Skriker alla barn så här mycket (långt)

Skriker alla barn så här mycket (långt)
Skrivet av	Maria
Hej, Jag och min man älskar verkligen vår lilla tös på tio månader, men vi har svårt att förstå varför hon skriker så mycket. Det är inte att hon har ont eller så, hon tittar glatt omkring sig ifrån sin Tripp Trapp-stol eller barnvagn, babblar och jollrar, men så plötsligt, och utan anledning skriker hon så högt och starkt hon någonsin bara orkar, så att porslinet skakar i skåpen. Det är alltid samma entoniga, gälla skrik som skär igenom märg och ben. Hon kan hålla på så här i en kvart tills hon är helt andfådd och röd i ansiktet. Detta har hållit på sedan hon var omkring fyra-fem månader, och det verkar bara bli mer och mer ju äldre hon blir. PÅ BVC skrattade de bara och påpekade att hon kanske har en karriär som operasångerska i framtiden. Visst, det är kanske en bagatell, men vi pratar om ohyggliga skrik här och jag har börjat komma på mig själv att hela tiden vara på min vakt när jag håller henne så att inte hon plötsligt skriker mig rätt i örat utan minsta förvarning. Missförstå mig inte, hon ser inte ledsen eller arg ut det allra minsta utan det är som om hon mest ville testar sina röstresurser och hur mycket uppmärksamhet hon kan få ifrån omgivningen. Hon får så mycket kärlek och närhet ifrån oss som hon någonsin bara vill, men det tycks inte räcka. Att föra en konversation med någon annan vuxen är näst intill omöjligt när hon är med, hon älskar att avbryta med dessa höga skrik. Det är faktiskt till och med besvärligt att gå ut och handla med henne för helt plötsligt och utan förvarning kan detta fruktansvärda skrik bryta fram tills folk omkring oss tar sig för öronen. En äldre dam häromdagen sa "oj, det var en rejäl röst, jag trodde först att hon hade en visselpipa!" Jag vet att det finns PROBLEM och "problem" - och detta är nog ett av de senare. Men jag undrar om det är någon annan som har råkat ut för någonting liknande?
Svar på tråden: Skriker alla barn så här mycket (långt)

Jadå,och efter snart 4 år
Skrivet av mummie
med vår flicka så har vi nog tinnitus allihopa:)! Nä, inte riktigt, men hon kunde också få till dessa otroliga toner så man trodde porslinet skulle gå sönder,,,,precis som er dotter. Jag tror att er flicka tycker det är jättekul att göra sig hörd, hon har kommit på att hon har en röst och vill göra olika saker med den,,,tex skrika i högan sky. Hon kan väl göra annat med sin röst också? Kan hon "tala" tyst i normalt tonläge? Gjorde BOEL-testet ordentligt utan slarv,,,,dom slarvade med vår ena son,,därför undrade jag? Om du misstänker något om hennes hörsel så kontakta öron, näsa, hals. :):):)kram

känns igen ;o)
Skrivet av Maja
Det "går över", det är bara det att för en del barn går det över efter en tid och för andra barn tar det längre tid. Jag tror (egen teori)att det har med att göra med att barnet dels testar sin egen röst och kommer på att man kan göra olika ljud och gör/testar dessa ljud och sedan för att barnet märker att barnet kanske får uppmärksamhet så barnet fortsätter med sina skrik när helst det barnet behagar. Vem vet?


