jag gör ett nytt och tydligare försök

jag gör ett nytt och tydligare försök
Skrivet av	lisa+loke+freja
Det verkar lite som om mitt inlägg har spårat ur sin ursprungsbana lite pga vissa ordval jag gjorde. Jag försöker igen och ska vara mer tydlig i mitt språk. Varför är det "fult" att vilja vara hemma länge med barnen? Varför anses det som dåligt om jag väljer att ta ut alla (eller nästan alla) barnets dagar? Med tillägget att det inte i vårt fall handlar om jämnlikhet, hade jag haft makens jobb så hade det varit jag som jobbat så snart jag slutade amma ;)....nu har jag inget jobb att gå tillbaks till så då blir det självklart jag som stannar hemma. Jag känner det som om jag vore dum mot min man som tar ut alla dagar, detta trots att det för oss inte är något alternativ att han skulle vara hemma längre tider i sträck - vi ska vara glada om han får 3 veckors sammanhängade semester... Jag känner att jag får stå till svars och försvara mig för något som jag ser som så självklart. Att mina barn får en trygg och lugn start på livet, att de inte tvingas in i stresssamhället tidigare än de behöver och dessutom att JAG får ta del av mina barns första år fullt ut - 24/7. Jag tycker bara att det känns trist att det verkar råda någon typ av vi och dom-känsla och att jag är en "dom", en sån som sviker idealen och som sabbar för andra. Vad jag menar är att jag är stolt över mitt val, men jag är trött på att bli tittad ner på och ifrågasatt.
Svar på tråden: jag gör ett nytt och tydligare försök

Du är inte ensam
Skrivet av ~Majo~
Jag har under lång tid kämpat verbalt för att få respekt för mitt val att vara hemma länge med barnen. Jag har blivit kallad både lat och samhällsparasit för att jag hellre är hemma under barnens första år, än satsar på att "utveckla mig själv" på jobbet, och står till "samhällets förfogande". Jag vet inte vad det beror på, att somliga har så svårt att tåla kvinnor som vill vara hemma under småbarnsåren. Det lite roliga i saken är att det är uteslutande kvinnor som har negativa synpunkter på dessa kvinnors val, män respekterar ens val oavsett vilket man väljer! De har nog kommit lite längre i sin jämlikhet än vad somliga kvinnor gjort :-)

fult??
Skrivet av anna
det tycker jag inte, däremot ganska tragiskt att din man inte vill ha tid med sina barn när de är små, och då menar jag inte en liten stund på em efter jobbet! Så där är vi väl olika, jag skulle inte skaffa barn med någon som inte är beredd att ta sin del av ansvaret vilket innebär en hel del! För du kan omöjligt mena att ni är två som har ansvaret för barnen? Sen skulle jag inte vilja att mina barn inte minst lika mycket kontakt med den andre föräldern som med dig, jag ser det som en enorm förlust för barenn, vilket inte uppvägs av att de ser den ena föräldern hela tiden och den andre knappt alls. men det är vad jag tycker....


Herre gud?
Skrivet av ~Majo~
vad vet du om vad hennes man vill eller inte? Vad vet du om hans tid med barnen? Du antyder att Lisa skaffat barn med en som inte är beredd att ta sitt ansvar? Jösses vilka förutfattade meningar. Måtte du inte föra över dem på dina barn , du som är så "mån" om dem. Att ha delat ansvar innebär inte att man skriver upp varenda minut, som den andre föräldern umgås med barnen!! Utan att man _tillsammans_ kommit överens om hur man ska leva sitt liv som familj, oavsett vad andra tycker, som de som tävlar i jämlikhet och glömmer de värdegrunder som är viktiga för en själv! Att man tillsammans bestämt hur man ska "dra sitt strå till stacken". Att ansvara för sina barn innebär _inte_ enbart att man jobbar eller är hemma lika mycket, utan att man ser till att barnen får ALLT de behöver för att må bra. Det avgör man själv, och inte du anna med dina fördomar! Det som är bra för din familj, är det inte nödvändigtvis för andras familjer. Tänk på det!

