Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vår dotter går i väg och gråter....

Skrivet av Flisans mamma
Jag har skrivit detta inlägg på trotsåldrrarna med men det verkar vara mer "trafik" härinne.

Vår dotter är 3 ½ år och har sedan en tid tillbaka börjat med att gå i väg till ett annat rum när hon blir ledsen. Orsaken kan vara att hon inte får som hon vill, att vi har sagt i från när hon gör något som hon inte får etc Hon knallar bara i väg och sedan kan man höra hur hon sitter och gråter tyst i ett hörn i ett annat rum. Till saken hör att det går väldigt snabbt över, ja nästan lika snart som jag eller min man går in till henne och tar henne i famn och säger att hon inte skall gå undan när hon blir ledsen. Vi vill att hon skall lära sig att i stället säga att hon blir arg eller ledsen och gärna förklara varför. Ibland känns det som hon bara testar oss med tanke på att det hela så lättvindigt går över fast å andra sidan gråter hon ju verkligen riktiga tårar. några som har något tips om hur vi skall hantera detta?

Svar på tråden: Vår dotter går i väg och gråter....

Det är stora krav

Skrivet av  Karolin
från er sida att hon måst ekunna resonera om sina känslor.
Hon har fullt upp med att känna dem. Det är du som ksa säga jag ser att du är ledsen, arg etc.
Det är er själva och era känslor när hon går i väg och gråter som ni måste lära er att hantera.
Även om det går fort över kanske hon behöver vara för sig själv den lilla stunden.
Känslor hos små barn går överhuvudtaget fort över.
Jag tror att vi många gånger har mycket att lära av små banr. Käsnlor är inte så dramtiska. Man är ledsne, glad arg och det är inte så mycket med det.
Vädret växlar också utan att alltid resonera om varför
 

Brukar du

Skrivet av  L.i.s.a
berätta för folk varför du är lessen eller varför du är arg, just i den stunden du är arg/lessen?
Det tror inte jag men kanske ni pratar om det efteråt...
Alla hanterar ju sina känslor olika, hon vill uppenbart vara ifred, medan andra vill ha tröst...
Det är inget jag anser bör hanteras, utan snarare accepteras och respekteras...
 

jag är bara rädd för att hon skall...

Skrivet av  Flisans mamma
...bli lika konflikträdd som hennes pappa och hela hans familj. De går alltid undan och följer aldrig upp och det är nog möjligt att jag till följd av denna rädsla överreagerar i detta. Fast tom min man som är rätt bra på att smita undan själv har ju reagerat på detta. Själv säger jag nog faktiskt för det mesta att jag blir arg eller ledsen om någon säger eller gör något som gör mig just detta. Givetvis så kräver inte jag eller min man av vår treåring att hon skall fixa allt detta på en gång.Men hon har aldrig gjort så här förr. Då har hon snarare mött oss i sin ilska etc. Det är mycket möjligt att det är så enkelt att hon faktiskt vill vara i fred. Men när någon plötsligt byter beteende blir man ju lite orolig ibland. Då är det bra att fN finns och att man kan få bra svar. Tack!
 

Tycker fortfarande

Skrivet av  Karolin
att du lägger in otroligt mycket värderingar i ett litet barns beteende.
Viktigast av allt som förälder är att man arbetar med sig själv.
Hur löse rni konflikter?
Är ni en familj där känslor tillåts att finnas?
Steget innan man kan prata om känslor är att bli bekräftad.
Jag ser att det här gjorde dig ledsen, arg etc kan man säga.
Hur pratar du om egna känslor?
 

Det kan

Skrivet av  Karolin
vara ytterligare ett sätt för idn man att smita undan att fokusera på er dotter i stället för att ta itu med den konflikträdsla han har i nära relationer.
Har du tänkt på det?
Den största tjänst han kan göra sin dotter er är att jobba med sig själv.
 

Fast det där stämmer verkligen inte!*imt*

Skrivet av  Flisans mamma
.
 

Jag har varit noga med att...

Skrivet av  Maa
berätta för min fyraåring (för ett tag sen, så det stämmer i ålder), att det är BRA att gråta. (detta sedan han sagt att fröknarna på dagis gärna vill att de ska trösta sig "själva" - kanske har din dotter också uppfattat nåt sånt på dagis??). Inte just när han gråter, men vid lämpligt tillfälle noga förklarat att gråten är bra, att den gör att det ledsna kommer ut och inte stannar kvar inuti och att JAG tycker det är bra att han gråter ut sitt ledsna eller besvikna eller arga som han känner. Och visar (över)tydligt att jag gärna håller om honom medan han gråter.
 

Precis så

Skrivet av  Karolin
tänker jag visa att känslor är tillåtna
 

Jag håller helt med...

Skrivet av  Flisans mamma
Jag brukar också betona det men skall nog göra det oftare i det fall hon skulle fått andra intryck på tex dagis.
 

Artiklar från Familjeliv