Så *jämlikt* det är....

Så jämlikt det är....
Skrivet av	5-barns mamma
...mellan deltagarna i detta snack om ammning och rätten till kroppen osv. Inte många män som "orkar" kommentera? Förstår att de tycker det verkar ganska "döfött", att ens få bara _liiite_ att säga till om, när det gäller att få sina barn födda och ammade!
Svar på tråden: Så jämlikt det är....

Exakt vad menar du med ditt inlägg? imt
Skrivet av Hella
.

Det undrar jag med IMT
Skrivet av PBSthlm
.


?
Skrivet av 5-barns mamma
Var det så svårt att förstå?? I så fall förstår _jag_ varför somliga har så svårt att förstå männens synvinkel när det gäller rätten att "bestämma" och vara delaktiga i sina barns omvårdnad. Jag undrar helt enkelt över jämlikheten och på vems villkor den är!? Kvinnans enväldiga beslut råder över mannens önskan att få sitt barn ammat eller ens fött. Kvinnan kräver jämlikhet och att mannen ska ta sitt ansvar och vara delaktig......men bara så länge det passar hennes egna värderingar. Vill hon inte amma får mannen finna sig i att hans barn blir flaskmatat, fast han kanske hellre vill att det ammas. Vill han att kvinnan föder det barn han varit med och tillverkat, kan han bara hoppas och önska att hon vill detsamma, annars kan han känna sig blåst på sin avkomma! Vem är då jämlik?

Kan han inte göra det själv...
Skrivet av Emma - mer glitter åt folket!
Om han inte kan amma och föda barn själv, vilket han ju inte kan, så får han finna sig i att den som kan det bestämmer om, hur och när det blir gjort! Så tycker jag.

Ja visst...
Skrivet av 5-barns mamma
...det skriver jag under på! Men då ska det gälla i alla riktningarna. Kan inte kvinnan släppa kontrollen över vad som "behöver" göras i hemmet, och ta det lugnt....får hon finna sig i att den som kan det, bestämmer om hur och när det blir gjort. Så tycker jag också! Då var vi väl nästan klara med fördelningen eller? Var och en bestämmer över sin kropp.....vill inte manskroppen dammsuga, diska, tvätta, städa m.m. så ska han själv få styra över sina beslut, och vill inte kvinnan amma eller föda eller vad som helst, så får hon styra över det! Var och en bestämmer, och aldrig mötas de två?


Du är absurd, 5-barnsmamma
Skrivet av Helena
Du vill jämställa kvinnans rätt till abort med mannens rätt att slippa dammsuga?

Tja, 5-barnsmamma...
Skrivet av Kattis
...hur tycker du man ska göra om inte kvinnokroppen heller vill dammsuga, diska, tvätta eller städa? Vad blir lösningen då? Det är faktiskt en enorm skillnad på att förbjuda kvinnor rätten till fri abort och på att kräva att en vuxen, normalbegåvad man ska fixa att använda en dammsugare eller en tvättmaskin vid behov...

Men vart vill du komma?
Skrivet av Helena
Om inte kvinnan själv bestämmer över sin kropp innebär det ju, som Kattis skrev i ett tidigare inlägg, att någon annan gör det. Är det önskvärt överhuvudtaget? Anser du verkligen att pappan riskerar att komma så tillkorta i sitt föräldraskap att vi ska inskränka de rättigheter som miljoner kvinnor världen över saknar och kämpar för?


Jag fattar ingenting
Skrivet av Helena
5-barnsmamma, de här inlägget känns knepigt, kan du förklara vad du menar? Exakt vad är det som är så diskutabelt i frågan om kvinnans rätt till sin egen kropp och barnets rätt till sin mor? Anser du verkligen att pappans relation till barnen är kvinnans ansvar först och främst?

