Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Nu har vi påskveckan, lovveckan...

Skrivet av Pappa AJ, han med Lilla aj
(även på annan Snack, jag vet)
Nu har vi påskveckan, lovveckan...
Vi ses lite mer än en gång i månaden sedan en tid (hade dock sportlov) och nu ska vi få påsklovet eftersom två höstlov och två semesterveckor drogs in av Bf härom åren. Ja, inte därför, men man kan väl se det som en liten kompensation. Vi ska egentligen ses, enlig dom som kom efter överenskommelse i muntlig förhandling, varannan torsdag em till måndag morgon, om nödvändigt på Bf:s ort eftersom det är skola som gäller.
Nåja, nyss fick jag meddelande att påsklovet är "inställt". Dottern vill hellre resa med sin mamma och någon kompis på en äventyrsgrej, vad det nu är ("Pappa, du frågar och är så nyfiken..."). Okej, säger jag, vi gör så nu men jag vill att vi i fortsättningen kan ha lite framförhållning.
Svar av Bf: Jasså, du tvingar henne bort från sin skolkamrat.
- Nej, säger jag (jobbet undrar väl, många nyfikna öron i bakgrunden här), jag vill bara att vi snackar SEN om hur vi ska...
- Jasså, skriker Bf, du fattar inte att hon vill bestämma själv någon gång.
Då avbryter jag (också) Bf och påpekar att jag försöker vara smidig (främst då Dottern är i bakgrunden och lyssnar):
- Jag vill vi ska FÖRSÖKA komma överens framöv...
- Ska polisen hämta henne, menar du? Nu ska hon alltså inte få vara med sin kompis...
(SKRIKER egentligen Bf i andra ändan medan Dottern lyssnar på HENNE).
- Vi har ju faktiskt kommit överens om hur vi ska göra med... försöker jag, dumt nog, argumentera lite.
- Så du HÄMTAR henne med tvång, va???
Samtalet fick avgrytas.
Gissa vilken bild Dottern får av mig, som dessutom inte kan (turligt nog) brusa upp eftersom jag sitter på jobbet och just (nyssens) slutför en sak innan jag ska gå hem för dagen.
Vi har setts två dagar dsedan sportlovet, cirka (DET fick vi dock ha, för skidhyra har inte Bf råd med...).
Nu åker de alltså på okänt antal dagars äventyr, har bokat biljetter. Tänk om jag också hade bokat biljetter??? Okej, sportlovet har inte börjat än, men jag har ju tjänstledigt en vecka från jobbet (men får tillstånd nu att jobba ett par dagar).
Puh, som en nalle skulle säga.
Jo, jag vet, ska ta i med hårdhandskarna... Men vem tror ni blir lidande på det??? VI har redan kört Tinget och Länsrätten (som tyckte att vi ju "ändå ses ibland", "och hon är ju så gammal så hon har inte samma behov av föräldrarna..."
Själv tror jag att ett barn som närmar sig tonåren HAR behov av en Pappa och en Mamma!!!
Svar på tråden: Nu har vi påskveckan, lovveckan...

Har inte din dotter e-post?

Skrivet av  Christopher
Det vore väl en möjlighet att kommunicera med henne utan att mamman nödvändigtvis läser allt?
 

De har ingen dator...

Skrivet av  Pappa AJ, han med Lilla aj
och på biblioteket är det kö. En idé, annars, framöver.
 

Skolan då?

Skrivet av  Christopher
Många skolelever, bl.a. mina brorsöner, har tillgång till e-post och dator via skolan.
 

Inte så modernt.

Skrivet av  Pappa AJ, han med Lilla aj
Fax finns på skolan...
 

Mobiltelefonen?

Skrivet av  Christopher
Man kan ju faktiskt läsa e-post i telefonen också, inte bara skicka SMS, MMS etc till den.

Din dotter får kanske snart nog en mobiltelefon?
 

Hon har mobiltelefon,

Skrivet av  Pappa AJ, han med Lilla aj
den är bara på på resorna till/från mig.
 

Stå på dig Ajaj-mannen!

Skrivet av  Migoo
Helt klart är det så att hon har behov av er båda! Sen att hon naturligvis inte kan bo hos er båda samtidigt är ju en annan sak :)

Fy fan det där du skriver låter förjävligt. Vad tror morsan att hon skall vinna på det där? Tror hon verkligen inte att det kommer att komma fram en vacker dag hur det hela ligger till, oavsett vad bild hon försöker måla upp? Det lär slå hår mot henne!

Man kan bli ordentligt upprörd för mindre!
 

Hoppas, hoppas...

Skrivet av  N!cklas
..att det på något sätt löser sig för dig. Jag har svårt att första att föräldrar kan bete sig på detta viset när det gäller barnen. De små, oavsett ålder egentligen, har rätt till bägge föräldrarna. Åtminstone tills de själva säger ifrån/väljer.

