Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hur ska man ta det??

Skrivet av Linn
Min sambo har en dotter sen innan (13 år), och vi har henne oftast varannan helg, men nu verkar det ju inte vara så intressant längre då nya kompisar o killar e lite roligare! Detta har jag full förståelse för och tycker bara de e kul för hennes skull! :0)

Men, nåt som jag stör mig på är att hon inte ringde när hennes pappa (min sambo) fyllde år i julhelgen o grattade, hon köpte inte julklapp till sin lillasyster (min o sambons gemensamma dotter!) men köpte till sin andra ½lillebror!
Hon kom hit och hälsade på oss, men bara när hennes pappa sa att hon hade julklappar här (förstås!) Vi gav henne pengar, 400 kr, o då hon öppnade kuvertet så riktigt man såg hur sur o besviken hon blev.
Hon fick jättemycket av min sambos sida av släkten men till oss sa hon inte ens God Jul!!

Är jag löjlig? "Elaka styvmamman"?? Det känns som om jag kommer o få en massa påhopp nu...
Mia sambo orkar inte bry sig längre då det är en massa annat gammalt som oxå hänger i!
Ska de va så här så tycker vi att det känns som om det kvittar att hon är här!!! Hon verkar ju tänka så...
Svar på tråden: Hur ska man ta det??

Jag förstår

Skrivet av  Mamman
hur du käner, det kan vara jobbigt att vara styvmamma :)
Jag har inga tips då vi är i en liknade sits här med, men någon annan kanske har nåt bra svar även jag kan ta till mig!
 

tråkigt för flickan..

Skrivet av  sisla -som också träffade pappa vh i tonåren
..att ha en så taskig relation till sin pappa att han "inte bryr sig" och struntar i att hon inte längre vill komma vh. I tonåren blir det ju extraviktigt för umgängesföräldrar att ligga i och anstränga sig för att kunna behålla en bra och nära relation till sitt barn. Det är svårt nog i kärnfamiljer när barnen börjar bli tonåringar och frigörelseprocessen börjar.

Det är inte meningen att barnet ska bära ansvaret för att upprätthålla relationen, men föräldern måste ju fortsätta visa intresse för sitt barn. Kanske vore det bättre att pappan och flickan hittade på nån aktivitet som båda gillar som de kan göra tillsammans en gång i veckan, om hon tycker att hon går miste om för mycket socialt "tonårsliv" om hon kommer och bor hos er en hel helg. Om pappan börjar spela badminton eller går ut och käkar middag med sin dotter en kväll i veckan så har deras relation mycket bättre förutsättningar att vara levande upp i vuxenåren också! Men HON lär inte komma med förslaget för hon är ett barn. Pappan måste vara ÖVERTYDLIG med att han INTE skiter i henne, för det är förmodligen vad hon tror.

Angående julklappen så har jag ju ingen aning om hur er ekonomi ser ut eller hur mycket ni brukar köpa för till den gemensamma dottern... men min nioåring (som jag har på halvtid) fick julklappar för mera än 400:- så om ni inte är socialbidragstagare kan jag tycka att det var lite snålt. Å andra sidan så tror jag att pengarna är den minsta av tösens besvikelser... Vore nog mycket mera betydelsefullt om pappan ryckte upp sig och började visa aktivt INTRESSE för sin dotter.

 

sisia - que?!?

Skrivet av  muppet
Jag förstår inte riktigt var du läser in att pappan är oengagerad? Jag tycker att det ganska klart framgår att det är *dottern* som - i typisk tonårsstil - för iaf tillfället anser att det är intressantare att umgås med kompisar mm och sålunda beter sig ganska egocentriskt. Kanske vet du mer än vad jag gör om just den här familjen, men du får väl ändå ta och hålla dig till det som är relevant i originalposten?

Att sedan sätta sig och i princip deklarera att man är socialbidragstagare om man inte kostar på ett barn mer än 400:- i julklappar, det är under all kritik. Låt mig för det första notera att det ingenstans står att detta var det enda som barnet ifråga fick (det har *du* tolkat det som). Kanske är det så - jag vet inte då jag inte känner Linn. Dock kan jag tala om för dig att det finns bra många familjer som *inte* går på soc (och aldrig har gjort det) som har det svårt just pga julklappshysterin - jag känner ett antal familjer som varje år fasar inför julen.

Det känns som att du har missat hela poängen, nämligen det faktum att dottern är otacksam och uppvisar det på ett flagrant sätt. Som jag nämnde tidigare är det naturligtvis i kombination med ett typiskt "tonårssyndrom", men varför i hela friden börjar du (fel)tolka posten och kritisera istället för att försöka hjälpa?
 

visst, jag kan ha fel..

