8år o bekymmer att lägga sej själv???

8år o bekymmer att lägga sej själv???
Skrivet av	orolig plastpaqppa
Hej,jag är en kille i dryga 30 som träffat en kvinna med en son på 8 år.Mitt bekymmer är att sonen alltid får sin vilja igenom med 1.tårar som jag kan känna att han använder för han vet att det funkar, 2.han behöver bara snyfta lite så sitter mamma på sängkanten tills han somnar, 3.han har eget rum,egen tv,1 gameboy,1 playstation 2 ,Xbox och det senaste nu internet o egen dator,2 nokiamobiler varav 1 N-gage med spel.Är det normalt i hans ålder???Kan känna att jag gnäller för allt men kan se hur han "suger" i sin mammas plånbok efter mer. min egen uppfattning är att han blir egoistisk o vill inte använda sina egna pengar som han har. Ni frågar mej nu varför jag bryr mej o lägger mej i hur hon uppfostrar honom men saken är den att jag känner verkligen för att dela livet med henne och att vi båda blir lidande när han växer upp.Jag har själv en dotter men som oxå håller på att falla för saker mm men försöker hålla henne på normal nivå för jag tycker inte det är helt normalt eller???? Mitt andra problem är att han efter sin pappa,han vill inte sova i sitt rum när han kommer till oss eller så är han väldigt feg o rädd verkar det som men kanske ett spel oxå,vad vet jag... ibland så får vi sitta uppe tills han somnat,han vill höra våra röster när han ligger i sin säng o blir det tyst så frågar han vad vi gör mm. Känner att min sambo byggt upp sitt liv på sin son o hänger upp hela sitt liv på honom,hon blev så sårad när han inte fick som han ville o hade planer på att flytta till sin pappa då men pappan ville inte ta emot honom.kan säga att dom ligger i vårdnadstvist liksom jag. Jag börjar tro att det är fel på mej o det blir alltid bråk då jag lägger mej i,varit på väg att dela på oss flera ggr pga att vi har olika uppfattningar på uppfostran... Jag kan berätta att sonen sover i pappas säng den veckan o i sitt eget rum hos oss,tror att pappan skrämt honom genom att tala illa om oss på hotfullt o elakt sätt.sonen är rädd att jag möter hans pappa och verkar skämmas för honom då vi träffas ibland. sonen hälsar knappt på sin pappa....
Svar på tråden: 8år o bekymmer att lägga sej själv???

Kan känna
Skrivet av Johanna
att du delvis har rätt och delvis fel. Varför, jo du skriver om alla saker sonen har, men det är väl bra att hans mamma ser om sin son och om hon nu har ekonomisk möjlighet kanske kan tillgodose alla önskningar. När det gäller ett barn finns många aspektetr om ha eller inte ha in, kompisar 2 separerade föräldrar m.m. kompisar har enormt stor inverkan och då främst på grabbar. Mamman vill att han ska ha det kompisarna har så klart. Vet inte var ni bor men kan nog säga att detta är lite av ett storstads fenomen. Tuffa skolor ja ganska tufft klimat, att vara annorlunda eller inte ha samma saker som kompisarna kan leda till mobbing. Tråkigt men sant. Längre fram kan det bli speciella kläder exempelvis, jag vet. Att han inte kan somna är oxå ganska vanligt med eller utan separerade föräldrar så för att skapa barnet en trygghet tycker jag mamman gör rätt. Rätt eller fel vet inte. Ang hans riktiga pappa kan man bara beklaga men du ska väl vara glad då han tydligen då tyr sig till dig. Pappan kanske skrämmer honom som du säger och det är inte bra men han känner kanske tryggheten med dig och er. Tänk på det.

hej...
Skrivet av orolig plastpappa
Skulle jätte gärna vilja veta vad jag gör för fel???? Hur kan allt bli bättre för här är allt lugnt o frid o inga bekymmer. Han verkar stå på bådas sidor o snacka skit både för mamma o pappa men har känningar att han bara har sin mamma för sakerna därför det första han gör när han kommer hit,sitter vid sin tv och i sitt rum,inga saknadskänslor alls,han blir alltid mer social framåt kvällarna,antagligen för han vet att det är sängdags annars är han mest på sitt rum o spelar data eller tv spel eller tittar på tv..... Han bråkar till och med om maten på bordet att han ska ha det som är kvar fast att han inte ens kommit halvvägs med den mat han har kvar... han brukar ändå inte äta så mkt,blir så arg inom mej när jag hör sådant och en gång så hade hans mamma i tidigt skede köpt en läsk till mej i affären när jag satt i bilen,vet du vad han gjorde??? kom ut till mej o sa att mamma ska ha en tia av mej hade hon sagt men det var ju lögn... Vi bor i sthlm och han söker inte ens kompisar här ute utan sitter bara inne och följer med oss när vi ska någonstans,han försöker få hit sina gamla kompisar med det har inte blivit så ofta utan till 95 procent så är han helt själv o leker inne...


Vaddå
Skrivet av Karolin
speciellt att kompisar har inverkan på grabbar. Tror att det mer beror på indiv ider än på kön och vad man har för förhållningssätt som föräldrar.

hej
Skrivet av orolig plastpappa
Vi kan ju inte tvinga han att gå ut eller tvinga någon i hans skola att komma hit... Jag har verkligen försökt uppmuntra honom men det går bara in på ett öra o ut på andra sidan men även för hans mamma.... Han är verkligen klyven o vet inte ens vem han vill bo hos,han överväger att bo med pappa för där får han sova i hans säng tills han hittar en ny partner,här hos oss så är det alltid bekymmer första dagarna med att sova sen så går det över men vi får allt vara uppe tills han somnat och det kan bli väldigt sent ibland...

