Josefine!

Josefine!
Skrivet av	Mamman
Du har skrivit längre ner om att det finns flera orsaker till varför man kan bestämma sig för att inte amma från början. Jag är nyfiken eftersom jag inte har hört så många sådana argument, skulle du kunna dra dom? Tack på förhand! :)
Svar på tråden: Josefine!

jag är inte Josefine men svarar ändå
Skrivet av liilei
Kan börja med att säga att jag är nu gravid i 34v och väntar mitt första barn. Jag har allså inga egna erfarenheter, men eftersom frågan är aktulle så har jag tänkt mycket på det. Så det jag nu berättar är bara mina egna tankar kring amma eller inte. Kan jag amma ska jag göra det. Kan jag inte amma kommer jag inte göra det. Kommer det inte tillräcklig med mjölk så kommer jag nog försöka hålla igång för att se om det blir bättre senare, men det finns en gränns där med. Får jag mycket ont av att amma och inga hjälpmedel fungerar då kommer jag inte att fortsätta försöka. Är det så jobbigt att amma att jag blir het psykiskt slut, ja då ser jag inte någon annan möjlighet än att sluta. Antingen helt eller för en tid. Vill barnet inte bli ammat efter ett tag eller att det hela tiden visar att den egentligen inte vill. Ja då kommer jag inte fortsätta. Jag kommer börja jobba efter ungefär 6månader, målsättningen är ju att fortsätta amma ändå, men går det inte så är det inte så mycket att göra åt saken. Så det är lite av mina tankar kring detta. Det kanske var något helt annat du var ute efter, men i så fall är det bara att strunta i detta inlägg. Kan tillägga att jag känner mammor som inte kan amma och jag känner några som aldrig haft några störe svårigheter med det.

Här gällde frågan...
Skrivet av Anna
vilka argument det finns för att redan innan man föder bestämma sig för att inte amma. Jag ställde den längre ner men har inte fått svar. Du skall ju försöka amma och, som för alla, går det så går det annars finns alternativ.


Mitt skäl ...känsligt
Skrivet av M
För 7 år sedan fick jag en son i vecka 21 som bara levde en timme. Blev hemskickad från BB dagen därpå med några Alvedon och rådet gå hem och gör en ny. Två dagar senare kom mjölken ... Det tog ett halvår med olika mediciner innan man fick stopp på det. Ett fruktansvärt halvår där jag hela tiden blev påmind om vad jag hade förlorat. När jag 5 år senare blev gravid igen bestämde jag mig tidigt för att inte amma, eftersom det kändes som om jag skulle återuppleva mitt hemska halvår igen. Man kan tycka att jag borde ha bearbetat detta innan jag skaffade ett barn till och det hade jag gjort, men jag kände att amma vill jag bara inte. Jag och min man hade pratat om detta både länge och väl och bestämt oss för att jag skulle inte amma. Hela graviditeten var en enda stor oro..när alla andra hade ultraljudsbilder på kylskåpet hade jag utskrifter på överlevnadsstatistik i olika veckor istället. I vecka 35 fick jag sammandragningar och hamnade på BB. När barnmorskan sade att jag behövdeinte oroa mig för amningen eftersom det brukar funka bra om barnet kommer i vecka 35. När jag sade att jag hade inte tänkt amma, brakade helvetet löst. Ingen frågade varför jag inte ville amma utan istället framställde man det som om mitt barn inte skulle klara sig om jag inte ammade. Jag blev mer eller mindre tvingad att amma. När man får höra att man är omogen, egoistisk om man inte tänker på sitt barns bästa och ammar-då är det svårt att stå emot -trots att man är i 35-årsåldern. När sonen sedan kom blev jag försedd med en bröstpump. Hela tiden på BB var fruktansvärd. Hur mycket jag än pumpade kom det ingen mjölk-aldrig mer än 15ml och 3 veckor senare tyckte min mödravårdsbarnmorska att det inte var lönt att fortsätta. Konstigt nog är min son idag pigg, frisk och glad trots att han max har fått i sig 0,5l bröstmjölk. Så man kan ha skäl att inte amma - men dagens mödra-barnvård respekterar dem inte.

