jag är så trött på hot från styvisen

jag är så trött på hot från styvisen
Skrivet av	mumrik
så fort vi ställer lite krav på att han ska hjälpa till så kommer dessa hot: Då flyttar jag till mamma! Vi vill ju helst att han bor kvar och det vet han ju det är ju därför han säger så. Han får flytta vilken dag han vill för oss men vi vill inte att han flyttar av den anledningen. Hur har ni det med hot och hur har det löst sig för er? Jag blir så himla trött på stilen " om ni ställer krav på mig så drar jag" Det värsta är ju att bion inte ställer några krav plus att hon lockar med barnbidraget om han flyttar dit. Suck! Hur lågt kan man sjunka som förälder när man försöker locka dit dem med pengar och hotellservice?
Svar på tråden: jag är så trött på hot från styvisen

Mina föräldrar sa:
Skrivet av Birgitta, since 1997
Jamen gör det då! Och det gjorde jag... Säger inte att det blev bra eller rätt, bara att jag fick göra mina egna val och ta konsekvenserna. Kanske det är det som behövs...?

visst är det så!
Skrivet av mumrik
men jag tycker att det är för j***gt att han ska flytta för att jag tycker att han ska tala sanning! Man kan ju inte bara fly undan hela livet. Det vore lättare om jag kunde skita i hur det går för grabben i framtiden. Men ingen av hans föräldrar verka fatta att han måste lära sig att tala sanning, stå för saker man gjort och framförallt hjälpa till i ett gemensamt hem.


hur gammal?
Skrivet av sisla
Min dotter gnäller ibland över när jag ber henne hjälpa till med småsaker med motiveringen "jag vill inte, för hos pappa måste jag alltid duka/vika tvätten/dammsuga mitt rum". Det är nog så att jag och min sambo har lägre krav på barnen än vad mitt ex och hans sambo har. Men jag försöker alltid svara min dotter att "hos pappa bestämmer han och S och hos mig är det mina och J\'s regler som gäller!". Hon kan ju inte få mindre hemuppgifter hos mig bara för att hon gör mycket hos sin pappa. För min dotter (9 år) är det otänkbart att bo på något annat sätt än växelvis halva tiden var, jag vet ärligt talat inte vad jag skulle göra om hon började hota med att flytta hem till pappa om hon inte får som hon vill. Än så länge är hon ju för liten för att bestämma själv, men sen.. ju äldre hon blir så ska hon ju enligt lagen ha allt större inflytande. Dock är det en missuppfattning hos många barn (och vuxna) att från 12 år _bestämmer_ barnen själva var de vill bo. Det gör de inte, men de har rätt att bli hörda och man ska ta viss hänsyn till deras uppfattning. Jag tror jag skulle försöka resonera på lite högre nivå med barnet, alltså ta ett samtal om "När du inte får som du vill hotar du med att flytta hem till mamma, men vi vill ju att du ska fortsätta bo här lika mycket som du gör nu, ändå kan vi inte tänka oss att låta dig bestämma själv om allt möjligt.." Höra efter vilka krav barnet själv tycker vore "acceptabla", och kanske pröva att förhandla utifrån det. Jämka fram till en nivå som känns okej för båda parter?

nu ska han flytta
Skrivet av mumrik
pga av mig...smabon är arg på mig för att han tycker att jag tjafsar om bagateller. Jag förstår att han är ledsen för att han flyttar men man kan ju inte acceptera vilket beteende som helst eller hur? Jag är så ledsen för jag vill inte ha det så här... Sambon och jag har ju uppenbara problem när han hela tiden tar barnens parti. Jag vet varken ut eller in länge... Ok att man ska uppfostra barnen men att behöva lära en vuxen man vad som är acceptabelt uppförande är bara för mycket. Familjerådgivning känns inte som en utväg då sambon inte vill...

