Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Envisa, ilskna lille Viktor... Långt beklagande!

Skrivet av C med ilskna Viktor och Snälla Niklas
Idag åkte Viktor till dagis i bara jacka, mjukisbyxor och stövlar.... Ingen mössa, ingen tröja, ingen tjocktröja, överdragsbyxor, vantar, eller strumpor!
Visst, jag var jätteduktig och pedagogisk - och lugn när vi började. Jag förberedd hela morgonen att snart ska vi gå. Inte hjälpte det. Jag försökte busa och leka på honom kläderna. Inte gick det.
Jag klädde på Niklas och mig själv ytterkläderna. Inte hjälpte det.
Jag lirkade, bönade och bad samtidigt som Niklas lydigt och snällt stog färdig vid dörren och långsamt kokade i sina ytterkläder.
Då tog både tålamodet och pedagogiken slut.
Jag sa: "hej då!", släckte och gick!
Inte gick det heller. Han var lika förbannad och tvärilsk.
Fick jag trösta? Nej då. Så då åkte han gallskrikande i bara mjukisbyxor i vagnen, ut i hissen och ut genom porten. Det spöregnar.
"Känner du va kallt det är?" skriker jag åt honom.
Viktor står i brygga i vagnen och skriker nej, nej nej, nej!
Jag bänder på honom jackan och gör ett tappert försök med stövlarna men ger upp och nu ryker det ur öronen på mig. Viktor illtjuter.
Niklas sitter snällt bredvid.
Travar i väg och möter granntanten som säger:
"Borde inte han ha mössa på sig?"
Vad svarar man? Jag fräser i alla fall; "Du, om jag kunde få på honom stövlarna skulle jag vara nöjd!"
Inser det absurda i en halvnaken unge och tvingar på honom stövlarna. Sen gick vi till dagis. Viktor skrek HEEEELA vägen. Jag svettades, var arg, ledsen och hade hjärtklappning och ont i magen. Väl inne på dagis möter vi fröken som direkt säger:
"Är du arg idag Viktor?"
Nej! svarar han och stormar in.
Jag klär av Niklas för och går in för att säga hejdå.
Då kommer Viktor med soligaste leendet, kramar mig hårt, hårt och säger:
Mamma Dutti! (duktig!)
Nä fy vilken morgon. Jag har säker gett honom men för livet. Jag blir bara så jäkla arg! När jag känner att jag varit snäll och tydlig och verkligen gjort allt och det ändå inte räcker. Då rinner det över och jag blir skit sne. Sen får jag ju dåligt samvete. Jag vet ju att jag gjort fel. Men jag låser mig och blir bara så galen. Usch vad det är jobbigt!
Och så Niklas min lille goseängel som snällt står bredvid och till och med försöker få Viktor att ta tröjan.
Nej Vissa dagar vill jag bara vara utan!
Färdig klagat!
Svar på tråden: Envisa, ilskna lille Viktor... Långt beklagande!

Ojojoj...!

Skrivet av  marikaL m fem
Snacka om motpoler till grabbs du har då ;)

Här har jag velat vara utan nästan varje dag över julledigheten... De är hopplösa mina, bägge två!!! Styr rumsbordet så de kan klättra upp i bokhyllorna, böckerna rivs i småbitar, julgranen åker i golvet... Det var så LJUVLIGT att lämna dem på dagis idag äntligen :))))

Och mina stackara (som ju inte får komma ut å hitta på nåt kul när jag är hemma och har Cornelia att ta hand om också) är lika glad som jag över att få gå dit, så de krånglar iaf inte med påklädningen, alltid nåt ;)

Styrkekramar! En dag flyttar de hemifrån, håll ut!! ;)
 

När? När flyttar dem hemifrån?

Skrivet av  C med ilskna Viktor och Snälla Niklas
Typ två och ett halvt eller måste jag vänta minst sexton år till?

Ja , du vet ju hur det är. Faktiskt så lät mina julgranen stå och det var bara tre julgranskulor som gick sönder. Och håll i dig nu, det har faktiskt blivit mycket bättre med klättrandet än va de var för typ sex månader sedan. De har hittat bättre effektivare metoder att göra sin mamma till ett psykbryt.... ;D

Idag gick det faktiskt helt utam problem att komma iväg till dagis. Vi blev inte ens oense någon gång i morse. Men å andra sida fick han ha med sig "skopis" till dagis... och så tjatade han om att Marmor (farmor) skulle komma för det hade jag lovat. Hon ska hämta från dagis i em.

Ja, du Marika... Ibland behöver man verkligen bli påmind om varför man har barn.... fast de är ganska söta också...


