Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Allt det där som inte märks...

Skrivet av Fialotta
Hade en infekterad diskussion, ja man kan nästan säga debatt, hemma med maken igår. Han tycker att han har helhetsansvaret för huset som sådant (själva huskroppen liksom, vad som ska målas och underhållas) och trädgården och elpannan och lite så. Det kan ligga lite i det tycker jag, och förklarade att jag dels inte är lika kunnig på sånt som han, dels när jag har visat intresse (är inte så trädgårdsintresserad) så har han rackat ner på mina förslag, och dels var det viktigt för honom att flytta till hus, det var det inte för mig. Jag gjorde det för att han inte skulle stå ut i lägenhet eller radhus, nåt jag inte har problem med. Alternativet hade kanske varit att jag sagt nej till hus, då hade han mått jättedåligt!

Så till poängen. Jag sa att jag hade massor av saker där JAG har huvudansvaret och som jag antingen inte vill ha huvudansvaret för alternativt vill upplysa om och kanske få lite credit för att jag gör. Han tänker inte på sånt. Som exempel kan nämnas: byta glödlampor, städa ur skåpet under diskhon, rensa ur kyl, frys och skafferier (både slänga gammal mat och städa rent), ha koll på barnens storlekar, blöjstorlekar, köper kläder, har koll på vad som behöver handlas (inte bara det där man har skrivit upp just när det tog slut, utan en riktig genomgång), skölja ur handfat efter ALLA andra i familjen (snus, skäggrester från rakapparaten, tandkrämsrester), göra rent toaletten efter ALLA andra (vaddå toaborste, är det en prydnadsgrej eller??) med mera med mera.

Har suttit här nu och gjort en lista och retat upp mig. Jag säger inte att jag gör MER än han, men jag vill ha uppmärksamhet på dessa saker. Han ser inte sånt, har väldigt svårt att se egna fel över huvudtaget.

Kan tilläggas att jag nog tycker att vi är ganska jämställda ändå, delar lika på föräldraledighet (antal dagar, jag drog ut på mina så jag var hemma längre, han har varit hemma i 7, 6 resp 5 månader med varje barn)och disk, tvätt och städ.

Ibland har han gjort mer än jag, särskilt när jag haft ont i ryggen av foglossning, jobbat för mycket (är nu sjukskriven för stress) eller av andra orsaker. Ibland har jag gjort mer än han. Så ser ju livet ut. Men jag stör mig på den där "Holier than thou"-stilen. Vet inte om jag ska visa honom listan, har mest gjort den för min egen skull, hela helvetet brakar väl lös om jag gör det.

Har inte skrivit här förut, men kände bara att jag var tvungen att skriva av mig, är skitförbannad. Nån som känner igen sig? Vad gör ni som ingen (läs:partnern)tänker på?

Har lagt till det här snacket i mina favoriter :-)
Svar på tråden: Allt det där som inte märks...

Tillägg

Skrivet av  Fialotta
Diskussionen började när jag sa vad terapeuten (som jag går hos för att rehabilitera mig från min stress) föreslog, att jag skulle uttrycka mina önskemål, vad jag behöver för att må bra, och prata med maken om hur vi kan ordna det. Bl a vill jag jobba deltid och ha städhjälp. (Vitt, är bäst att tillägga. Vi hade det förut en period, dyrt som tusan, men gud vad vi hade tid för varandra istället!!!) Och när han ville skaffa segelbåt sa jag som krav att då ville jag ha städhjälp (det här var ovan nämnda period) dels för att det var nåt jag ville prioritera precis som han ville prioritera båtlivet, och dels för att båten skulle ta så mycket tid från familjens tid, alltså allt underhåll och så, och då blir det mindre tid över till hushållsarbete alternativt får jag mer av den varan. Det var ok, men sen när vi fick tredje barnet tyckte vi inte vi hade råd, och nu när hon börjat på dagis vill jag ta upp städhjälpen igen. Frågade alltså igår om IFALL vi inte har råd med deltid, städhjälp och båt, om han kunde tänka sig att göra avkall på nåt, t ex båten, men det kunde han inte. Och sen var det i full gång, när jag sa att varför måste JAG göra avkall då?? Ska bespara er alla detaljer.
 

