En fråga

En fråga
Skrivet av	5-barns mamma
Angående "kvinnors rätt till sina kroppar". Ett par blir med barn. Ponera att kvinnan inte vill ha barnet, men mannen vill det absolut. Vad ska han göra? Det är ju en del av hans gener, av hans liv som ligger i kvinnans kropp, men som han inte har möjlighet att styra, eller bestämma över. Lika lite som han kan säga att hans barn ska ammas. Han kan bara hoppas på kvinnans vilja. Mannen kanske av övertygelse vill att hans bebis ska ammas av mamman, men kan inte göra något åt saken om hon inte vill.....för han har ju inte "rätt till kvinnans kropp". Hon bestämmer och gör valen. Pappa ska ha rätt och möjlighet att flaskmata, och ha rätt att ta ut fp. MEN han har inte rätt att få sitt barn ammat, eller ens bli fött, OM inte kvinnan vill! Så hur man än vrider på det, så har mannen inte samma rättigheter som kvinnan. Egentligen har ju varken mannen _eller_ barnet några rättigheter, eftersom det är den "allenarådande" kvinnan som bestämmer om det ska födas och ammas överhuvudtaget! Kanske man som kvinna borde vara lite mer ödmjuk inför sina val.....man har ju trots allt inte _bara_ sig själv att tänka på.
Svar på tråden: En fråga

Preventivmedel
Skrivet av G
En enkel lösning är att använda preventivmedel om det inte är så att båda vill ha barn! Det är alltså bådas ansvar om man inte vill bli ofrivillig förälder. Så vi får nog vända på resonemanget - kan man inte locka till sig en partner som vill ha barn med en så ska man heller inte kunna tvinga till sig ett. Kvinnor som män. Om han envisas med kondom så kan hon inte "lura" till sig ett oönskat faderskap. Om hon skyddar sig kan han inte tvinga till sig ett barn.

jo visst...
Skrivet av 5-barns mamma
...men nu var det inte riktigt dit jag ville komma. Utan just att en man inte har några valmöjligheter om inte kvinnan vill. Lika lite som han inte har något att välja på i motsatt förhållande. Jag syftar inte på att någon "tvingar" sig till ett barn, utan om det skulle råka hända. OM det blir ett barn och han inte vill ha, tvingas han betala, vilket är självklart. Om det blir ett barn som han vill ha, men inte kvinnan har han inget att säga till om, utan tvingas "sörja förlusten". Han får helt enkelt finna sig i hennes godtycke. Han kan heller inte välja om hans barn ska ammas eller inte, men han förväntas "ställa upp" och flaskmata. Hur jämlikt är det? Självkart ska man ju först och främst försöka skydda sig mot oönskae graviditeter, och kvinnor som "lurar till" sig en graviditet är bland det värsta jg vet! Men om nu ett barn blir till, utan att det var planerat, så står ändå mannen där och kan inte göra annat än hoppas, att kvinnan tycker som han. Gör hon inte det får han vackert finna sig i hennes val för; "det är ju kvinnans kropp" men som i allafall "disponeras" av en annan människa!


Hur borde det vara då? (imt)
Skrivet av Helena


Ja...
Skrivet av Helena
Accepterar vi kvinnan som ett fullvärdigt subjekt med full rätt till sin egen kropp så måste det vara så: beslutet att föda ett barn och att sedan amma det ska vara hennes och endast hennes. I en förtroendefull relation har jag svårt att se att någon djup konflikt skulle uppstå. Du vet hur samhällen där männen definierar kvinnors kroppar och rättigheter ser ut, inte sant? Finns det något gott att hämta där?

...ja
Skrivet av 5-barns mamma
... Accepterar vi mannen som ett fullvärdigt subjekt med full rätt till _sin_ egen kropp, så måste det finnas valmöjligheter för honom att bestämma hur han vill ha det . Mannens beslutet att inte vilja flaskmata sitt barn, måste väga lika tungt som kvinnans beslut att inte vilja amma?! Eller? Männens definition på kvinnokroppar är inte enbart av ondo. Det finns gott om män som uppskattar den, och respekterar den. De som bara ser kvinnor som objekt, är inte mödan värd att lägga ner någon energi till diskussion alls. Där finns inget gott att hämta!