Tråkigt
Skrivet av Johanna
att du inte fått gehör för ditt ställningstagande. Du ska inte ens behöva motivera varför du väljer att inte amma.

Beklagar din upplevelse
Skrivet av Sara
men håller med dig om ammningen, det finns skäl till varför man inte kan/vill amma men ingen lyssnar på dom. Tycker att det liknar en ammningshysteri, vad spelar det för roll för andra människor om jag vill amma eller ej?


Göra gemensam sak
Skrivet av Tove
Jag börjar fundera på nån slags gemensam aktion. Jag skulle vilja samla erfarenheter och ställa samman för att bearbeta kanske Socialstyrelsen. Jag har skrivit på AP-sidan om det här nyss och kanske dyker det upp fler historier här och där på fn. När jag läser din historia tänker jag bara: Nog! Det har gått för långt. Finns det fler som känner som jag?

Skriver under
Skrivet av Sara
Våga Välja Själv om Ammning! inte tvingas bara för socialstyrelsen vill!

Ang. flaskmatning och dåligt bemötande
Skrivet av Tesslan
Som Tove skrev nedan finns det planer, än så länge i initialstadiet dock, på att samla erfarenheter kring vårdens (och övriga omgivningens) bemötande av flaskmatande mammor. Den som känner att den tycker att det vore en bra idé får hemskt gärna maila mig på: [email protected]. Ser fram emot att få höra ifrån er!


Svar
Skrivet av Mia med Dennis
Jag bestämde mig redan innan pga mitt arbete. Jag ville inte vara mammaledig i ett svep utan fortsätta arbeta. Jag och sambon delade på föräldraledigheten från start. Och gör man så är det inte möjligt att helamma. (Vilket man ju gör för att etablera amningen.)

Ett till svar
Skrivet av Emma
Jag tillhör de här kvinnorna som jag känner blir lite baktalade. Jag bestämd emig för att inte amma för att jag helt enkelt inte gillade tanken. Jag har inga problem med närhet, älskar att gosa med min bebis. Men ammam - nej. Det var en känsla och sådanär svåra att förklara. Varförogillar en del att bli slockade i öronen? Jag vet inte. Men jag tror det var samma grej. Jag ogillade tanken på att någon skulle äta på mina bröst. Jag hade en ganska besärlig graviditet och såg helt enkelt fram emot att min kropp skulle bli min egen igen.

Och här kommer mitt skäl
Skrivet av Kristin med två små
Hej! Orsaker till att välja bort amning efterfrågades och här kommer mitt: jag hade svårt att hantera sömnbristen med mitt första barn. Jag blev först oerhört trött, sedan sur och deprimerad och till sist sjuk. Att vara ensam med ett litet barn varenda natt slet så mycket. Det höll på att kosta mig mitt förållande. Med nästa barn var det min man som föreslog att vi skulle flaskmata från start. Så att jag skulle få sova åtminstone varannan natt. Naturligtvis kan pappan underlätta även då man ammar men det är ju de facto så att när man ammar kan man inte vara ifrån barnet mer än korta stunder. Åtminstone inte då man helammar vilket man ju gör i början. Jag fixade inte sömnbristen, så enkelt var det. För mig var det en ren dröm att få sova hela nätter med andra barnet. Jag var en mycket mer närvarande och lycklig förälder.


En kompis som valde att inte amma....
Skrivet av jämställda mamman
...möttes av förståelse hela tiden. När en sköterska på BB undrade om hur amningen gick och hon svarade att jag ammar inte...så kom hon tillbaka efter ett tag och bad om ursäkt, för att hon inte läst på ordentligt i hennes journal... Ingen ifrågasatte eller försökte övertala henne och jag vet inte ens om hon var tvungen att uppge starka skäl...