Ska försöka förklara...
Skrivet av 5-barns mamma
.....men det blir nog inte lätt, för jag tänker tydligen helt annorlunda än de flesta andra :-) (Men det är ändå ingen anledning till, att kalla mig absurd, själv tycker jag att det är "absurdt" låta bli att amma sina barn fast man KAN, bara för att man inte vill! Slöseri med naturens tillgångar skulle man kunna säga :-)) Först o främst...jag har aldrig ifrågasatt barnets rätt till sin mor!!Och jag anser inte att "pappans relation till barnen är kvinnans ansvar först och främst?" Men hon _tar_ det ansvaret när hon förnekar en man rätten till sitt oföddabarn. Jag ifrågasätter mannens påtvingade avsaknad av rätt till att vara med och avgöra sitt barns rätt till att födas! Och jag ifrågasätter att kvinnor kräver att det ska vara jämlikt och allt ska delas, men när det gäller hur barnet ska få sin första näring, så ska det inte längre delas eller diskuteras. Då ska mannen bara finna sig i hennes beslut, och han har inget att säga till om. Visst var min jämförelse med städning och dammsugning lite skev, men jag ville på ett enkelt sätt visa hur det låter när ni resonerar, att man ska ha rätt att bestämma över sin kropp, men det ska tydligen bara gälla kvinnor i fertil ålder? Mannen kanske vill få sitt barn fött, det kommer ju från _hans_kropp, men i det sammanhanget får han inte bestämma över sin kropp? Det är knepiga frågor, som är svåra att komma till en praktisk lösning på. Men jag tycker att man ska ha med dessa tankar, när man som kvinna beslutar sig för att avbryta ett liv, eller att inte amma. En man som tvingas gå igenom att kvinnan aborterar hans barn, lider förmodligen minst lika mycket som en kvinna. Skillnaden är att han inte kan göra något åt saken, det kan kvinnan. Så därför anser jag att kvinnor i större utsträckning borde tänka lite mer ödmjukt inför resonemanget, och inte bara "Det är min kropp...jag bestämmer över vad som ska ske med den", inte bara ta för givet saker och ting. Är det så svårt att respektera och förstå?

Jag kan inte kompromissa...
Skrivet av Helena
... när det gäller en kvinnas slutgiltiga bestämmanderätt över sin egen kropp, nej. Det innebär säkerligen svåra dilemman för somliga men det är en diskussion som måste föras på ett personligt, individuellt plan och inte som en allmän fråga om moral.


Jag har läst...
Skrivet av Syster Yster
och läst. Jag undrar var diskutionerna mellan mamma pappa finns. Tycker nog att man ska diskutera och lyssna på varandras åsikter, dom kan ju vara vättiga från båda hållen. Men självklart ska inte kvinnan bli tvingad till något som inte känns bra.

Men hur menar du...
Skrivet av Kattis
...att det rent praktiskt skulle gå till om männen skulle få mer att säga till om när det gäller att "få sina barn födda och ammade"? Ska männen kunna tvinga kvinnor att föda barn mot sin vilja? Ska männen kunna tvinga kvinnor att amma mot sin vilja? Jag förstår faktiskt inte alls hur du tänker och skulle jättegärna vilja att du förklarade hur du hade tänkt att detta skulle lösas i praktiken.

Jag tror inte
Skrivet av Smålandspappa
att det handlar om att män ska tvinga kvinnor till någonting utan mer att kvinnorna kanske skulle kommunicera mer med sina män för att få en uppfattning om hur "han ser och tycker på saken".....sen får hon försöka väga in det när hon ska fatta "sitt" stora beslut. Som jag känner det idag så får vi män inte komma till tals överhuvudtaget. Kvinnorna har monopol på att få tycka och fatta beslut i denna frågan och då är det nog inte så konstigt om många män väljer att inte engagera sig alls. Då blir det lätt en låt_dom_hållas mentalitet. Regninga Smålandshälsningar


Jo, fast...
Skrivet av Kattis
...vad innebär det då rent konkret, i praktiken, att "väga in" mannens uppfattning när kvinnan ska fatta sitt abortbeslut? Det finns ju liksom inget mellanting här, antingen behåller man barnet eller också gör man abort. Och om då mannen vill ha barnet men kvinnan vill göra abort - hur ska hon då kunna väga in hans uppfattning? Självklart är det optimalt om båda parter är överens, men som vi alla vet så är det tyvärr långtifrån alltid så. Och då tycker jag, precis som Helena skrev här ovanför, att det är omöjligt att kompromissa om kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp.