Tack! :)
Skrivet av lisa+loke+freja
Jag börjar förstå att det nog är min lott här ilivet att försvara mitt val :). Tack för hjälpen!

ansvar?
Skrivet av lisa+loke+freja
Är ansvar bara att träffa sina barn? Är inte ansvar också att se till att familjens ekonomi funkar? Är inte ansvar också att kunna ge och ta kärlek och att bry sig om sina barn? Är ansvar för sina barn relaterat till hur mycket tid man spenderar med dem? Isåfall är man ju illa ute om man heltidsarbetar. Min man träffar sina barn mer än en "liten stund efter jobb". Dels är han pappaledig varje måndag och fredag (1/4 dag) och dels så är han ledig på lördagar och söndagar. Han träffar sina barn (snabbt uträknat, inget precist) ungefär 30-35 timmar i veckan, vakentid då alltså. Det är lika mycket som dagispersonalen träffar heltidsdagisbarn...är det så himla illa ?


Jag tycker som du, lisa!
Skrivet av Anna C
Det finns inte bara ett sätt att ta ansvar för sin familj. Det finns ju förresten många familjer med små barn där båda föräldrarna arbetar heltid och barnet är på dagis, tar inte de sitt ansvar då enligt dig, anna?

läste du mitt inlägg??
Skrivet av anna
jag tycker det är fel att den ena inte bidrar alls till ekonomin och den andre måste bidra så att umgänget med barnen blir lidande. Men så fort man har en avvikande åsikt så kommer stora försvaret fram för att rädda dessa pappor som inte tillbringar särskilt mycket tid med sina barn, för pappor som inte hinner umgås med sina barn är såååå fantastiksa fäder medans mödrar som gör samma sak är förfärliga. Och givetvis ska man jämföra med dem familjer där båda arbetar.

det är synd
Skrivet av Mysan med Flisan
Jag är för lagstadgad föräldarförsäkring och tycker att det är på tiden att det införs fullt ut med 50/50 för båda parterna. Måste nog faktiskt hålla med Anna om att jag inte heller skulle kunna skaffa barn med någon som inte ville vara hemma på heltid med sitt barn. Det är jämlikt om ngt, att vara hemma och dela ansvaret för hushåll och barn på heltid. Om man är två att skaffa barn så är man två om att ta hand om barnet också. Jag fördömmer inte de som inte väljer den vägen dock tycker jag att det är synd både ur ett jämställdhetsperspektiv men även från barnets synvinkel. Det förtjänar båda föräldararna hemma med barnet. Visst barnet kan få tid med sin pappa på kvällar och helger det säger jag inte emot men det behöver få vara hemma med sin pappa på dagarna där pappan är den som bestämmer och sköter hushåller. Jag ser nog mer ned på de kvinnor vars män vill vara hemma och som inte låter dem vara hemma mer än dina två pappamånader. Det tycker jag är mycket egoistiskt. Ok om man av någon anledning inte har ekonomisk möjlighet att vara hemma men om man har det inte och inte gör det för att mamman inte vill, för att man inte själv vill så tycker jag att det inte är fair.


ser ned på?
Skrivet av ~Majo~
Så du menar alltså att du "ser ner på människor"?

fel ordaval
Skrivet av Mysan med Flisan
Fel ordval var kanske ser ned på. Jag ser inte ned på någon utan jag tycker att det är synd och skam när kvinnor inte låter sina män vara hemma med sitt barn. Okom ekonomin inte tillåter detta , sure.

Nu ska jag berätta en hemlis
Skrivet av Pallas
Jag är hemmafru. Detta för att det är enda valet för oss. Vi bor i USA och har ingen föräldraförsäkring _alls_. Även om vi bott i Sverige hade jag varit "hemmafru" därför att jag också är sjukpensionär och inte kan jobba. Jag har SGI 0. Min man har studerat större delen av livet och har också usel SGI, men vi är _fortfarande_ odelat för en delad föräldraförsäkring av ideologiska skäl. Jag är inte alls emot att vissa vill vara hemma med barnen! Inte på minsta sätt. Tvärt om faktiskt, då jag tror att edt är bra för barnen att slippa vårt inrutade stressamhälle under de första åren (men det är ju vad jag tror även om min store son började på dagis vid 12 månader). Det jag är emot är detta: Människor som vill (kräver) att staten ska använda skattemedlen till att cementera traditionella könsroller. Var hemma hur lnge du vill, dela hur du vill, uppfostra dina barn hur du vill men kräv inte att staten ska betala!


