Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Går det att ändra på sin make?

Skrivet av Monica
Jag har en man som verkar ha förfallit lite på sistone. Tidigare städade han badrummet självmant varje vecka, var noga med att torka diskbänken efter att han diskade, diskade varje dag, osv. Men nu när vi varit sambos i 5 år har det förändrats en hel del.

Han gör inte saker och ting självmant som tidigare, trots att vi är överens om hur ofta saker ska göras (vi vill båda att det ska vara snyggt och prydligt). När jag säger till blir det dock gjort. Han "ser" heller inte alla smulor, tidningar, leksaker, etc. som kanske kan plockas undan.

Jag önskar också att han skulle vara mer delaktig i matplaneringen och försöker verkligen prata med honom om detta. Han förstår, men har så svårt att komma ihåg att tänka på dagens middag innan klockan 17! Jag tycker att det är hans ansvar att se till att påminna sig om detta (finns ju många sätt, med telefon, Palmpilot, dator....), men det funkar inte så länge.

Samma sak med städningen, vi har gjort städscheman ibland som vi båda är överens om, men det går någon månad och så glömmer han bort det han ska göra igen.

Min mamma hävdar att det är lönlöst att tjata om detta (vilket jag försöker undvika, men tar upp det då och då till diskussion) och att man inte kan ändra på någon. Jag undrar vad ni anser om detta. Han är uppvuxen med en mamma som var hemma tills han började högstadiet och jag undrar om han börjat slappa av nu när han fått en ny "mamma"...

Några råd?
Svar på tråden: Går det att ändra på sin make?

Det låter precis som min sambo!

Skrivet av  Kattis
På pricken*ler*. Fast roligt är det inte. Hur kan han INTE se att det behövs dammsugas/torkas av/tvättas o s v o s v? Jag vet faktiskt inte alls vad man gör, mer än att som du redan gör, prata om det med honom, vilket även jag gör, OFTA!
Men, vad det gäller maten har jag börjat med att sms:a till honom. Där skriver jag "idag får du äran att bestämma och laga till vad vi ska äta, puss och kram". Och sedan hoppas jag att han gör det. För gör han det inte så blir det banne mig ingen mat. Hittills har han inte glömt eller struntat i det. Just mat är tydligen noga*skratt*.
 

Tjata aldrig!

Skrivet av  Elanor
"Tjat" är detsamma som att säga någonting som någon annan person inte bryr sig om för att därefter upprepa det. Att gå in i ett tjatbeteende är att signalera att man tycker det är OK att inte bli respekterad. Jag skulle säga: börja aldrig!

Förutsätt att det du säger är så viktigt (och att du är så viktig) att du bara säger det en enda gång. Därefter är det direkt någon annan metod som gäller. Vilken metod, beror väl på vad som passar er. Veckovisa samtal då man följer upp veckan som varit och planerar för veckan som kommer kan vara ett sätt. En del par kommer överens om sanktioner som ska gälla (bjuda på restaurang för missad tvättid... frukost på sängen för skitigt badkar... här kan man använda sin fantasi!) En väldigt ordentlig bok där planerade och genomförda arbetsuppgifter står på pränt kan vara ett annat sätt. För datanördar finns alla möjligheter, vilka fina projektprogram det finns att köpa...

Skämt åsido, jag tror nästan att vad som helst fungerar utom tjat. Det har din mamma rätt i. Hon har också sätt i att man inte kan göra om en annan människa. Däremot kan den andra människan göra om sig själv, om motivationen finns. Och en sådan motiverande faktor kan vara en fru som börjar bli less på situationen. Lycka till!
 

Otroligt bra formulerat!

Skrivet av  Anna T2
Jag tycker inte alls om tjat, varken att höra eller tjata själv, (finns det någon som gör det?) men så ofta som man hör det så måste det ju vara brist i kommunikationen mellan människor.

Det är så himla ledsamt att lyssna på tjatande människor, eller som du säger: ingen lyssnar till slut.

Åh - vad jag hoppas att jag ska kunna vara en tjatfri mamma! Kan man uppfinna en tjatvarnare? Som börjar pipa eller spruta vatten på den som börjar få tjat-tonläget i rösten?

