Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Fler curlingfruar (som har män som inte ens

Skrivet av Curlingfrun
plockar bort sin egen tallrik från bordet...?
Eller är jag ensam om att göra ALLT hemma?

Min man gör ingenting (inte ens klipper gräs eller skottar snö, det är MITT ansvar också, annars blev det aldrig gjort). OK, han jobbar mycket, visst, och han säger själv att det är ett krav med hans arbete att ha en "curlingfru"!
Morgonen börjar när jag går ut i köket och finner köksbordet fullt av tallrikar med ingrott mat sedan igår, diskbänken full av tallrikar med "nattamat" som torkat in, cola-burkar o skräp om vart annat i ett skräpberg! När jag kommer hem från jobbet finner jag köksgolvet fullt av kattmat (dottern har visst lekt med det i morse), köksbordet fullt av gammal yoghurt, mjölk sedan imorse). Jag jobbar inte heltid, men det känns som om jag aldrig kommer att komma ikapp med städningen! Väl hemma från dagis tar dottern all tid, har ens 5 min ensam på toa, utan jag måste vara med henne HELA tiden. Hon är paniskt rädd för dammsugaren - så hur ska jag ens kunna börja röja upp i kattmatskaoset på köksgolvet??
Kanske är mitt problem futtigt - vi är ju lyckliga och har det bra - men detta att jag är helt ensam med all städning gör det tungt! Maken vet knappt ens vad en dammsugare är för något, har aldrig varit till soptunnan eller ställt in ngt i diskmaskinen, ändå är han kvick att klaga inför besökande vänner, att "vi" är så urusla på att städa" (när också de vet att han inte vet vad städning är)....

Fler frustrerade, ibland jätteilskna, curlingfruar?
Svar på tråden: Fler curlingfruar (som har män som inte ens

ja

Skrivet av  cybra (bf 27/5)
här har du en till
ett obegripligt mysterium
 

Ja, ett mysterium är det...

Skrivet av  Mrs Jane Doe
... men inte så som jag tror att du menar, utan varför du (och alla andra som sitter i samma sits) accepterar att ha det så...

Varför accepterar ni det? - _det_ är det _stora_ mysteriet för mig!
 

Skriver under!

Skrivet av  SAGA
...usch jag blir ju svettig på denna läsning :-)
Kanske ska andas lite nu! Klart att det stora mysteriet är hur ni står ut!
 

Nej...

Skrivet av  Trillian m Casper o Saga bf 13/9
...min förre sambo var som din man... lyckligtvis bröt jag upp från honom och bildade istället familj med min man som gör lika mycket i hemmet som jag.
 

Men varför

Skrivet av  Protan
ställer du upp? Att han behöver en passopp på grund av sitt arbete är väl ingen anledning. Då får han väl anställa en hushållerska, och ge honom/henne betalt för jobbet. Som fru/sambo skall man INTE ställa upp på det där. Varje vuxen plockar väl ordning efter sig själv. Gå i strejk vettja, eller lämna honom!!!
 

Har varit

Skrivet av  Annjo
till min förra sambo, det höll inte om jag säger så......

I mitt nuvarande förhållande så delar vi på allt, även trist hushållsarbete, och jag skulle aldrig tolerera att ha det så igen!
 

men...

Skrivet av  cybra (bf 27/5) +9
strejk funkar inte eftersom dessa karlar av detta slag inte bryr sig ett smack om hur det ser ut, därav lämnar de saker omkring sig på det sättet.
Frågan är mer hur man tar upp det med dem så att de förstår - utan att tycka att man är en tjatkärring eller dylikt?
 

Men...

Skrivet av  Mrs Jane Doe
... då får man väl dra det längre - sluta handla mat som han kan äta (då blir det inga nattmål som står kvar & surnar - om han inte handlar själv, vill säga, men det verkar inte som om han skulle vara kapabel till det heller), sluta tvätta och låta honom gå i smutsiga kläder (el låta honom köpa nya när han behöver och ändå inte vill lära sig hur tvättmaskinen fungerar).

