Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vad tycker ni om "krigspel" eller spel som det

Skrivet av Mamma i konflikt
står 12+, 15+, 16+ osv till 7-8-åringar? Jag är helt emot sådant, men min man är väldigt liberal angående detta (han är förresten själv väldigt ointresserad av data och spel) och jag har en väninna som är likadan.
Vad tycker ni? Är det jag som är sjåpig och gammaldags?
Svar på tråden: Vad tycker ni om "krigspel" eller spel som det

Åldersgränser är till för att

Skrivet av  ddd
följas. Annars kan vi lika bra ge alkohol till våra barn.
 

...

Skrivet av  Marcus "Elwin" Björs
En 17-åring som kan dricka måttligt skulle jag hellre ge en öl till än en 40-årig alkolist.

Samma sak är det med spelen. Det finns ju 20-åringar som är omogna nog för att inte inse storheten med japanska rollspel som är 15+. Trots det så var jag helt insatt i dem när jag var 14.

Som sagt, det är helt individuellt.
 

jag är också sjåpig...

Skrivet av  sisla
det finns en hel drös med spel som inte är otäcka, som man kan ge till 7-åringar, så jag förstår inte VARFÖR de ska spela såna som har väldigt mörka stämningar och handlar om att vara i krig,döda etc...

jag "tvingade" min man att ha som villkor att hans åttaåringar bara ska få spela 12+spelet (de fick i julklapp), bara när han har tid att
sitta med och läsa allt och förklara varenda bildruta. inget slentriandödande på eneglska där de inte ens hajar om det är sina "egna" de tar kål på.. jag stod inte ut med tanken på att de fina pojkarna ska sitta själva med våldsbilder flimrande in i hjärnan... min dotter törs inte, hon är mer lättskrämd och aldrig ute efter att "impa" så henne behöver man inte ha såna regler med.

nää, jag tycker inte du är sjåpig, jag tycker du ska fråga din man på vilket sätt han tycker att krigsspelen berikar er sjuårings liv, på vilket sätt blir han en gladare och klokare unge av att spela dem?
 

Nyo~

Skrivet av  Marcus "Elwin" Björs
"jag förstår inte VARFÖR de ska spela såna som har väldigt mörka stämningar och handlar om att vara i krig,döda etc..."
Innehåller spelet en gripande handling så anser i alla fall jag att det är bättre än "Lek kurragömma med Barney".

"jag stod inte ut med tanken på att de fina pojkarna ska sitta själva med våldsbilder flimrande in i hjärnan."
Eller så tänker pojkarna bara "Äsch, det här är ju bara på skoj", och så är det lugnt med det.
Det är ju precis som jag. Jag springer gärna runt i Postal 2 och pinkar på folk och spränger huvudet av poliser när jag känner för att simulera något som jag ändå inte kan göra i verkligheten på grund av de allvarliga konsekvenser som händer senare.

"min dotter törs inte, hon är mer lättskrämd och aldrig ute efter att impa så henne behöver man inte ha såna regler med."
Ja, har hon inte växt upp enligt den könsroll som är idéell för den västerländska kvinnan?

 

Beror helt på

Skrivet av  Christopher
Hur ser spelet ut? Om man på skärmen ser en bild av kikarsiktet och skall placera ett skott mitt i huvudet på en person är det ju en helt annan sak än ett parti schack, som ju också är ett krigsspel.

Om åldersgränsen beserar sig på att spelet är komplext och svårt gör det ju ingenting om en 7-8-åring spelar det ändå - kanske utan att utnyttja alla finesser och på enklaste nivå. Om åldersgränsen är satt efter hur otäckt spelet är har du en helt annan situation.

Jag tycker att man inte kan göra det fullt så enkelt för sig som att säga att det måste vara fel. Om man själv är ointresserad och ionsatt i hur spelet är måste det dock vara enklast att gå efter märkningen.
 

Schack?

Skrivet av  Marcus "Elwin" Björs
"Hur ser spelet ut? Om man på skärmen ser en bild av kikarsiktet och skall placera ett skott mitt i huvudet på en person är det ju en helt annan sak än ett parti schack, som ju också är ett krigsspel."
Fast i schack skapar man ju själv bilden av dödandet, medan man får det klargjort direkt i ett spel.

Unge som växt upp med Bolibompa = Kull
Unge som växt upp med krigsspel = *SPLAT* Åååj, fettet for ur han!
Unge som växt upp med Cartoon Network = *BOING* Där fick kungen ett piano i huvudet.

