frågor om era små barns TV o film vanor!

frågor om era små barns TV o film vanor!
Skrivet av	Kajsa E m två små
Jag har läst en tv diskussion inne på småbarn. Den gör mig lite smått upprörd, då ingen verkar tycka att det på minsta vis är skadligt med lite tv tittande. Men jag har läst och hört att barn under tre år, överhuvudtaget inte har en chans att bearbeta det som händer i en flimrande tv ruta. Och ganska avancerade saker kan ju hända på några sekunder. Ex människor el andra varelsers känslor, snabba händelseskeenden. Min dotter blev exempelvis mycket kondunderad; hon hade smugit upp olovandes ur sängen och jag satt och slötittade på en komedi. "ofarlig" Då händer det sig att en man går in i en "bajamaja" (el utedass)När han är där inne, backar en lastbil på dasset och alltihop,med mannen inuti rullar ned för en slänt. Min tvååriga dotter ser ju saker mycket konkret och blev lite upphetsad, och jag sa "oj nu rullar huset ned i backen!" Och vi pratade lite om det som hände och så. Nåväl. Detta var ju några sekunder. Folk flimrar förbi alldeles skräckslagna - varför då? Tänk vad det innebär att inte kunna bearbeta - vad innebär det? Jo, att allt stannar kvar precis som det är. Sen får drömmen ta vid på natten. I form av mardrömmar? Jag vet inte. Jag kan inte gå tillbaka till mig själv heller, och minnas hur det var när jag var liten. Då fanns ju bara kanal 1 och 2. Vi låter inte vår flicka se något alls på TV! Inte barnprogrammen heller.. någon gång ytterst sällan. Någon liten stund kan vi slå på tvn på kvällen då hon är med, men då är vi också där. Vi är alltså mycket återhållna med allt sånt. Det enda hon egentligen sett är våra egna familjefilmer, som vi själva spelat in. Dem begränsar vi också annars blir hon totalt fastklistrad,och vi tycker hon ska leka. Och mina avsikter? Att mitt barn ska få vara så harmoniskt som möjligt. De gånger hon vaknat och haft otäcka drömmar har bl a handlat om att hon gråtit högt och sagt i sömnen "ÖPPLA DÖJJEN!" (öppna dörren) och jag har förstått att hon är rädd för att bli instängd. (Hon håller på mycket med dörrar hemma, öppnar och stänger. En stängd dörr mellan henne och mig gör henne hysteriskt) Med detta vill jag ha sagt att som jag ser det, så räcker det det för barnen att hantera verkligheten. Eftersom film är mycket verkligt för små barn, så blir det ju ännu en verklighet att hantera! Det är väl inte nödvändigt? Nu vill jag att alla ska förstå att jag _inte_ på något vis dömer någon här. Jag bara undrar om vi handlar förnuftigt, eller om vi överdriver starkt? Jag känner ingen nämligen, som resonerar som vi! Ändå är min man och jag eniga. Ingen Tv el film på ännu något år. Däremot läser min dotter väldigt mycket böcker, och hon kan sitta själv i soffan och varva ned med en trave böcker i knät. Så det är min "barnvakt" när jag diskar el lagar mat. Jag vet ju att många använder videon på samma sätt. Om någon har lust att komma med sina tankar i ämnet blir jag glad ;)
Svar på tråden: frågor om era små barns TV o film vanor!

Jag tycker
Skrivet av A-C
att det verkar vara att dra gränsen väldigt hårt. Mina barn, 2 och 4 1/2 tittar på Bolibompa varje dag, vi sitter med och kan förklara mm. Dessutom så tittar min yngsta flicka på Pippi Långstrump på video, hon älskar Pippi. Min äldsta dotter tittar på olika Disneyfilmer och jag har aldrig varit med om hittils att dom har drömt mardrömmar och vaknat. Man måste nog se från barn till barn hur dom reagerar. Nu får inte mina barn sitta framför TV-n jämt för jag tycker också att det är viktigt med lek och att läsa böcker, vilket båda mina barn gör väldigt mycket. Känner inte eran dotter sig utanför när dom andra barnen pratar om TV och filmer? Vi lät inte våran äldsta titta på Pokémon för vi tyckte inte att det var lämpligt men till slut var vi tvungna för hon var ju jätte nyfiken på vad det var dom andra barnen pratade om på dagis, och det gick bra. Hon tycker inte att det är ett speciellt bra program och det är vi tacksamma för.