Hej Mamman! (varning; urlångt)
Skrivet av josefine
Ser först nu att jag fått en fråga av digredan tidigare, ledsen att jag inte svarat då, men jag är inte inne så ofta och har inte läst vidare i tråden nedanför. Du undrar vilka skäl man kan ha för att välja bort amningen redan innan förlossningen. Du påpekade helt riktigt att om mamman tex ska opereras så kan det ev vara en orsak. Ser att du fått flera svar redan av M, Mia med Dennis, Emma och Kristin med två små med flera orsaker till att välja bort amningen, och detta trots den propaganda som finns för amning. Jag själv tror att det finns massvis med orsaker till att välja bort amning! Vad som gällde för mig var/är att jag inte skulle vara föräldraledig efter förlossningen, dessutom tycker jag inte om att amma (har ammat tidigare barn), vilket i sig innebar att om vi skulle kunna fungera som en "normal" familj så var det ett måste att välja bort amningen. Jag tyckte inte om att amma av flera skäl; jag tyckte inte om känslan av att en helt egen individ äter av min kropp, jag var så lättad efter förlossningen över att barnet nu var fysiskt separerat från mig, trodde jag.. haha... men istället för att ligga i magen min så satt den fast på bröstet istället. Trodde jag skulle få fullkomlig panik av det, det fick jag milt sagt också efter ett tag. Dessutom var den en sådan ofrihet för mig som människa att vara enbart objekt 24/7. Jag är uppfostrad till och lever i ett samhälle som förutsätter att jag är en självständig och självtänkande människa, subjekt i mitt eget liv. Trodde jag.. tills jag insåg att det inte gällde amning. Jag klarar inte av den självförnekelse som det innebär för mig att amma. Nu har jag bara talat för mig själv, och de flesta av dessa saker skulle jag aldrig vågat yppa när jag med mitt första barn upptäckte att det var så jag fungerade, jag passade ju inte in på den underbara bilden av Modern. Numera vågar jag stå för det, och jag hoppas som någon annan skrev så bra här ovanför: Våga välja själv om amning!! Man FÅR känna efter och ta sig själv och ens känslor på allvar, FAST man har blivit Moder. Säkert finns det många fler orsaker till att välja bort amning, men jag tar nu dessa som jag kan fortsätta att argumnetera om med god kunskap, för jag a_n_t_a_r att jag blir ifrågasatt. (om inte.. så ska någon gång vara den första ;) ) Hoppas du orkat läsa ända hit. kram

En till för underskrift!!!
Skrivet av SAGA
Det kom upp ett begrepp några år efter jag fick min dotter -91, som var natursugga... Det betydde att man tackade nej till all smärtlindring, födde helst stående på huvudet medans man stekte pannkakor till hela avdelningen och överhuvudtaget var hysteriskt käck! Jag slutade amma efter en svettig kamp med japanska?? nappar, pumpning, dottern konstant magknip osv... Dottern va knappt 3 månader och vi gick över till 100% på ersättning, vet ni vad de sa på BVC??? "det kan ni väl inte göra utan att få godkännt av oss"... Helt galet!


Återigen så...
Skrivet av Anna
vill jag säga att frågan handlade om varför man bestämmer sig INNAN barnet kommit för att inte amma. Inte varför man slutar efter ett tag.

Har inte läst tidigare (rätt långt)
Skrivet av Annjo
men kan väl dra mitt svar på varför jag bestämde att inte amma redan innan barnet var född! När mitt första barn föddes så tänkte jag som "alla andra" att jag skulle amma, det skulle vara såååå mysigt etc. Sonen kom och allt blev fel, en traumatisk förlossning som följdes av en oerhört jobbig tid då jag mådde väldigt dålig psykiskt. Jag försökte amma, blodet rann ur brösten, hög feber, skrikigt barn etc (orkar inte beskriva mer). Efter några veckors kämpande och pumpande så sa min man ifrån att vi inte kunde ha det så och han gick och köpte ersättning till sonen. Jag slutade amma och allt vände, från att ha sett sonen som något hemskt som fick lov att få mat från mig så blev han en älskvärd bebis som jag kunde se på utan ångest över att han snart skulle bli hungrig! När jag vart gravid med andra barnet gick jag hos en psykolog för jag kände så stark ångest över detta med amning, och hon sa det självklara "men du måste inte ens försöka amma". En sån lättnad det var. Pratade sen med bvc och mvc innan bebisen var född och alla stöttade oss i det beslutet för det var det rätta för oss. Egentligen tycker jag dock inte att någon ska behöva försvara sig för att man inte vill amma, det räcker med att inte vilja för fullgod ersättning finns!