visst blir man matt

Skrivet av  höstmamman
av dessa "sammandrabbningar" eller diskussioner ska de väl kallas. Men hos oss brukar det ändå utmynna till något positivt i slutändan. Just när man håller på som värst och är mitt uppe i diskussionen (oftast första gången man tar upp det) så svallar känslorna och man kan känna sig både besviken och arg. Men jag brukar envist ta upp ämnet efter ett tag igen, och verkligen försöker behålla lugnet, välja strategiskt rätt tillfälle osv. Och då visar det sig ofta att både jag och maken har tänkt efter sedan förra gången och kan komma sas "halva vägen var". Men det gäller att göra det när man själv inte är arg. Stå på dig :)
 

hmmm

Skrivet av  Johe
Detta är alltid svårt. Det är lätt att övervärdera det man själv gör och bagatellisera det partnern gör.

Ett sätt kan vara att byta arbetsuppgifter dvs du tar bilen, gräsmattan osv och gubben din tar dina uppgifter.

Efter detta brukar det gå upp en hel del ljus för båda parter.
 

är det bara vi…

Skrivet av  Elin S
…som tror tvärtom? Båda jag och min man går med dåligt samvete, för vi tror att den andra gör mer.
Bland annat beror det på att vi har olika dygnsrytm. Jag är hopplöst morgontrött, så jag tycker han är fantastisk på att göra bra frukost åt barnen, medan jag bara försöker hitta ett lugnt hörn för mig och min kaffekopp.
På kvällen tycker han att jag är fantastisk som orkar hänga tvätten, för då orkar han inte upp ur soffan.
 

Elin...

Skrivet av  Helena
... det är lite samma sak hemma hos oss. Min man är morgonpigg precis som din och tar hand om det mesta av morgonruljangsen, även om det är jag som lämnar ungarna för det mesta. Han är också bättre än jag på att JUST DO IT, dvs han stryker inte kring väggarna med ångest över att det ska bli så trist att städa badrummet - min specialitet, himla konstruktivt *not*.

Däremot har jag svårt att ge mig själv cred för att jag faktiskt tar huvudansvaret för eftermiddagarna, barnens aktiviteter, kvällrejset med bad, läxor osv. Och där har han lite dåligt samvete (fast kanske mest mot barnen)...
 

Jag tycker du ska visa listan!

Skrivet av  Helena
Varför skona hans eventuella sårade känslor - det är ju fakta det handlar om! Tycker det verkar ganska konstruktivt, det ni börjat diskutera, kanske fröet till ett jämnare fördelat ansvar. OBS, inte bara så att han skulle överta mer av "Ditt". Utan att områdena inte är så inmutade som de verkar vara...
 

Känner igen diskussionen

Skrivet av  Ulrika
Ibland hamnar vi där vi också, oftast när vi är trötta och less och inte har fått någon uppskattning för vad vi bidrar med på länge.

Vi brukar surt räkna upp för varandra allt vi gör och skriva varandra på näsan hur strävsamma vi är. När tjafset lagt sig brukar vi så småning om komma fram till att vi båda strävar på allt vad vi orkar för det mesta, ingen ligger på latsidan även om vi gör olika saker. Egentligen uppskattar vi ju mycket varandras insats, men har hakat upp oss på att vi tycker vi får dålig uppskattning själva.

Jag har några förslag. Jag tycker inte du ska visa honom listan, din magkänsla som säger dig att han inte skulle uppskatta det är riktig, för inte kommer han skamset att läsa den och erkänna att du gör så mycket mer än han. Nä, han kommer att känna sig påhoppad och vilja göra en liknande lista att sticka under näsan på dig, sedan har ni skyttegravskrig fast ni båda egentligen förtjänar varandras beröm.

Om du verkligen vill reda ut det här med vem som gör mest, och vem som uppskattar minst, så tycker jag att ni båda ska göra varsinn lista över vad den andre gör. Du listar allt han gör och han listar allt du gör. Sen kan ni diskutera vad som inte kom med på listorna och hur det kommer sig.

När det gäller städhjälp, deltid och båtköp så är det svårt att veta alla aspekterna som utomstående, men jag har några synpunkter utifrån det du skrivit.

Tänk igenom för vems skull de olika sakerna är?