Eller ja, alltså
Skrivet av Pallas
Ovanstående gällde föräldraförsäkringen. När det gäller jämställdhet hemma som ju det här snacket handlar om _egentligen_ så är det givetvis min utopi att alla ska få välja fritt, utan ekonomiska förtecken hur de vill leva sina liv. Men för barnens skull tror _jag_ att det är bra att de också får se pappa som primärvårdare. Män kommer oftast i skymundan i vårdnadstvister just på grund av att de ses som sekundärvårdare då de inte känner sina barn lika bra som mamma. Det tror jag inte gagnar barnen alls, för som du så klokt säger: Ju mer tid man tillbringar med sina barn, desto bättre lär man känna dem och förstår deras behov.

håller med!
Skrivet av lisa+loke+freja
Jag tror också att det är bra att barn ser sin pappa som "primärvårdare" (även om barn inte har en susning om det ordet ;)). MEN jag tror inte att en primärvårdare behöver vara någon som är hemma långa tider i sträck. Jag tror på rutiner och långvariga relationer. En liten gonattcermoni med godnattsaga, dagens tandborstning, att laga mat tillsammans med pappa är nog faktiskt mer värt än man kan tro. Jag tror att vardagsrutinerna är viktiga och att det är i det lilla vardagliga som jämnlikheten kommer fram. Inte om jag är hemma 12 månader och maken 3 eller tvärtom eller hälften hälften. Loke är oerhört "pappig" och vissa saker funkar bara med pappa (om han är hemma, annars duger jag ...), så jag tror nog att vi lyckats med att ge våra barn lika mycket mamma som pappa, bara på lite olika sätt.

Det intressanta är vem
Skrivet av PBSthlm
som har huvudansvaret för dagisutflykter, VAB, läkartider och praktiska saker. Tyvärr är det väl ofta så att om man jobbar heltid samtidigt som man har en hemma så är det lätt att skyffla över det ansvaret på partnern. Jag kände när jag var hemma att jag fick ta över det ansvaret, jag har koll på dagisrutiner, sko och klädstorlekar mm . Det tror jag inte jag hade haft om jag fortsatt jobba heltid. Nattning osv det handlar mer om det förhatliga ordet kvalitetstid. Jag tror inte nödvändigtvis att pappor som tar ut minimalt med FL är dåliga pappor utan kontakt med sina barn, däremot tror jag att de ofta är sämre äkta män. Det är helt underbart att ta del i vardagslunken med sitt barn och detta utan en kvinnas vakande öga :)


Som sekundärförälder
Skrivet av politisk vilde, bf 28/12
kan jag bara svara så här på det du skriver, lisa+loke+freja: "MEN jag tror inte att en primärvårdare behöver vara någon som är hemma långa tider i sträck. Jag tror på rutiner och långvariga relationer." Vi har rutiner och långvariga relationer härhemma. Men jag har foglossning, och därför kan jag inte vara någon prmärvårdare. Jag kan inte lyfta och bära och fara omkring och plocka saker eller ens sitta på golvet med min dotter. Och det är ingen tvekan om vem det är som är trygghet för henne, det är pappa. En pappa som får ta ett orimligt stort lass den här tiden som är kvar. Så jag skulle säga att det finns ingen kvalitetstid - det finns bara kvantitetstid när det gäller små barn. Våran unge har fått kvantitetstid från oss båda när hon var liten, och det har enligt min åsikt gjort henne trygg med oss båda. Men nu när jag inte kan är jag en sekundär person i hennes liv, och det är ledsamt både för mig och för henne, för hon söker min uppmärksamhet men kan inte alltid få den. Om jag vore pappa och jobbade heltid (som så många pappor gör) skulle jag känna mig rätt rutten om jag inte kunde vara så självklar för mitt barn som min fru/sambo då skulle vara. Därför tycker _jag_ att det är viktigt att dela föräldraförsäkringen, för att både mamma och pappa (eller partner) ska kunna bli självklara personer i sitt barns liv. Missförstå mig inte, ni verkar ha tänkt på hur ni ska kunna se till att han får tid med barnen, men jag tror inte det är lätt för papporna att vara borta från sina små hela dagarna. Dessutom tror jag att dagis är viktigt för små barn, främst för att de behöver umgås med andra barn och lära sig fungera i grupp. Så om min man skulle vilja ta halva föräldraledigheten, då skulle det med andra ord, som den feminist jag är, bara vara för mig att bita i det sura äpplet och skaffa mig ett jobb.

