Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Att bero på tidigt tal

Skrivet av Zandra m Nellie 27/12 -02 och bf 28/7
Min dotter 1,5 år sa idag: - Nej den bätte (bättre). och kom med andra skor än de jag tyckte hon skulle ha. Jag var tvungen att skratta lite och pussa henne. Naturligtvis fick hon ha gympaskorna istället för de röda jag hade valt.
Jag har ryktesvägen fått höra att en annan mamma tyckte att det var otäckt (eller var det läskigt hon sa) att Nellie pratade så tidigt (hon har sagt ord sedan hon var ca 1år). Det sårade mig.
Svar på tråden: Att bero på tidigt tal

Inte läskigt..

Skrivet av  Anette med M&A
men ovanligt...

Båda mina barn va tidiga i pratet, men min son va väldigt tidig...

Bli inte sårad, det är inget "fel" att pratat tidigt..

En del barn som pratar tidigt gör något annat sent.. tex blir torra..
Men en del barn gör allt tidigt, sådan va min son... men det är absolut inget konstigt...
 

avundsjuka....

Skrivet av  Anton och Felicias mamma
Jag tror att det bara är avundsjuka, endel mammor vill ju alltid att deras barn ska vara först ut med allt. Jag skulle vara stolt om jag var du, jag har aldrig brytt mig om när mina barn kommer igång med talet osv huvudsaken är väl att dom gör det men nog vore det väl kul att faktiskt få veta vad som rör sig i deras små huvuden.
 

min dotter

Skrivet av  Ev@
var också väldigt tidig med att prata och när hon började hos dagmamman tyckte dagmammans syster att det var lite kusligt närmast när dottern sa "pappa kommer snart" och babblade på i hela meningar fast hon bara var ett och ett halvt. Men jag tog det mest som ett lite klumpigt sätt att säga något positivt, trots allt, om min dotter. Var du stolt och strunta i vad andra säger. OCh se det som deras osäkerhet.
 

Äsch, inte läskigt

Skrivet av  MsK
bara festligt!

Min tvåa sa sitt första ord - mamma - dagarna innan hon blev 8 månader. Jag var 7,5 mån när jag började snacka. Trodde inte alls på mamma förrän min egen dotter började snacka nästan lika tidigt! :-)

Tja, sen snackar hon oavbrutet, tom i sömnen faktiskt, har mycket god språkkänsla - hon fick behålla sin dagisplats då hon egentligen skulle fått sluta (fick syskon), för att personalen ansåg att hon var så bra för invandrarbarnen.
Nu är hon 7 och låter som en tonåring - på gott och ont...
 

Äh!

Skrivet av  JessicaF
Jag tycker det låter som om hon är avundsjuk bara! Det var det löjligaste jag har hört!!!
 

Har blivit ifrågasatt

Skrivet av  SESA
Flera gånger, det är som att folk tror att man hittar på… Sist det hände var det väldigt tydligt. En man som sa: "Vadå, sa hon så, och hon är bara 2 år? Säkert du!" i jättenedlåtande ton.

Han har inga egna barn så någon avundsjuka handlade det nog inte om. Det jag berättade var inte till för att briljera utan för att berätta om hur mammig/anitpappa flickan är. Tanken slog mig inte att någon skulle tro att jag ljög om hennes tal.

Strunta i andra! Läskigt är det inte öht, det är ju kul med små pratkvarnar… båda mina har snackat tidigt, men jag lägger inget värde i det, mer än att det är roligt och givetvis FÅR man vara lite stolt över sina barn, även om de sticker ut så det kan reta andra. Men lite så är det, har man "duktiga" barn ska man hålla inne med det, annars skryter man och är hänsynslös till de som inte kommit lika långt i tex språkutvecklingen. Just språket verkar vara ett känsligt område.

Att däremot vara stolt över barn som går tidigt och är tidiga fysiskt verkar vara okej på ett helt annat sätt.
 

Inte läskigt

Skrivet av  annapanna
bara roligt:)

Har själv en väldigt tidig tjej, och en mer på genomsnittet. Enda nackdelen är att folk inte tror en eller tycker att man skryter om sin lilla när man som vilken stolt och lycklig mamma som helst vill berätta för världen vad charmisen kan/ har hittat på nu.

Minns när jag satt ledsen och tillplattad på öppna förskolan efter att ha berättat att min 6 månaders tjej sagt titta. Det blev en konstig och lite nedlåtande, överseende ton och känsla i rummet när plötsligt min tjej ( då 8 månader) pekar på en sur mamma och utbrister: Titta, Tant!

