Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Funderar om vi är "konstiga"?

Skrivet av M
Jag o maken har hållt ihop i 20 år. Träffades tidigt
- jag gick fortf. i skola och tjänade inte ett öre!! -
Vi flyttade ihop och han mer eller mindre stod för
alla kostnader i "hemmet"
Vi har fått en massa ungar ihop. Delat på det mesta
men utan att fundera eller diskutera så mycket om det.

Nu jobbar vi båda, vi har gemensam ekonomi (det har vi
alltid haft) Pratar ihop oss om större inköp och
använder sunda förnuftet vid mindre...

Här hemma hjälps vi åt. Det är oftast jag som städar, det är oftast han som klipper gräs (sommar) eller kör
snöslungan (vinter)

Så kom jag till öppna förskolan i våras och satte mej för att ta en fika med de andra mammorna (nån stackars
pappa med...) å hu vilket klagocafé.
Jag får ingen hjälp med tvätten....
Han gör ingenting förutom ser tv eller mekar med bilen...
Är han hemma så leker han bara och gör ingen nytta(?)
Hallå, att leka med sina barn är väl nytta!!!

Är det ovanligt att det *bara* flyter på utan att man
måste diskutera *allt* ???
Svar på tråden: Funderar om vi är "konstiga"?

är nog lite ovanligt

Skrivet av  marie
att det flyter på, märker det inte hos några av mina vänner eller arbetskamrater i alla fall saom bara klagar på den dom bor med....

det fungerar inte riktigt lika smärtfritt här hemma som hos dig men när det gäller ekonomin så verkar vi tänka lika men vi har inte gemensamt ekonomi så till väga att vi har gemensamt konto. min sambo tjänar mer och betalar därför mer men huslån och dyl delar vi på, han betalar elen och jag maten typ...när räkningarna är betalda får vi göra vad vi vill för pengarna som blir över på våra konton, men rådgör vid större köp.

städning och tvätt gör mest jag men jag störs inte av det, han mekar med bilen och skottar, klipper gräset gör vi varanann gång och den som lagar maten diskar inte (hur underbart som helst) det flyter på och har gjort det sedan vi flyttade ilag för 9 år sedan, vi pratar sällan om det.

Men många av arbetskamraterna är lite avundsjuka för dom gör ALLT i hemmet. Men vi flyttade tillsammans direkt hemifrån och bestämde redan då hur vi skulle göra. Man ställer ju lite för sig själv också eller hur?
 

Det...

Skrivet av  Eva E
...beror kanske på hur man definierar ”hjälps åt”. Du säger att du står för den mesta städningen medan maken klipper gräs eller skottar. Jag tror att många skulle anse att man inte alls hjälptes åt om man hade den arbetsfördelningen hemma. Din make kommer ganska billigt undan om städningen av hemmet jämställs med att klippa gräset nån gång per vecka. Klippning av gräsmattan nån timme i veckan kan kanske jämställas med dammsugning av hemmet – men städning av hemmet brukar ju innefatta en hel del mer än så… Jag tror mest att det är _du_ som är lite ovanlig :-), som är tillfreds med en arbetsfördelning som många andra skulle vara missnöjda med. Men är ni bägge nöjda så är det ju jättebra.
 

Tänkte precis som du...

Skrivet av  SAGA
...att om jag vore din man så skulle jag också undvika ämnet så mycket det går, så det är inte konstigt om det inte blir några diskussioner -om inte du tar upp dom?!
Om jag får slå mig lite lätt för bröstet så har vi samma utgångsläge som er, men vi är grymt mycket bussigare & rättvisare i hemmet :-)
 

Gör om första meningen *s*

Skrivet av  SAGA
Tänkte precis som du, Eva E, om jag vore M´s man... _så_ ska det ju va! :-)
 

Mmm

Skrivet av  Eva E
Jag skulle också hålla låg profil om jag slapp städningen mot gräsklippning :-).
 

ha ha ha

Skrivet av  M
Jag tror att jag är den STORA vinnaren...
Vi har en jättetomt som tar 3 timmar att klippa med åkgräsklippare....
Men han städar ju också när han är hemma o ledig å så och idag har jag kört den där jäkla åkklipparen i flera timmar.
 

Men du M...

Skrivet av  SAGA
...antingen hänger jag inte med eller så ser du annorlunda på ert jämlika liv än vi ser på vårt!

Du skrev nu att han städar när han är ledig, men ni jobbade ju båda?
 