Det viktigaste
Skrivet av Sterna
Jag är själv uppvuxen med skilda föräldrar och vet hur man spelar på samvetet, hur man lätt vänder sin biologiska förälder mot sin bonusförälder och även hur man vänder båda sina biologiska föräldrar mot varandra. Allt för att själv må bra, känna sig älskad i en situation som är riktigt jobbig för en person som just är på väg att växa upp coh skapa sig en egen identitet. Det viktigaste tror jag är att du och ammman sätter er ner och tillsammans diskuterar fram vilka regler ni ska ha i ert hem, är ni oense så lär er argumentera fram era åsikter så att den andre förstå _varför_. Det som gäller din dotter ska även gälla hennes son i ert hem och tvärtom. Gör ni skilnad på barnen så kommer problemen mellan dem senare. ¨Det viktiga är inte att ha rätt eller att den andre har fel, det viktiga borde vara att ni tillsammans i ert hem är lyckliga! Är ni lyckliga så har ni alla rätt. En fundering jag får, vad är det som gör det så jobbigt för dig att mamman sitter på sin sons sängkant när han ska sova? Är det faktumet att hon bryr sig om sin son? att han "tar" tid från er samvaro? att ingen satt på din sängkant när du var liten? eller är det "bara för att"? Nu vet jag inte hur länge sen deras skilsmässa var men henens son kanske behöver hennes närhet just nu för at tklara av att bearbeta det faktum att hans föräldrar inte längre lever ihop? Det är inte lätt för barnet och ofta går barnet tillbaka i utvecklingen ett tag, jag hade själv supersvårt att sova ca två år efter skilsmässan och min högsta önskan var att någon brydde sig och satt på min sängkant tills jag somnat, då kanske jag hade somnat lättare och sovit lugnare. Vad vet jag? Ingen satt där... Glöm inte, för att din dotter inte reagerar på samma sätt på er skilsmässa som hennes son gör betyder itne att den ene är bättre elelr sämre än den andre utan det betyder enbart att era barn är två olika individer med två olika känsloliv. En annan sak, jag hade hellre en "bonuspappa" än en styvpappa eller en plastpappa. En styvpappa är ond (alla styvföräldrar och syskon är onda vilket man tidigt får lära sig i sagans värld) En plastsak är något man kan slita och slänga med... En BONUS är alltid något extra ;P


hej Sterna...
Skrivet av orolig plastpappa
tack för ditt svar.. jag ska berätta lite mer så du kan förstå lite mer... Min nya sambo har varit tillsammans med pappan i 20 år,det var hon som uppfostrade sonen i 7år och gjorde läxor mm,pappan kallade honom dum för han hade svårt att läsa mm. varför jag har det svårt är för att allt startade med att sonen har mamman som kompis och är med i stort sett hela tiden eftersom han inte bryr sej att skaffa nya kompisar.Hon behandlar honom som en baby och jag kan säga att mitt eget ex hängde upp sej på min dotter och jag har en svår nöt att knäcka vårdnadsmässigt med alla lögner hon kör med. Allt startade med att sonen låg i vår säng och flyttade ner till fotändan i egen säng sen och vi har nu fått honom att sova i eget rum men det går upp och ner pga pappan och att han o hans släkt hjärntvättar honom. Han sover bra nu men sov väldigt oroligt innan. Jag känner att jag får ingen tid alls med min sambo för det blir väldigt sent när hon sitter hos honom och ibland somnar där. Känner mest att hon har inget behov av mej för hon låter hellre förhållandet går åt helvete och står bakom sin son i precis ALLT. Jag har ingen ensam tid med henne utan det finns inga,kramar och mys alls,han ska sitta o vara med nästan hela tiden,sen när han somnat så är hon så trött att hon somnar. Jag tycker att jag vill INTE bara ha ett familjeliv utan även romantik.Tycker att ett förhållande ska bestå av dessa saker men känner att sonen tar all hennes tid och själv så undrar vad jag själv gör här....

I så fall
Skrivet av Sterna
är nog mitt enda råd att prata med mamman och säga just det du skrev till mig så hon kan välja att antingen avsluta ert förhållande helt eller försöka än mer hjälpa sonen att bli självständig. Det sistnämda är inget som går på räls och tar fyra timmar vilket jag självklart vet att du också förstår men det viktiga är då att du stöttar din sambo och inte kräver för mycket. Se det stora perspektivet, fråna tt ha legat mellan er så sover nu kilen i egen säng - hur lång tid har det tagit? Kanske behöver han lika lång tid på sig för att förstå att mamma faktiskt finns där även om han somnar själv. Det är inte lätt att vara 8 år. Gällande sonens pappa med släkt finns det inte mycket att göra mer än acceptera att de är som de är och försöka få sonen att förstå att det de säger inte stämmer. Blir det tjafs om saken är det lätt att de sen sitter där med "Vad var det vi sa" på läpparna. Romantik, närhet och sex är viktiga i ett förhållande men älskar du henne så stötta henne kravlöst när hon har det svårt och behöver dig som mest. Som jag skrev tidigare, det handlar inte om rätt eller fel så prata med henne och försök få henne att förstå hur du känner det och kom med stöttande råd om hon är mogen att ta dem.

8år o bekymmer att lägga sej själv???

Kan känna

hej...

Vaddå

hej

Det viktigaste

hej Sterna...

I så fall

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information