Men ...
Skrivet av Helena
... vart vill du komma? Vi diskuterar väl inte ens alla de vettiga män som aldrig skulle komma på tanken att ta sig bestämmanderätten över någon annan? Intressekonflikter kan uppkomma och i de enskilda fallen kan det förstås vara mycket traumatiskt - men ska man ha ambitionen att komma fram till en hundraprocentig rättvisa i frågan om det här? För mig är det en akademisk diskussion som saknar verklighetsförankring. Högst verkligt är dock det faktum att nyckeln till hälsa och en förbättrad livsituation för alla, kvinnor, män och barn, ligger i att förbättra kvinnors reproduktiva hälsa och frigöra dem från männens anspråk - detta är hur tydligt som helst i utvecklingsländer och andra områden där ett starkt patriarkat råder. Och

Männens definintion..
Skrivet av G
Du skriver: Männens definition på kvinnokroppar är inte enbart av ondo. Det finns gott om män som uppskattar den, och respekterar den. Jag undrar vad du menar? Vad är det som är bra med att någon annan bestämmer över ens kropp? Det finns gott om män som uppskattar och respekterar kvinnokroppen UTAN att behöva definiera den eller styra över den och det tycker jag är bra. För det är ju faktiskt kvinnans egen kropp.

Hur vill du att det ska vara?
Skrivet av Annjo
ska en kvinna behöva ha mannens tillsåtånd för att göra abort, kejsarsnitt, välja/välja bort amning etc? Kanske tillstånd för att jobba och ha barnen på förskola också, för det är kanske också egoistikt? Jag tycker att jag har varit ödmjuk i mina val och inte tänkt bara på mig själv. Jag ville inte amma, och iom att fullgod ersättning för amning finns så ammade jag inte heller. Och det var inte bara för min skull, utan lika mycket för min bebis skull! (jag tror inte du förstår hur det är att känna ångest inför att se sitt barn och att få panikattacker över att amma. För visste du det skulle du inte gång på gång häva ur dig det du gör)


det handlade inte om....
Skrivet av 5-barns mamma
....att amma eller inte i första hand, utan om mannens "underläge" när det gäller att kunna välja åt sitt barn. Det är det kvinnan förunnat. Om du sen inte kunde eller ville amma, har inte med den här diskussionen att göra. Fast jag förstår visst att det kan framkalla ångest och måste kännas jobbigt. Har själv inte haft amningen "gratis" alla gånger, förstår du Men som sagt....det var inte det jag var ute efter nu.

Men alltså..
Skrivet av J med N & M
om man inte kan amma pga att man är sjuk behöver man väl inte ta åt sej? om du får panikångest eller attacker av att amma så är du ju sjuk o då faller du ju inte alls under kategorin egositisk..

Hur ödmjuk?
Skrivet av Eva E
Ska jag tolka ditt inlägg som att du tycker att kvinnor inte är tillräckligt ödmjuka inför sina val, vi är för stöddiga och självtillräckliga egoistiska, som du sa förut? Och hur ödmjuk ska man vara som kvinna för att du ska tycka att det räcker? Ödmjuk intill självutplåning? Det viktiga är att alla andras behov tillgodoses även om det sker på bekostnad av mitt eget välbefinnande? Den typen av hänsyn tycker jag att kvinnor överlag är alldeles för BRA på att ta! Det pekar väl inte minst ökningen av utmattningsdepressioner bland yngre kvinnor på vi knogar på för att tillfredställa andras behov tills vi stupar! Jag tycker tvärtom att vi kvinnor skulle behöva bli BÄTTRE på att säga ifrån var våra gränser går, att känna efter vad som får oss att må bra det vinner ALLA på! Att vi tiger och lider och gör saker för andras skull trots att det får oss att må skit vinner INGEN på! Alltså, VILL man inte amma så SKA man inte amma bara för att ställa upp! Man är bästa mamman ändå!! Så enkelt är det. Tycker snarare att man kan ifrågasätta hur pass god medmänniska den är, som är snar att fördöma och peka finger


Jo, jag håller med
Skrivet av Myling
Jag håller med om att det är ett dilemma för mannen. Det är ju ett fruktansvärt trauma att förlora ett önskat barn. Men jag vet naturligtvis inte hur man skulle göra annars. Kanske något som motsvarar den manliga värnplikten? Mannen har ju ingen rätt till sin egen kropp utan är tvungen att ställa upp för landet. På samma sätt kanske kvinnan (mot ersättning naturligtvis) skulle bli ålagd att bära det oönskade barnet. Hon har ju genom att välja att ha sex satt sig i situationen att det kan bli graviditet (räkna bort våldtäkt så klart).