DET känndes skönt. *skrattar*

Ha det gott och njut av en underbar tid!
 

:-) *imt*

Skrivet av  Lialia med Fanny 23/5
 

Jag njöt inte

Skrivet av  MsK
men hade absolut gjort i din situation.. :-)

Min tjej (som jag nämner ovan) var ca 1,5 då vi bestämt att hon skulle sluta med nappen. Mitt argument var att det är ju bara bebisar som använder napp. Så mötte vi ett barn på stan, ca 4-5 år gammalt, med tutten i mun. Min dotter gapar, pekar och utbrister högt och ljudligt:
"Mamma, det var en jäla tor bebis!"

Ibland vill man bara sjunka gneom jorden..
 

*asg*

Skrivet av  JessicaF
Fullständigt obetalbart!!!!!!!!
 

*skrattar gott*

Skrivet av  annapanna
Guuud va härligt! Fast inte just då kanske;)
 

wilma är oxå tidig

Skrivet av  marina med 2 busungar
hon har ju kevin att härma efter.och lyssnar mycket på oss.
hon ska ha på sig jeansjackan istället, o säger tyst på sig till kevin osv

jag är bara stolt och tycker att det är skönt att man kan förstå henne så bra
hon ska fylla 2 i september
 

Brådmognads-fobi...

Skrivet av  zaccheus
...är ett viktigt inslag i vår kulturs stereotypa syn på barn. Skulle jag vilja säga...
 

Ja vet du vad!

Skrivet av  JessicaF
Kompisar till oss säger att det är sämre för ett barn (som vårt) att kunna en massa som att skriva och läsa när hon börjar skolan än att inte kunna det... De har minsann hört att det inte är bra... Iofs så kan hon det inte riktigt än, men hon är mer intresserad av bokstäver vid 3 ½ år än vad deras son på 6 år är... Jag tar det dock med en klackspark och preciiis för vad det är - ett uttryck för att de inte själva vill ha dåligt samvete för att de kanske inte haft samma tid/intresse för att göra sådant med sina barn...
 

De kan ju ha en poäng, faktiskt...

Skrivet av  MoJ
Inte så att det är dåligt med automatik, men det finns de som har väldigt tråkigt i skolan, just för att de redan kan. Då gäller det att de får lagoma utmaningar och fortsätter att utvecklas. Ni ska nog vara ganska aktiva som föräldrar när ni kommer så långt. Om inte dotterns stora intresse svalnar, förstås. Så´nt händer.

Och så vill jag bara säga att det inte alls behöver bero på brist på tid eller intresse från föräldrarnas sida när en 6-åring inte bryr sig om bokstäver och siffror. Det var lika fördomsfullt och dumt från din sida, tycker jag.

Hej :)
 

Nåja...

Skrivet av  JessicaF
... jag vet mer om dem än vad du gör, så jag törs nog säga att det inte var så fördomsfullt...
 

Jag har den stora äran

Skrivet av  Jämställd pappa
att ha ett barn som var tidig med allt och ett som är jättesent med det mesta. Sonen pratade jättetidigt, Talade om på IKEA när han var under ett år att "pappa! måste kissa!" varpå vi sprang till toa (även om han hade blöja och kissade). Han har varit tidig med läsning, skrivning och matte har han oförskämt lätt för. Det går att förklara höstadiematte för honom trots att han bara går i trean. Vad är roten ur etc. är frågor som han ställer.

Dottern som går i ettan har svåt att förstå vad + och - egentligen står för. Sen att hon får ihop att familjen Svensson och vi blir tillsammans 7 är en helt annan sak.

Sonen har tyvärr inte stimulerats så mycket som hans skulle ha behövt (och då skall ni veta att vi ligger i). Det som är risken är att han tröttnar varför anstränga sig när man bara genom att läsa veckans ord kan stava dem korrekt osv.

Dotterns dilemma är att hon kan få taskig självkänsla om vi inte hanterar hennes situation rätt. Å andra sidan när väl det lossnar så kommer hon veta att hon alltid kan ta sig igenom jobbiga saker (träning, inlärning mm) och vet att om man bara kämpar så bryter man igenom.

Vår utmaning som föräldrar är att sätta sonen i situationer så att hans känner att han gör en prestation som han är stolt över (bygga självkänsla) istället för som nu att han känner att han inte gör en ansträngning vad gäller skolan. För oss innebär det egenundervisning i engelska och matte samt svenska i samråd med skolan.

Vår dotter bygger vi självkänslan hos genom att fokusera kring det hon känner passion för. Dans, hästar, konst mm.
 

Detta jämförande..