 

Ja det är smart uträknat

Skrivet av  marikaL m fem
att de ska va så söta, rackarungarna ;)

Som Oliver när han står och går hela tiden med händerna i byxfixorna, han ser så ljuvligt cool ut hela tiden liksom :)) Och när han hela tiden har full koll på var grejerna är, så frågar jag sambon var fjärrkontrollen är så ser man lillgubben ställa sig och peka upp mot bokhyllan och säga "dä", och Oliver är så söt när han sätter sig på golvet och sträcker ut armarna och vill att Cornelia ska sätta sig i hans knä och så gosar de en stund... *SMÄLT*

Gabbe är mer busisen här, kan gå och se smågrym ut och är den som lockar med Oliver på bus som att dra iväg rumsbordet och klättra upp i bokhyllan, men han är den som skrattar högst när vi busar och ger de blötaste pussarna :))

Ja det är tur de är söta också de små liven :D
 

Jag vet precis...

Skrivet av  Jenny m Tyra & Melvin 030219
..vad du pratar om! Min Melvin är riktigt trotsig just nu och det är bara NEJ NEJ NEJ hela tiden. Vi har precis flyttat till en ny stad och har ännu inte fått någon barnomsorg. Jag är alltså hemma med barnen igen, vi bor i city = inga leklplatser nära. Dessutom är jag sjuk (har ett hjärtfel) vilket gör att vi är mest hemma och barnen blir så rastlösa. De är helt galna, klättrar på allt, river sönder böcker, tar av sig alla kläder och blöjorna hela tiden osv osv. Jag gör så gott jag kan för att hitta på saker men vissa dagar orkar jag inte ens lyfta dem. Hur som helst, vad jag skulle komma fram till är att jag precis som du laddar varje morgon för att klara att vara lugn och pedagogisk men sedan rinner det över när allt bara bli för mycket. Jag har mycket dåligt samvete för att jag blir arg på barnen men man kan ju bara bli tokig på dem ibland. Förmodligen är mina barn understimulerade nu när de är hemma med en sjuk mamma istället för att få leka av sig på dagis :-(.

Det är så typiskt, just nu när jag sitter och skriver det här sitter de i soffan brevid varandra under en filt och lyssnar på musik :-). De ser bara för söta ut.

Du, du får gnälla av dig hur mycket du vill! Ibland hjälper det lite att bara få ur sig all sin frusteration och att någon lyssnar.

Kram på dig!

 

Kram tillbaka

Skrivet av  C med ilskna Viktor och Snälla Niklas
Det låter ju nästan som om det faktiskt är lite mer synd om dig än om mig.... Nu fick jag lite dåligt samvete....
Jag tror inte jag skulle greja vara hemma med dem på heltid igen. De kräver så mycket.
All heder åt dig som orkar och hoppas att du snart får barnomsorg.
Jag trodde aldrig jag skulle säga det och jag förstod inte innan jag fick barn hur otroligt nyttigt och bra dagis är för vissa barn. Mina älskar dagis. De utvecklas enormt och får all den stimulering de verkligen behöver.

Och prceis som du säger ibland är de så söta att hjärtat smälter och man glömmer bort att de just kört åtta leksaksbilar i micron och hält all kattsand....

Men det är bra att ni finns härinne, så man vet att man inte är ensam!
 

Jag tror inte alls...

Skrivet av  Jenny m Tyra & Melvin 030219
.. att det är mer synd om mig men det är inte någon lek att vara hemma med dem, det kan jag lova. Dagis är verkligen bra för mina barn, speciellt för Melvin. Han kräver otroligt mycket och vill att det ska hända något hela tiden. Dessutom är han en sömnstrulare och ser till att man går omkring och lider av kronisk sömnbrist för jämnan. Det underlättar ju inte precis när det gäller att man ska ha tålamod med både det ena och det andra.

Att barn kan vara så enormt olika, det hade jag inte en aning om innan jag fick barn själv. Jag var lite naiv och trodde att man som förälder kunde påverka dem mer än vad man kan. Tyra är helt olik Melvin (fast han får igång henne rätt bra många gånger). Hon är nöjd bara hon får vara med. Hon kan pyssla ensam och länge med olika saker. Sedan har hon sina småsaker för sig, hon har tex blivit väldigt mörkrädd och vill inte åka vagn när det är minsta mörkt utan ska bara sitta i famnen. Hon är lite rädd för allt möjligt just nu faktiskt. Men hon är mycket mer harmonisk än Melvin som suger musten ur oss allihop här hemma.

Jag älskar att göra saker med mina barn och att vara med dem men faktum är att jag har svårt att få ihop det när jag är själv med dem. Tyra kan lyssna på vad man säger till henne men Melvin stänger av helt. Han skulle kunna rusa ut mitt i gatan framför en buss eller något. Det är rent livsfarligt att gå iväg med dem själv om det tex finns trafikerade gator i närheten. Att gå på stan är inte att tala om. Ingen av dem gillar att åka vagn. Simhallen funkar inte när man är själv. Vad sjutton ska man hitta på? Vi har en lekplats med gångavstånd till men där finns bara en gunga (idiotiskt!) och den som inte får gunga blir jättearg och om man inte gungar den som sitter i gungan utan leker med den andra blir den gungande ungen arg. Visst är det härligt ibland *ler*!