Hoppas, hoppas att jag aldrig hamnar i en sån situation.
 

USCH!!!

Skrivet av  Flu
Sådant där är så oerhört fel! Snacka om slag under bältet!

Det är aldrig rätt att vända ett barn emot en förälder! Oavsett hur svårt det kanske känns att låta bli ifall man själv råkar vara arg, bitter eller vilken bakgrund & syn hon själv nu må ha. Och definitivt inte med påståenden som ju verkar vara helt grundlösa.

Stå på dig och gör det rätta så kommer det till slut att bli bra mellan dig & dottern !
 

Försök att kontakta Lilla aj

Skrivet av  Gl@d
direkt, utan ditt exs inblandning.

Lycka till du har all mitt stöd!!
 

Tack till alla

Skrivet av  Pappa AJ, han med Lilla aj
Christopher, Migoo, N!cklas, Flu, Gl@d osv... (här och på andra sidor!!!).
Jo, det som är knepigt är att Dottern mer och mer fjärmar sig från mig (när hon är hos sin Mamma), det är _numera_ hon som ber om att få ändra dag och sedan står för det. Tidigare tyckte hon jag var "feg" som inte sa nej ibland, men på förfrågan utan Mammans närvaro sa hon att hon säger det hon vill.
Jag förstår att hon vill _både och_, och hon trycker på, med sin Mammas ihärdiga stöd, att hon är så stor nu, att hon "ska" få bestämma själv (hon är ju 11 ½ år gammal nu). Alltså vill hon ändra sig strax före umgängen, Mamman höjer rösten mycket om jag ifrågasätter till _Mamman_ att jag måste förstå att hon "kanske inte alltid vill träffa mig utan ha något roligare...".
Så, ärligt talat, frågan är om Dottern någonsin får reda på hur det ligger till. Jag är av naturen optimist, man _måste_ vara det. Dock måste man också se verkligheten, och försöka att inte ge upp (men det känns tungt, ibland, att inte kunna erbjuda just det som Dottern vill - OCH det som Dottern behöver men självc inte vet om).
Så tar Mamman upp, och sedan via Dottern, att hon har "RÄTT" att träffa mig - tolkningen är att hon inte "ska tvingas", då säger hon det själv efteråt ("Det är väl inte kul om jag tvingas åka till Dig", efter en lång diskussion med Mamman som argumenterar trots att jag bara vill konstatera läget).
MIN personliga tolkning är att ett barn har RÄTT att känna och umgås med föräldrarna, att FÅ vara det, att VARA med... inte "bara" om man vill.
Jämförelsen med när studenter på det glada (sic) 1960-talet SJÄLVA skulle välja lektionernas innehåll, och därvid aldrig få veta vad de missade, är kanske inte helt fel.
Mammans tidigare problem (strul, drickande och trol. starkare saker ibland) kan jag inte peka på, eftersom det inte finns tillstymmelse till bevis för sådant, det var ju år INNAN dottern föddes och det KAN hända allt är okej numera. Man funderar dock, ibland.
Återfall KAN ju inträffa. Jag har inte tagit upp detta så mycket här, men kanske någon kan tipsa. Jag _vet_vilka signalerna är, men man kan inte bara gå på signaler. Det vore bra om det inte är så, men i så fall också hemskt om jag tar upp det - kan starta något negativt (en ytterligare moment 22-situation).
Ja, ni förstår säkert. Tack för alla svar och allt stöd!!! Myndigheter, rätt osv ger inte mycket till stöd mer än någons muntliga ord ibland (som jag tock SJÄLV tar till mig som stöd!!!).
 

Stå på Pappa AJ

Skrivet av  Smålandspappa
Tyvärr har jag inga egna erfarenheter eller tips att ge dig. Kan bara knyta mina händer och hålla tummarna för att det på något sätt kan lösa sig för er.

Ge inte upp....förr eller senare kommer du att få utdelning på ditt kämpande.

Varma Soliga vårhälsningar

 

Tack D samma!!! imt

Skrivet av  Pappa AJ, han med Lilla aj
 

Känner så med dig Aj

Skrivet av  Benji
Aj, jag läser, och l(fr)äser, gång på gång gör mamma Aj så här mot dina fina stunder med er dotter. Något måste hända, för så här får det inte lov att gå till. Som någon "ovan" skrev, hon vänder dottern emot dig. Du måste sätta p. Men, hur.

Ni bor inte så långt ifrån varandra längre, om jag förstått det rätt...9 mil (?) Kan du inte flytta närmaare din dotter? (jag vet, det är jättesvårt)

Håller dig lugn, det är bra, men vet tusan inte om du skulle bli arg, och drämma näven i bordet, en gång för alla. Jag hade tagit tag i detta, gjort något.

