Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Låååååångt, men behöver era...

Skrivet av Styvfamilj - inne på 5e året
råd, synpunkter och fler perspektiv.
Läget: Jag har en dotter 10 år, maken har 3 barn. Två tjejer 10, 12 år och en son 13 år. Sonen bor hos oss. Hans tjejer är här varannan helg, min tjej 3 helger av 4 + lov.
Vi bor trångt, trångt och alla barn sover i samma rum (stort) när de är här på helgerna.

Min dotter är ibland ledsen, hon känner sig utanför. För ett par v. grät hon och sa att ingen tycker om henne i fam (av styvsyskonen) och att hon inte trivs hos oss. Jag har märkt att hon ibland _är_ lite utanför och att de tre syskonen gärna håller varandra om ryggen, gaddar ihop sig och ibland beter sig ojuste mot min dotter.
_MEN_ min dotter är inte heller hon en ängel jämt, vilket jag är mkt medveten om. Hon kan hon med om hon vill vilket jag självklart sagt till henne inte är ok.

Tänkte jag skulle ta två exempel för att konkretisera så att ni har ngt att går på sas.

Min dotter är en kvällstrött människa och går gärna och lägger sig vid 10 på fredagkvällen. Blir kl. efter 11 sover hon stående. De andra barnen vill vara uppe länge och har inga problem att hålla gluggarna uppe till 4 på natten om det är så.
När/om min dotter somnat tycker jag det är att visa lite hänsyn att inte spela hög musik, ha hög tv-volym eller ha kuddkrig i rummet. Samtidigt kan man inte tvinga de andra barnen i säng bara för att min dotter vill sova. Min man tror att detta är _en_ av anldedningarna till att tre gaddar ihop sig mot en. Att en lixom sätter käppar i hjulet för tre och pga detta blir de lixom aviga mot henne. För att lösa detta problem har vi funderat på att köpa en våningssäng som vi kan ställa på ett ställe om vi bökar undan ite andra grejer (inte i barnens rum alltså). Samtidigt funderar jag på om inte detta skulle fjärma dem än mer från varandra då. Jag vet inte.

Förra helgen satt min tjej och hans ena brevid varandra vid varsin dator varpå det uppstod ngt bråk. Jag talade på skarpen om för dem (dels till tjejen som då sagt det, dels till dem alla för jag vet att de alla kan använda ett språk till varandra här hemma som jag inte tycker är ok) att det inte är accepterat att kalla någon för CP. Jag sa också till min tjej på skarpen för de hon i sin tur hade gjort. De två andra var oxå inne i rummet men låtsades inte höra ngt.
Igår, när min man körde hem tjejerna till sin mamma hade de tagit upp detta i bilen (min man visste inget, jag hade inte sagt ngt då jag inte tyckte det var ngn stor grej. Sånt här, att man får gå emellan och tala om vad som inte accepteras får man ju göra lite titt som tätt som förälder). Tjejen det gällde hade sagt att jag hade skällt på henne men inte på min dotter. systern som också satt i bilen höll med och bredde dessutom på lite extra vad jag förstår. Min man sa att han skulle tala med mig men att han trodde att de kanske hade uppfattat saker och ting på fel sätt. Blir långt det här,men...
Vad jag vill få fram med ovanstående är att för mig känns det som om de återingen gaddat ihop sig mot min dotter och jag tycker det är väldigt ledsamt för hennes skull. Det gör ont i min för hennes skull när det är så här hemma. Jag _hade_ skällt på dem båda, min dotter och hans dotter. I bilen ville hon få det att låta som om jag bara skällt på henne och den andra dottern (som inte var inblandad egentligen) la sig i och bredde på för då talade hon om att min dotter minsann hade gjort så och så, dittan och dattan osv osv, mkr värre än systern.