"Om åldersgränsen beserar sig på att spelet är komplext och svårt gör det ju ingenting om en 7-8-åring spelar det ändå - kanske utan att utnyttja alla finesser och på enklaste nivå. Om åldersgränsen är satt efter hur otäckt spelet är har du en helt annan situation."
Jo, det är nog inte många 3-åringar som klarar av NHL 2004.

"Jag tycker att man inte kan göra det fullt så enkelt för sig som att säga att det måste vara fel. Om man själv är ointresserad och ionsatt i hur spelet är måste det dock vara enklast att gå efter märkningen."
Jo, vill man inte vara öppen för barnets intresse så lär man inte förstå heller. Då får man själv ta konsekvenserna, för varför skall man beröva barnen på det som de tycker om att göra?
 

Vart vill du komma?

Skrivet av  Christopher
Jag påpekar det i mitt tycke självklara att man måste använda sitt eget omdöme och att en åldersmärkning inte säger allt.
Min kille spelade "Heroes of Might and Magic 2" som 5-åring. Det spelet har ju en komplexitetnivå som skulle motivera en hög åldersgräns men har ett väldigt abstrakt "dödande" trots att det mycket väl skulle kunna kallas ett krigsspel.

Du får gärna klargöra vad du talar om egentligen. Bara ett exempel: "Fast i schack skapar man ju själv bilden av dödandet, medan man får det klargjort direkt i ett spel."

Det är bara det att schack ÄR ett krigsspel, dessutom ett som passar sig väldigt bra att implementera på dator. Ditt inlägg ger helt enkelt ett förvirrande intryck.
 

Ord tolkas olika

Skrivet av  Marcus "Elwin" Björs
I och för sig... i schack brukar man säga att man "tar" pjäsen, och det brukar jag associera till att fånga, och inte döda.
 

Budskap då?

Skrivet av  Marcus "Elwin" Björs
Du är för sjåpig, gammaldags och dessutom ignorant.
Även om det finns en massa spel där det bara går ut på att döda så finns det även spel med mogna budskap som faller in under de åldrarna.
Det är skillnad på nödvändigt och onödigt våld. Sedan är spelen olika bra på att motivera våldet.
 

mera sjåp..

Skrivet av  sisla -den sjåpiga
-när är våld NÖDVÄNDIGT?
jo visst, i verkligheten, om någon hotar mig eller mitt barn så tar jag till våld, om jag inte tror mig kunna prata mig ut situationen.
men HUR kan det tillföra något i barns liv att "på låtsas" skjuta folk på dataskärmen?
jag tycker det vore bättre med spel där man uppmuntras att samarbeta och lösa konflikter med hjärnan istället för med vapen eller händerna. det tycker jag eftersom jag tycker att konflikter i verkligheten inte ska lösas med våld, så tycker jag ju inte att konflikter på dataskärmen heller ska lösas med våld.


 

Ang: mera sjåp

Skrivet av  Marcus "Elwin" Björs
"jo visst, i verkligheten, om någon hotar mig eller mitt barn så tar jag till våld, om jag inte tror mig kunna prata mig ut situationen."

Vissa tycker det är spännande med sådana situationer på film, i böcker, i serier (Som de för övrigt debatterade för några decenier sedan, då du antagligen var barn) och i teater, så varför inte i digitala spel? De är ju också ett medium, vare sig du vill eller inte. Det är ju en interaktiv film!
Det är väl subjektivt, fast jag tycker att seriöst våld skall inkluderas i dramatiska berättelser, vare sig det är en bok, serie, film eller dataspel.

"men HUR kan det tillföra något i barns liv att på låtsas skjuta folk på dataskärmen?"

Beror helt på vilken situation det är. Du lär ju hålla med om att ondskans ledare Kaos som motiverar sina handlingar låter betydligt bättre än en gangster som springer runt och pissar på folk och mördar poliser (Ja, det finns faktiskt ett sådant spel).

Skall vi ta de "våldsamma spel" som jag spelar och jämföra mot de som du bara verkar se?

Chaos från Langrisser (Fritt översatt): "Jag skapades inte för ingenting. Det är tack vare er människor jag existerar. Så länge krig existerar så existerar jag. Mitt syfte har förblivit att försätta världen i kaos. Det är så att mänskligheten endast kan lära sig från sina misstag genom att uppleva ett rejält helvete. NI HAR ER SJÄLVA ATT SKYLLA FÖR MIN EXISTENS!!"

Valfri karaktär i Counter Strike: "Gurrgll" "Bööhhhh" "FIRE IN THE HOLE!!", "TERROISTS WIN!".