känner igen.../politisk vilde
Skrivet av lisa+loke+freja
...det där med foglossningsproblem. Jag hade grymma problem efter mitt första barn (Loke), och under första tiden (5-6 månaderna) så kunde jag bara gå med kryckor. Under denna tid var min man helt fantastisk, han skötte ALLT, kanske inte så himla jämnlikt just då ;), men det var ett måste. Jag kunde inte göra nånting för mitt barn mer än att amma. Men från försäkringskassans sida är det mer än nog, jag kunde inte bli sjukskriven på heltid utan fick snällt ta av mina föräldradagar trots att jag hade en vriden kota i ryggen och inte kunde gå :(. Så jag räknades tydligen inte som sekundär enligt fk ... Jag ser också ett mönster i vilken förälder som barnen helst går till, men jag ser det mer som olika perioder i deras liv och utveckling och att vi fyller olika behov. Även om man skulle dela lika så kommer det ju en tid efter föräldraledigheten och eftersom det skiftade rätt snabbt för din dotter så tror jag nog att barn rätt lätt anpassar sig efter vem som är där just då, inte nödvändigtvis att det är den som är där mest som får trösta ...så är det iaf inte här...Loke är pappatokig och så fort han kommer hem så är det bara han som gäller...jag blir som luft :), rätt lustigt egentligen, men ingen är gladare än jag att det är så. Jag tror inte heller på kvalitetstid. Jag menar att det blir kvantitetstid när man skapar rutiner och långvariga relationer. Att det ger en grundtrygghet att veta att bägge föräldrarna finns där och har lite olika roller (jag tror inte på millimeterrättvisa och har inget emot att maken sköter vissa grejer med barnen och jag andra...så är ju hela livet).

Jag har inte heller
Skrivet av jag som håller med lisa
haft något jobb att gå tillbaka till efter våra 3 barn. Alltså har jag taagit ut alla dagar jag kunnat. Min sambo har haft jobb eller varit egen företagare. Hade han tagit föräldraledigt och jag gått på a-kassa hade med all säkerhet det inte passat heller, för då hade jag ju snyltat. I sommar har han tagit ut en dag i veckan av de dagar han hade kvar som jag inte får ta ut. Det var i sista minuten innan de frös inne. Men han jobbade faktiskt ändå... Kunder hade beställt eller behövde hjälp NU! han låg redan efter och annars hade han kunnat vinka hejdå till flera av kunderna.


Nu vet jag ju inte
Skrivet av PBSthlm
om dålig planering av sitt arbete skulle vara någon bra ursäkt för att ta FP samtidigt som man jobbar. Varför tror du att du har så svårt att få jobb när din man både har haft jobb och startat eget?

Dålig planering???
Skrivet av jag som håller med lisa
Javisst om du kallar det dålig planering att inte kunna planera in nåt annat än att jobba, betala fakturor, sålla fakturor, ringa leverantörer, svara i telefon, hjälpa kunder med support, packa paket till kunder, åka på kundbesök, bokföra, fylla i momsdeklaration, fylla i arbetsgivar- och skattepapper, betala moms, betala skatt, jobba gratis i ett annat företag, ta hand om tre barn, sköta arbetet hemma (dammsugning, diskning, tvättning, matlagning mm mm mm). Nån gång kan det konstigt nog hända att han vill sova också, kanske göra nåt kul med barnen, titta lite på TV och så. Snälla du, tiden räcker liksom inte!!!! Men jag är medveten om att människor med vanliga jobb inte har en aning om hur det är annat än om de haft eget själva. Du KAN bara inte lämna över allt åt nån annan och vissla iväg på semester. Då ska man ha ett större företag, inte ett enmans. Vad beträffar mig har jag arbete nu, det var flera år sen jag tog ut fp och var arbetslös. Ärligt talat såg jag ingen anledning direkt att anstränga mig för att få ett vilket-som-helst-jobb som var sämre betalt än min a-kassa.

men varför är det barnen som
Skrivet av anna
prioriteras bort? Därför att den förälder som gör det du skriver väljer att prioritera bort sina barn. eller menar du att han arbetar 40 timmar i veckan och är ledig alla helger och har minst 5 veckors semester? Skulle min man välja att arbeta gratis åt ett annant företag istället för att vara med barnen så skulle han lika gärna kunna flytta.