Jättesvårt
Skrivet av Cecilia med Juni
Det finns ju bara antingen eller, ingen kompromiss där! Jag har ju faktisikt själv väldigt nyligen varit i just den här situationen, där jag funderade lite på abort men pappan ville ha barnet. Och vad som kändes väldigt skönt var att han _både_ var väldigt tydlig med att berätta vad han ville, men samtidigt att det var mitt beslut bara och att han skulle stötta och respektera mitt val vilket det än blev. Och då kändes det faktiskt lättare att välja barnet även om jag inte kände mig redo egentligen för en ny graviditet och ett nytt barn och det har varit väldigt jobbigt rent fysiskt och en känslomässig berg och dalbana. Men jag tycker att det är viktigt att min kropp är mitt beslut, det är ju faktiskt inte han som har kräkts dygnet runt i 20 veckor och gått ner 7 kilo och har så ont i bäckenet att han har svårt att gå och känner sighelt gråtfärdig på lekplatsen när 1,5 åringen har sprungit iväg ut på parkeringen och man intye orkar springa efter lika fort. Jag kan tycka att det är viktigt att ha en öppen kommunikation där man vågar berätta hur man tänker och känner, men inte att pappan ska ha samma rätt att besluta om hur kvinnan ska använda sin kropp, när det gäller tex abort, att föda eller amma. Skulle han ha tvingat mig att gå igenom en till urjobbig gravditet för att han ville ha barnet, vore det jämställt eller rättvist? Visst är det hans barn lika mycket, men det är ju min gravditet faktiskt. Och det är framför allt barnets amning, det är inte han som vaknar på morgonen och gråter "amma mela!". Varför skulle han ha rätt att förbjuda mig att "amma mela" om barnet nu vill det, och varför skulle han ha intresse av att barnet förhindras att göra detta? Som tur var så har han aldrig gett uttryck för någon sådan önskan, utan väcker mig bara och säger till mig att det är någon som vill amma nu. :-)

Men det handlar inte om att tvinga
Skrivet av 5-barns mamma
Jag anser ju inte heller att en man kan eller ska tvinga en kvinna att föda eller amma. Jag tycker bara inte att en kvinna så kategoriskt ska hävda rätten till sin kropp, i resonemanget föda eller inte föda, och på så vis "köra över mannens känslor inför en så pass svår fråga som det måste innebära med abort eller inte. Allt är inte bara svart eller vitt. Säger man "Min kropp, jag bestämmer" så har man automatiskt låst diskussionen tror jag, och då kanske man inte klarar av att se situationen ur ett annat perspektiv än sitt eget. Det kan man förlora en hel del på.


5-barnsmamma
Skrivet av Kattis
Givetvis är det viktigt med en bra kommunkation i förhållandet, och givetvis är det allra bäst om båda parter kan lyssna på varandra och är villiga att ta del av varandras känslor och åsikter inför t ex ett abortbeslut. Det har jag aldrig förnekat. MEN i slutänden är det ändå någon som måste fatta det avgörande beslutet: Ska graviditeten avbrytas eller ej? Och i de fall då kvinnan och mannen inte är överens så måste kvinnan, enligt min åsikt, ha rätt att själv bestämma. Något annat vore orimligt och skulle få mycket allvarliga konsekvenser för kvinnors hälsa, sexualitet och i förlängningen för hela samhället.

Jo det finns visst mellanting
Skrivet av Smålandspappa
Mellantinget består i att kvinnan och mannen pratar med varandra. Kvinnan (tycker jag) har en skyldighet att använda sin man som bollplank o a v s e t t om hon går på mannens linje eller inte och likadant tvärt om. Det är inte alltid självklart att man själv ser klart i en viss fråga. Närmare en annan människa kan du väl knappast komma när du har varit så intim så det har blivit till ett barn....då är det väl aldrig fel att vädra lite tankar med varandra.....kanske kan dom tankarna från din partner få dig att se saken ur en annan vinkel. En vinkel och en synpunkt som du inte hade vägt in eller tänkt på från början. Så jobbar iallafall min fru och jag...oavsett art och storlek på problemen och ÄVEN om jag bestämmer över min kropp och hon över sin. Lite soldisiga smålandshälsningar