vi förbjuder ju inte
Skrivet av Kajsa E m två små
Bolibompa, men jag bryr mig inte om att kolla tiderna, så vi ser det aldrig. Eftersom jag fick ett syskon ganska tätt, så har äldstingen inte behövt gå på dagis. Och när vi träffar barn på öppna förskolan och hos kompisar/grannar, så leker de ju annat. Men jag kan förstå att det blir annorlunda på dagis. Än så länge så sjunger hon på visor från kassetter och rimboken, och leker små lekar från böcker. Men jag vet en treåring, när jag jobbade på ett dagis tillfälligt, som blev väldigt rädd för en snövit film som en av personalen spelat in. Hon vände sig ifrån filmen och grät i knät på fröken. Men fick ingen förståelse annat än att fröken skrattade lite och sa "men oj, blev du så rädd?" Då hade snövits styvmor förvandlats till en demon (dessa disney skapelser kan vara ganska groteska). (Det var en fortsättning på den klassiska sagan dessutom) Jag tycker ändå man kan vara restriktiv när det gäller vad man väljer att ens barn ska se. Men vi verkar fortfarande vara ensamma om det.. men den dag våra barn _vill_ se och vet att kunna stänga av filmen utan hysteri, så inte kommer vi att vara omöjliga. Jag tycker själv mycket om film och TV.


Det är ju
Skrivet av A-C
så att barn är olika, tolkar saker på olika sätt så visst måste man som förälder avgöra från fall till fall vad som är lämpligt. Så länge din dotter inte "saknar" något så är det säkert bara bra att inte sitta framför TV-n. Jag håller fullständigt med om att de flesta Disney filmerna egentligen inte är barnfilmer. Vi låter inte våra barn kolla på alla Disney filmer.

Ingen Disney-film
Skrivet av Rätt ska va rätt
Om du sett en Snövit-film där styvmodern förvandlades till demon och det var en fortsättning på sagan om Snövit så får du inte skylla Disney för _den_ skapelsen. Det finns ingen Snövit 2 från Disney ännu och styvmodern förvandlas i Disneys film till en häxa. Demon är för mig något mycket värre, mer åt fantasy-hållet.

Snövit 2 är nog på väg -
Skrivet av AJ och Lilla aj
Månggiftet (dvärgarna, eller tomtarna, som jag sa till Lillan när hon var liten). Den kommer nog bara på VHS och DVD, med alla de underbara rollfigurerna nu digitaliserade som Boken om Nalle Puh, och ljudet stereoliserat till att låta även i garderoben (mössen). I den här underbara fprtsättningen får man se hur Snövit växer upp och blir drottning i landet, medan hennes prins utropar sig till kéjsare, gör sedan om landet till republik och skaffar sig mustasch. När så räddningen, för folket, kommer i form av en riddare på vit häst (George Washington Tree) flyr Snövit upp i bergen, tar med sina skor (som hon fått i gåva av Askungen, som gifte sig med As-kungen) och startar en gerillakamp. Slutet blir dock att Timon och Pumba gör en statskupp, och allyt är frid och fröjd, oljan flödar och tomte-fabrikerna får fortsätta att avskeda dem som går med i facket.


Jag var hård från början...
Skrivet av Kickan
När min son var väldigt liten var jag jättehård med Tv och filmer. Jag ville inte att han skulle se trots att styvbarnen tittade. Men han började se på film hos dagmamman när han var 1 1/2 år gammal. De såg och ser på film varje fredag. Det är barnen själva som väljer vilken film de får ta med, de äldre i alla fall. Så där föll alla mina goda föresatser. Nu finns två styvbarn 11 och 16 hos oss ganska ofta och de ser väldigt mycket på Tv. Vissa gånger förbjuder jag min 5-åring att se när de äldre tittar. Och när vi är ensamma hemma ser han på film eller Bolibompa. Fox kids och Cartoon nerwork har jag satt föräldraspärr på. Däremot ser 5-åringen gärna på både lilla sportspegeln och vanliga sportspegeln. Han gillar sport. Men det finns en ständig oro hos mig om detta med tid framför tv, dator och playstation. Han har tillgång till playstation eftersom 11 åringen har fått ett för något år sedan. Men jag tillåter inga våldsspel. Det känns som en ständig kamp mot allt som visas i tv och alla spel. En kamp som jag känner mig som en förlorare i. Hur ska barnen tycka att skolan är rolig när "skärmarna" är snabba och spännande. Det oroar mig!

