Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Härlig berättelse, Nadja!

Skrivet av ME med J&R
Helt plötsligt känns det inte alls så orimligt att föda barn, vilket det gjorde alldeles nyss. ;)
Svar på tråden: Härlig berättelse, Nadja!

Tack...

Skrivet av  Nadja
för fin respons på min födelseberättelse, ME!

Visst kan man känna att det är orimligt att föda barn ibland. Faktum är att de tankarna figurerade till och från under hela Tilias födelse, men till sist är det ju bara att följa kroppen och alla inneboende krafter som man faktiskt har, det finns ju liksom ingen återvändo. :)
 

Till och från? *flin*

Skrivet av  ME med J&R
Jag meddelade resolut att jag ville dö, punkt slut, ganska många gånger under Rebeccas födelse. Struntade väl blankt i junior som fanns hemma, maken, whatever, bara jag slapp ifrån...

Jag undrar jag om det inte gjorde så ont förr, om de inte var så sjåpiga, eller om det helt enkelt var ett sånt hiskeligt tabu att prata om förlossningar. Eller så är det bara den där överlevarklubben som vägrar berätta, för det skulle inte BLI fler barn annars. ;)