Tilläggas kan också att just den här tjejen det gäller är en väldigt tystlåten och försynt tjej, har alltid varit. _MEN_, jag ser att hon vuxit till sig en del, fått attityd men ändå behållit det här tysta. Lite som en varg i fårakläder om ni föstår. Missförstå mig inte med det, hon _är_ precis som de alla är hemskt goa ungar. Min man tror däremot inte så, han tror att hon aldrig skulle göra en fluga förnär och, som han sa igår, hade detta inte varit så hade hon aldrig sagt det för NN är inte en sån som gör/säger sånt.
Jag tycker bara att det är så himla svårt!
Vad kan man göra???
Jag vet att syskon alltid är syskon. Jag kräver inte av mina styvisar att de ska älska min dotter men jag kräver att hon behandlas på samma vis med hänsyn och respekt av dem som de behandlar varandra. Självklart kräver jag även att min dotter behandlar de med detsamma.
Jag ska tala med min dotter om det här har jag tänkt men vad mer kan man göra?
Ett familjeråd tror jag inte är en bra idé då jag faktiskt tror att det skulle vara fruktansvärt jobbigt för min dotter att sitta i ensamt läger under ett sådant (maken och jag är ju "opratiska" om man säger så, eller på allas sida medan syskonen är på varandras, helt naturligt)

Jag hoppas ni kan komma med några tips om vad man kan göra.
Svar på tråden: Låååååångt, men behöver era...

Svårt

Skrivet av  Joa
har jag att ge några bra råd...jag tycker själv att livet som styvmamma är krångligt :) Kanske finns några smarta vuxna här inne som har massa tips :) Kram o lycka till!!!
 

Svårt läge!

Skrivet av  Astrid
Det första jag fastnar på i ditt inlägg (angående sovtiderna) är; att några av barnen gärna är uppe lääänge på kvällarna innebär väl inte att de måste få det...? Jag försöker inte tala om för er när ni ska lägga era barn, men _jag_ tycker _absolut inte_ att barn på 10 år har någon anledning att vara uppe till senare än 10, MAX 11 på kvällarna! De som är 12 och 13 borde kke få vara uppe liiite längre (de är ju trots allt äldre) skulle kanske kunna få en våningssäng på annat ställe där ni har plats? Tycker inte det är orättvist på något sätt, barn behöver mer sömn än vuxna; alltså bör de lägga sig tidigare på kvällen. Att de är utsövda kan ju minska en del på tjafs mellan dem då humöret är bättre kanske...?

I övrigt ÄR det svårt, din sambos barn är ju syskon och håller säkert varandra om ryggen. Det blir naturligtvis "orättvist" eller vad man ska säga, mot din dotter, men vad kan man göra förutom att prata med dem?

Att du och din man pratar igenom situationen så att ni kan lita _helt_ på varandras omdöme när det gäller att ni ser hur barnen beter sig mot varandra, hur och på vilket sätt ni tillrättavisar barnen osv är ju viktigt, men det verkar ju som om ni har det rätt bra på den fronten.
 

Hej...

Skrivet av  Styvfamilj - inne på 5e året
och tack för ditt svar! Självklart, jag håller med dig om att det är vi vuxna som bestämmer. Men när det gäller just det här med sovtider står jag och min man inte riktigt enade *ler* Sonen som bor här jämt har "fria läggtider". Dvs han bestämmer själv över sina tider så länge det fungerar här hemma med skola, läxor och allt (inkl. humör naturligtvis). Han sköter detta jättebra verkligen, hur duktig som helst. Då vore det lite konstigt att bestämma över honom ang hans sovtider på helgerna. Min man tycker att detta ska gälla alla barn när de är här. Jag å andra sidan kan tycka att visst är det ok att vara uppe längre på helgerna men de måste ju inte gå till överdrift. Saken är ju också att om vi skulle köpa en säng, så blir det just bara en säng medan det inne på rummet finns både datorer, tv och tv-spel. De har alltså saker att göra inne på rummet kvällstid (_och_ nattetid *ler*)som de inte skulle kunna göra där den nya sängen ev. skulle stå. Denna ska i så fall dessutom stå strax utanför de rum där vår gemensamma treåring ligger och sover med öppen dörr. Inget utrymme för några som helst livliga lekar mao. läsning/skrivning på sin höjd.
I övrigt, när det gäller hur man beter sig mot varandra här hemma står vi enade, det har du rätt i och det är ju otroligt skönt. Har förstått att det inte alltid är så. Däremot har jag fått en känsla av att min man delvis tycker att det hela är lite min dotters eget fel pga att hon är som hon är. Naturligtvis bultar mitt modershjärta då med rödljus påslaget när jag får höra ngt sånt :o) Men jag ska prata med min dotter och se om jag inte kan få henne att öppna sig lite mer ang problemet + samtidigt tala om att det är oerhört viktigt att även hon bjuder till om de andra ska släppa henne nära.
Gärna fler råd! :o)
 

