Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ledsen

Skrivet av Amelie m Saga & Tuva 020923
Jag är föräldraledig med tvillingar och sköter allt i hemmet! Matlagning, städning, tvättning.....ja ni vet ju. Dessutom är det ju nästan ett heltidsjobb att plocka undan allt som 2 st 1,5 åringar asar fram!!
Deras farmor passade dem härom dagen och när jag kom hem på kvällen berättade min sambo hur mycket hans mamma hunnit med under dagen. Hon hade fixat hela hemmet + varit i trädgården och passat tvillingarna!! (behöver jag berätta att hon inte är så noggrann??)
Han tyckte att det kunde jag ju minsann också göra, medans tvillingarna sover kan ju jag slita i trädgården!!
jag blir så ledsen, kan jag inte få vila den halvtimmen jag har över när ungarna sover efter att ha plockat undan och diskat?????
Är det för mycket begärt? Han tror att jag går hemma och slöar, fattar inte på hur mycket tid jag lägger ner på ordning och reda.
Hans mamma har passat upp han och hans pappa i alla år, de har aldrig behövt hjälpa till med något. Även idag så gör hon allt han säger, hennes lilla pojke som är ihop med en kvinna som inte tar hand om honom i hennes ögon.
Hon har förstört honom!!!
Svar på tråden: Ledsen

Vad kan jag säga?

Skrivet av  tröttoless
Låter som läge för pappaledighet här tror jag. Men jag vet, det är inte alltid så lätt. Själv lever jag med en man som ännu inte arbetat ihop nån sgi. Gökat fram 5 barn har han gjort i allafall, pluggat under tiden och har nu fått sitt första fasta jobb. Han är karriärkåt som få. Ställer upp på allt på jobbet, lyfter plötsligt knappt ett finger hemma, ser knappt sina barn och spenderar mycket hellre fritiden vid datorn eller TV:n än med mig.
Gnäller gör han faktiskt inte, men han tycker att jag gnäller.
Ja jag är ju gravid med vårt femte barn, har 3 stycken under 7 år och en tonåring. Pga komplikationer är jag heltids sjukskriven för att vila. Barnen får bara gå 15 timmar i veckan på dagis/lekis, eftersom det är arbetslöshet jag är sjukskriven ifrån.
Jag sliter sönder mig i trädgården men erkänner, just den biten gör jag gärna för det är min hobby. Men jag gör ju även allt annat, middagar, städning, tvätt, bilen, rubbet... ALLT ligger på mitt bord. Något socialt liv har jag över huvud taget inte - även om jag hade hat tid, hur skulle jag orkat?

Det känns halvt okej just NU faktiskt, eftersom jag "ändå bara är hemma". Även om jag är helt övertygad om att det är min man som har semestersysslan trots 10-11 timmar borta per dag, och att det är jag som är sjukskriven som arbetar hårdast.
Men en dag börjar jag jobba. Jag har fört det på tal flera gånger. Kommer han även då ta för givet att jag fixar allt, att man kan komma hem när man har lust osv??

Det går inget vidare alls att prata med varandra - får bara höra att jag inte förstår honom och att han faktiskt måste ha sin fritid.
 

Hur ser han på ditt behov av fritid då?

Skrivet av  Helena
Av det du berättar här och annorstädes verkar han vara en stor egoist. På vilket sätt anser han att han visar kärlek och omtänksamhet? Vad bidrar han med mer än pengar?
 

När jag var barnledig

Skrivet av  lära av livet
med vårt första barn kläckte min sambo ur sig en mycket försiktigare kommentar, men dock, att jag borde hinna plocka undan mer hemma. Rosenrasande var vad jag blev, men jag sa ingenting.

Istället delade vi f-ledigheten rakt av med inte bara det barnet, utan med alla tre som vi nu har fostrat. Jag kan lova att han aldrig mer har yttrat nått om saker man BORDE hinna med när man är föräldraledig.

Själv skulle han baka kanelbullar en av dom första dagarna han var pappaledig. Den kvällen svor han eftertryckligt på att aldrig mer baka kanelbullar. Han hade inte avslutat när jag kom hem från jobbet och stod och kavlade med en bebis i bärselen som skrev hysteriskt...

Nu är yngste sonen sex år och vi har det mycket lugnare. Men vi bråkar ALDRIG om städning och vem som gör mer och vem som gör mindre. Den som har ork kvar när jobbet är klart, den plockar fram dammsugaren.
 

Tänk dig för

Skrivet av  knyttet
och försök prioritera in att han skall vara själv med barnen under en längre pappaledighet - så får han se hur det är. Och går det inte med pappaledighet så offra att ni har gemensam semester och jobba när han har semester för att han ändå skall få en tid ensam hemma med barnen... Helst bör du resa bort helt några dagar (allra helst samtidigt som svärmor är bortrest -annars får det fel verkan) Jag tror att du får igen det i längden! Det finns statistik som säger att det är färre skillsmässor om man delar på pappaledigheten, och detta är (enligt min mening) en av orsakerna.
 

Åhhhh

Skrivet av  Cilla
Hej, det låter verkligen jobbigt det där. känner igen mig ,jag har visserligen bara ett litet barn hemma, så det som gör det hela jobbigt är inte barnet utan denna man som sitter och tycker att man ju ändå "BARA ÄR HEMMA" det är då det blir jobbigt- så himla självupptagen. När han är borta några dagar märker jag att det inte alls känns så jobbigt längre- finns ju ingen att irritera sig på! Ja, vad ska man göra?

Och du som är gravid OCH sjukskriven+ flera barn m.m. Jag skulle ha blivit - ja, jag vet inte, vissa män förstår ju ändå inte, hur mycket man än pratar. Det blir oftast svar av typen : men jag då, jag är helt slut efter jobbet och måste vila i soffan.
Hur gjorde de när de bodde ensamma och kom hem efter jobbet och var hungriga?

Det känns som om i alla fall min man har fått det lättare nu med familj än innan...
 

Ojojoj..

Skrivet av  Jenny
Vilken sits du har hamnat i! Får man lov att tänka lite åt mammagris/klipp navelsträngen nån gång? :)

Skulle jag vara du skulle jag fråga om min sambo kanske ville vara ledig nån dag, eller att du drar i väg en Lördag el. Söndag eller nåt så han får testa hur det är?

Min erfarenhet är att det kanske var så på "den" tiden. Mamman i huset tog hand om allt, men det är faktiskt så, att trenderna förändras. Man har mycket mer att tänka på dessa dagar, något som dagens farmödrar/mormödrar inte alls behövde lägga på minnet förr i tiden..

Hur kommer det säg att hon hann passa barnen och jobba i trädfården? SÅg hon ö.h.t vart barnen var?

En dag med slit och släp pallar man väl, men du håller ju på 24/7, klart man tröttnar!

Nä, säg åt din man att "Är det mig eller din mamma du vill leva med, skärp dig i sånt fall"

Skriv sen hur det gick och lycka till!
 

VILKEN J***A KNÖL!!!

Skrivet av  :anne
JAg blir så arg när jag läser det där. Jag antar att han inte själv har varit pappaledig?
Jag var hemma ett år och min kille ett halvår. Efter det halvåret var det inget snack!
 

Artiklar från Familjeliv