Har du åkdammsugare då :-)?

Skrivet av  Eva E
Tycker inte att verkar vara något särskilt betungande jobb (annat än betungande långtråkigt kanske) att sitta på en åkgräsklippare mot att man slipper städa, kan förstå att din man är nöjd. Men som sagt, så länge ni bägge är nöjda med er uppdelning så är ju allt frid och fröjd.
 

Tar han med barnen på turen?

Skrivet av  G
Och är i ständig beredskap på dem samtidigt som han klipper gräset eller skottar snön?

Det brukar ju vara en sån sak som ingår i "städning och matlagning" - ni vet det där med "Lisa - släpp katten, Kalle - lägg tillbaka degen i bunken, nämen lillplutt har du bajsat..." osv. Att sitta själv på en åkgräsklippare är super i jämförelse - att få vara för sig själv i egna tankar och funderingar utan att bli störd.

Köra, styra, teknik, olja, manlighet, frihet... mums...

Jag hade iallafall inte kunnat göra det bytet - den eviga förväntade jouren är det som stressar och är tungt. Är tidsåtgången dessutom skev - näe, inget för mig.
 

Hos oss flyter det också

Skrivet av  ulmerkott
och vi diskuterar aldrig jobbet här hemma utan bara gör det. Att det är så enkelt beror säkert mest på att vi båda hatar att städa, så det gör vi så lite som möjligt:-) Ofta är det en av oss som börjar och den andra hänger på..men sällan som sagt.

Vi tycker båda ganska mycket om att laga mat, ibland blir man less i omgångar på just det, men då kan den andra ta över.

Min sambo gillar att handla mat och det får han gärna göra.
Han tvättar oftast och hänger tvätten, medan jag viker in den i skåpen. Ingen stryker någonsin ett plagg i vårt hus :-) .

Jag kan inte laga bilar, han kan nästan ingenting om bilar men OM någon skruvar så är det han. Men tyvärr är det verkstan som brukar gälla.

Han brukar klippa gräsmattorna före midsommar då jag är pollenallergisk, men efter midsommar brukar jag ta över, för jag tycker det är kul, medan han inte gillar det särskilt.

Det enda som känns orättvist är att barnen söker min hjälp oftare, men det beror inte på att min sambo inte gör sin del, utan på att barnen alltid har föredragit mig. Men vi har delat på f-ledigheten med alla tre barn och det är aldrig nått problem när jag åker bort osv . Jag jobbar heltid, medan han jobbar deltid så det är alltid han som lämnar och hämtar på dagis.

Jag tycker nog att vi har delat på vardagen väldigt lika, utan att nånsin diskutera igenom det. Den enda diskussion jag kan minnas är INNAN vi skaffade barn, då jag sa mycket bestämt att jag inte ville vara ensam om att ha barn, och att OM vi skulle skaffa barn så skulle vi dela på dem. Och så blev det, utom som sagt att barnen söker sig mest till mig för kramar och prat.
 

Så är det hos oss också!

Skrivet av  J
Samma hos oss, vi har levt ihop sedan 1989.
Enda skillnaden just nu är att när jag varit mammaledig har jag haft större städkrav, o han hänger inte riktigt med!.
Annars har vi "varsin maskin" d.v.s. jag har tvättmaskinen och han diskmaskinen, han lagar all mat, och jag har huvudansvaret för den dagliga städningen och tvätten/strykningen.
Vi har samma med barnen, de söker sej till mej. Mitt lilla tips är att låta pappa göra det som då är väldefinierat, t.ex. läser pappa alltid godnattsaga hos oss, och han badar oftast de små. Dethär som bara "dyker upp" tar oftast jag hand om.
 

Inte ett dugg!

Skrivet av  Elanor
Det finns studier som visar att par som har en traditionell arbetsfördelning och par som har en helt jämställd arbetsfördelning har minst antal konflikter. De som bråkar mest, är de som har olika syn på hur arbetsfördelningen ska se ut.

Så man får bestämma sig för om man prioriterar lugn och ro framför delat ansvar.
 

Samma här.

Skrivet av  mummie
Vi gör det som ska göras och ingen tänker på om det är kvinnogöra eller karlagöra,,,bara det blir gjort.
Att det sedan blir mest jag som gör de traditionella kvinnojobben bekommer mig inte alls, han sitter inte i soffan och glor,,,han gör också något här hemma,,för familjen!

Varför gnälla över lite disk eller brödsmulor,,vi har andra större problem i världen att gnälla över!

