Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vad är det som gör att barn blir så "beroende"

Skrivet av Mamsen
av PC-spel, TV-spel och liknande. Finns det någon som blivit beroende att leka med LEGO, spela FIA, eller något annat. TV-tittande kan också vara beroendframkallande, men det verkar inte vara riktigt så. Men spel, oj, oj.
Min son är som tur är inte så speltokig. Jag köper en del PC-spel åt honom som är lämpade för hans ålder 7-8 år. Han vill gärna spela spel där vapen ingår, alltså spel för tonåringar, men jag har sagt nej.
Efter ett tag tröttnar han. Han har en kompis som all sin lediga tid sitter framför PC:n alternativt TV:n och spelar olika spel. Det verkar inte som om han kan leka med något annat alls. T o m mín son brukar säga till kompisen att han borde göra något annat än sitta framför PC:n
Svar
det är vi vuxna som inte har tid ...
för att leka med, umgås, gå ut eller sysselsätta med annat
Skrivet av  Wanda
Jag tror att du har rätt
det är svårt att hinna med något när man kommer hem vid 17.30, ska laga mat, diska undan.
Min son tittar på Bollibompa, badar (för det tycker han är roligt). Han vill gärna att jag sitter bredvid när han badar och práta med mig. Men ibland behöver jag en stund för mig själv. Han somnar ganska sent, och då är jag oftast trött så att jag själv somnar.
Jag tror att barnen tycker att det bästa är när föräldrarna är med, leker med dem osv. Min son älskar att pyssla, han vill bygga lådbil, lådbåt m m. Tyvärr är jag inte så bra på att snickra, skulle vilja att någon kunde vara med som var mer kunnig.
Ibland sitter jag med vi datorn om han spelar något spel, han vill gärna det. Försöker också spela lite själv. Jag hoppas att han inte blir speltokig.
Skrivet av  Mamsen
Det tror inte jag...
Jag fundera på hur det såg ut för 100 år sedan. Jag tror inte att föräldrarna hade mer tid att umgås med sina barn då än nu. Då jobbade man 6-7 dagar i veckan, i alla fall mer än dagens 40 timmar. Jag tror att barnen var tvugna att sysselsätta sig själva - vara aktiva. Det fanns inget som matade dem hela dagarna. Som tex TV eller spel. Dessutom var alla barn ute på samma ställe (nåja, någorlunda i alla fall) och lekte med varandra. Jag har funderat på detta i bland på de två senaste ställerna jag bott så har lekplatserna nästan varit tomma - trots att jag vet att i huset har det funnits barn.

Jag tror att som människa väljer man enklaste vägen. Slipper jag komma på något att göra - och istället sätter mig framför TV\'n så gör jag det. Jag tror inte att det är föräldrarnas fel att det har blivit som det blivit däremot är det föräldrarnas fel att det fortgår. Jag tror att barn behöver leka tillsammans i grupp för att de skall fungera bra som vuxna. Lära sig ta hänsyn till andra och att få respekt för andra och andras viljor och erfarenheter.
Skrivet av  *Min egna teori...*
Håller absolut med!
Dessutom fungerar ju människan så att ju mer man spelar och vinner så får belöningssystemet i hjärnan sina kickar och man behöver tilfredsställa det behovet mer och mer eftersom man mår så bra för stunden.Det blir ett beroende som ger mersmak.Märker själv hur griniga ungarna blir efter att ha suttit framför tv:n självklart är det bekvämt att sitta där och bli passivt stimulerad.Vi föräldrar måste absolut sätta stopp det förmår inte barnen själva, de måste kunna leka och roa sig utan ständig draghjälp!
Skrivet av  TV?
Människan är
av naturen lat...
Skrivet av  a
Njäää
Jag är uppvuxen under den härliga hemmfruepoken, men inte lekte hemmamammorna med sina barn eller "sysselsatte dem"...

Vi barn lekte med varandra, oftast utomhus för att inte vara ivägen när hemmamammorna städade, tvättade, sydde och lagade mat...
Att vi inte spelade dataspel berodde väl på att det inte fanns några ;-)
Skrivet av  Annika60
Tror att detta är individuellt
Men visst kan man fänglas av ett dataspel, tom min mamma blev sittande en natt med ett datorspel.
Men min erfarenhet är att det är olika olika dagar, vissa dagar kan min son sitta timmar framför datorn, en annan dag kan han sitta timmar med sitt lego, en annan dag spelar han beyblade med sina kompisar.
När jag växte upp kunde vi sitta hela dagar med sällskapsspel, andra dagar i timmar med ett pussel och ärligt sagt, jag kan inte se skillnaden.
Barnen, när det är kompisar här, spelar tillsammans på datorn
Skrivet av  Mamma Erik
Enligt den senaste forskningen om det
rör det sig om att man i spelen hela tiden får/ ger sig en belöning när man lyckas, tar sig till nästa nivå, och får/ tar sig en belönimng där med. En massa småkickar hela tiden liksom.

Det är den här "belöningen" och tillfredsställelsen som gör att man vill fortsätta spela. Man gillar den lilla "euforiska" känslan det ger att lyckas.

Sedan är det så också att, vid de flesta spel, om det inte kräver klurerier, vår hjärna reagerar med att få en sänkt frontallobs blodgenomströmning. Som om vi vilar/ dåsar. Det är liksom avkopplande och avstressande. Det blir också en belöning till oss som får oss att vilja uppleva det igen.

De som är beroende av det beskriver hur de kan komma in i det så mycket att de varken äter, sover eller dricker som de eg. behöver.
Skrivet av  miss Saigon