Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Tacksam för era tankar

Skrivet av Maj_pappa
Hej grabbar...
Jag har spenderat halva dagen med min sambo (bf 8/5 - vårt första barn) eftersom den lilla rackaren i magen har kommit för sig att fixera sig med stjärten neråt, sätesläge. Vi har varit på vändningsförsök, och den snälla läkaren sa att det bara var att glömma, barnet satt med rumpan långt nere, utan möjlighet att rubbas. Sedan var vi och fick gjort röntgen av sambons bäcken för att mäta om det var möjligt eller inte att genomföra en sätesbjudning. Och det resultatet kom förstås ut positivt, hon har i det närmaste perfekta mått för att genomföra vaginal förlossning, sätesbjudning.

Nu dyker 1000 frågor upp för oss både och vi söker information lite varstanns, vetenskapligt och rön. Är det någon bland er som har erfarenhet av detta val och evt av sätesbjudning alt. planerad kejsarsnitt, så vore jag tacksam för kommentarer.

Någonstans hade det naturligtvis varit enklare om röntgen hade resulterat i ett besked om att det inte fanns fysiska förutsättningarna för vaginal sätesbjudning. Då hade saken varit enklare. Nu är man överlämnat till funderingarna och valet mellan planerad kejsarsnitt och vaginal förlossning.

Generellt vad jag kan förstå är:
- Riskerna för barnet är mindre vid planerad kejsarsnitt
- Riskerna för mamman är mindre vid vaginal förlossning (om man bortser från sprickning), kanske inte minst vad det gäller förlossningsdepression, som är vanligare vid kejsarsnitt än vid vaginal förlossning

Era kommentarer... Tack snälla :)
Svar på tråden: Tacksam för era tankar

Lite korrektion

Skrivet av  Maj_pappa
Jag menar naturligtvis "spenderat halva dagen på Karolinska..."

;)
 

I brist på bättre...

Skrivet av  Christopher
Jag har ingen egen erfarenhet men det verkar som om ingen annan har det heller. Min äldste kille föddes i något som kallas "vidöppen pannbjudning", en sits som skall vara "omöjlig" att födas i. Beror hans problem (högfungerande autism och koncentrationssvårigheter) på den svåra förlossningen? Det är förstås omöjligt att veta.

Är förlossningsdepressioner vanligare vid kejsarsnitt i största allmänhet eller finns det en skillnad mellan akutsnitt och planerade snitt? Jag skulle kunna tänka mig att det finns en skillnad men har aldrig sett några siffror, det är bara en tanke från min sida...
 

Kolla under rubriken

Skrivet av  E
"förlossning" under "födsel". Där finns bla barnmorskor som vet mazzor. Har inget att komma med själv tyvärr...

Lycka till!
 

Rekommenderar snitt...

Skrivet av  Pappa Sven
Vi har två barn, första gången akut snitt (inte så hemskt akut; "Vi syns om en halvtimme på op!" sa läkaren...) andra gången planerat snitt...
Inga större problem efteråt (visst, ett operationssår på magen gör ont, och hon bar inga ica-kassar på ett par månader. Men de kassarna hade jag nog burit ändå, eller hur?)
Fördelar: Full koll på både barnets och moderns hälsa hela tiden.
Nackdelar: Inga som vi upplevt det.
Inga problem med amning efteråt.
I efterhand blir dessutom förlossningen en så liten parentes i livet som förälder att det inte spelar nån större roll hur den gick till.
Tycker jag iallafall.
 

Halvakut snitt

Skrivet av  Pappa F.
Vi var i er situation, men lite mer hastigt och oplanerat. Barnmorskan hade rätt länge noterat att barnet var fixerat i läge, men när vi kom in till förlossning blev den barnmorskan tveksam och det blev kontroll och ultraljud och visade sig vara sätesbjudning. Kontroll av mamman för att undersöka möjligheterna att gå vidare ändå, men beslut om "halvakut" snitt (vilket betyder snitt om en timme eller så). När väl dottern föddes så hade hon navelsträngen fyra varv runt halsen, så tanken på vad som kunde ha hänt är en rysare. Jag är själv ganska blödig av mig och hade jag hamnat i din situation att veta om detta en tid innan så hade jag kanske fått total panik och jag hade aldrig trott att jag skulle klara att vara med om detta om någon sagt det innan, men där och då finns ju inte det med.
 

Min sambos...

Skrivet av  Gusten
arbetskamrat födde sitt första barn i säte. Hon sprack hela vägen ända bak, alltså även ringmuskeln och tjocktarmen sprack. Det tog fler, flera år innan hon fungerade "normalt" igen. Jag tror jag skulle rösta för snitt alltså, även med tanke på barnet. Jag vet inte hur det är egentligen, men det är ju lätt att tänka sig att påfrestningen blir ännu större på barnet.