Jösses
Skrivet av Helena
Fri abort har vi, utan om och men. Jag har svårt att förstå hur någon ens på ett teoretiskt plan kan vilja diskutera inskränkningar. Det är historielöst och en skymf mot alla de hundratusentals kvinnor runt om i världen som varje år dör efter illegala aborter.

Jag är inte emot fri abort
Skrivet av Myling
Men jag tycker diskussion är nödvändig. Det torde väl inte vara någon nyhet att inget i abortfrågan är absolut svart eller vitt? Förutom den intressanta jämställdhetsproblematiken med kvinnans absoluta makt i barnfrågor. Ta tex följande frågeställning: Två personer blir gravida genom tillfälligt sex. De vill inte bo tillsammans. Redan från början bestämmer sig kvinnan att hon inte ska amma. Vad är det då som säger att det är kvinnan som ska få ta barnet med hem från BB? Ingen av föräldrarna har ju i det läget något försprång, eller?


Fördel mamman
Skrivet av Eva E
Jo, kvinnan har ett försprång eftersom man vet att hon är mamman. Faderskapet måste fastställas i efterhand, _särskilt_ om det handlar om tillfälligt sex. Tänk om pappan skulle få ta med sig barnet hem från BB och det fastställdes efter någon månad att han inte är pappan? Ska han då få fortsätta ha barnet för att barnet har knutit an mest till honom eller ska mamman få barnet för att hon är dess biologiska förälder?

Bortsett från det då?
Skrivet av Myling
Anta att tekniken var så pass utvecklad att man kan göra en tio-minuters analys direkt på förlossningen? Förresten har jag för mig att vissa tar något slags prov redan i magen, men det kan vara jag som missförstått något?

Även...
Skrivet av Eva E
...om man kunde utföra ett snabbtest på BB så måste man ha någon sorts rutin för vad som ska gälla när mamman och pappan inte är ense om vem som ska ta hem barnet. Barnet kan ju inte stanna på BB ett par år tills tingsrätten har hunnit prova en boendetvist mellan mamman och pappan. Praxis måste man ha, och eftersom mamman alltid kan hävda att hon tänker amma så kommer ju mamman _i praktiken_ alltid att ha en fördel gentemot pappan, dvs i praktiken kommer en mamma som vill ta hem sin bebis från BB alltid att kunna göra det. Sen kan man ju tycka vad man vill om den saken, men så kommer det ju alltid att vara. Å andra sidan har en pappa alltid ett försteg gentemot en mamma, om de blir gravida men ingen av dem egentligen vill ha barnet. Antag att kvinnan upptäcker att hon är gravid på ett sånt sent stadium att det är försent för abort. Hon är "fast" - åtminstone genom graviditeten och i praktiken även efter förlossningen för hur många klarar av att adoptera bort sitt barn? Mannen kan däremot låtsas som att det regnar och stunta i hela saken, vägra ställa upp på blodprovstagning lääänge efter förlossningen och därigenom förhala ett fastställande av faderskapet, stunta i att ha umgänge med barnet väl medveten om att kvinnan tar ansvaret osv. Rättvist? Nej, men så är det.


Ja det har du rätt i
Skrivet av Myling
Kvinnan har överläge när båda vill ha barn. Mannen har överläge när båda vill slippa. Nå, jag är iaf glad att jag är tjej (oftast...). =)

Ska kvinnor straffas för att de inte vill amma?
Skrivet av Kattis
Mammans önskan att amma eller inte amma har inte ett skvatt med moderskapet att göra. Mamma är man oavsett om man ammar eller ej. I övrigt instämmer jag med Eva E - eftersom man säkert vet att kvinnan är mamman så måste hon få barnet med sig hem, sedan får vårdnaden avgöras när faderskapet har fastställts.