Har ni tillsammans kommit fram till att deltidsarbete skulle höja er livskvalitè, isåfall tycker jag att ni båda ska gå ner lite i tid, så kommer lättnaden alla till del på ett naturligt och rättvist sätt. Eller vill du gå ner i tid för din egen skull, för att få mindre stress och mer tid för intressen? Då blir det en ekonomisk uppoffring för hela familjen för din skull. Kanske är orsaken någonstans emellan, men ni måste vara överens om nödvändigheten av detta, så inte du tror att du går ner i tid för familjens skull och han tycker att det blir en ekonomisk uppoffring för din skull, då får man inte ihop viljorna.

Om man ställer städning mot segelbåt...om din man längtar efter båt och inte har något emot att städa kan jag förstå att han inte vill avstå från den för att bekosta att någon annan ska göra din del av städningen. Även om du ser det som att mindre städande kommer hela familjen till del kommer han nog att se det som en lättnad för dig som han får betala med sin segelbåt. Han blir nog svår att övertyga om det förträffliga i detta. Ni måste nog vara överens om nyttan med städhjälpen om ni ska komma överens på den punkten.
 

Vi har börjat med en bok

Skrivet av  Elanor
Vi har haft en liknande diskussion hemma hos oss. Jag tycker att det alltid är jag som tar initiativet till jobb som görs mer sällan, typ tvätta fönster, ta ner gardiner, dra fram spisen, bona golv.

Så (på mitt initiativ, vems annars?) skaffade vi en bok, där vi för in vilka saker vi gör och vem som gör det. Varje uppslag är en månad. Tanken är att man ska kunna använda samma uppslag flera år i sträck. Då kan man se: "Aha, det är januari. JA! Kul, då ska vi bona golvet!"

Nu får vi väl se hur det fungerar. Jag tvingar mig också att göra sådant som jag tycker är tråkigt, typ köra till besiktningen och sådant. Just för att komma ifrån diskussionen om att den andre minsann gör andra sysslor.

Jag har faktiskt ingenting emot att GÖRA sysslor, jag orkar bara inte ANSVARA för dem. Och en "befattningsbeskrivning" som tydliggör ansvaret kanske kan vara ett sätt, vad vet jag.
 

Hur lång tid tar allt?

Skrivet av  Jämställda mamman
Hemma hos oss sköter jag också det mesta av markservicen som barnens kläder-plocka fram ur frysen-packa ihop biblioteksböcker-gratta släktingar o.s.v. och det är jättetungt när man känner att man inte hinner med...men även när jag klagar högt på maken ångrar jag mig kanska fort...för i tid räknat lägger vi nog ner lika mycket fritid.
Att reparera bilen kan ta tre timmar...på den tiden kan jag ha hunnit både bädda-plocka med tvätten, lagat sonens byxor och satt mig framför TV:n en stund...vilket han inte hunnit fast han bara gjort "en grej" som han dessutom gillar, men jag gillar ju att småpyssla också och skulle nog inte kunna tänka mig att lämna över byx-lagningen till min man-det VILL jag göra själv... Vem har då lagt ner mer "fritid" på familjen? Jag som gjort tre saker-och hunnit se på TV-eller han som "bara" gjort en grej?
 

Fast...

Skrivet av  ES - bf 31/8
... hur ofta lagar ni egentligen bilen?
 

Jag menade egentligen inte bokstavligt...

Skrivet av  Jämställda mamman
...min man lagar inte ens bilen...

Tycker om dialogen i "Lid i Natt" med Ronny Eriksson och Anna-Lotta i sängen där hon klagar på honom i en jättelång monolog över att hon bl.a. måste tänka på allas födelsedagar...varvid Lasse avslutar med:
-När tänkte du på axpantionskärlet senast?

Min man oroar sig hela tiden för praktiska saker kring huset...måste vi inte måla om...är hängrännorna fria från löv...hur är det med antennen som sitter löst...

Jag tror att vi ibland glömmer bort allt ansvar som männen går och har på SINA axlar och när vi bombarderar dem med alla våra ansvarsområden så kan de inte annat än hålla med....okej jag har inte köpt många paket till kusinerna...och glömmer helt bort sina ansvarsområden och har inte mycket att komma med eftersom de oftast inte är lika verbala...inte min i alla fall...
 

Ok...

Skrivet av  ES - bf 31/8
... visst kan man ha olika ansvarsområden. Men då är det väl kanske bättre att diskutera med varandra i stället för att anta att "han jobbar ju så mycket med bilen så det är ok att jag tar tvätt, städ, plock, barnens kläder etc".
Och inte behöver någon vara speciellt verbal när det kommer till konkreta frågor som "vad anser du vara dina ansvarsområden och hur mycket funderingar och tid tar det?".

