Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

När jag var liten...

Skrivet av Antik
...såg "alla andra" Dallas och Falcon Crest utom jag. Jag ville förstås också se, och det fick jag väl - det var bara det att mina föräldrar inte själva såg de där serierna. Egentligen tyckte jag att det var ganska trist - men nu var jag i alla fall med i snacket.
Detta leder mig in på det jag egentligen funderar över: vad väger tyngst? Föräldrarnas åsikter om TV, datorspel, TV-spel, Pokémon och annat krafs - eller barnets behov av att få vara med, vara som "alla andra", veta vad de pratar om? Kanske ska man släppa efter och så får man hoppas att ens egna värderingar ändå lämnar avtryck hos barnen när de kommit över den period då det är så viktigt att vara som "alla andra"?
Svar på tråden: När jag var liten...

Erbjuda alternativ

Skrivet av  Callowai
Det är svårt det där. Om man "förbjuder" Pokémon så blir det ännu mer spännande, barnet hamnar utanför etc. Vi försöker nån sorts medelväg: Sonen (5 1/2 år) får se Pokémon på TV men INTE de filmer som är barnförbjudna. Han får köpa en och annan Pokéboll också. Men vi är också måna om att erbjuda alternativ, "bra" barnkultur. D.v.d. vi köper mycket böcker och läser för honom (Mumin, Pettson, Astrid Lindgren, sånt som förmedlar vettiga värderingar enligt vårt synsätt) och vi köper också videofilmer som vi anser vara bra och inte våldsamma. Mycket handlar ju om att barnen föredrar vissa filmer etc därför att de fullständigt översköljs av det. Detsamma gäller f.ö. all form av kultur: Det är lättare att få tag på kioskromaner än klassiker (som är mycket bättre...) och de som inte känner till alternativen håller sig till kiosklitteraturen.
 

Artiklar från Familjeliv