Och ärligt talat - vad spelar det för roll om han tycker du är en tjatkärring? Han behandlar dig ju ändå som något (i mina ögon) mycket värre...

Om han inte förstår "vanligt språk" är han förmodligen ohjälplig och det enda som fungerar är att lämna honom!

Jag menar - hur svårt är det att förstå: Man måste tvätta kläderna annars blir de inte rena, eller: Städar/diskar man inte så blir det till slut som en svinstia här hemma.
 

Man behöver inte...

Skrivet av  SAGA
...tjata! Det är under varje människas värdighet att tjata!
Man ska lugnt & sansat förklara vad den sortens "man" förstör i ett förhållande, alltså gå på djupet med problemet!

Klart som tusan att vem som helst som kan starta en bil, kan tex starta en tvättmaskin -hur svårt är det???
 

Fy bubblan....

Skrivet av  5-barns mamma
....det verkar inte riktigt bra det där!
Jag skulle aldrig acceptera att leva under sådana förhållanden.
Min man och jag vi "curlar" varandra istället....lagar mat ihop, handlar ihop, städar ihop, renoverar ihop m.m. Dels går det fortare så vi får tid över till annat, dels är det så mycket roligare att skala potatis, medan den andre rullar köttbullarna.

Ta du och gå i "strejk" ett tag, och försök få honom att se vad som inte blivit gjort. Det blir nog ohållbart i längden annars. Man tröttnar till slut på att vara passopp och dadda, men då är det ofta försent att göra något åt saken.
 

Men hur...

Skrivet av  Mrs Jane Doe
... kan du säga att ni är lyckliga och har det bra - _tycker_ du verkligen att _du_ har det bra? _Är_ du verkligen lycklig?

Jag hade aldrig stannat i ett förhållande som ditt och jag hade definitivt inte skaffat barn med en sådan man!

Tänk bara på vilka signaler du ger din dotter - vill du verkligen att hon ska växa upp och tycka det är OK att kvinnan ska vara mamma åt sin egen man?

Jag blir mörkrädd när jag läser om förhållanden som ditt och jag hoppas verkligen inte att min dotter träffar en son uppfostrad i den andan!

Hos oss hjälps vi åt med _allt_ och jag skulle aldrig sätta mig i/stanna kvar i ett förhållande där den ene ska agera "tjänare" åt den andre på något håll!
 

Nääää...

Skrivet av  SAGA
...va super duper trist liv,och vilken dålig förebild pappan blir för er dotter -trots allt så härjar ju Oidipuskomplexet för fullt inom oss, så risken är ju grymt stor att hon hittar en likadan, och _så_ illa vill du ju inte henne, och då kommer följdfrågan -varför vill du sig själv så illa???!!!

Klart att du kan ha ett toppliv med honom för han kan ju ha andra kvalitéer,men erkänn att han gnager en hel del på förtroendekvoten?!

Näää som sagt, gör dig själv en jätte tjänst och säg till den så _hårt_ arbetande (men ack så late) mannen att fet-hårt skärpa sig!

Vi har båda arbetat på varsitt håll lååånga perioder av vårt liv, upptill 60-80 timmar i veckan med hård press, och jag liksom min man har självklart sett till att hemmet är i snyggt skick!!!

Ärligt talat såblir jag riktigt förb...d när jag läser sånt här! Det är liksom inga riktiga _män_ som inte månar om sina respektive!
 

mitt ex...(långt)