 

I går

Skrivet av  sambon
lagade min sambo bilen 14 timmar i sträck! Och han tycker INTE att det är roligt.
 

Antagligen gör du mycket mer än han...

Skrivet av  Frotté
Om du gör alla saker du skrev i ditt inlägg gör du antagligen mycket mer än han. SÅ tidskrävande kan det väl inte vara med ett hus, eller har ni köpt ett kråkslott ;-D

Men det är det vanliga att när kvinnan gör merparten så märks det ändå inte eller tas för fullständigt självklart. Medan män ska ha uppmuntran, mutor, och kredd för sina bidrag. Oavsett hur taffliga.
 

För vems skull gör man saker

Skrivet av  liilei
Något som jag tycker betyder en del är vem som vill det.

Så som du tog upp att för han betyder hus och trädgård mycket, men vem bryr sej mest om städning.

Hemma hos oss är det så att jag inte tycker att det är så viktig med städning, okej hur hemskt som helst vill jag inte ha det, men för mej gör det inget även fast det ligger frame en del saker och så vidare.

Så eftersom min man bryr sej så mycket mer om städning så tycker jag det är helt rättvist att han städar mer än vad jag gör.

Ett annat sak jag kom att tänka på. Min mamma vill köpa en diskmaskin men min pappa vill häldre att de lägger pengarna på foto/datasaker. Så de har kommit överränns om att pappa diskar oftare, typ 5gånger i veckan och så får han köpa de saker han vill.
 

Fniss

Skrivet av  H
Precis den diskussionen hade vi igår. Maken pikar mig ständigt om att han minsann har huvudansvaret för bilen, och då kan jag göra mer än hälften av hushållsarbetet. Jag upplyste honom (nästan) vänligt att jag minsann hade ansvar för hårklippning, köpa kläder, matsäckar mm.

Det här med jämlikhet tycker jag är jättesvårt. Å ena sidan tycker jag att man ska dela väldigt rättvist och ta halva jobbet var. Å andra sidan vill vi inte ha en milimereter rättvisa.

Sen gäller det att se upp så att inte den ena gör allt rutinarbete och den andra alla projekt som ger konkreta resultat.

Och vad är \'hobbyverksamhet\' och vad ingår i \'jobbet\'. Gourmét middag, tar ju längre tid än att steka blodpudding.

Dessutom har jag varit på gränsen till utbränd, så oavsett vårt tjafs om vem som gör mest så hävdar jag att jag har gjort för mycket. Jag kan inte tillåta mig att ta på mig mer än vad jag klarar av och vad jag vill.

Jag är inte lat, men min energi är inte lika stor som makens (lite beror det på att jag tar ett större ansvar för barnen)

Ibland funderar jag på om man inte alls skulle jämföra vem som gör mest utan bara titta på hur stor \'fritid\' var och en har till sitt förfogande....men då trasslar jag in mig i vad som är fritid, går huset på fritidskontot (jag vill gärna bo i lägenhet) etc.

Ha det gott!
/H
 

"Fritidskonto"

Skrivet av  Elanor
Men du, det är ju perfekt. Enligt äktenskapsbalken ska ju makar ha rätt att leva på samma ekonomiska standard. Många makar har tagit fasta på det och betalar så mycket av räkningarna att de ska få ungefär lika mycket pengar över.

Min sambo och jag försöker sköta hus och hem så att vi ska få lika mycket tid över. Rent praktiskt går det till så att ingen går och sätter sig förrän allt jobb är klart. Är jag klar med tvätten, hjälper jag honom med disken. Åker han och handlar, dammsuger jag mattorna. På så sätt får vi lika mycket fritid. Det är tid som vi vill ha tillsammans. Vi har "jour" varannan kväll. Det innebär att en kommer hem och sätter igång med maten (vi har inga dagisbarn längre) och den andra kan gå egna ärenden eller träna och kan komma hem först när maten är klar.

Så precis som man i slutet av varje månad kollar upp vem som har betalt vilken räkning och försöker se till att båda har lika mycket i plånboken för eget behov, skulle man kunna hålla koll i almanackan så att båda har ungefär lika mycket fritid.
 

