Barnen vill inte vara hos mig

Barnen vill inte vara hos mig
Skrivet av	zippad
Hej Är ny här i forumet och har en fråga. Jag har två barn som kommer till mig varannan helg. Jag har försökt att få mamman att gå med på att jag ska få ha dom mer, men hon vägrar. Samarbetet fungerar inte alls, och om nån skulle vara intresserad av att läsa om vad som har hänt efter separationen så går det att läsa här: http://hem.passagen.se/zippad/handelser.txt Hursomhelst så har barnen de senaste tre gångerna de varit här, börjat säga att dom inte vill vara hos mig. Speciellt när de ska sova så kommer det och de gråter och ropar på mamma. Jag har försökt allt tycker jag; har berättat att mamma måste vila, handla osv, har försökt att säga att vi ska ha jätteroligt när de är hos mig, har försökt be dom att vara tysta i ren desperation. Ja vet inte vad jag ska hitta på. Kanske kan någon pappa här i forumet ge mig något tips om hur jag kan göra för det här börjar bli extremt jobbigt. Igår kväll tog det två timmar för grabben (2 år) att somna och jag bävar inför kvällens "batalj" om nån halvtimme eller så. Jag tycker att jag gör allt för att barnen ska trivas här, försöker hitta på något extra roligt varje helg dom är hos mig, försöker köpa de leksaker de gillar och att göra deras rum mysigt och ombonat. När dom är här ägnar jag så mycket tid jag kan åt dom. När de blir lämnade till mig av mamman så skriker dom av glädje och kommer springande så de hatar nog inte mig iallafall :)
Svar på tråden: Barnen vill inte vara hos mig

Barn är...
Skrivet av Totte
inte kapabla att överskåda längre tidsrum, om de inte vill vara hos dig betyder det "just nu". De kanske har en annan sov-vana som du ska klura ut, kanske läsa en saga med monoton lugnande röst, nattlampa osv. trick. Nattlampa är i övrigt något man bör undvika, man kan ha mys/läs belysning och släcka när barnen sover. Skyll inte ifrån dig, säg inte att mamma måste vila osv, barn förstår inte det i den ålder. jag hade det svårt ett tag i samband med skilsmässan o när pojken var orolig lade jag mig i hans säng (eller honom i min), tog honom i famnen (huvudet på armen o hålla om) och han lärde snabt att somna som en stock. Samma trick fungerade på tösa. Jag skulle tro att de känner sig otrygga, använd mycket energi just nu på att ge dom trygghet och närhet, det löner sig väldigt bra i längden. Ha fasta natttider, vi har 20:00 som lägga-sig-i-sängen-tid, jag läser en saga (1 hel Bamse tidning fungerar bra) och sen _ska_ de lägga sig o somna. Om de skrek gick jag in 1 gång och kollade att allt var bra (kissnödig, törstig osv) och struntade sedan i dom. Jag lyssnade om det var arg- eller ledsen-skrik och struntade i det första. Speciellt tösa har ett humör så guderna slår kors i taket, hon skrek ilsken skrik i 2½ timmer en natt varefter hon somnade av utmattelse. Det var enda gången det hände! Enstaka gånger har jag haft barnen liggande och somna på min mage, fungerar jättebra.

Några undringar
Skrivet av FS
Hej Totte Måste få undra...varför ska man undvika nattlampa? Vi har en lagom stark nattlampa hos vår son och han sover bättre med den på än utan.


Några tankar
Skrivet av FS
Hej Jag är förvisso inte separerad men känner delvis igen mig eftersom min fru jobbar natt och vår son på 2 år reagerar tydligt på det. Han tycker om mig och så, men är ledsen för mamma inte är hemma och då svårtröstad, närhetssökande och allmänt kramig och så. Jag har löst det på så vis att läggning vid 20-tiden inkl 1 saga är rutin, sen brukar vi släcka och så ligger han och rör sig en stund, kryper sen nära mig och somnar. Som regel vaknar han en gång på natten men det är sällan problem att få honom att somna om. Mamman har altid ett litet försprång i kontakten med barnen av naturliga skäl. En separation är sällan positiv för nån och då du skriver att kommunikationen är tämligen kass kan det hända att barnen ser dig som den onde i det hela och längtar hem till mamma just för att sov-rutiner är klara där. Jag tror du behöver fråga dem hur de vill ha det, och då hur de vill ha det hos dig. Våga vara lyhörd för dem och lita på att de klarar av att tala om det. även en 2-åring kan tala om många saker bara man lyssnar på dem / ber dem visa vad de vill. Jag säger inte att du gör direkt fel i att köpa leksaker till dem, men samtidigt är det lite av en varningsgrej då det lätt blir "Pappa-köper-mig"-stämpel över det hela. Om de får många leksaker av dig, men få av mamma blir du en materialistisk figur som kanske tappar på det mjuka planet. Jag tror seriöst det är det viktigaste som finns att barnen litar på en som förälder och att man tydligt visar att man finns där. Sen att det inte är enkelt när man har problem med barnens mamma är en annan sak. Vet du föresten om hon baktalat dig inför vänner ( när barnen hört )? Finns det risk att mamman påverkar barnens inställning till dig ?

Behoven växlar
Skrivet av Sunbeam
Hej! Lider med dig! Älsta grabben var oerhört mammig men det svängde! Han är nu tre och jag är populär igen. Ingen mamma kan leka med barnen som en pappa kan. Vi är unika och leker vildare. Det behöver barnen. Jag är inte separerad.

Barnen vill inte vara hos mig

Barn är...

Några undringar

Några tankar

Behoven växlar

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Forum

Verktyg

Information