Skrivet av  nu lyckligt gift
ja just det, det höll _inte_, ej endast av den orsaken men...Han klagade över att ljudet från tvättmaskinen störde hans tv-tittande så jag gick i tvättstrejk 2 veckor (vi hade inte barn ännu då). Resultat: han plockade upp en tröja från tvättkorgen och använde den igen. Jo, det är sant...och då tog min tvättstrejk slut. Han plockade heller inte upp efter sig. Han var pappaledig en del och huset var uppochnervänt (jag vet att man inte hinner städa massor när man sköter barnen men detta var över gränsen, verkligen). Han svor över att vi inte hade hembakt bröd, jag erbjöd mig att baka. "Gå du till lekparken med barnen så bakar jag". Nej, jag skulle inte få "vara barnledig bara sådär" blev svaret. Han la större delen av våra inkomster på sina hobbys, vi la absolut inte ner en onödig krona på att inreda hemmet. Ändå när vi var hos bekanta så berömde han dem för att de inrett så snyggt med fina gardiner etc (_jag_ fick låna gardiner av mamma och svärmor). Ja, detta kan bli en hel roman men jag slutade vara hans fru för snart tio år sedan och har nu en underbar man!
 

jag är inte...

Skrivet av  cybra (bf 27/5) +9
curlingfrun som började debatten, och har alltså inte en man som kräver markservicen som hennes man gör, men min uppvisar samma divalater.

Problemet är bara att jag skilde mig också från en man som var precis så där, (som skärpte till sig efter skilsmässan), sen träffade jag min nuvarande man, som jag nu bott med i 4 år drygt, och min dotter kallar honom för pappa, jag älskar honom för andra bra kvaliteter han har,
och jag kan ju ärligt talat inte hålla på och byta förhållanden hela tiden på grund av detta med städningen, vore trevligt om folk kunde komma med konstruktiva råd om hur man får männen att ändra sig (gärna någon erfarenhet) istället för att säga att man är en dålig förebild, inte så uppmuntrande att höra(!), när det är just det man försöker vara genom att dottern inte ska ha genomlevt 10 olika pappor när hon är tonåring bara för att de inte hjälpte till att diska eller städa!
 

Klart man ska ge goda råd...

Skrivet av  SAGA
...om man har samlat på sig några liknande erfarenheter... och såna erfarenheter har jag inte!

Nu kanske jag tolkar ditt inlägg helt galet, men är det så att du bor med en med likadana later, och om det är så hur kommer det sig tror du?

För att komma med en konstruktiv tanke, kan det va så att du gör allt helt enkelt för att det går fort och blir bäst, enligt dina normer? Bara en fråga igen, känner själv att jag är ute i tassemarkerna :-)

Och sen tänker jag lite på din sista mening... och den känns så förlegad och hopplös, "hjälper till"... det känns som om det är just där roten ligger... mannen hjälper inte till, han bor där, lever där, älskar där, städar där osv... ivarjefall i min värld!
 

Kolla innan!

Skrivet av  Elanor (som varit med ett varv)
Jag har sagt det förr på den här sidan och jag säger det igen: Kolla hur han är innan ni gifter er!

Gå hem och kolla i unkis-lägenheten! Skurar han toan? Bäddar han sängen? Har han tvättkorg och vet var tvättstugan ligger - eller,ve och fasa, lämnar han tvätten till lilla mamma? Hur behandlar han förresten sin lilla mamma? Med respekt eller som en hushållerska?

Ni som är gifta, det är lite sent. Men, för att slippa hamna i samma situation igen, när du lämnat din curlade man, tänk efter före. Älskar du honom varmt och ömt trots att han inte går ut med soppåsen i sitt eget hem? Förbli särbo! Det kan vara en bra samlevnadsform om man vill ha fördelarna men inte nackdelarna av en fast relation.
 

Nej

Skrivet av  Mi
Nej, jag är inte heller i samma situation. Jag är också lite undrande till hur man kan starta ett förhållande med en sådan man? Kan det bero på att en del kvinnor, när de är kära, *gör saker* för sin älskling som någon slags kärleksgåva? Eller, när man är nykär, har man svårt för att våga vara annat än mjuk, kär och glad och ställa lite krav?

Har träffat en del tjejer som tex. alltid tar hela tvätten. De började göra det när de var nykära *för då vill man ju göra allt för den man älskar* (jaha?) och sen har de fastnat i detta.