Ang. att jobba gratis
Skrivet av jag som håller med lisa
Så är det i mitt företag han jobbar gratis. Det gagnar hela familjen. Han väljer inte att prioritera bort sina barn. Han har att välja mellan det här jobbet som han trivs med (i alla fall har han gjort det, han funderar på annat) eller nåt skitjobb han inte vill ha. A-kassa får han inte längre och han kämpar för att dra in pengar till familjen. Alla har inte högskoleutbildnign och bor där man kan välja och vraka mellan jobben. För att bara ha gått 9 år i grundskolan är han j--ligt duktig på det han gör. Jag beundrar honom som ger så mycket i jobbet och ändå har tid och ork med sina barn när han är med dem.

just så!
Skrivet av lisa+loke+freja
Ja, ni har en liknande situation som vi. Jag stormtrivs med att vara hemma med barnen, jag önskar bara att det hade varit lite mer accepterat av folk, så man slapp bli ifrågasatt hela tiden :). Min man tar ut 1/4-dagar måndagar och fredagar och det funkar superbra, då får han lite tid med barnen själv och jag sticker iväg och handlar eller sätter mig vid datorn eller så. När han är hemma är huvudansvaret för barnen hans. För oss har det funkat utmärkt.

Inte fult men ojämställt
Skrivet av Elanor
Jag har väldigt svårt att tänka mig att någon faktiskt skulle ha sagt till dig att det du gör är "fult". Däremot är det inte jämställt. Om du och din man vill leva jämställt avgör ni ju själva. Men på den här sidan ser man ofta inlägg av typen: "jag sköter alla sysslor inne och han sköter alla sysslor ute och vi anser att det är jämställt". Det verkar som om "jämställt" ska täcka ungefär alla sätt att leva som finns. Istället för att man står för att man valt att leva på ett icke jämställt sätt. Du och din man har valt ett traditionellt sätt att leva. OK för er, men bli inte förvånad om de flesta skulle anse att det inte är jämställt.


Håller inte med
Skrivet av Anna C
Måste båda föräldrarna göra exakt samma saker för att vara jämställda? Det tycker inte jag. Om den ena föräldern jobbar i hemmet och den andra jobbar utanför hemmet, men båda har lika mycket "egen" tid och trivs med detta arrangemang, så tycker jag att de är jämställda. Jämställdhet för mig innebär att ha lika värde, inte att nödvändigtvis turas om med exakt samma sysslor enligt något slags millimeterrättvisa. Det blir ojämställt om mamman jobbar i hemmet hela dagen OCH hela kvällen medan pappan slår sig ner framför tv:n eller datorn när han kommer hem från jobbet. Men så länge båda två får lika mycket fritid så tycker jag inte att staten eller någon annan ska lägga sig i hur de delar upp sysslorna. Och jo, jag vet att motargumentet är att kvinnor får det svårare på arbetsmarknaden om de är hemma med barn, men jag köper inte det. Få kvinnor är hemma mer än kanske ett och ett halvt år per barn i Sverige, få kvinnor föder mer än två barn vilket gör max tre års hemmatid per kvinna. Man är yrkesverksam i 40 år av sitt liv, nog borde man kunna ta 3 av dessa år för sina barn utan att vara körd för evigt på arbetsmarknaden sedan?

Tydligen inte...
Skrivet av Pallas
När man tittar på statistiken så talar den sitt eget tydliga språk hur man än väljer att tolka den. Dessa tre år spelar stor roll. Det är ju det vi pratar om.

Men det går ju inte att bevisa..
Skrivet av Anna C
..att det är just dessa tre års föräldraledighet som gör att kvinnor får sämre löner osv. Finns vad jag vet ingen enda undersökning som entydigt visar detta. Däremot finns det massor av exempel på kvinnor som har tagit i stort sett hela föräldraledigheten själva, men som ändå har lyckats mycket bra i arbetslivet.