Där har du min förklaring till varför våld kan vara bra till spel. Chaos motiverar sitt mördande med att det krävs för att världen skall evolvera och inse att krig bara leder till katastrof och på sätt inse att fred är det enda alternativet, medan motparterna, Imperiet vill ena kontinenten till en enda stat för att försäkra fred, medan rebellerna vill att varje del skall få bestämma själva, utan envåldshärskarvälde.
Spelet jag talar om nu är ett strategirollspel som släpptes till Super Nintedo 1995.
Stridssystemet var inte advancerat, utan enkelt för att inte avskräcka människor att spela, medan handlingen var spelets hjärta, och det gick dessutom att gå sin egna väg.
Det är sådana handlingar som dessutom får en att tänka. Jag tycker det behövs fler filosofer i dagens samhälle, både unga och gamla.
Om nu barn och ungdomar föredrar dataspel och TV-spel framför böcker och äldre filmer, varför inte baka in de budskap som fanns i de gamla verken i det nya mediet?
Det fungerar i Japan, så jag förstår inte varför det skulle fungera i Sverige? Kanske det beror på att för många av oss bara bryr oss om det som kommer från det stora landet i väster? Och nu menar jag inte Norge.

De spel du tar upp har detaljerat dödande i centrum utan någon som helst anledning, det kan jag hålla med om, men varför innehåller inte dessa spel några som helst kulturella inslag? Det kanske beror på att ingen bryr sig om att dela med sig sina synpunkter till speltillverkarna. Det hjälper inte särskilt mycket att gnälla om det på ett forum, i alla fall.

"jag tycker det vore bättre med spel där man uppmuntras att samarbeta och lösa konflikter med hjärnan istället för med vapen eller händerna."
Självklart, men det är ju bara en ingrediens till ett bra spel. Jag tror inte att Tetris, trots att det är ett väldigt omtyckt spel av den äldre generationen, skulle uppskattas så jättemycket av dagens ungdomar.

"det tycker jag eftersom jag tycker att konflikter i verkligheten inte ska lösas med våld, så tycker jag ju inte att konflikter på dataskärmen heller ska lösas med våld."
Nej, men man kan ju inte neka till våldet i samhället? Istället för att predika om att våld, kan du istället ge en mer realistisk bild och försöka förklara varför människor är våldsamma. Det är bättre att försöka förstå situationen istället för att få ett nekande "ajabaja".
Man måste göra barnen medvetna om konsekvenserna, både på kort och lång sikt, och det tycker jag är både föräldrarnas och samhällets skyldighet att göra.
Därför är det ju ett starkt plus om spelen kunde vara mer berättande, utan att vara som alla moraltanter.

Jag är emot våld, självklart, fast man måste vara realistisk också och fundera på hur man förhindrar människor att fara så illa att de börjar skada andra.
 

hur menar du?

Skrivet av  sisla
borde jag, för att vara en god förälder som uppfostrar min dotter till en fredsälskande person alltså sätta henne att spela våldsamma dataspel där våldet "motiveras" med att "det är ert eget fel"?

på ditt sätt att argumentera så låter det som om våldsspelens syfte är att göra oss till pacifister, och det betvivlar jag. jag undrar också om det verkligen är så att min flicka går MISTE om något viktigt utvecklingsskede genom att inte spela våldsamma data- och tvspel? vad tror du Marcus?

är det inte bara så att DU (och många med dig) tycker att de våldsamma spelen är underhållande, och du/ni försöker motivera detta med väldigt krystade resonemang istället för att stå för att "ok, detta kanske inte bidrar till mänsklighetens etiska utveckling, men det är ju KUL."... va?
 

Ang: hur menar du?

Skrivet av  Marcus "Elwin" Björs
"borde jag, för att vara en god förälder som uppfostrar min dotter till en fredsälskande person alltså sätta henne att spela våldsamma dataspel där våldet "motiveras" med att "det är ert eget fel"?"

Ja? Hur motiverar du våldet för din dotter? Du kan ju för viso tuta i henne att världen är hur underbar som helst, fast då är du ju inte ärlig, eller hur?
Du vet så mycket väl att vi måste erkänna det som händer. Oavsett hur mycket de krigar ute i världen så måste man erkänna att det överhuvudtaget händer, och att det finns en anledning bakom det. De ansvariga är lika mycket människa som du och jag.