Veckopeng och Fritidstid

Skrivet av  H
Wow, så bra ni har fördelat.

För ett par år sedan införde vi faktiskt "veckopeng" till oss vuxna för att vi skulle få ungefär lika mycket att sätta sprätt på.

Nu får vi väl helt enkelt kolla upp hur många minuter fritidstid vi kan få per vecka att sätta sprätt på;-)

Hm, när det gäller pengar lyckas vi bena ut vad som är nödvändigt (går på hushållsbudgeten), behjärtansvärt (tas från gemensamt konto om den andra tycker det är ok och om pengar finns) och lyx (som tas från veckopengen).

Men när det gäller tid har vi svårare att se vad som är nödvändigt, behjärtansvärt och lyx.

/H
 

Ja, men ni är helt klart på väg

Skrivet av  Elanor
Jättebra, nödvändigt, behjärtansvärt och lyx.

Nödvändigt: disk, städning och matlagning. Behjärtansvärt: Elanor pysslar med trädgården, Elanors sambo sorterar skivorna. Lyx: Elanor badar bubbelbad, Elanors sambo går på bilmässa...
 

Känner igen det!

Skrivet av  Tigre
Ibland behövs en genomgång om VAD respektive gör, för att den andre ska förstå hur mycket som görs av bägge utan att man kanske tänker på det. Kanske ni kan låta några ansvarsområden byta plats?

Lycka till. Förstår din ilska. Gör något kreativt av den och försök få din partner byta lite plats med dig.
 

ojoj

Skrivet av  lessen a-f
måste tyvärr säga, fast jag alltid bara läser här för att få lite styrka....
min äktenskap är nu slut, vi har separerat, delvis på grund av just detta diskuterande om ansvar och vem gör vad. huset, som han ville ha, skulle skötas av honom, vilket inte alltid gjordes. resten fick jag ta, allt smått med barn, plock, tider, adresser, inköp, städ, trädgården, ett evigt jobbande som inte syntes. han tog bilen och huset men det mesta gjordes "sen". jag klarade inte mer och inte han heller då jag drog det till sin spets.
 

Allt det där som inte märks...]

Skrivet av  H
Varför är det så det mesta i hushållsarbetet inte märks. Det märks ju bara när man inte har gjort det.

Inte får jag en klapp på axeln för att jag plockat undan alla tidningar (för det märks ju inte), utan bara sur min för att jag missat plocka undan min tekopp. Etc.

Stundtals lyckas vi skämta om att om båda två tycker att man själv gör 70% av hushållsarbetet så är det nog ganska rättvist.

/H
 

TACK för alla svar!

Skrivet av  Fialotta
Jag har läst dem alla, men orkar inte svara till alla. Skönt att se att man inte är ensam, vilket jag iofs inte trodde heller.

Just nu, som jag svarade Josefine ovan, är det eld upphör, jag har inte orkar (?) göra nåt åt det. Listan ligger kvar ovisad. Men JAG vet att den finns, det räcker så länge.
 

jag visade listan..

Skrivet av  cybra
jag gjrode en sån där lista en gång, men bad honom göra en också och så bokade vi en kväll då listorna skulle vara färdiga och så gick vi igenom dem tillsammans. Det var mycket vi inte kom överens om. Men det var intressant att få höra hans syn på saken över saker jag hade på min lista, samt att han tog upp saker som jag inte hade en aning om, och jag fick större förståelse för honom - efter det har vi inte gjort några listor, och även om han fortfarande hellre latar sig i soffan än att hjälpa till så har jag accepterat det bättre.
Jag inser att sånt som gardiner, dukar och runtomkring-grejer bryr sig inte män om. Så om jag byter gardiner eller tvättar dukar, så räknar han inte det för det är för honom väldigt oviktigt. Därför gör jag saker som "syns", som är viktiga i hans ögon, så att han får dåligt samvete när han ligger i soffan och masar sig upp till sist och gör ett ryck. Skit i krimskramset ett tag, även om det rycker i fingrarna efter ett tag, kvinna som man är, och gör bara det som verkligen behövs. Jag sket tillome i släktingars födelsedagar och dylikt. Han fick klagomålen, det var hans släktingar. Men det brydde jag mig inte om, för jag blev mindre stressad av att sortera bort sånt just då.
 

Artiklar från Familjeliv