Vårdnadstvist, fy fan |
|
Skrivet av | Anonym och nicklös idag |
Är mitt uppe i en vårdnadstvist och känner mig mycket osäker. Skulle vilja få kontakt med pappor i liknande situation. Finns det någon här i samma situation som jag? | |
Svar på tråden: Vårdnadstvist, fy fan | |
|
|
Tvist har vi inte längre men... |
|
Skrivet av Totte | |
hon gjorde sitt bästa för att få barnen ensam och jag bara skulle betala....ruttet!!!! Ett snabbt råd: Barn behöver BÅDA föräldrar!!! Helst ihop men det näst bäste är att barnet har tillgång till båda på något vis. Jag har barnen varannan vecka och det fungerar kanonbra fast det kommer en tid där de vill/kan/får välja och då måste jag och x-et respektera deras beslut fastän det blir hårt för en av oss. Du är precis lika viktig som mamman (förutom amning ju) för barnets utveckling men du måste förstå att det kostar tid och energi men är värd ALLT. |
|
Tack Totte |
|
Skrivet av Anonym och nicklös idag | |
Ja, min situation är kaotisk just nu. Dessutom har jag en känsla av att den är mycket speciell, och vill därför inte hänga ut den här i fN. Men jag skulle gärna vilja få kontakt med sådana i min situation. Har letat här på fN, men inte hittat någon sådan kontakt. | |
|
|
Kolla på Ensam/Gemensam vårdnad |
|
Skrivet av Pappa KP | |
Åtminstone förr var det en fantastiskt bra snackgrupp just för personer i din situation. Kan bara instämma i det Totte säger. Önskar dig lycka till av hela mitt hjärta! | |
Jag får nog lämna... |
|
Skrivet av Totte | |
walkover i den fråga. Jag tog i med storsläggan direkt, hade tag på advokater och fick bra råd som jag använde på följande sätt: Jag skrev ner vad jag gjorde med barnen, hur vi lekte osv. kontakt, utveckling osv. Det var oumbärligt i familjerätten, jag kom inte av mig, hade bra argumenter i handen, kom ihåg allt och var saklig och lugn. X-et hade 1 argument: "jag var hemma med dom hela tiden!" samtidig som hon var .... ganska o-lugn kan vi kalla det... och vi har numera delat vårdnad samt en vecka vardera åt gången tills barnen/situationen tvinger fram ett val, ingen pengar fram och tillbaka och var sitt barnbidrag. X-et tog VÄLDIGT illa vid sig över att jag inte bara släppte barnen, betalade barnbidrag och höll käft men barnen är jättenöjda och det är det viktigaste! |
|
Ja, det är i princip samma |
|
Skrivet av Anonym och nicklös idag | |
attityd mitt X har. Släpp barnen och betala! Men barnen (mkt unga) trivs bättre hos mig än hos henne. Nu har vi fått varannan vecka interrimistiskt. Och hon ser rött. Var det du som lämnade henne eller var det tvärtom? |
|
|
|
Hon... |
|
Skrivet av Totte | |
knullade bredvid seriöst och kom en dag och berättade att nu var det slut. Då jag hade litat 100% på hende tog det _hårt_ att upptäcka och då hendes strategi med att hon skulle ha barnen var ohållbar (hon klarade dom inte ens då vi var ihop) blev jag _väldig_arg_!!! Hade det inte varit för barnen hade jag dödat hende men jag ansåg att det är en kass ballast för barn att växa upp med "att mamma var dum och pappa dödade hende för det och därför är vi inte hos någon av dom". Hon satt i 1 timme o berättade för mig hur kass jag var som pappa och att jag inget hade att ge dom rent mentalt, utvecklingsmässigt osv. Som tur är hade jag _väldig_ bra respons från mitt bakland (vännor + familj) som innan allt detta hade berättat att de tyckte att jag var en bra pappa så jag beslöt mig för att även det var en _fet_ lögn från hendes sida! Jag hade därför skrivit upp alla argumenter och försökt att se dom från barnets sida bäst det går, barnet kan inte välja och därför MÅSTE föräldrana se saken så objektivt som möjligt och tänka på BARNETS ve och väl först och främst och _sen_ ta vad som blir över. Det gick ju vägen i familjerätten som sagt var. Jag beslöt mig att bli en klippa i barnens liv, de kan _alltid_ komma till mig, jag har "evig" (host host...) tålamod med dom, jag förklarar _varför_ saker och ting bör/ska/inte får utföras osv eller helt enkelt uppfostrar dom med ömsesidig respekt. Deras mamma har under tiden hunnit bli kastat ut av älskaren (efter 5 veckor...), gått genom 6 killar, haft minst 1 oönskat graviditet (hon visade mig test-stickan...), flyttat ihop med ett psykfall och lika snabbt gått isär, fått byta telefonnummer osv. på bara 2 år... Jag samlar ihop de misstag hon gör, dokumenterar dom och blir det strul som _drabbar_barnen_ ska jag göra _allt_ i min makt att få ensam vårdnad men än så länge verkar hon ha fattat att hon inte kan hålla på i den väg och har faktisk lugnat sig en aning. Hon har också lärt sig att man inte ska pissa på mig, jag kan bli en mycket farlig motståndare när jag vill, jag är ökänd för att _aldrig_ ge upp!!! |
|
Oooooh herregud |
|
Skrivet av Anonym och nicklös idag | |
Ja, jag har inga sådana bevis på min sida, men har mycket annat. En vacker dag hoppas jag att barnen åtminstone ska se hur jag kämpade för dem... | |