Jag kan tänka mig
Skrivet av knyttet
att om vi får ett till barn (har två) så kommer jag vilja arbeta deltid halvtid redan från cirka månad tre (och ha pappan hemma halvtid) och därmed vore det omöjligt att helamma. En orsak till att jag skulle välja att göra så är att amningen inte fungerat med de två tidigare barnen (med facit i hand så tycker jag detta vore det bästa redan med detta barn, men jag hade hoppats att amningen skulle fungera denna gång) och om amningen inte fungerade med dem så ser jag ingen anledning att anpassa mitt liv efter ett ammande om jag skulle få ett tredje barn.


förvånande
Skrivet av 5-barns mamma
...att amning har blivit en sådan "grej". "-Nä jag vill inte amma, för jag ska börja jobba ganska snart efter förlossningen.... " Det som egentligen borde vara en självklarhet, har blivit ett stort diskussionsämne om "rätten att inte amma" alls? Märkligt vilka svängningar mänskligheten drabbas av. Undrar just om djurhonorna har samma problem? Nää så dum jag är....de har ju inget val, alltså diar de sina ungar utan att ens fundera på motsatsen. Ibland låter de bli....fast då dör ju ungen. Inte heller människorna i u-länderna funderar i dessa banor.......de hoppas och önskar att den lilla maten de har, ska räcka till för att åtminstone en unge ska överleva. Amning eller inte, är ett välfärdsproblem!

Jag förstår inte.
Skrivet av Tesslan
Menar du att amning borde vara en självlarhet? I så fall håller jag inte med dig alls. Att pressen på mammorna i U-länderna är ännu större än den är i Sverige, därför att det här inte är en fråga om liv och död skulle det underlätta beslutet eller skuldkänslorna här, menar du? Och välfärdsproblem, ja då kan ju vara precis hur smärtsamma, svåra och tunga som helst, eller hur? Hoppas att jag missförstått ditt inlägg.

men du...
Skrivet av 5-barns mamma
amning är ju precis lika naturligt som att föda barn. Det är en funktion som funnits i urminnes tider. På så vis anser jag den självklar. Sen är det så att i U-länderna manades kvinnor att föda upp sina barn på ersättning istället för bröstmjölk, vilket bidrog till att barnen dog i ännu större utsträckning, eftersom mammorna inte hade rent vatten att tillgå när de blandade mjölkpulvret. Självklart vill jag inte skuldbelägga eller kritisera kvinnor som väljer att inte amma, de flesta har säkert sina skäl. Det jag kritiserar är att amning i sig blivit så "konstlat". Det är inte längre just självklart, utan något man gör, bara om man vill och det passar. Inte för att det är naturligt, precis som alla andra medfödda funktioner vi har. Det ligger mycket bakom. Hela den moderna världen med alla finesser och stress och måsten, som bidrar till att vi mer och mer glömer bort och tappar våra naturliga instinkter. Jag gillar det helt enkelt inte!