Jag tror
Skrivet av aniara
att detta är vår tids problem, att barnen är för stillasittande, för mycket tv. Men det var inte länge sedan Elvis Presley var bannlyst i Sveriges Television för att han var en fara för alla ungdomar. Jag tycker att det är helt ok för min 2,5 årige son att kolla på lite tv då och då. Han har aldrig mardrömmar, eller vaknar. Jag anser honom vara trygg i sig själv. Han får fortfarande sova i vårt rum, men i egen säng. Jag försöker uppfostra honom med dagens mått mätt. Att helt enkelt hitta en balans mellan tvtittade, gå och leka för sig själv, eller bara ta det lugnt. Att sätta en nollgräns tycker jag är att gå till överdrift, sånt kan nog aldrig vara bra. Om hon ser att ni tittar så undrar väl hon varför hon inte får? Då MÅSTE det ju vara spännande eftersom mamma och pappa tittar?? Nej, så som dagen ser ut idag så tror jag att man som förälder måste hålla fast vi det som verkligen är viktigt, att hålla dem borta från dåligt umgänge, pumpa dem fulla med sjävförtroende och självrespekt , att kunna säga nej om de en vacker dag skulle bli erbjudna droger. Jag kommer nog att paradoxalt nog tillåta det mesta som våra barn kommer att vilja ha. Jag fick ALDRIG något sådant när jag själv var liten, ingen top (hade ju inga bröst i 4:an) ingen deodorant när jag var 12 år (alla tjejerna i klassen hade, fast INGEN led av generande svettlukt) aldrig köpte de ut till mig när jag var 17 år (det ÄR olagligt, jag vet) men kontentan av detta blev ju att jag blev mobbad, för att jag aldrig hade rätt prylar eller kläder. När jag då sedan var runt 17 år så köpte jag istället hembränd sprit från tvivelaktiga skumma typer, och blev fullast av alla. Kunde ju lika gärna varit träsprit så hade jag inte levt idag...Då hade det varit bättre om mina föräldrar gjort som de andras, köt en halv flaska vin...Sen så har vi en kompis till familjen som har ett barn som ABSOLUT inte får äta godis. Då på ett barnkalas här så satt hon i en hörna medans alla andra barnen åt godis. Visserligen är de rätt så små ännu, men jag gillar inte att man ger barnen en känsla av utanförskap så här tidigt. Nu blev detta längre än vad jag tänkt mig, men jag tycker att det är viktiga frågor som diskuteras, och jag vill gärna ha synpunkter på vad ni tycker som läser detta??

Ja, det här är ju ett evigt diskussionsämne
Skrivet av Mamma
Om TV-tittande är skadligt för barnen. Jag är faktiskt tveksam. Men jag kan hålla med om att riktigt små barn har ju inge behov själva av det, man kan gott vänta tills de är runt tre. Skulle själv kunnat vara utan TV några år, när min son var liten. Men min särbo sprang och köpte en TV och video, för han ville titta när han var hos oss. I hans familj kan TV:n står på hela tiden, mest som en bakgrund. Folk sitter och pratar, kommenterar då och då det som visas. Min son har fått titta obegränsat på TV och video, nu har jag bara kanal 1, 2 och 4 som tur är. Han första video var Pocahontas. Den fick han när han var ungefär tre. Han var sjuk och såg den säkert 50 gånger. Jag brukade alltid sitta med honom och titta på barnprogrammen när han var mindre. Det skulle ju egentligen vara lika skadligt om barnet lyssnade på musik hela tiden, lekte med barbiedockor, m m. Men alla har ju sin modell om vad som är rätt och fel


TV..
Skrivet av Ware
Min dotter som fyller 3 nu i april får titta på hur mycket TV hon vill. Oftast så vill hon inte titta på TV och när hon tittar så blir det inga längre stunder hon gör hellre annat. Däremot kan hon titta på video i timmar om man inte säger ifrån. Hon tittar endast på Bullerbyn,pippi och madicken och det anser jag inte gör något så ingen av filmerna är särskilt läskig.

frågor om era små barns TV o film vanor!

Jag tycker

vi förbjuder ju inte

Det är ju

Ingen Disney-film

Snövit 2 är nog på väg -

Jag var hård från början...

Jag tror

Ja, det här är ju ett evigt diskussionsämne

TV..

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information