Skämt åsido, det kan vara hopplöst att känna att man inte når fram. Men det är nog verkligen då man måste lägga om kurs.
 

Bli inte mamma till din karl!

Skrivet av  Nissa, Rebecka dec02 + bf 8/10
Det är den värsta otjänst du kan göra dig själv! För tänk efter, om du hade någon som fixade allt åt dig (lagade mat, tvättade, betalde räkningar, höll koll på släktens födelsedagar...) visst skulle du tycka det var bekvämt? Och varför ändra på något som DU tycker funkar utmärkt? Ärligt talat, han gör som har gör för att han KAN göra det!

Den enda person man kan ändra på är på sig själv. Din make måste alltså SJÄLV ändra på sig, men för att göra det krävs nog tydliga signaler. Inte tjat, men andra tydliga signaler. Själv har jag accepterat rollen som arbetsledare hemma, även om jag helst skulle slippa det med, så klart! Men vi två har alldeles för olika krav på renhet i hemmet, så då har jag accepterat läget. Jag kan säga saker som "Om jag fixar tvätten, tar du disken då?" eller "Du kan väl dammsuga, så bäddar jag rent i sängarna!" Det får maken att inse att det är saker som måste göras hemma och vi två är lika ansvariga. Men om han inte gör sin del, så gör jag inte min! Och man kan ju vara lite taktiskt när man fördelar arbetsuppgifter, så att han står där utan rena kläder om han inte tagit hand om disken t.ex.! *skratt*
 

Ja, så kan det bli!

Skrivet av  mummie
Nu har jag det likadant, men mig gör det inte så mycket,,,jag är ändå hemma.
På helger och semestrar, då får jag säga till honom om det är något som ska göras och han gör det utan att pipa åtminstonde:).

Men hade jag jobbat,,,,,då hade han nog inte blivit gammal i detta huset om han inte deltagit i hushållsuppgifterna!!!!

:):):)
 

Ärligt...

Skrivet av  anonym
så skulle det kunna vara jag.
Det är långt mellan badrumsstädningarna, diskbänken är väl ingen större idé att torka av när den snart blir blöt igen och diskar, det gör jag inte varje dag.
Köksbordet är ofta smuligt och där ligger dessutom div. andra grejor som tidningar, kaffemuggar, pennor mm.
Leksaker plockar jag inte ofta heller.
Det ser fördjävligt ut här hemma och jag orkar inte bry mig längre. Less på det mesta just nu.
 

går det att ändra på sin mamma?

Skrivet av  Lillkath
Jag har mycket kontakt med min styvfar på sistone på grund av att min mamma lagt ner allt arbete i hemmet. Han har alltid varit den som gjort mest hemma hos oss. Detta är inget skämt utan ett helt seriöst inlägg. Hon är 60 år nu men han är "bara" 57. Jag skulle vilja få min mamma att diska frivilligt! *lessen*
 

En ide

Skrivet av  Jenny RE
Gällande matplanering har jag en idé som kanske kan funka: Dela upp "middagsansvar" varannan dag. Man ansvarar för
1) inköp. Det kan innebär gå och handla själv, vara med då det veckohandlas och lägga ned det som behövs i varuvagnen, eller om bara en åker och handlar; skicka med detaljerad inköpslista till "sina" middagar.
I middagsansvar ingår också
2) lagning av mat till i förväg uppgjord tid,
samt förslagsvis även
3) disk och dukning. (För att undvika irritation då den ena parten ställt till en herrans oreda som tar den andre tre timmar att slabba upp.)

Om din man inte har fixat mat då han är ansvarig; Ta på dig jackan, säg "hej sålänge" och gå ut och ät på nån restaurang.

Signalen borde gå fram... (Kanske kräver uppföljningssamtal om din man är väldigt trög.)
Sen krävs ju också en ekonomi som tillåter några restaurangbesök innan han fattat galoppen :-)

V-ä-g-r-a vara morsa.
 

Artiklar från Familjeliv