Vad är det
Skrivet av Villa
sambon tycker är bagateller? Är det kanske bara sådana enkla saker som borde vara självklara i ett hem??? Här har vi inte många krav på barnen, men ändå gnälls det ibland med förevändningen att "det behöver vi aldrig göra hos mamma". Men hur ska de då lära sig? Om man inte får träna på saker??? Nu bor de hos sin mamma på heltid, och hur de gör där sk-ter jag i fullständigt. Men när de är här så gäller fortfarande samma krav. Bädda sängen (de är mycket i sina sängar under dagtid också och med ibland utesmutsiga kläder...) Städa sitt rum en gång på helgen. Lägga smutskläderna i tvättkorgen. Ställa in disken efter sig i diskmaskinen. Återställa i köket efter de själva har tagit fram frukost eller mellis. Sådant som borde gå på rutin utan tjafs... Har din sambo dåligt samvete över sina barn och försöker underlätta för dem, eller kanske han själv aldrig behövde göra något hemma för att bidra till att få allt att funka när han själv var liten??? Som jag frågade nedan, under ditt svar till mig ;0)) hur gamla är era barn???


jag tror att sambon
Skrivet av mumrik
har svårt att ta konflikter. Han struntar hellre i dem tyvärr. Sen är det jag som får ta smällen att jag är gnällig när de egentligen är hans barn som inte skött sig. Det är liksom lättare att skälla på mig än på barnen. Ålder på barnen står nedan :-)

Om han
Skrivet av Villa
är konflikträdd så har du att göra förstår jag. Vad säger han om du berättar att det påverkar erat förhållande??? Är man såå många i en familj så kräver det ju lite mer för att man ska få allt att fungera. Varför ska barn få få och få hela tiden, och aldrig behöva "ge" något? Det är något jag funderar över ibland. Sen har jag läst/hört någonstans att barn i "övergångsåldern" (dvs i puberteten på väg in i vuxenvärlden) är otroligt egocentriska och att hela världen kretsar kring dem, att det här med hänsynstagande liksom inte skulle existera på samma sätt under den perioden...

han inser nog inte vad som krävs
Skrivet av mumrik
för att få en sådan här stor familj att fungera. Det kanske är en större insats än vad man får ut av det..Ibland känns det som det inte är värt det.. Suck! Som ni förstår har det varit ett långt jobbigt lov. Som tur är börjar skolan i morgon.


Jo, ibland är
Skrivet av Villa
skolstarten en välsignelse! Själv har vi nyss varit på långpromenad och bl.a. pratat om hur vi ska nå fram till barnen och få dem att förstå att vi menar allvar, och jag tror att vi kommit fram till en lösning som kommer att funka. Hade jag varit ensam i alla dessa känslor och inte haft en man som förstod mig (det är ju trots allt hans barn som han har andra känslor för än vad jag har), då hade det aldrig funkat så här länge. Det är tungt nog att ro i samma riktning, och jag har varit på väg att lämna allt, tro mig! Men så kommer en period igen när det funkar bättre och man ser ljuset, så knallar det på ett tag igen. Det är ju också svårare när man har gemensamt barn, då är det ju fler ändå att ta hänsyn till...

önskar att sambon förstod
Skrivet av mumrik
men han gör inte det och jag vet inte hur jag ska få honom att förstå heller.

Jobbigt
Skrivet av Moamarika
Hej mumrik. Det verkar som styvisen vet hur han ska spela ut er vuxna mot varandra. Trist att ni inte kan stå eniga. Samma problem hemma hos oss fast det inte är uttalat. Har haft ett jättegräl om regler där min man tycker jag överdriver. Känns igen va. Konstigt att det ska va så svårt att va förälder samt styvförälder. Hoppas det löser sig för er. Maila mig gärna. Hälsningar Marika.


han vet precis
Skrivet av mumrik
hur han ska göra. Det är så himla trist. Vi får väl se om det blir bättre när skolan börjar. Men grundproblemet är ju att vi inte är eniga och det löser sig inte av sig själv. Sambon verkar tycka att om jag bara ändrade på min inställning så är det fixat. Men hans inställning då??

