biomamman

biomamman
Skrivet av	Anonym just nu bara för jag är så ledsen
ringer mig- som hon knappt känner för att hon inte bryr sig- och säger att dottern inte vill komma till oss o sova här mer för hon inte klarar mitt humör! Jag är en vanlig 2 barnsmamma som är pedagogisk o försöker behandla barn lika och behandlar dem efter ålder så att säga. Jag har vissa krav jag tycker man sak fixa i varje ålder, jag tycker hennes ( min smabos ) dotter ska duka undan efter sig, bädda sin säng och jälpa min dotter städa i deras gemensamma rum, jag tycker att man tackar o är artig och detta är något denna dotter inte lärt sig. Hon har inga regler för göra vad hon vill o när hon vill hos mamma så jag har ju märkt att hon tycker att jag är "sträng" mot vad hon är van vid. Vad gör man nu då? Mamman verkra tro att jag skriker o gapar här hemma så jag är så ledsen! Jag är en BRA mamma och jag tycker inte att jag är någon hetlevrad sådan! Jag lider av PMS men det är inget som inte min familj klarar av och de lider inte av den mer än att jag kan vara lite lättirriterad 1 gång i månaden och denna dotter har varit med 1 gång om att jag fräst av min sambo och det klarade hon inte. Hon har inga andra syskon och har alltid fått som hon velat utan kompromisser- men här fungerar ju inte det med tre barn. Så nu ska hon inte vara här utan träffa sin pappa ensam säger modern! KAn hon kräva det? Jag tycker det rimmar illa...ska inte pappan få träffa henne i sitt hem pga MIG? Vad ska vi göra mer än att boka tid för rådgivning??
Svar på tråden: biomamman

Vet du anonym
Skrivet av moteld
Det där är inget du överhuvudtaget ska bry dig om. Barnet ska vara med sin pappa under dennes umgängestid om han är UF. Om inte mamman lämnar ut barnet enl avtal så får pappan stämma henne för umgängessabotage. Jag tyckjer inte att du ska tala med mamman alls utan hon får tala med barnets pappa om det föreligger några problem. Ni löser era "problem" inom er familj på ert sätt och det kan barnets moder inte styra men man kan ju alltid lyssna på vad hon har att säga. kanske det vore bäst att föräldrarna talade ut alt träffades för samtal hos fam.rätten. Barn brukar klara av att det är olika regler i olika hem. Hela mammans utspel kan ju också bero på svartsjuka eller liknande.

Tack för ditt svar!
Skrivet av Anonym...
Jag käner mig så maktlös i detta. Dottern är 12 och har tydligen ont i magen ( magkatarr ) och mamman säger att det har börjat sedan vi träffades.. Jag känner ju att hon som enbarnsmor inte behöver vara så som jag är hemma- med konflikter av alla slag om sovtider och mattjafs / mina är 11 och 5 / man hinner inte med alla på en gång som hon ju göra med sin. Hon säger att min bonusdotter inte får tid här hos oss- men det är ju omöjligt att ge den tid HON kan ge sitt barn. Vad vi vet har hon haft det bra här och har kul med min ena tjej som ju är ett år yngre.. Så... Nu säger ju bonusen själv att hon ska ha ett brejk från oss- läs mig och mina barn- och det känns bara som om det är mammans ord. Hon har alltid under de senaste 9 åren bott vv hos sin pappa men nu går ju inte det och hon har varit här varannan hleg i flera månader fram till nu då hon inte ska vara här då tydligen.. Vi vill ju inte att tjejen ska må dåligt och vill hon inte vara här behöver hon väl inte, men samtidigt så ...ska de fortsätta att träffas utan oss tre??