Jag förstår nog fortfarande inte.
Skrivet av Tesslan
Jag tror tvärtom att alla tycker att amning är naturligt i sig, men för alla mammor känns det av olika anledningar inte naturligt utan tvärtom smärtfyllt, ångestladdat och väldigt, väldigt tungt. Att föda barn är också en naturlig sak, men kan som så många andra naturliga saker rymma väldigt mycket elände. Vi har ju här i Sverige den fantastiska möjligheten till alternativ. Det finns fullgoda alternativ när amningen är för jobbig och svår. Att det alternativet inte är lika bra i U-länderna tycker jag ärligt talat är helt irrelevant. Du skriver: " Det är inte längre just självklart, utan något man gör, bara om man vill och det passar." Det håller jag inte med om öht och jag har svårt att se hur du kan påstå det samtidigt som du skriver: "Självklart vill jag inte skuldbelägga eller kritisera kvinnor som väljer att inte amma, de flesta har säkert sina skäl." Hur går den logiken ihop? Jag har själv ammat trots att det det verkligen inte "passade" och det gjorde jag just därför att det är det "naturliga" och "bästa". Det beslutet gick hårt ut över mig och över min familj. Många skulle säga att jag var duktig som fick till amningen till slut, men jag är idag övertygad om att det hade varit bättre att ge upp tidigare. Hänsynsfullare mot alla inblandade, även mot min då nyfödde son. Man kan alltså säga att jag ammat men ångrat det. Sådana kvinnor finns! Jag är fullständigt övertygad om att de allra flesta kvinnor som flaskmatar istället för att amma möter många fördomar och dessutom väldigt stor okunskap i vårt svenska samhälle idag. Så att svenska kvinnor bekvämt "väljer och vrakar" idag i denna fråga, får du mig aldrig någonsin att gå med på och jag tycker att du skall fundera på vad det är som gör att du drar den slutsatsen.

Jag håller med dig.
Skrivet av 5-barns mamma
Det jag menar är att, jag tycker att någonstans har det gått "snett" när man upplever just de känslor du beskriver vid amning. Då menar jag inte att det är kvinnan det är fel på, utan snarare orsakerna till att så många faktiskt i dag har "känslomässiga" problem med amning. Jag undrar över vad det beror på. Varför får man dessa jobbiga känslor? Beror det på just att man faktiskt har alternativ, och därför har större möjligheter att "känna efter" och bli tveksam till amning? För om man absolut inte hade några alternativ, så skulle man inte ens behöva fundera på amning, som något stort, tungt och besvärande. Det är vad jag tror. Att vi överhuvudtaget har ångest inför mycket idag, beror bl.a. på att det finns väldigt mycket mer att med jämföra nu. Det finns så många fler intryck att bearbeta, därför påverkas vi både i positiv och negativ riktning. När det gäller amning och förlossning så finns det ju andra alternativ, än de naturliga, därför börjar man fundera på dem och kommer längre ifrån det instinktiva "tänkandet". Tror t.ex. inte att kvinnor förr hade lika mycket "förlossningsskräck" som idag. Nu är det ofta rent estetiska värderingar, som gör att kvinnor får ångest, rädda för att förstöra sina kroppar och förlora i "attraktionsvärde". Varför? Kvinnor ska tillbaka till jobbet så fort som möjligt, därför måste man stressa på amningen, man ska prestera och vara en "god mor" samtidigt som man ska vara lika attraktiv som de plastikopererade "idealen". Fixa karriär, hem och barn, samtidigt som man ska kämpa vidare för jämlikhet och helst vara aktiv i någon förening. Pressen på kvinnor är minst lika hård nu som den var förr, fast med andra verktyg. Det är en bidragande orsak till att kvinnor får amningsångest och förlossningsskräck skulle jag tro. Det vill jag att man sätter sig på tvären emot! Vet inte om du förstår mig bättre nu, men jag ser inte det som kvinnors fel, att de inte vill/kan amma. Jag skyller mycket av det på det allt mer prestigekrävande samhället. Alla människor påverkas ju av omgivningen, så även mammor.

5-barnsmamma!
Skrivet av Anonym läsare
Oj! Min förlossningsrädsla berodde INTE på att jag trodde att min kropp skulle förlora i attraktionsvärde!!! Jag ramlade nästan baklänges när jag läste ditt inlägg. Efter en mycket svår förlossning valde jag att göra kejsarsnitt med andra barnet. Det finns kvinnor som måste operera om sina vaginor efter förlossningen, inte av estetiska skäl utan helt enkelt för att det har gått sönder så mycket där nere, men det kanske du inte visste? Att man sedan inte vill göra om det igen, gör en bara mänsklig. Det kanske var en slentrianmässig generalisering du skrev, men jag tycker att sådana generaliseringar säger ganska mycket om vad man har för syn på andra människor. Ville bara ropa en liten protest..


anonym läsare
Skrivet av 5-barns mamma
Jag skrev "ofta" inte alltid!! Har själv blivit tvungen att genomgå ett kejsarsnitt, så nog vet jag hur det kan gå. Jag menar att det faktiskt finns kvinnor som hellre föder med kejsarsnitt pga de orsaker jag nämnde. Du och alla andra som inte har något annat val, pga skador behöver verkligen inte "ramla baklänges" för om du läser igen så ser du att det inte gäller alla!