:):):)
 

Jämställt och..

Skrivet av  Kapris
..konfliktfritt är ju inte samma sak. Du har inte skrivit så mycket fakta om ert liv, men jag uppfattar det som att du tycker att ni har ett jämställt förhållande för att ni inte har några konflikter om brödsmulorna. Jag tycker att det är att förenkla begreppet jämställdhet.

De mammor som sitter på klagocaféet (och de stackars papporna som måste lyssna på klagolåten?? för de klagar inte??) har säkert orsak att "klaga". Det de gör är kanske att de hör sig för..är det ok att den ena gör allt medan partnern lever sitt liv...genom att prata med andra människor får man en uppfattning om vad som är "normalt" eller inte (en del gör det i mammagruppen, andra via ex Internet). Tråkigt om de klagar och sedan inte förändrar sina liv såklart, men det finns kanske någon som inser att de faktiskt inte behöver ha det som de har det och tar tag i situationen! Hoppas det!

Du undrar om det är ovanligt att det flyter på utan diskussion i ett förhållande, jag tror att det finns alla varianter. Viktigast av allt är nog ändå respekt för varandra. Om en gör "allt" och är obekväm med det så tror jag att det kan ha o göra med att man känner sig orespekterad. På samma vis kan en göra "allt" men ändå känna sig respekterad av sin partner och då blir det inget problem vem som gör vad. Det var en hemmasnickrad teori så jag vet inte om det håller, men jag tycker att det låter vettigt.
 

Din hemmasnickrade teori...

Skrivet av  Eva E
...är helt rätt, tycker jag. Om den ene gör mest i ett förhållande men upplever att partnern är beredd att ta ett större ansvar om den förste bara ber om det, så tror jag att det känns mycket mer OK att göra lite mer. Då gör man ju mest helt frivilligt och man vet att man kan ändra på det när som helst.

Men om man upplever att man gör mer än sin partner, och inte får något gehör om ökat delaktighet från partnern när man ber om det så känner man sig självklart överkörd. Då handlar det inte längre om att man gör mer än partnern frivilligt, och DÅ blir man missnöjd.

För mig var det helt OK att göra mer hemma när jag var föräldraledig. Däremot var det inte OK att skillnaden mellan oss bestod när jag började jobba igen. Och när jag inte fick något gehör från mitt ex så kände jag mig orespekterad och överkörd.
 

Då är vi konstiga med =)

Skrivet av  S.G
Vi hjälps åt, har gemensam ekonomi, delar föräldraledighet, delar på hemsysslorna, diskuterar större köp osv. Vi bråkar väldigt sällan, för vi har inte mycket att bråka om. Jag tror att vi är lyckligt lottade kanske...
 

Fler konstiga här :o)

Skrivet av  effy
Det du skriver stämmer precis in på oss med.
 

Här *flyter* det också på.

Skrivet av  ~Majo~
Vi delar på det mesta. Är jag bättre på en sak så tar jag hand om det, och min man gör det han är bättre på, svårare än så behöver det inte vara. Vi gör det mesta tillsammans, renoverar huset, handlar, planerar, umgås, roar oss,(om vi får tid) ja vad som nu ingår i ett gemensamt liv!

Sen anser inte jag att jämlikhet sitter i vem som gör vad, utan hur man värderar varandra som människa.
Jag respekterar min man, och han respekterar mig lika fullt tillbaka, det är mer jämlikt för mig, än att vi diskar lika ofta, eller dammsuger varsin gång.

Ibland vill ungarna vara hos pappa, ibland hos mig. Vi tvingar inte varandra att "ta läggningen" lika mycket, utan utgår ifrån vem barnen är "sugna" på.

Ekonomin är 100% gemensam, vi har inte ens varsett konto, utan hans lön och min går in på samma konto. Våra kreditkort har vi dubbla av för att båda ska kunna utnyttja samma kredit m.m. Det finns inte mina eller dina pengar i vårt liv.

Sen har jag väldigt svårt för kvinnor som sitter och beklagar sig över sina män, över hur lite det hjälper till, inför andra! Varför inte ta den diskussionen med den det berör, mannen!? Inte undra på att deras förhållanden inte funkar tillfredställande, när de sitter och skvallrar bakom ryggen på sin man om hur "usel" han är. Sen går de hem och plockar och städar i alla fall och leker martyr. Jaja....då får man nog skylla sig själv lite.


 

Artiklar från Familjeliv