Nu missförstår du nog?
Skrivet av Myling
Jag ville belysa att mannen _alltid_ straffas. Oavsett hur han beter sig, så är han i underläge när det gäller inflytande över barnen. Jag ville bara börja med att utesluta amningen som faktor, eftersom det är ett så vanligt (och uttjatat) motargument.


Herregud, hoppas du skämtar!
Skrivet av Kattis
Inte kan du väl mena allvar med detta? Att ÅlÄGGA kvinnor att bära och föda sina oönskade barn, för att de ska skylla sig själva för att de har haft sex - är vi tillbaka i medeltiden eller? Ditt inlägg, om det nu var seriöst menat, gör mig mörkrädd.

Hur ser du på parallellen till värnplikt?
Skrivet av Myling
En man har är ju skyldig att offra sitt liv för landet (i en farligare värld skulle alternativet vapenvägran antagligen inte finnas). En graviditet är ju riskfylld och det är fel med tvång. Men är det helt uteslutet att kvinnor också någon gång skulle behöva offra sig? Disclaimer: Jag är inte emot fri abort, dessutom är jag kvinna och ateist. Så det så.

Jag tycker nog att det ligger nått i de du säger,
Skrivet av Lena M-ö
Vi har genom tiderna tvingat män att riskera sina liv i krig och tvingat dem att träna för det i värnplikten. Jag tycker värnpliktiga borde ersättas bättre, och det samma skulle kanske gå att göra för ofrivilliga födslar. Det är ju hemska situationer, men jag tycker inte att mamman ska ha företrädesrätt över pappa att bestämma över liv och död som båda har skapat. Jag är för fri abort men frågan är inte så svart och vit som man försöker göra den. Inte i dom få fall när det uppstår tvister. Det är hemskt att tvinga en mamma att föda ett barn om hon inte vill ett barn. Men det är också hemskt att döda ett foster som pappan gärna vill ta emot och ta hand om när det fötts. Vems rätt är mer värd? Idag är det inte pappans och inte barnets.


Ja, jag tycker...
Skrivet av Kattis
...det alltid är helt fel att förbjuda en kvinna att göra abort om hon önskar det. Abortförbud leder alltid till att kvinnor på eget bevåg och "i smyg" försöker avbryta sina oönskade graviditeter, med risk för allvarliga och inte sällan livshotande komplikationer som följd. När det gäller din jämförelse med värnplikten så tycker jag inte den håller, i alla fall håller den definitivt inte i Sverige idag där krigsrisken dels är minimal och där det dessutom är fullt möjligt både att väkja vapenfri tjänst och att slippa lumpen helt och hållet. Dessutom tycker jag personligen att vi bör ha kvinnlig värnplikt om värnplikten ska vara kvar.

Får nog förtydliga mig lite
Skrivet av 5-barns mamma
Jag menar inte att mannen ska ha rätt att bestämma över kvinnans kropp. Däremot tycker jag att man som människa överhuvudtaget ska vara ödmjuk när man fattar beslut som inte enbart rör en själv! Det är något som kvinnor väldigt ofta glömmer eftersom de hävdar bestämt; "Det är min kropp, jag bestämmer" i det läget hamnar mannen i underläge vare sig han vill eller inte. Men man har inte enbart sig själv att tänka på när man blir förälder, utan då, om någon gång, borde man väga in de övriga delaktigas intressen också. Inte bara tänka ur perspektivet "Min kropp" Självklart kan ingen komma och säga till mig. -"Föd mitt barn, eller amma mitt barn". Det avgör ju jag i grund och botten, men i och med det ställer det andra krav på mig, nämnligen att jag visar förståelse och respekt för att min partner kanske inte väljer det jag gör. Rent teoretiskt skulle han kunna hävda, "Jag vill inte flaskmata mitt barn, för det känns fel, jag anser att barnet ska ammas" Då måste ju jag respektera det eller hur. Likaväl som jag kräver respekt för att välja, att inte vilja amma barnet. Diskussonen är iofs hypotetisk, men när man talar om jämlikhet så glömmer man ofta den aspekten, att mannen inte alls har samma valmöjligheter som kvinnor, just i sin föräldraroll. De kan inte välja amning eller inte, det kan inte välja att behålla eller inte behålla barnet. Kvinnan har det ansvaret och den rätten, och det anser jag att man borde förvalta med ödmjukhet! Sen det där med att vara ödmjuk till självförintelse är det väl ingen som tycker va?! Tror bara att somliga har svårt att se det ur ett annat perspektiv än det egna. Kanske låter det virrigt, men det är en tanke som slagit mig ofta, Att vi kvinnor kan välja hur vi vill göra medans mannen bara förväntas ställa upp på det vi väljer. Och har han något annat val? Nä för då blir han betraktad som en dålig pappa som inte ställer upp och delar jämlikt.