Skrivet av  Becel
Vad skall det vara bra för? Roligt tycker säkert de som ägnar sig åt det, men allvarlig talat, tjänar det till något annat än att skap stress?
 

Det handlar inte om att jämföra

Skrivet av  SESA
Det är ju där skon klämmer. Har man en tidig talare och berättar om det så är det inte för att "vinna" eller för att jämföra utan för att man är stolt över sitt barn (precis lika stolt som alla andra). Och att prata om sina barn och deras framsteg (tidiga som sena) ser jag inget fel i alls. Barnen tar en stor del av vår tid, kärlek och uppmärksamhet. Att bry sig om dem och att vilja berätta för världen om dem är ett tecken på den kärleken, inte på att man vill vinna ligan.
 

Smaken är olika

Skrivet av  Becel
Ja då, barnen tar en stor del av vår tid och uppmärksamhet, och så skall det vara. Men att diskutera och utbyta information om när barnen i ens omkrets gick, åt själva, var torra, slutade med tutte osv kan jag inte förstå vitsen med. Fattar helt enkelt inte vad det skall leda till, det säger inget om barnet som individ som jag egentligen tycker är värt att lägga på minnet. Meningslösheten (som jag upplever det) i det irrierar mig lite så därför deltar jag helst inte i sådana samtal.

Du som gör det kanske kan berätta vad du får ut av det och varför du finner det meningsfullt? Jag kan ju ha missat något.
 

Men vad ska man prata om då?

Skrivet av  Lena
När barnen utgör så stor del av ens liv och man umgås med andra i samma situation? Om hästar är ens stora intresse och man är med andra hästintresserade så pratar man väl kanske sällan om stridsvagnar så att säga...
Ska man inskränka sig till att säga "ja, där är mitt barn - han/hon är frisk." om man nu inte får berätta vad barnet säger/gör?
Jag anser inte att jag jämför mitt barn med andra i någon tävlingsanda men självklart ser jag likheter/skillnader! Det är som att stå inför två konstverk - helt olika men lika underbara. Får man då inte utbyta intryck med den som står brevid?

Sen att jag som mor kan vara stolt över att mitt barn lärt sig gå innebär ju inte att jag ser ner på alla som har barn som kryper...

 

Instämmer med Lena

Skrivet av  annapanna
Skryta och gämmföra det är inte det det handlar om! Min första tjej började gå när hon var 14 månader. Alla gratulerade mig glatt och uppriktigt när jag stolt och lycklig berättade att hon börjat gå. När jag berättade att min andra tjej börjat gå ( vid 8 månader) så fick jag ogina blickar och kommentarer som dina Becel. Tråkigt. JAG är naturligtvis lika lycklig och stolt över båda mina tjejer. Men om min lilla får jag inte prata!
 

Avundsjuka tror jag!

Skrivet av  Jolin
Jag tror att många vill ha det där perfekta barnet, som sover sött på nätterna så man kan skryta om det, går tidigt, pratar tidigt osv...

Min dotter var 7 månader när hon började gå, vi såg inget konstigt i det, hon hade försökt länge...
Men folks reaktioner var allt annat än positiva...
Jag uppfattade dom som avundsjuka många gånger, att deras reaktion bottnade sig i att deras egna barn bara var som alla andra...eller vad man nu ska säga...
En del tyckte jag skulle tvinga henne att krypa för det är minsann inte normalt med en 7 månader som går, andra pratade bakom ryggen på mig om att jag tvingat (!?! går det ?!?) henne att gå tidigt, osv...
Flera reaktioner var så klart positiva också...
Strunta i vad folk säger, uppmuntra din dotter att lära sig mer om talet och språket istället..
Omm hon pratar tidigt kanske hon "brister" på andra saker som deras barn gjorde tidigt osv...
min dotter gick när hon var 7 månader, pratade inte mkt fram till 2½ ungefär...
Sonen min är en alldaglig person som gick vid 10 månader och pratar som en 2½ åring ska tror jag...han är lite coolare än henne ;)
 

oj då... tror du det var negativt då?

Skrivet av  Linda-m-Oliver
Kan hon inte bara sagt "läskigt" o menade mer "imponerande" även om det var helt FEL att använda "Läskig" på det sättet?

Vår son har sagt sina första ord som 9-10 mån. o pratade riktigt mkt o kunde de vanligaste färgerna när han var 1,5 mån. Men vi har bara fått positiva kommentarer kring det.
Vad tråkigt att ngn upplever det som du hört.

Du, bry dig inte om det... din dottter kan det hon kan o var stollt över det o skit i vad andra tänker.

*kram*
 

Artiklar från Familjeliv