Nä, våga vara annat än följsamma i början, för kan en kille inte ta att man ska dela lika på bördorna eller att han inte lyssnar på dig eller respekterar din åsikt i ämnet, ja då är han inget att ha.

Nu var detta ingen hjälp för dig men jag tycler du ska våga ställa krav- ni är ju två vuxna eller hur?
 

nyhet

Skrivet av  cybra (bf 27/5) +10
han var inte så när vi träffades, och det har blivit så på senaste tiden, senaste året, men värre sen jag blev gravid...
 

Min svärmor var en super-"curlingmamma"!

Skrivet av  Curlingfrun med super-"curlingsvärmor!
Hon såg det som självklart att hennes uppgift var att serva sin (även mycket vuxne) son med ALLT! Det är det mönstret som är så svårt att bryta (även om jag kämpar!)!

Hade JAG en son vore det självklart att han fick hjälpa till hemma, precis som min dotter gör (trots att hon bara är 2 år). Min svärmor som bodde i samma hus som sin även vuxne son och *självklart* städade, diskade o tvättade ALLT åt honom, även då han var en bit över 30 (och träffade mig). En bild som jag minns från vår första tid tillsammans - vi är på landet, mannen, jag o mamman, hon har stigit upp tidigt och lagat frukost åt oss, vi har fått sovmorgon. Väl uppstigna sätter vi oss vid dukat bord och äter, mamman sitter utan att äta, med en enda uppgift - att passa upp på sonen. När han inte rört mjölkglaset på en stund säger hon "..... du når väl mjölkglaset, vill du ha det närmare dig?". Det är på något sätt sinnesbilden av hur hon uppfostrat sin son, och det är dessa hjulspår (av gyttja känns det som) som jag kämpar i idag.

Det är dessa sedan generationer ingrodda hjulspår som är så svåra att bryta! Precis som Cybra säger är detta också män som inte bryr sig ett smack om de vadar genom sopor! Till slut (då man tjatat o tjatat) gör man det själv då man själv inte orkar se "skiten"!

Till er som har söner - för allt i världen låt dem bli moderna män som kan sköta allt hemma!
 

Herregud!

Skrivet av  Pallas
Jag vet inte vad jag ska skriva. Sitter här med hakan i knät... "Når du mjölkglaset?"


Ärligt: Det där kan inte vara ett friskt beteende! Hur lyckas du hantera de där hjulspåren, tycker du? Det måste vara jättesvårt.
 

Men ärligt talat...

Skrivet av  Mrs Jane Doe
... trodde du verkligen efter "incidenten" med mjölkglaset (och det fanns ju dessutom många fler varningsklockor som måste ha ringt öronbedövande) att du skulle kunna ändra på honom?

Jag tror att många kvinnor i din sits ser männen som ett formbart objekt - ett slags projekt skulle man väl kunna kalla det - och tänker att "han går att ändra på".

Hur många kvinnor i din stits har inte tänkt: "Om han verkligen älskar mig så ändrar han sig" eller (kanske ändå värre) "Om jag bara älskar honom tillräckligt mycket så ändrar han sig".

Jag förstår _fortfarande_ inte varför man väljer att skaffa barn tillsammans med en man som behandlar en sämre än en hushållerska...
 

Tävlan om manlighet

Skrivet av  G
Ulf Mellström skriver i boken "Män och deras maskiner" att i tävlingen om vem som är mest manlig är det långt bättre att kategoriseras som lat än fruntimmersaktig och med det menas "hjäpa till" i hushållsarbetet. Han tar också upp klassperspektivet - arbetarklassmän framstår gärna som lata inför kompisarna medan medelklassmän vill få det till att de är så viktiga på jobbet att de inte hinner hem och laga middag.

"Latheten" är en passus i själva boken, Ulfs idé han vill få fram med boken är att män tävlar mot män om manlighet och det ofta med maskiner. Andra mäns syn på männen själva är alltså viktigare än den partner han bor med.

Läskig tanke som jag inte tror någon man egentligen vill stå för, men ett intressant perspektiv.
 

Artiklar från Familjeliv