Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Till Simons mamma och ni andra

Skrivet av Ewa
Simons hemsida fick mina tårar att flöda och min pojke -jämngammal med Simon undrade vad i all världen som stod på. Jag berättade då varför jag var ledsen. Men mamma jag är ju inte sjuk sade han och kramade mig. Men man kan ju bli...

Jag har aldrig, aldrig påstått att jag vet vad nån som gått igenom detta värsta tänkbara har att arbeta med. Inte för att jag är så himla präktig utan att jag faktiskt inte fattar. Väninnan som miste sitt barn i åttonde månaden eller grannen som förlorade sonen 23 i hjärmuskelinflammation - bägge delarna är ju lika hemska. Man lär sig leva vidar möjligtvis men jag tror aldrig man går vidare på det viset folk tror om jag förstår era kommentarer rätt. Men kramen måste väl vara rätt? Eller matgrytan? Eller promenaden där jag är tyst och den andra väljer om man får prata eller vara tyst. Vi kan nog alla göra en del bara genom att låta er vara OCH finnas till hands. Men aldrig, aldrig komma med klyschor jag blir ARG när jag läser det. Ni måste få sörja och jobba er framåt på ert sätt. Sorg är personligt. Kram till alla er som gått igenom detta hemska som vi andra aldrig kommer i närheten av att fatta.
Svar på tråden: Till Simons mamma och ni andra
Inga svar finns