Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Första trotsåldern

Skrivet av Smulan
Har en flicka på 15 mån. Den senaste tiden har hon blivit helt olidlig. Får hon inte det som hon vill blir hon ursinnig, illvrålar och kastar sig på golvet. Själv blir jag lite villrådig. Skall jag ta upp och trösta eller låta henne skrika? Gör jag ingenting drabbas jag av enorma skuldkänslor och tycker att jag är en dålig mamma.Samtidigt kan jag känna att hon inte alltid skall få vinna. Är det fler av er där ute som har samma problem?
Svar på tråden: Första trotsåldern

första låååånga trotsåldern

Skrivet av  Kia
min tjej är 2 år och likadan och har varit till och från sen hon var strax över året.
Men jag tror att din lilla är i den åldern när barnen kommer på att de har en egen vilja och kan påverka sin omgivning.(genom att du,precis som vi andra normala föräldrar,får dåligt samvete)Ungarna måste få bli arga och visa det.Men om vi ger med oss för att vi inte orkar ta konflikter och skrik så blir ungarna förmodligen för hemska så småningom.
Men efter som inte jag iallafall är en mönsterförälder så orkar man inte vara superpedagogisk jämt, jämt.Ibland måste man se mellan fingrarna eller t om blunda för vissa saker.
Vi får göra så gott vi kan
Hälsningar Kia
 

precis så är det

Skrivet av  Eva
även min dotter är drygt två och har varit "trotsig" av och till sedan ett och ett halvt.
Men jag vet inte om "trotsig" är rätt ord egentligen. Hon testar sina gränser - och våra - och hävdar sin egen vilja när hon får chansen. Men så ska det ju vara.
Och visst är det så att man som förälder måste stå emot ibland, men samtidigt måste man ju trösta. Jag tycker att det där ger sig av sig självt. När hon var ett och ett halvt tröstade jag oftare och mer eftersom hon var så liten och själv inte förstod sina känslosvallar. Idag när hon är lite äldre och kan trotsa mycket medvetet emellanåt, kan jag kräva lite mer av henne. Men så fort hittipågråten och hittipåskriket (det där hon använder för att markera att nu minsann ska jag visa vem som bestämmer) förbyts till minsta lilla äkta förtvivlan eller gråt ger jag henne en kram och tröstar - hon är ju fortfarande en liten tjej och behöver främst bekräftelse och värme anser jag.
Vissa saker är absolut nej - allt som är farligt eller som förstör - och då har jag nog ett så bestämt tonläge att det inte brukar bli många sekunders trots efter det. Små barn är duktiga på att läsa av oss och vet när vi menar hundraprocentigt allvar och när de kan töja på gränserna.
Lite gränstöjning tror jag bara är bra - man är inte en gränslös förälder om man låter barn få sin vilja igenom då och då, menar jag. De måste ju också få känna att de ras vilja bär och kan påverka omgivningen. Men allt beror naturligtvis på vad det gäller. Har vi sagt "ingen teve på vardagsmorgonen" eftersom vi inte vill att hon ska titta på teve för mycket och vi tycker att det är bra om hon kommer igång med leken redan på morgonen (hon verkar må bäst av det), ja, då måste vi också i konsekvensens namn hålla fast vid det trots gnäll och trots. Men visst kan hon få tömma en kökslåda med ofarligt innehåll över hela köksgolvet emellanåt, även om det kan vara irriterande för den diskande och matlagande mamman. Den gången måste hennes upptäckariver och vilja att visa sin vilja få komma först.
Ge och ta, ge och ta, ge och ta
 

Skillnad på trots och vilja

Skrivet av  Mamma till 4 killar
Det är jätteviktigt att skilja på trotsålder och barnets vilja! För när man är 15 månader trotsar man inte, dvs man provocerar inte mamma eller pappa eller gör saker bara för att retas, utan man VILL saker och blir TOKIG när man inte får eller stoppas. Världen är full av spännande saker för en liten 15-månaders tjej/kille som just lärt sig gå och börjar upptäcka världen och alla grejer han/hon vill undersöka och pröva. Så står det någon vuxen där och stoppar en! Klart man blir tokig!!! Det bästa man kan göra med en sådan liten NYFIKEN och LEVNADSGLAD människa är att avleda och avleda igen. Och plocka undan saker som inte får röras osv. Går hon där hon inte får gå, så styr in henne på annan väg (s a s) och säg kanske samtidigt ("TITTA DÄÄÄR!" med spännande röst) och när hon har något i handen som hon inte får ha, så ta fram något annat och visa det och säg "TITTA HÄR VAD JAG HAR!!!" och ge henne det samtidigt som du "smusslar undan" grejen hon hade OSV. Det är ditt barns vilja du får uppleva - det är inte trots! En 15månaders baby förstår inte riktigt "nej!" och absolut inte ordet
"inte" så säger du "du får inte röra den" så hör hon "du får röra den" och "AJAJ!!" för en liten nyfiken levnadsglad baby är oerhört frustrerande: "Här ska man undersöka världen och så kommer hon och stoppar mej!!! ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ!!!!!".