Har du satt dig in i sonens liv
Skrivet av maria
och vad som hänt i det ? Han är trotslig för en orsak och det vet du nog innerst inne , Hans liv hur mycket kan han påverka och vill han det . Det är inte så enkelt detta med trots o styv familjer ilska o gap o trots kan var och ofta är ett rop på hjälp jag mår skit jag är inte vuxen men ni som är vuxna se mig , inte bara er själv o hur jobbig jag är, Se killen inte bråken o ta ett steg bakåt du som är styvmamma det är inte din sak att be honom flytta även om du också är arg o ledsen på hela situationen , Men det är inte du utan hans pappa. Så att maken säger att du gör en höna av en fjäder ja det är era ditt o manens problem inte killens,

jag har verkligen försökt
Skrivet av mumrik
att förstå sonen i den situation han sitter i. Han har dock under flera års tid hotat sin pappa med att flytta till mamma. Jag menar hotat då det alltid kommer upp när krav ställs. Han har aldrig blivit nekad att flytta vi har sagt att han ska bo där han trivs bäst. Hans problem är väl att han vill bo med båda men inte växelvis. Det är ju omöjligt att lösa och han är ju 13 år nu så har förstår det logiskt, men det är naturligtvis jobbigt känslomässigt. Men det är absolut som du säger inte grabbens fel att vi inte är enade. Det är ju jag och sambon som har svårigheter att enas om regler. Sambon har en benägenhet att alltid ta barnens parti oavsett vad som hänt. Om jag säger något kan han komma och säga att jag har fel och underförstått blir det ju att henne behöver ni inte lyssna på. Det är jättejobbigt! Jag har aldrig bett pojken att flytta snarare tvärtom. Men pappan gör mig till orsaken känns det som för han tycker att hon jag inte tjafsat om den grejen så hade pojken inte hotat att flytta. Detta gör ju att jag hamnar i ett låst läge. Pojken vet att han kan strunta i mig då jag inte kan tjafsa för då blir pappan arg och lägger skulden på mig. Jag vill ju inte vara en ragata.... Jag är en helt vanlig mamma som vill ha några saker som är viktiga för mig: man är ärlig och står för vad man gör man äter tillsammans de måltider som går (pojken tycker att jag är elak som tycker att han ska äta frukost före tolv!!) man städar sina rum inga konstigheter tycker jag suck det är jobbigt..


Skulle tor att din man
Skrivet av maria
har skuldkänslor genetomot sonen , ofta är det orsaken i de problem eller situationer ni har. Han känner skuld oavsett om han har gilitgt skäl eller inte O det kompenserar han genom att låta honom må så här dvs hota o hota Både far o son borde ta ett stort snack sinsemmellan och så gott det går med en tonåring reda ut sina känslor ( inte lät de är ju män )

Mumrik
Skrivet av Mia
Har vi samma sambo?

E??
Skrivet av Mia
Fet fel menar samma ex


Är det min bio du talar om tro?
Skrivet av anonym idag
fast h*n flyttade faktiskt till slut och jag kan förstå det. Inga syskon att ta hänsyn till alls. Inga regler, inga krav, ingen som envisas med att jaga en ur sängen på morgonen för att man ska till skolan, ingen som envisas med att STANNA i skolan för att se till att man inte skolkar, ingen som jagar efter en ute när man inte är hemma i tid, ingen som skäller när man kommer hem och luktar rök eller alkohol

Låter som h*n köpte ned sig
Skrivet av Moa
men i sin tonårshjärna så vet man inte alltid vad som är bäst för en. Däremot borde föräldrarna se till barnets bästa. man behöver regler och krav.

Visst är det så
Skrivet av anonym idag
men det är inget jag kan göra något åt. Iom att hn är över 12 så ska det mycket till innan hn förflyttas tvångsmässigt. Ex och barn håller enad front -inga problem alls där förutom skolan. Bio2 (jag)känner sig säkert bara övergiven.....


men
Skrivet av Mia
vill den andre föräldern ha sonen på heltid. Det vill INTE min dotters pappa , så hon kan hota bäst hon vill...

jo ibland
Skrivet av mumrik
förut var det värsta övertalningskampanjen med mutor av allde slag och löften om barnbidraget osv Men nu när bion träffat ny kille så är det helt plötsligt inte lika aktuellt. Konstigt va???? :-) Nu kör hon tom hit dem vilket hon inte gjort på tre år.

jag är så trött på hot från styvisen

Mina föräldrar sa:

visst är det så!

hur gammal?

nu ska han flytta

Vad är det

jag tror att sambon

Om han

han inser nog inte vad som krävs

Jo, ibland är

önskar att sambon förstod

Jobbigt

han vet precis

Har du satt dig in i sonens liv

jag har verkligen försökt

Skulle tor att din man

Mumrik

E??

Är det min bio du talar om tro?

Låter som h*n köpte ned sig

Visst är det så

men

jo ibland

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information