Var får..
Skrivet av Anonym läsare
..du "ofta" ifrån? "Nu är det ofta rent estetiska värderingar, som gör att kvinnor får ångest, rädda för att förstöra sina kroppar och förlora i "attraktionsvärde"." För mig är något som sker "ofta" något som är väldigt vanligt. Var har du hämtat denna uppgift att det är så vanligt med "estetiska kejsarsnitt"? Känns som en fördom för mig men du kanske är mer påläst än jag. Jag tror att det kan vara en grej som media har blåst upp någonstans, att det finns först-föderskor exempelvis som skulle göra kejsarsnitt av estetiska skäl, sedan har mediedrevet gått och alla tror att det är en sanning och jättevanligt eller något som sker "ofta".. Jag tror (obs, tror som sagt, vet ej) att de flesta vill försöka föda fram sina barn i första hand på naturlig väg och att det självklart finns undantag men att det är just undantag. Men det här behöver inte bli en lång diskussion. Jag har ingen statistisk undersökning att hänvisa till men jag undrar ändå om du är säker på att det verkligen är så vanligt. Kan ju vara intressant att veta. Hej, hej!

blev lite fel...
Skrivet av 5-barns mamma
...eftersom jag i första hand pratade om amning. Sen var jag dum nog att nämna, att även när det gäller förlossningar så förekommer det rädslor pga av just det estetiska. Kanske ska jag säga graviditeter istället, eftersom jag hört åtskilliga kvinnor klaga över hur "fördärvade" dersa kroppar blir efter en genomgången graviditet. Ursäkta om jag sårade dig, men jag menade inte att generalisera. Bara att det blivit ett vanligare argument, som jag inte förstår mig på riktigt. I början handlade ju tråden om att man inte vill amma....att man bestämt sig redan innan man ens försökt. Jag tror fortfarande att det kan bero på just estetiska och ibland praktiska skäl. Inte enbart på att det inte fungerar.....för det vet man ju inte om man inte har provat först.


Förstår nog bättre men håller inte med.
Skrivet av Tesslan
För det första: för en hel del kvinnor beror de svåra känslorna inför amningen på tidigare traumatiska upplevelser, övergrepp t. ex., och/eller på psykiska åkommor. För andra kan det bero på en oförklarlig men intensiv olustkänsla inför situationen. Det finns absolut ingenting som säger att inte en precis lika stor andel kvinnor som inte har tillgång till ersättning känner likadant. Tvärtom är det nog tyvärr både logiskt och sannolikt att minst lika många u-landsmammor har samma svåra och tunga känslor inför amningen av samma anledningar. I Sverige är vi så priviligerade att det finns annat att tillgå, så att de kvinnor som känner såhär kan få slippa amma och må lite bättre. Men det betyder INTE att valfriheten skapar problemen! För det andra förstår jag absolut inte varför du tror att dagens kvinnor är mer förlossningsrädda. Tror du inte att kvinnor förr var minst lika rädda för smärtan och inte minst för hela situationen som i så många fall var rent livsfarlig? Ganska nyligen publicerades det vid Göteborgs Universtitet en avhandling i arkeologi som på ett väldigt övertygande sätt visade att bilden av den "naturliga" förlossningen förr till stor del är en myt, att rädslan för själva företeelsen var väldigt stor och att förlossningen är bland de händelser i livet och isamhället som därför omgavs med allra flest ritualer, amuletter och liknande. Precis som Anonym läsare måste jag också säga att jag tycker att du yttrar dig väldigt fördomsfullt både om förlossningsrädda kvinnor och kvinnor som flaskmatar. Du lägger inte skulden på kvinnan, säger du, men slutsatsen är ändå att samma kvinna som du beskriver henne gärna medvetet väljer att sätta sig själv i första hand före sitt barn. Till skillnad från dig tror jag inte att det sker "ofta" utan ytterst, ytterst sällan.