Oj vad jag bluddrar av mig nu, jag behöver visst få ur mig ett och annat själv :-).

Kramar


 

Lika men olika

Skrivet av  C med Viktor och Niklas
Jag undrar om det är lite typiskt tvåäggisar att de är så olika, men endå lika.
Vi säger likadant här hemma.
Hur kan två barn, födda vid samma tillfälle av samma mamma, med samma pappa, uppvuxna i samma hem med samma förutsättningar vara så olika?
Jag har ju pojkarna "natt & dag" hemma.
De vände sig själva, satt, stod och gick på samma dag som varandra. Men endå är de helt olika. De t om rör sig på olika sätt. De prata på olika sätt.

Viktor, är som du säkert förstår, den som är vild och galen. Han är framåt och envis och susar genom livet med en väldig fart genom att charma var enda en han möter. Han är oblyg och orädd och känner inga begränsningar. Allt med Viktor är mest och ytterligheter. Jätteglad, jättearg, jätteledsen, jättekramig. Max hela tiden.
Han, liksom Melvin, kan inte sova. Vaknar fyra fem gånger per natt minst. Strular och bråkar och krånglar. Driver mamma till vansinne.

Niklas är lugnar men busig, fast på ett mer diskret sätt. Han kan börja fnissa för sig själv och sen bara mysa åt det som han tyckt var så roligt. Eller så kommer han smygande, står bredvid mig en lång stund och bara fnissar och gottar sig innan han sticker in ett finger i magen på mig och säger:
-"Ille, ille, ill." (övrs. Kille, kille, kill!)
Så börjer han störtfnissa och rusar iväg.
Han är försiktig. Hoppar gärna, men bara om Viktor gör det först. Han älskar att pilla och plocka och det verkar som om han tänker mycket. Man kan verkligen se hur det snurrar runt i huvudet på honom ibland. Han grejar i princip alla tekniska manikker vi har i huset. Videon, stereon, dvd:n, datorn. Allt kan han sätta på själv. Han kan nog framstå som lite gnällig ibland men det är hans sätt att ta plats, få plats bredvid Viktor. Och det är nog ganska svårt att få utrymme bredvid honom. Niklas kan lätt hamna lite vid sidan om när Viktor far fram som en cyklon.

Jag känner igen det du säger om att inte kunna ta vägen någonstans med barnen. När de var mindre fanns det bara en lekplats i hela TYresö som det var staket och låsbar grind runt (förutom dagis). Och killarna drog om de inte gick att låsa in. Det tar en halvtimme att gå dit men vi har spenderat många timmar på den lekplatsen!!!
Jag har inte ens vågat mig till simhallen med mina två.
Och liksom dina tycker de att sitta i barnvagnen det är lika med barnmisshandel!

Ja visst är det härligt med barn som rätt igenom är sina egna individer!
 

Vad kul att läsa..

Skrivet av  Jenny m Tyra & Melvin 030219
din beskrivning av grabbarna. Jag skulle ha kunnat beskriva mina barn på exakt samma sätt :-). Det skulle vara kul att träffa dina pojkar.

När det gäller videon säger jag bara "bananer i pyjamas", det är det enda som gäller just nu. Först var det Teletubbies men dem har Melvin tröttnat på. Det är mest han som gillar att kolla på video faktiskt. Det är absolut enda gången han både sitter still och är tyst samtidigt. Jag får lite dåligt samvete ibland men samtidigt tror jag att det är bra för honom, han behöver varva ner i mellan åt och det är enda sättet som funkar. Nej, bort med dåligt samvete och fram för lugna och harmoniska barn och föräldrar *ler*.
 

Du är inte ensam....

Skrivet av  Thess m Ebba&Viktor 020209
...jag reagerar likadant!!! Inte så mycket tröst kanske! Jag brukar läsa lite om trots i en bok som heter Trotsboken av några barnpsykologer och det är jätteskönt för de säger att det inte är farligt att bli arg på sina barn, de behöver motstånd för att komma vidare OCH man behöver inte alltid vara konsekvent just i denna trotsperiod!

Bra va!

Hoppas det lugnar ner sig!

/Therese med två trotsiga barn tack och lov sällan samtidigt
 

Ja det är tur....

Skrivet av  C med ilskna Viktor och Snälla Niklas
Ja det är tur att det oftast inte är samtidigt för det hade verkligen varit mer än jag klarat av!

Tack!
 

Artiklar från Familjeliv