5bm
Skrivet av Eva E
Det är INTE min upplevelse att kvinnor i gemen kör över mäns känslor rakt av. Jag tror att det omvända problemet är bra mycket större. Då pratar jag alltså om män som inte respekterar _sina flickvänners/sambos känslor_ inför en så pass svår fråga som abort eller ej. Män, som genom hot och utpressning och ibland värre metoder än så försöker förhindra att kvinnan föder fram ett oplanerat barn. Hyfsat ofta tror jag dessutom att dessa män lyckas, vilket resulterar i långvarig ibland livslång sorg och skuld hos kvinnan. Jag förstår inte hur du helt lyckas ignorera det problemet som jag som sagt tror är oändligt mycket större och rikta hela ditt fokus mot de stackars männen som inte får sina barn födda och ammade. Lycka till även i fortsättningen med att sila dina mygg och svälja kameler.


Tack Eva E!
Skrivet av Helena
Precis min mening.

Eva E
Skrivet av 5-barns mamma
Jag råkar gilla kameler,:-) Men dina förutfattade meningar om vad jag "ignorerar" eller ej, kan du behålla för dig själv anser jag. Jag diskuterar en sak...du en annan, som jag för övrigt inte motsäger.

förresten Eva E
Skrivet av 5-barns mamma
kan jag inte få besluta själv över vilket ämne jag vill fokusera mig på för stunden? Jag är väl medveten om det problem du nämner, men nu valde jag att diskutera ett annat ämne....trodde jag hade rätt att välja själv. Sen håller jag inte med dig om att det du säger skulle vara ett större problem. Jag tror inte det, med tanke på den erfarenhet jag har av män respektive kvinnor.


Kanske...
Skrivet av Totte
eller det kan bero på att det kan vara farligt att som man sticka fram nosen här, det är ju knappast jämnlik könsfördelning på de skrivande. Sen anser jag att amning visst påverkar pappan, krasst sett uteslutar den pappan från att ha lika bra kontakt i startskedet med nya barnet. Sen kan man ju se den biologiske delen: om barnet hade varit beroende av kontakt med båda föräldrar från dag 1 hade karlar haft tuttar och mjölkproduktion!!!! Att ett barn behöver _båda_ föräldrar lite senare i livet är ju klart tycker jag men det enda sätt som amningen påverkar oss män är oftast (som jag upplevde det) klagomål från mamman som vill sova hela natten utan amnings-vakning samtidig som hon nekade till att pumpa ut ett mål åt lillen. Alltså hade hon inget att klaga över men likt förbannat gnällde hon. Problemen kan alltså ofta relateras till att rutinerna med vakenhet mm. inte är avtalad. Om mamman ska upp o amma, varför ska då mannen hämta barnet??? Är det bättre att båda får för lite sömn än bara den ena??? Om t.ex. mamman behöver mer sömn kan man ju faktisk fixa så att hon kvälls-ammar barnet och sen lägger sig, mannen ser under tiden till att byta om på barnet, lägga det, ta hand om disken osv. och sen kan han lägga sig. Avlastning alltså. Att bröstens ändamål krockar med den leksakssyn vi killer ofta har på bröst är något vi måste ta på oss, de flesta graviditeter är "planerade" och det är en konsekvens därav att brösten används till deras egentliga ändamål och därmed är förbjudna ett tag. Och nej, jag har ingen synspunkter på _hur_ länge man "ska" amma, vi fick avbryta snabbt på tösa, allergi ställde till det rejält men hon är nu en underbar liten snart-4-år tjej, lite stor för sin ålder men fullt normal. Hon överlevde alltså utan mén att bara ammas ca: 2 månader och sen få Nutramigen (luktar ve o fasa). Pojken blev ammat "normal" långt och trivs helbra han med.

Så jämlikt det är....

Exakt vad menar du med ditt inlägg? imt

Det undrar jag med IMT

?

Kan han inte göra det själv...

Ja visst...

Du är absurd, 5-barnsmamma

Tja, 5-barnsmamma...

Men vart vill du komma?

Jag fattar ingenting

Ska försöka förklara...

Jag kan inte kompromissa...

Jag har läst...

Men hur menar du...

Jag tror inte

Jo, fast...

Jättesvårt

Men det handlar inte om att tvinga

5-barnsmamma

Jo det finns visst mellanting

5bm

Tack Eva E!

Eva E

förresten Eva E

Kanske...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information