mitt bästa för att finnas där för min familj. Blöjbyten, mys och nojs var mitt bidrag till Robins första månader och visserligen är det inte så mycket men avlastningen för mamman räckte väl till. Kände mig stundtals utanför i och med amningen men i snacket med mina vänner som hade barn kom jag efter några månader på att det var fullt normalt. Var många gånger avis på att Robin och hans mamma hade sån bra kontakt, och att jag närmast var en lekfarbror. Egentligen inte så konstigt, men det är först nu de senaste 3 månaderna som jag verkligen fått komma in i Robins liv och han litar blint på mig. I dagsläget är det på sätt och vis obeskrivbart hur härligt det är att ha en son. Det händer alltid något, han är med jämt med sitt underbara leende och sin oförtrytliga nyfikenhet. Känslan av far-son kommer mer och mer för varje dag, och hemmet är fortfarande det tryggaste som finns. Mina bästa tips till dig är nog dessa : 1. Du kommer bli den bästa pappan för Ditt barn. Det finns ingen som kan konkurera om den platsen. 2. Stötta mamman helt och fullt. Amningen är en tuff period för både dig och henne, sömnbristen gör sig påmind för de flesta. Håll i minnet att det kommer bli bättre med tiden. Då orkar man oftast ett tag till. 3. Tag plats som pappa. Visa att vill och kan, gör ditt bästa för att skapa en egen relation med barnet. 4. Skit i vad mormor, farmor, släkt och vänner säger att "man ska göra" ! Följ eran känlsa i varje situation så blir det bra. Det finns ingenting som heter "Du måste göra såhär..." *fet dunk i ryggen* |
|
*trillar framåt* |
|
Skrivet av Gl@d | |
tack Fidde | |
Always here ...*imt* |
|
Skrivet av Fidde | |
. | |
|
|
Barn är underbara... |
|
Skrivet av Totte | |
härliga, söta, spontana och ett jävla jobb. Att vara utan en stund per dag är faktisk trevligt, man är inte tillsamman med sin tjej/fru/sambo (osv) 24 timmer i dygnet, det skulle bli jobbigt värre i längden eller hur??? Är det ett bra dagis kommer han att lära sig att umgås och fungera socialt, det är svårt att klara som förälder, mina barn stortrivs och har lärt MYCKET som vi inte har kunnit klara lika bra. |
|
Välgörande ord |
|
Skrivet av Gl@dare | |
Tack Totte, jag tror att för många tankar snurrade i huvudet samtidigt där, och jag lät nog väldigt nere. Jag skall tänka på vad du skrev!! :-) | |