Vad tror du att de beror på?
Skrivet av PBSthlm
Klart att det finns kvinnor som lyckas, men det stora flertalet misslyckas tydligen på något sätt. Jag tror att det beror på att kvinnors jobb fortfarande ses som ett tidsfördriv för att få lite egan pengar utanför hushållskassan och därför är inte pengarna så viktiga. Som en bekant fick höra, "du behöver ju ingen löneökning, din man kör ju BMW"

PBSSthlm
Skrivet av Anna C
För det första, så är det ju vad du _tror_ men vad jag vet finns inga entydiga belägg för att det verkligen förhåller sig så. Och för det andra så är det nog inte så enkelt som att bara för att alla män är hemma med bebisar i 6 månader så kommer kvinnolönerna automatiskt att hamna i nivå med männens eller antalet kvinnliga chefer bli lika stort. Som du själv påpekar så spelar vabbandet en stor roll. Barn behöver sina föräldrar rätt mycket även efter det första året, och i längden tror jag det spelar betydligt större roll för arbetslivet än det första årets f-ledighet. Och här är signalerna positiva eftersom antalet vabbdagar som tas ut av män har ökat rejält de senaste åren.

AnnaC
Skrivet av listo
Nej, jag tror inte heller att kvinnolönerna automatiskt kommer upp i jämlik nivå bara för att männen tar ut halva föräldraledigheten. DÄREMOT är jag helt övertygad om att det skulle leda till att att arbetsgivarna börjar inse att man inte bara är en belastning för arbetsplatsen när man är föräldraledig. Om föräldraledigheten var något som "utövades" av BÅDE mammor och pappor så skulle det naturligtvis ses med helt andra ögon från arbetsgivarens sida, och DET i sin tur skulle så småningom leda till ändrade attutyder och mer jämlika förhållanden och villkor på arbetsmarknaden. Jag tror inte att det är krångligare än så...


Om det inte hade varit
Skrivet av PBSthlm
för alla men. Ofta cementeras uppdelningen där, kvinnor jobbar deltid, kvinnor vabbar till 99%. Jag ser ju bara på min sons dagis att det är till största delen kvinnor som hämtar tidigt, nästan inga män.

Var har du
Skrivet av Anna C
fått siffran 99 % ifrån? Enligt vad jag har hört så är fördelningen av vab-dagarna betydligt jämnare än så. Och att kvinnan har varit hemma under större delen av f-ledigheten behöver ju faktiskt inte betyda att det är hon som ska vabba jämt sedan. Om båda föräldrarna jobbar så måste de gemensamt besluta hur de ska göra när barnen är sjuka, vem som tog det första årets ledighet har egentligen inget alls med det att göra. Jag tror inte alls att mönstret måste bli cementerat, vi kvinnor är väl inte sådana mähän utan vi kan väl kräva av våra män att de också vabbar vid behov? Tycker kvinnorna framställs som mesiga våp i den här debatten, tyvärr.

99% var taget ut luften
Skrivet av PBSthlm
men som sagt det behöver inte bli så. Men enligt TCOs undersökning så skiljer ju sig par som delat jämnt på FL mer sällan än de där en part tagit ut det mesta. Det måste ju bero på något. Jag ser ju omkring mig att det är en realitet att framförallt kvinnorna går ner på deltid. Nästan alla som jobbar mindre än 100% är kvinnor, iaf bland föräldrarna på vårt dagis.


Men Anna C
Skrivet av Pallas
VAR någonstans hittar du att kvinnor framställs som mesiga våp i denna debatt? Jag tycker tvärtom, faktiskt! Det är ju uppenbart att det inte beror på brist på skinn på näsan att det nästan inte finns några kvinnor i tex bolagsstyrelser, att kvinnor generellt har lägre lön en män med samma yrke osv osv. Vad tror DU att det beror på då?

så är det int e här!
Skrivet av lisa+loke+freja
På sonens dagis är det ungefär hälften hälften pappor och mammor som hämtar sina barn tidigt. Flera pappor är just nu med på inskolningen av sina barn (utan att mammorna är med då alltså). Men då bor vi på landet och i skåne, vi är kanske lite före i det här med jämnlikhet ;).