Något att testa?
Skrivet av Ulrika
Har inte direkt erfarenhet av just detta, han har framgångsrikt tränat bort en del andra beteenden hos min son på liknande sätt. Jag brukar försöka med en lite Pavlovsk metod, för att gräla eller banna hjälper ju inte med små barn, och hon menar ju säkert inget illa med skrikandet. Min idé går dels ut på att överraska barnet så det blir lite förbryllat och dels att upprepa ett beteende tills polletten trillar ner hos barnet. Vår son var ett år och satte fötterna på bordskanten när han satt i sin matstol och vägde på stolen. Fullständigt livsfarligt då han lätt kunde tippa bakåt. Inga tillsägelser hjälpte, snarare tvärt om. Nu är det så att gossen gillar mat... Så varje gång han satte upp fötterna på kanten så drog jag hans stol 3 dm bakåt så han inte nådde fram till bordet. Inte ett ord sa jag, bara fortsatte att äta min mat. Först blev han synnerligen förbryllad och tyst. När han sen protesterade drog jag tillbaka stolen, utan ett ord. Sen gjorde jag så att varje gång fötterna åkte upp så drog jag omedelbart tillbaka stolen så han inte nådde (nådde ju inte maten heller). När vi hållit på så några dagar slutade han helt sätta fötterna på bordet och har inte gjort det mer. Gjorde liknande när min son började bitas. Satte varje gång lugnt men bestämt ner honom på golvet och lämnade rummet. Först förbrylling, sen trillade polletten ner efter någon vecka, sen slutade han helt. Försök göra något liknande med din dotters skrikande. Kan du inte omedelbart lämna rummet och stänga dörren efter dig? Eller kryp in och sätt dig under bordet och var tyst, eller gå in i garderoben...eller något annat lagom demostrativt som förbryllar henne. Att lämna rummet brukar vara effektivt eftersom de flesta barn inte gillar det. Kom ihåg att inte gräla på henne utan helt enkelt göra en sorts knapp som går igång när hom skriker och alltid får en viss konsekvens. Helt enkelt klassisk betingning. Det är himla svårt att förklara hur jag menar....hoppas du förstod principen. Jag tycker det verkar behjärtansvärt att få henne att sluta med vansinnesskriken för allas trevnad.

hi hi
Skrivet av Anna
Det där med stolen var bra! Det är ett effektivt sätt att ta bort ett beteende. Men man ska nog använda detta sparsamt. Frågan är varför hon skriker, är det av ilska, för att det är roligt eller för att hon har ont? Kanske måste man luska lite först, när brukar de inträffa och vad är syftet. Kanske har hon märkt att hon får häftiga reaktioner när hon skriker på det viset och då måste det helt enkelt upphöra. Ett mindre dramatiskt sätt att "förminska" beteenden är att inte höja på ögonbrynen eller låta det ha någon som helst inverkan på omgivningen, allt har sin gilla gång trots de höga skriken.

Har du ett tips till mig också???
Skrivet av mummie
Bara skojar. Jag har faktiskt gjort som du,,,men självklart funkar det inte på mina barn! När min dotter skrek, då gick jag in i ett annat rum och lät henne sitta där hon satt eller stod och skrek,,,,,,meeeeen, vem följde inte med mig illvrålandes in i det rum jag gick????? Vad jag än gör med mina barn,,,så gör dom det bara värre! Ville bara berätta om mina barn och deras otrooooliga envishet,,,,,,men en dag kanske dom lär sig. :):):)kram


Alla är ju olika
Skrivet av Ulrika
man får prova sig fram så gott det går. Det jag vill framhålla är hur effektivt det är att göra barn lite förvånade eller förbryllade, de liksom stannar upp i sitt beteende som de kanske inte ens är medvetna om. Jag vet att när min son var ca. 4 år hade han en period då han började tjata ganska mycket. När han för femte gången ville samma sak hojtade jag plötsligt "Aj!" ganska högt. Han blev natirligvis överrumplad och förbryllad. När han sen tjatade igen ropade jag igen "Aj!!" Men vad är det mamma??? "Jag tror jag blivit allergisk mot tjat, det gör jätteont i mina öron när någon säger samma sak många gånger. Mamma, kan jag inte fåå..."Aaajjj!" Supereffektivt....visst tjatas det ibland men på något sätt har han börjat höra sig själv lite hur han låter, dessutom har grabben humor och tyckte det hela var lite kul. Använd er gärna av överraskningsmomentet, det tycker jag är ett väldigt bra sätt att nå fram på. Kanske skulle du prova att göra något väldigt besynnerligt nästa gång ditt barn skriker, trä ett örngott över huvudet tills det blir tyst, eller något annat som säkert förbryllar barnet.

Ulrika
Skrivet av Lotta
Vill bara säga att jag gillar din stil! ;-)

Jag vet!!!
Skrivet av Terese m Ida 5/11-02 & Erik 22/12-03
Har en dotter på 17 mån och hon har också haft någon fix idé att skrika mycket högt och gällt helt plötsligt. Ett tag var det ofta och väldigt påfrestande. Vi provade att nonchalera henne, inte ge någon respons varken positiv eller negativ. När hon började gå vid ca 1 års ålder fick hon nog annat att tänka på för det kommer nu bara enstaka tjut som inte är fullt så gälla!

Skriker alla barn så här mycket (långt)

Jadå,och efter snart 4 år

känns igen ;o)

Något att testa?

hi hi

Har du ett tips till mig också???

Alla är ju olika

Ulrika

Jag vet!!!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information