Funderar lite snabbt

Skrivet av  marib
finns det någon möjlighet att ordna så barnen har 2 rum? eller vrår om du så vill. Så att man kanske kunde ha en liten sov vrå som är menad för just sömn och inget annat (läsning i sängen då)och ett liiite större utrymme där man får låta lite mer.
Fast personlign så måste jag ju få tycka, appropå fria sovtider, så fungerar det i de fall man _kan_ enas och ta hänsyn till varandra, annars är det dags för nya rutiner.
 

Hejsan.

Skrivet av  Mullemeck
Funderar på om inte er dotter kan få somna in i er säng på helgen? Man förstår ju att de andra inte somnar tio... Här kan den som vill vara för sig själv lägga sig i vårt rum.
I övrigt har jag inga tips, tyvärr...
 

jag vill

Skrivet av  funderar
hålla med de 2 föregående talarna, varöfr inte 1)låta henne somna i er säng på helgerna alt 2)bygga en vägg eller två i barnens rum. Om det är SÅ stort att det rymmer så mnga barn så kan man väl avgränsa lite?
 

Hej alla och...

Skrivet av  Styvfamilj - inne på 5e året
tack för era svar. Ni har svarat på just sovproblemet ser jag. Visst är det ett problem men det är ju ett sådant vi redan försöker lösa. Min oro där gällde ju just OM detta kan föra med sig detta med att barnen gått i läger 3-1. Och om vår tänkta lösning, vånigssäng på annan ställe, är bra eller om detta skulle stöta in en bredare kil i det egentlgia problemet. Mitt huvudproblem i frågan var ju hur man ska hantera det här att det i familjen finns en (min dotter) som inte mår bra, inte trivs då hon upplever att hon inte är omtyckt. Har ni några råd om hur man ska lösa detta vore jag jättetacksam!
 

Det var ju det som var det svåra

Skrivet av  marib
och därmed extremt svårt att svara på.
Tror ni får svårt att göra något åt det, tyvärr, mera än att inte acceptera medveten utfrysning.
Själv har jag två kullar syskon ett hel och ett antal halv och vi hamnar helt klart i två olika läger när vi träffas hos vår gemensamma förälder/släkt.
Vi HAR olika referensramar helt enkelt och vi håller ihop efter hur vi växt upp.
Som bonusmamma så har jag nog haft tur, det HAR flytit ihop rätt naturligt och de turas om att ta varandra i försvar oavsett släktskap.
MEN skulle det bli något allvarligt så är jag ganska så säker på att de kommer att hålla ihop efter biologi.
De fungera mera som syskon efter minstingens födelse, han limmar ihop lagen på något vis *ett tips kanske *s*
 

*ler*...

Skrivet av  Styffamilj -inne på 5e året
Ja, det kanske _är_ så. Jag får acceptera att det är som det är, som du säger, och dra gränsen där vid medveten utfrysning. Känns bara så tråkigt, för min dotters skull.
Det där med en minsting, gemensam för alla, är redan åtgärdat :o) Vi har en liten tjej på 3 år.
Tack för ditt svar!