Ja...
Skrivet av ES - bf 31/8
... men alla jag känner som lever jämlikt och har en jämlik inställning tar det ju för självklart att man diskuterar tillsammans innan man fattar ett beslut. Och det kan ju kallas för ödmjukhet. Själv kallar jag det respekt. Och självklart är den då ömsesidig. Och i det ingår det ju att mannen respekterar att kvinnan har veto över sin egen kropp. Är det många kvinnor du känner som regelmässigt kör över sina partners utan att respektera dem?


Nej inte många....
Skrivet av 5-barns mamma
...de verkar vara fler här på Aff.

Fast...
Skrivet av ES - bf 31/8
... uppfattar du dessa som att de har jämlikhet som en grundläggande värdering?

nej...
Skrivet av 5-barns mamma
...uppenbarligen inte. :-)


s
Skrivet av ES - bf 31/8
Fast då är det ju jämlikhet vi alla ska sträva efter och respekt för varandra är ett självklart inslag i kampen om jämlikhet.

Vet i tusan...
Skrivet av SAGA
...om jag är med dig i denna diskussion 5-barns mamman! Jag utgår nu endast från vårt förhållande, och jag har alltid förklarat min tanke runt _allt_ som haft med våra barn att göra! Men i slutänden så måste han acceptera mina beslut för det är _min_kropp med stark betoning på min! Obs detta är nu en himla massa OM, men om jag under graviditet ville springa maraton, ta en alvedon, en flygresa, och OM jag ville ta alla upptänklig bedövning vid förlossning, göra abort, sluta amma -så ske min vilja! :-) Det är min kropp och om det är ett underläge för männen, så får det i detta fall vara just ett ojämlikt underläge, för jag kommer alltid hävda att det är jag som bestämmer över vad min kropp ska utsättas för!

Det jag funderat över...
Skrivet av Syster Yster
Är dom fall där kvinnan går med på att föda barnet för pappans skull (barnet ska bo hos honom) och han efter födseln inte vill ha barnet längre? (Barnet ska bo hos honom.) Hon kanske inte alls känner sig redo för barn. Jag vet att hon kan adoptera bort barnet, men det är också ett stort steg.


Det finns inget alternativ för mig...
Skrivet av Kattis
...utan detta är, och måste förbli, enbart kvinnans beslut. Om inte kvinnan själv har rätten att besluta om abort, så har ju någon annan det. NÅGON måste ju fatta beslutet om graviditeten ska fortsätta eller ej. Är det inte kvinnan själv så är det kanske hennes man, hennes läkare, socialstyrelsen, regeringen... Någon bestämmer alltid om en kvinna ska göra abort eller ej, och så fort denna någon inte är kvinnan själv så är det ett oerhört mycket sämre alternativ! Mannen kan aldrig ha samma rättigheter som kvinnan när det gäller kvinnans kropp. Det är hon som ska bära barnet, hon som ska föda det, hon som ska amma det om hon väljer detta. Och det kan aldrig mannen ha rätt att bestämma. Tänk nu efter lite - hur skulle samhället se ut om männen hade rätt att tvinga kvinnor att vara gravida, tvinga dem att föda barn och tvinga dem att amma mot deras egen vilja? Eller omvänt - hur sjutton skulle samhället se ut om männen hade rätt att tvinga kvinnor att göra abort, eller om de hade rätt att förbjuda dem att amma sina barn? Ett sådant samhälle vill i alla fall inte jag leva i.

