Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

slår sig själv i huvudet

Skrivet av Lin
Min ettåring kan bli alldeles tokig av ilska ibland om man stoppar honom. Han skriker, slänger sig på golvet, kastar saker och slår sig själv i huvudet. När han slår sig själv tittar han lite "anklagande" på mig som om han ville säga - där ser du hur jobbigt det här är. Han har inte fått detta från oss - det finns inget våld i hans närhet på något sätt, inte ens på tv. Vi är väldigt lugna både jag och min man och har rätt mycket tålamod.
Vår kille är oftast glad och nöjd ska sägas. Men jag lider verkligen av att se honom slå sig själv. Är det någon annan som har nån erfarenhet av detta? Vad gjorde/gör ni?
Svar på tråden: slår sig själv i huvudet

Hej

Skrivet av  Cecilia med Juni
Jag skrev ett inlägg nyligen angående att dunka huvudet i golvet och liknande. Jag tror att det är samma sak det här, att de är så små och inte kan hantera sin frustration ännu. Mitt råd är att bara försöka stoppa honom, och krama och trösta, men inte fokusera för mycket på det. Jag klipper in mitt gamla inlägg, från en annan sida, här:

Jag tror att det inte är så konstigt egentligen, att man inte behöver bli så orolig för det och att det är ett ganska vanligt problem. När de är så här små och inte kan sätta ord på sina känslor ännu, så kan det vara svårt att hitta något bra sätt att kanalisera ilska eller frustration. Då tror jag att det här att dunka huvudet är ett sätt att få utlopp för känslorna.

Fast inte ett särskilt bra sätt i och för sig. Jag brukar helt enkelt avbryta och hindra henne. Jag tar upp och kramar henne och säger "Nej, inte dunka" men gör inte så stor sak av det. Det funkar bra för oss i alla fall. Då brukar hon lugna sig.

Att låtsas som ingenting tror jag inte på. Jag vet att jag trodde så innan jag fick barn, men jag tror inte alls att hon dunkar för att få uppmärksamhet, utan för att "lätta på trycket". Fortsätter jag med det jag håller på med så fortsätter hon bara att dunka, vilket bekräftar min teori, tycker jag.

Och hon får inte allt hon vill (glass, rita i min almanacka, leka med farliga saker osv) bara för att hon dunkar huvudet, så det är definitivt ingen utpressningsmetod som funkar för henne heller, om någon har sådana teorier. Jag tror inte heller att så här små barn är några lömska små monster som försöker kontrollera vuxna, utan att de helt enkelt inte fattar så myxket och det finns många känslor som de inte riktigt vet hur de ska hantera. Jag gillar inte alls begreppet "trots" och sånt. Men att det kan vara rätt jobbigt att vara småbarnsförälder ibland, och att tålamodet inte alltid räcker ändå upp till ens ideal är ju en annan femma ... ;-)
 

Har också (haft?) en huvuddunkare...

Skrivet av  Vera
Hon var sen i talet (i varje fall inte tidigt) och hade samtidigt ett häftigt humör. Oj, vad hon har dunkat! Men jag har gjort ungefär som Cecilia. Det känns tufft när de "skadar" sig själva, men jag är samtidigt glad att det var 1-åringen som gjorde det och inte 13-åringen som skar sig själv...
 

Tillägg...

Skrivet av  Vera
Hon är nu över två och pratar - och nu är det faktiskt sällan hon dunkar huvudet! Tror hon känner att hon kan kommunicera vad hon vill på andra sätt.