Hälsningar från Benji.
 

Näven är nästan omlindad

Skrivet av  AJ och Lilla aj (hos sin Mamma)
Har gjort det mesta, avvaktat, varit smidig, försökt förhandla, gått till olika instanser, anmält till Föräldrarätten, gått till Tingsrätten (där fick jag ju igennom en del, men Mamman stretar emot), försökt komma med nya förslag, försökt gå via samarbetssamtal, pratat med skola och rektor (gamla stället) ang. tider osv och info (även nya skolan), gått till Länsrätten... Mamman lutar på huvudet, blir så sårad och förstår inte alls hur jag kan göra så, när det fungerar "så bra"... Jag blir uppmanad att förstå att dottern har behov av kompisar (det vet jag väl, har kämpåat för att hon ska ha kvar de som finns här och på förra orten, OCH träffa dem på nya orten ÄVEN när vi har vår tid - här eller gärna där), och att det är "sååå" tråkigt för oss att behöva gå till en rättegång, det skulle låsa positionerna, inte ge något och - enligt lagman och medlare på LR - jag skulle riskera att förlora saken...
Nåväl, kämpar på, nästa gång tar jag advokat till hjälp, även om det blir luta-på-huvudet-och-snyft hos mamman.
Dock ser jag alltid först till DOTTERN, och hur saker påverkar henne, NU liksom FRAMÖVER, det är ju en balansgång.
Sklickar några påskpresenter till Dottern med post, ringer när det går att komma fram, hoppas vi kan ses vid nästa helgumgänge.
Semestrarna är bokade och till stor del redan betalda, hoppas vi kan ha dessa tillsammans (förra året blev en vecka "indragen")...
Tack för allt stöd, tar en dag i sänder......
 

Dottern vill att

Skrivet av  Pappa AJ (han med Lilla aj)
"vi" ska bo där "vi" bor, det som hon tidigare kallat "hemma" även inför Mamman (inte numera, nu är det "hos Pappa")...
Jag har funderat på liten bil eller hyra ett rum...
 

fy f*n

Skrivet av  Andy
Låter inte kul. hoppas det löser sig och stå på dig...
 

jepp, stå på dig AJ

Skrivet av  pappa2be
Alltså, va jobbigt det måste vara. vet inte om jag kan ge nå bra tips eller förslag till dig. Kanske du ska försöka att prata med din dotter, innan hon blir tonåring ;)
Att du och mamma inte är överens och så. men att du vill att hon ska veta om att du älskar henne jättemycket och så.

stödjer dig totally!


 

Tack Andy och pappa2be

Skrivet av  Pappa AJ (han med Lilla aj)
och alla andra!!! Försöker allt prata, men det är svårt att ta upp sådant, det får bli spontant när det är läge, med risk för att det spårar ur och blir anklagelser från henne som jag känner ligger i snack de haft hos Mamman...
Jag försöker tona ned och tala om anpassat för hennes ålder, men aldrig baktala Mamman, bara så långt att vi har kommit överens om vissa saker och att jag alltid lyssnar på Dottern...
Det knepiga är att Dottern ibland säger sig ha minnen av saker som definitivt inte kan ha hänt, att Mamman och jag skulle grälat "hemma", att jag förbjudit henne vissa saker, att jag lovat henne andra saker när hon var liten... Hon "minns" saker som hände på ett ställe vi inte bodde på vid ett vistt tillfälle, och liknande...
Nu har Dottern "själv" kommmit på att jag låter bli att skicka iväg breven till henne, och att jag borde vara skyldig att "också" bidraga till Dotterns saker, ekonomiskt (jag betalar redan avsevärt mer än vanligt, av fri vilja)...
En del brev kommer tillbaka oöppnade efter ett halvår eller flera månader.
En del vet hon inte om, och säger att jag ju "alltid ljuger", för det "vet ju alla om"...
Tonåren på väg...
 

Låter inget vidare

Skrivet av  Andy
och problemen är väl att i tonåren är det besvärligt ändå? Kan du inte få proffshjälp med att handskas med dottern och lögnerna hon har fått intutat (för det är väl därifrån lr?)

Jobbigt iaf. Jag är glad att mitt ex och jag kommer överens mkt bra men det tröstar knappast dig.

Stå på dig.
"stor kompiskram" om man får säga så, karlar emellan:-)
 

Tjabba, samma imt

Skrivet av  AJ aj
 

Hej på dig

Skrivet av  pappa2be
undrar bara hur det går för dig?
 

Hej där!!!

Skrivet av  Pappa AJ, han med Lilla aj
bIZNIZ AS USUAL, SAMT CAPS LOCk till nu...
 

Artiklar från Familjeliv