"på ditt sätt att argumentera så låter det som om våldsspelens syfte är att göra oss till pacifister, och det betvivlar jag. jag undrar också om det verkligen är så att min flicka går MISTE om något viktigt utvecklingsskede genom att inte spela våldsamma data- och tvspel? vad tror du Marcus?"
Om spelen nu tydligt ger signalerna att våld är ett riktigt helvete så är det ju pacifistiskt, eller hur? Det är väl så du vill ha det som fredsälskande individ?
Det är exakt samma sak som filmer. Även om det förekommer våld så behöver inte det betyda att filmtillverkarna hade det syfte att förespråka våld. Tvärtom vill de kanske visa hur fel det är.
Spelen blir allt mer advancerade och liknar redan interaktiva filmer. Tyvärr verkar vissa tillverkare tävla om att göra spel så våldsamma som möjligt.
Sedan tycker jag inte att alla spel MÅSTE ha våld. Man skulle lika gärna kunna göra ett äventyrsspel spel för barn i 7-8-årsåldern fokuserat på dagens samhälle där huvudpersonen ställs inför en massa val som påverkar spelet till slutet. Det är mänskliga känslor som jag vill att spel tar upp. Då berörs man som spelare.
Det är ju syftet med teater, romaner och film, eller hur? Varför skulle inte spel kunna det, utan måste få en stämpel som leksak?
... inte vet jag.
Om flickan går miste om någonting? Inte vet jag. Om hennes favoritmedium är dataspel så tror jag definitivt att hon gör det. Har hon något annat som tilltalar henne bättre, exempelvis film, böcker, serier, så är det en annan sak.

"är det inte bara så att DU (och många med dig) tycker att de våldsamma spelen är underhållande, och du/ni försöker motivera detta med väldigt krystade resonemang istället för att stå för att "ok, detta kanske inte bidrar till mänsklighetens etiska utveckling, men det är ju KUL."... va?"

Det är en humörfråga, och det är samma sak för andra som sina favoritmedium. Ibland vill vara lättsam och se något som inte är seriöst, utan bara rent underhållande, fast då gäller det att förstå att det bara är fantasi också.
Känner man sig ledsen slår man på sin favoritlåt eller favoritfilm för att få tröst och är man ute efter att se en riktigt bra film så väljer man en film med ett jätteinspirerande budskap.
Det enda jag vlll är att få klart för dig att bara för att ett spel innehåller våld så behöver det inte betyda att det uppmuntrar till våld.
 

Nu rör jag väl upp ett jävla liv...

Skrivet av  mfors
Jag har ungar som är uppväxta med Quake. Min dotter spelade Quake runt 1 års ålder. Med en farsa som tävlade i klan och som bäst innan annat viktigt tog över låg 7:a i europaligan. Hon är milt sagt uppväxt både med och i datorer.

Min mellangrabb spelade quake 2/Unreal när han var fyra, och sitter idag på grund av vissa neurologiska fördelar och spöar skiten ur "fjortisar" online. Och så vitt jag kan se det ser han det enbart som ett spel, då empati och övrig medkänsla fungerar "gött".

Idag spelar min snart 6-åriga son spel som quake3 och UT20003 på nätet och har blivit erbjuden att gå med i flera klaner, men eftersom han inte kan läsa, måste antingen jag eller sambon översätta.

Trots hans övriga neurologiska problem eller vad fanken det heter (ärkeexempel på ADHD och autistiska drag), kopplar han aldrig spelet mot verklighet, utan det är ett spel. Ännu. Men vi är sådana föräldrar som inte är rädda för att prova på saker.

Han är utan övervakning totalt utlåst från internet utan övervakning.

Jag ser inte det som ett problem att ungarna spelar våldsamma spel. Därför att från grunden är det en utvecklad "tjuv och polis"-lek.

Efter att jag visat barnhab här effektiviteten med att använda "adrenalinstinna" spel har barnhab här iaf gjort ett lappkast vad det gäller de symptom mina barn har. Brorsan som har "goa duktiga 13 och 15 år gamla barn" höll på att få tuppjuck på att grabben, oberoende av spel, fullständigt mosade han och hans barn. Och mitt barn hela tiden kollar att dom inte blir sura. (Tror det var något nätverksspel dom körde tillsammans)...

I fredags hade jag med mig mellangrabben till en granne, och lirade lite X-Box. Han har aldrig hållit i en Xbox kontroll förut, men fem minuter senare fick jag och min lika arkadgalna granne så mycket pisk att vi började få tråkigt. Även på sådana spel vi anser oss rätt ok på.

Det är bara så att barn och ungdomar tar inte TV-spel som det "naturliga" utan som en "händelse". Det var en JÄKLA debatt i början av 90-talet om detta när en viss riksdagsledamot började ifrågasätta saker.

Min treåriga grabb spelar glatt Harry Potter, även om det går åt skogen, så tycker han det är lika kul för det! Det handlar mer om att ha en förståelse för att människor är olika och har olika psyke. Så även barn. Jag tror knappast jag skulle sätta ett barn som överlevt bosnien/rwanda framför Quake/Unreal....

Bara funderar....

 

Artiklar från Familjeliv