Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

vad tror ni?

Skrivet av J
Hej på er. Vill höra vad ni tycker om det här? Vi är ett rel. "nytt" par med litet barn gemensamt. I början när ingen av oss visste vad vi gett oss in på som par eller föräldrar var det på ngt. sätt "enkelt" att göra allt gemensamt. Vi visste inte hur man sköter en bebis så då gjorde vi det och allt annat oxå på ett jämlikt sätt och faktiskt nästan slogs om vem som skulle natta lill*n, diska, laga mat etc.

Sen köpte vi (jag) bilen. Men då jag inte har körkort än blev det ju så att han har den varje dag medan jag kör den högst 1/g i veckan. Däremot reparerar han den ständigt(begagnad):). Och då behövde ju han en verkstad och byggde en sån..

Och i takt med att bilen och verkstán tar allt mer tid märker jag plötsligt att "hoppsan, det är ju (nästan)bara jag som städar, tvättar, handlar.." alltså TRÅKIGA saker men som måste göras och som man inte riktigt kan välja att inte göra. Är helt okunnig på tekniska grejor och vet därför inte riktigt om jag tycker om det, gillar en del traditionella kvinnosysslor som att baka, laga spännande mat (INTE fiskpinnar), pyssla med växter.

Vad tror ni? Är vi på väg mot en traditionell könsuppdelning? Vad kan jag göra för att det inte ska bli så? Minns att jag i ett tidigare liv var råfeminist::))Minns oxå att vi båda tyckte det var självklart att könen ska vara jämlika
Svar på tråden: vad tror ni?

Låter som en vanlig väg

Skrivet av  G
att vandra...

Det händer nog himla många par, att man utan att tänka efter hamnar i den situation du beskriver. Det krävs att man jämt tar sig i örat och ifrågasätter vem som gör vad och vilka värden det ska tillskrivas.

Är målandet/mekandet/byggandet ett nöje, då ska det likställas med andra partens nöje och tråket får ske tillsammans på övrig tid.

Det är förbannat lätt att finna att maken smitit ut i trädgården för att "fixa nåt" när ungarna inom tre minuter kommer vråla av hunger. Han menar inte nåt om "att jag som kvinna ska" - men det blir liksom så att ansvaret lämpas över på mig iallafall.

För oss är botemedlet att han är hemma ett år med minstingen. Och att jag släpper kollen totalt åt honom. Igår bytte jag pyjamas på 2-åringen och babyn (hoppsan) så jag har definitivt börjat släppa...

Lycka till - ta det som ett gott tecken att du åtminstone ser vad som håller på att hända!
 

*S* tog ett tag

Skrivet av  Mustardseed
innan jag fattade vad du menade med pyjamasarna. Vadå, tänkte jag, om hon bytte pyjamasar på barnen så har hon väl inte släppt nåt ansvar? Sen fattade jag att du satt fel pyjamas på fel barn typ..
 

Yep

Skrivet av  G
Bäbisen drunknade nästan och tvååringen såg rätt kul ut med knäkort "långpyjamas".
 

Artiklar från Familjeliv