Jag känner igen mig... (långt)
Skrivet av Bonusmamman
Mina bonusbarn är 3 stycken och är 15,17 och 18 år i år. De är inte heller speciellt uppfostrade! Tex när 17- åringen konfirmerade sig och fick flera tusen kronor i present. En klocka av mig och pappan, som vi gav tillsammáns med mina föräldrar. Den hade gått på 1200:-. Inte ett tack vi fick, inte ett samtal eller ett kort. Inte heller mina föräldrar. När jag konfirmerade mig så skickade vi tackkort till alla som uppvaktat, gjorde jag även vid studenten! Förstår att man kaske inte har råd med det, men ett vykort eller ett telsamtal har man väl råd med. 15-åriga tjejen fick en jacka av oss i våras som hon sa sig tycka om. Men under hösten såg jag inte skymten av den. Jag frågade vad den var, hon visste inte. Vi tjatade några gånger om att hon måste leta fram den och om hon inte tyckte om den så kunde jag ta tillbaka den. Men hon sa att hon inte hittade den. En dag ringde hennes pappa och frågade vad jackan var,men hon och mamman hade letat överallt. Jag blev ursinnig i bakgrunden for jag ut och skällde ut henne. Inte bra! Och det enda hon har att säga till sitt försvar var att vi inte skulle skylla på henne. Jag ringde tillbaka en halvtimme senare för att be om ursäkt för mitt utbrott, då ville biomamman prata med mig.. Då visade det sig att flickan varit ledsen för mycket som jag sagt och gjort och det gillade inte mamman. Så hon bad mig sluta omgåendes. Jag blev så ledsen så jag bara sprang ut och grät efter det samtalet, det var så konstigt att bli tillrättavisat av henne. Varför inte se till att saker inte försvinner hemma hos de. Det försvinner allt från smycken, kläder osv. Fast nu var det en stor jäkla jacka, hur fasen kan en sån bara försvinna och att man inte hittar igen den. Det roligaste var att efter denna utskällning så visade det sig att de hittade igen jackan ändå! Måste man skälla för att de skulle engarera sig. Men enligt flickan hade de ju letat överallt. Utom i hennes klädgaderob där den låg ihopskrynklad. Min bonusdotter har aldrig visat en tendens av att må dåligt över saker vi sagt här. Jag och pappan har fler regler och uppfostrar de annorlunda än mamman. Vi tillåter inte att man rapar och fiser vid matbordet, vilket är helt ok hemma hos bion. Här tackar man för allt man får! Man ser till att hålla snyggt i sina rum. All smutstvätt ska läggas i tvättkorgen. Det ser ut som en svinstia hemma hos bion. Men det är inte vårt bekymmer! Vad lär man sina barn om som nu biomamman skäller ut mig innan hon frågat om de tagit upp problemet med oss? Usch! Stå på dig/er! Du är hennes bonusmamma och bor i samma hus du måste får tycka och tänka i ditt hus. Vi har vissa regler här och mamman har inga alls när det gäller uppfostran. Just nu har barnen/ungdomarna inget val, de måste åka till oss, deras mamma behöver barnfri helg och de får abslot inte vara själva över helgen (de är här varannan helg). Trots att dessa ungdomar är jättefina ungdomar som aldrig få gå ut på disco eller liknade. De sitter bara hemma och kollar på TV på helgerna med mamma. Och här har de varken kompisar eller något annat kul. Men hit ska de till vilket pris som helst. Vi är glada så länge de vill komma, men vi märker att det är mamman som tvingar hit de.

Tack..
Skrivet av Anonym...
skönt i all elände att höra att man inte är ensam om massa tjafs- jag hade ju aldrig trott det skulle bli såhär...

en undran
Skrivet av mumrik
har det hänt något i mammans liv nu? Ibland kan det vara så att allt samarbete är ok tills något sker i t ex bions liv. Vi hade en bra relation tills bion separerade. Då blev det till ett h-vete. Hon gjorde allt för att ta barnen ifrån sambon. Men nu har hon träffat en ny kille och nu är det inte lika aktuellt för nu vill hon ha barnfri tid.


Nej inget har
Skrivet av Anonym...
härnt i hennes liv alls- det är det här med att JAG kommit in i bonusbarnets liv och mamman alltid haft stenkoll på vad tjejen och pappan har gjort och nu är jag med där och styr och har mig... Mamman kan inte förstå att det är skillnad att ha 3 barn i huset än att ha en dotter att sitta och ge tid till och vara kompis med- för de är som små kompisar mamman o dottern och nu kommer jag här och allt har blivit annat ju. Dotterna får i nte länger ensamtid med sin pappa på samma vis men de åker alltid på en aktivitet 3 dagar i veckan varje vecka varje vinter. Så nog har hon väl egne tid med sin pappa? Men jag vet inte hur mamman kan säga att barnet inte vill vara här pga mitt humör!!? Jag är en rätt vanlig mamma!

biomamman

Vet du anonym

Tack för ditt svar!

Jag känner igen mig... (långt)

Tack..

en undran

Nej inget har

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information