fast har du missat att det INTE
Skrivet av anonym
är naturligt att föda barn för alla - idag är det allt vanligare att man inte kan få barn - och likväl som amningen är det inte något man väljer själv! Jag tycker att det cyniskt att anse att bara prata om instinkter. Visst hade jag varit född som riktigt fattig i ett u-land så hade jag mina barn svultit ihjäl eftersom min amning inte fungerade som den skulle (eller hade de åtminstone blivit skadade av näringsförlust). Vad menar du vore det bra, eller?

Jag kan berätta (långt)
Skrivet av Väljer bort amningen denna gång
Jag var in till inskrivningen hos MVC nu vid min andra graviditet och pratade med min barnmorska. Vi pratade lite om hur min förra graviditet gick och om förlossningen, menade på att jag mådde fysiskt sätt väldigt bra genom graviditeten och förlossningen var normal - men det enda problemet jag hade var amningen efteråt. Vi pratade om det och hon menade på att hon kan skicka med en önskan ifrån henne och mig om att efter nästa förlossning ska jag omedelbart få en tablett för att hindra mjölkproduktionen så jag slipper amma!! Det kändes som om en sten lyfts från mitt hjärta och nu kan jag bara försöka njuta av graviditeten och slippa ha en sådan ångest. Kan berätta om hur det var när mitt första barn föddes: På MVC:s föräldrarträff fick vi ideligen höra om att alla mammor kan amma och vi fick även se underbara små gulliga filmer om samma ämne - alla med samma budskap: trycka in i skallen på alla kvinnor att ALLA kan amma. Hade inte tänkt mig något annat faktiskt än att amma mitt barn... så fel det kan bli.. Det började på BB. Dag 1 gick bra men å andra sidan så är inte 1-dagar gamla barn så benägna till att äta eller rättare sagt - det är inte livsviktigt för dem att äta under det första dygnet.. försökte amma och hade barnmorskor på rummet som klämde, pumpade och rättade till barnet hela tiden. Så kom dag 2 och gissa om barnet skrek! Satt i 1½ timme konstant med barnet vid bröstet men alla vägningar visade samma sak - fick inte ur mig en droppe mjölk och vågen stod stilla, fastän egentligen borde jag säga att den gick neråt! Jag fick hela tiden besök av barnmorskor som i all välmening talade om att alla mammor kan amma men varje gång jag försökte be om att få tillägg så fortsatte de att trycka i mig att ALLA mammor kan amma! Kände mig totalt värdelös då jag var tvungen (enligt dem) att ringa på personal varje gång jag skulle amma och så satt de där och stirrade på mig. Efter 4 dygn var jag helt knäckt, viktminskningen hos barnet visade -10% och enligt läkarna skulle då tillägg ges men det tyckte inte barnmorskorna för ALLA mammor kan amma! Läkaren skällde ut dem och för första gången slutade mitt barn skrika av hunger. Kommer hem och upptäcker att jag sitter framför tv:n från 6 på morgonen till 22 på kvällen konstant med ett barn vid bröstet (och jag menar verkligen ett barn vid bröstet - hela tiden) - fortfarande med frasen inprogramerad i hjärnan "alla mammor kan amma". Kan inte lämna lägenheten för barnet var konstant hungrig och var tvungen att sitta som fastlimmad vid bröstet för att ens få i sig liten del av vad som krävdes - men viktminskningen var oumdviklig. Fick rådet från BVC att intensivamma under några dagar - problemet var att det var precis det jag gjorde varje dag i 7 veckors tid men det fungerade inte för mig! Vi blev tvungna att gå hos BVC mån+ons+fredag VARJE vecka! Kontrollmätningar skulle göras om viktuppgången, jag skulle lämna in listor på hur mycket (hur länge) barnet ätit och hur ofta. Jag fick med mig en pump hem och uppmanades att använda den mellan amningarna och jag skulle även handpumpa tyckte de. Jag fick nässpray som jag använde hela tiden och även olika teer som jag skulle dricka - allt för att främja amningen! Vi fick tillåtelse (det kändes faktiskt som det) efter mycket om och men, att ge barnet lite tillägg men även detta skulle vägas och mätas efter konstens alla regler och föras in i diagrammet som vi hade om hur barnet åt! Det hela slutade med att jag hamnade på psykakuten för jag var så nertryckt och knäckt att det inte fanns en skugga kvar att vem jag faktiskt var! Det tog mig över 1½ år att komma tillbaka till livet igen och mycket tack vare en psykolog jag fick tilldelad pga alla problem. Det tog mycket lång tid innan jag ens kunde älska mitt barn och känna att jag faktiskt var mamma. Jag känner idag att jag förlorade så mycket pga allt som hände för snart 4 år sedan och jag tänker inte gå igenom det h*lvetet igen! Idag vet jag att det faktiskt inte är alla mammor som kan amma men jag kände mig så totalt värdelös och jag fick många plumpa kommentarer om varför jag inte ammade mitt barn. Det gör ont i själen och det känns som om jag inte är en riktig kvinna för jag vet att amningen inte kommer att fungera den här gången heller samtidigt som jag är så otroligt tacksam över att det finns idag tillägg och mitt barn som jag har idag är nu över 3 år gammalt och fullt frisk, har inga allergier och jag känner mig som en fullvärdig mamma till honom även då jag inte kunde amma honom.