Men självklart
Skrivet av Protan
är det kvinnan som måste fatta beslut om ett barn skall födas eller ej. Utan henne kommer nämligen inte barnet att kunna utvecklas. Att en man skulle ha rätt och gå in och kräva att en kvinna bär fram hans barn är ju helt groteskt. Som om jag som kvinna skulle kräva att få av hans spermier, så att jag kunde bli gravid.

Jag ifrågasätter inte....
Skrivet av 5-barns mamma
...kvinnans rätt att bestämma över sin kropp. Däremot efterfrågar jag lite mer förståelse för mäns "underläge" i just denna fråga. Och en större acceptans, när inte männen vill vara med och bli bestämda över! Vi kvinnor kan ju med "makten" över våra kroppar bestämma vilken situation mannen kommer att hamna i, då borde vi "ta mig fan" visa lite större förståelse också när de protesterar, och inte bara ta för givet att det ska vara som vi bestämt. För när de inte vill ha ett barn, tvingas de att bli pappa mot sin vilja, om kvinnan väljer att behålla barnet. För att å andra sidan inte ha ett dugg att säga till om i motsatt förhållande. Jag tycker bara att det är en ganska intressant aspekt i jämställdehetsdebatten. Vi kvinnor ska inte inbilla oss att vi alltid är "offer"! Snarare tvärtom, vi styr över liv medan mannen bara får finna sig i våra beslut. Obs! tänk längre än till det egna förhållandet nu.


Klart det är ojämställt
Skrivet av omnia
Klart det är ojämställt att en man aldrig kan bestämma om ett barn ska födas eller inte. Nu tror ju jag att problemet blir störst i förhållanden där man egentligen inte känner och respekterar varandra särskilt väl, men ändå. Tyvärr måste det ju vara så eftersom det är det så det bilogiskt funkar, om man inte vill amma lär man ju inte ha något imot att mannen gör det. Tyvärr funkar ju inte män och ammning, alltså har mannen inget annat val än att flaskmata. Nog för att jag anser att män kan få ha en åsikt i frågan ammning, i ett enligt mig normalt förhållande dikuterar man ju saker med varandra, men de får ju också nöja sig med att de faktiskt inte kan amma och därför få agera utifrån det. Helt biologiskt jämställt när det gäller baranfödande kan det ju inte bli förren vi börjar föda upp barn i artificiella livmodrar. Då kan man fortafarande trolitvis välja om man som kvinna vill amma, men det lär ju inte vara så många som försöker. Så då slipper båda könen graviditet och ammning om man är osams. Men fortfarande lär du denna institution ha nått slags krav på samtycke, så vill inte den ena parten blir det inget. Så i slutändan är det ändå respekt, förståelse och kommunikation som gäller. =)

Har tänkt på det...
Skrivet av K
...fast ur ett annat perspektiv. I vår familj är det så att jag mycket gärna vill ha fler barn medan mannen absolut inte vill. Jag har funderat på hur det skulle bli om jag blev gravid (alltså som ren olyckshändelse). Jag kan verkligen inte tänka mig att göra abort, men jag vill verkligen inte heller föda ett barn mot faderns vilja. Fast där hade jag varit tvungen att ändå gå emot hans vilja, för jag kan inte göra så stort våld på mig själv och framför allt det ofödda barnet. Men det skulle verkligen inte kännas BRA. Bra känns ändå att jag har den rätten, att det är min åsikt som väger tyngst. Det skulle vara hemskt kränkande att bli tvingad till en abort.

Har varit i din hyptetiska situation...
Skrivet av Anonym idag
... och gjorde faktiskt abort då, fast jag är den som kan tänka mig fler barnen medan mannen inte vill. Att vänta och föda ett barn under sådana förhållanden orkade jag helt enkelt inte med, även om jag grät floder över mitt beslut - som jag ändå inte ångrat på djupet. Kanske visade jag den sortens ödmjukhet som 5-barnsmamma efterlyser då, inte vet jag. Bra var det i alla fall inte, inte för någon av oss, även om vi lyckades bearbeta och klara ut alla svåra känslor till sist.

En fråga

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information