Skrivet av  sisla
Så här står det i ursprungsposten: "Mia (min?) sambo orkar inte bry sig längre då det är en massa annat gammalt som oxå hänger i!
Ska de va så här så tycker vi att det känns som om det kvittar att hon är här!!!"

Min reaktion på detta blir att pappan (och inte styvmamman i första hand) borde jobba lite mera på att visa aktivt intresse för sin typiskt tonårstruliga och ointresserade trettonåring. Det KAN ju för all del hända att han redan jobbat en massa på det och bara får "nej" till svar på alla sina förslag om att göra saker tillsammans med dottern. Informationen är ju lite knapphändig. Jag gav förslag på det jag tänkte kunde bidra till att förbättra relationen mellan pappa och dotter.

Det är nog ganska vanligt att föräldrar uppfattar sina tonårsbarn som otacksamma, ointresserade och gnälliga. Det tror jag är naturligt då tonåringen ska börja frigöra sig från sitt totala beroende (både känslomässigt och praktiskt) från föräldrarna. Hade jag varit pappan det handlade om ovan så hade jag inte varit så bekymrad över att dottern var otacksam, utan mera bekymrad över att min dotter inte ville komma och bo hos mig nåt mer. Då hade jag försökt träffa henne regelbundet på något annat sätt, som kunde passa oss båda.

Men som sagt, det KAN ju hända att pappan i exempelt ovan redan gör det.

Och angående julklappspengen så beklagar jag att jag uttalade mig. Det är helt riktigt att olika familjer gör väldigt olika med detta. Somliga firar inte ens jul. Och jag borde inte döma någon oavsett hur mycket/lite någon väljer att spendera på julklappar. Jag tar tillbaka det jag skrev om detta.



 

Förstår vad du menar

Skrivet av  muppet
Tack för välformulerat och sansat svar! Jag ser din poäng, men som du själv säger är informationen alltför knapphändig för att man ska ha möjlighet att kunna analysera på annat än ett ytligt plan.

Jag fick själv nyligen uppleva hur min stydotter glömde bort sin pappas födelsedag, trots att hon (på ett skämtsamt sätt) blev påmind om det någon vecka innan. Det accepterade vi båda med tanke på att hon är nybliven tonåring. Det som var sorgesamt var att hennes mamma inte kunde hålla reda på samt påminna min sd om detta, men det är ju en helt annan historia.

Ser vi vidare på just bara mig och min sambo: Min sd vill helst inte tillbringa mer än ca 4 dgr i sträck hos oss. En av anledningarna är att varken jag el min sambo har vänner med barn i hennes ålder. Hon är mao helt beroende av vad vi väljer för aktiviteter mm. Min sd har ännu inte uppnått den ålder/mognad som tillåter speciellt många individuella aktiviteter från hennes sida sett. Följdaktligen blir hon uttråkad och "kvävd" - så mycket som hon vill träffa sin pappa så blir den intensiva kontakten under dessa dygn alltför mkt för en flicka som befinner sig i början av frigörelseprocessen. Mao VILL hon "hem" tidigare än planerat många ggr, och jag förstår henne. Hennes kärlek för pappan och hennes önskan att träffa honom har ingenting att göra med hennes hemlängtan.

Well, preaching to the choir antar jag. Min poäng var (och är) att man inte ska ta ngt för givet, utan att försöka bemöta människor på det plan de befinner sig. En vag post, kanske ofta skriven i frustration och desperation, ska inte behöva mötas med en bunt moralkakor. Det tror jag vi är överens om i slutändan.

Så vad säger du sinia, ska vi ta & skaka hand och se om vi kan hjälpa Linn?
 

Vadå snålt!!????

Skrivet av  Snålfia??
Vi, jag och min sambo, skulle ALDRIG ge mer pengar till hans/mina/våra barn!
Det är en sån hysteri över julklappar, och barnen idag har MER än vad som behövs!!

Vårt gemensamma barn fick nästan ingenting! (1½ år). Vi tycker att han får så mycket från alla andra och sen är ju han så liten än!

 

som sagt:

Skrivet av  sisla
angående julklappspengen så beklagar jag att jag uttalade mig. Det är helt riktigt att olika familjer gör väldigt olika med detta. Somliga firar inte ens jul. Och jag borde inte döma någon oavsett hur mycket/lite någon väljer att spendera på julklappar. Jag tar tillbaka det jag skrev om detta.