Hej!!
Skrivet av josefine
Jag gråter, vet du det. F-n ta denna ensidiga propaganda som pågår i Sverige angående amning. Du är guld värd som delar med dig av det du varit med om! Vill bara säga tack!! Jag har upplevt samma sak som du, men inte alls till den extremitet. Men den där stenen... som lyfts från bröstet ;) när man tar beslutet att inte amma igen, det är en sådan befrielse!! världens största kram

Tack Josefine
Skrivet av Väljer bort amningen denna gång
Visst kan jag ibland känna ett sting av sorgsenhet när jag inser att jag inte kommer att kunna amma nästa barn heller även om jag skulle vilja. Chansen att jag drabbas av ytterligare en djup depression är överhängande och visst vill jag vara som "alla" andra mammor som ammar sina barn men i längden så måste jag välja bort den delen. Det viktigaste för ett barn är att ha två föräldrar (i vissa fall enbart en förälder) som mår bra och som kan sköta om barnet på bästa sätt, idag har vi väldigt bra alternativ till amningen och för en sådan som mig så är det räddningen - mitt första barn skulle troligen ha dött utan tillägg eftersom jag aldrig fick igång mjölkproduktionen. Jag önskar att det kunde finnas en större förståelse för detta problem inom sjukvården som tar emot nyblivna mammor, och det är oftast så att när man sitter där med en nyfödd så är kroppen full av hormoner och man klarar inte av att ställa sig upp och berätta hur man egentligen vill ha det. Därför är jag så tacksam för att min nya BM förstod hur jag kände och hon har valt att hjälpa mig så gott hon kan i det här fallet. Tror att det är viktigt för oss som varit med om problem med amningen att faktiskt berätta om de - då skulle fler våga öppna upp och berätta att det faktiskt inte var någon dans på rosor för dem heller! kram

Josefine!

jag är inte Josefine men svarar ändå

Här gällde frågan...

Mitt skäl ...känsligt

Tråkigt

Beklagar din upplevelse

Göra gemensam sak

Skriver under

Ang. flaskmatning och dåligt bemötande

Svar

Ett till svar

Och här kommer mitt skäl

En kompis som valde att inte amma....

Hej Mamman! (varning; urlångt)

En till för underskrift!!!

Återigen så...

Har inte läst tidigare (rätt långt)

Jag kan tänka mig

förvånande

Jag förstår inte.

men du...

Jag förstår nog fortfarande inte.

Jag håller med dig.

5-barnsmamma!

anonym läsare

Var får..

blev lite fel...

Förstår nog bättre men håller inte med.

fast har du missat att det INTE

Jag kan berätta (långt)

Hej!!

Tack Josefine

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information