Pallas
Skrivet av Anna C
VAR någonstans hittar du att kvinnor framställs som mesiga våp i denna debatt? Jag tycker tvärtom, faktiskt! Jag tycker att det känns som att kvinnor framställs som mesiga våp när t ex PBSSthlm skrev att "uppdelningen cementeras" om kvinnor tar större delen av f-ledigheten så att det sedan alltid är kvinnorna som hämtar tidigt på dagis, vabbar osv. Då menar jag att kvinnorna kan ju faktiskt vägra att göra detta om de inte vill. Det är ju uppenbart att det inte beror på brist på skinn på näsan att det nästan inte finns några kvinnor i tex bolagsstyrelser, att kvinnor generellt har lägre lön en män med samma yrke osv osv. Vad tror DU att det beror på då? Jag tror det beror på många olika saker, delvis gamla inkörda vanor, delvis brist på skinn på näsan (jo faktiskt), många kvinnor har ett stort behov av att vara alla till lags och har svårt att slåss med vassa armbågar på det traditionellt manliga sättet. En annan orsak är bristande möjligheter att köpa hushållstjänster, i t ex USA och t o m Stobritannien som sannerligen inte utmärker sig för jämställdhet annars så är ju andelen kvinnliga chefer klart högre än i Sverige, bl a just för att man där kan köpa hemhjälp. Sedan tror jag att andelen kvinnor som har svårt att vara ifrån sina små barn i de kanske 60, 70 timmars arbetsvecka som krävs för att bli chef trots allt är lägre än andelen män som vill detsamma. Biologiska skillnader alltså, som absolut inte gäller för _alla_ kvinnor och män men för tillräckligt många för att det ska märkas i arbetslivet. Men det är väl fult att tala om antar jag.


Inskolningen var det
Skrivet av PBSthlm
jämn fördelning på även på vårt dagis. Det fanns allt från pappor som varit hemma flera månader till pappor som tog sin första FL under inskolningen. Igår träffades föräldrarna och då kom diskussionen om hur man jobbade upp. Det var två män som jobbade deltid för att kunna hämta, av 15 föräldrar totalt. Urvalet av föräldrar är ganska jämnt fördelat ur flera aspekter. Jag tror inte att dela Föräldrafsg är den enda vägen till jämlika löner men det är definitivt ett sätt att få arbetsgivarna att tveka lika mycket för kvinnor som för män när det gäller bortavaro för barnledighet.

Biologin tror jag vi kan lämna därhän
Skrivet av PBSthlm
inte springer killar och luktar flickor i rumpan för att se om de är sugna. Kan man undertrycka sådana djuriska drifter borde män väl kunna ha ett logiskt förhållande till att ta hand om sina barn likväl som kvinnor.

Glöm inte
Skrivet av Tjoddalisa
hur kvinnor halkar efter lönemässigt pga dessa tre åren och hur pensionen påverkas.


Men det kan man ju komma runt
Skrivet av Anna C
genom att ge extra pensionspoäng för vård av barn. Lönediskriminering av kvinnor kan man komma åt genom hårdare lagstiftning. Dessutom finns som jag skrev i ett annat inlägg, gott om exempel på kvinnor som tagit ut hela eller nästan hela f-ledigheten men som ändå lyckats bra i sitt arbetsliv, fått höga löner och höga positioner. Så uppenbarligen är det ingen omöjlighet.

eftersom...
Skrivet av lisa+loke+freja
...jag inte har något jobb att gå tillbaks till så har jag inte heller någonting som påverkar vare sig min lönesituation eller min pension..... Varför ses det ändå som om jag sabbar för er andra om jag är hemma länge och tar ut alla dagarna????? Jag kan ju inte sänka för någon annan när jag inte har nåt jobb att sänka ...

Är det vanligt
Skrivet av PBSthlm
att man skriver över pensionspoäng?


klapp klapp
Skrivet av lisa+loke+freja
Stora applåder!! Kunde inte skrivit det bättre själv! Håller med till fullo!

utan staten ingen FP
Skrivet av Mysan med Flisan
Rent krasst kan staten bestämma över dina dagar och hur du tar ut dem eftersom det är staten som betalar för att du ska vara hemma. 480 dagar är många dagar framförallt i jämförelse med andra länder. Staten är de som bestämmer över hur många dagar det ska vara. Om du nu inte tycker om att staten "lägger sig i" kan du ju vara hemma utan att staten betalar men jag misstänker att folk skulle klaga då också

Stanna gärna hemma, men betala själv!
Skrivet av listo
Jag håller helt med! Föräldraförsäkringen är ju faktiskt helt frivillig! Stanna gärna hemma 10 år om du vill det, men kräv inte att staten ska BETALA dig för att upprätthålla ojämställda strukturer...


Men staten är ju du och jag
Skrivet av Anna C
Staten är ju vi alla löntagare som betalar in en stor del av våra inkomster i skatt. Och så får vi tillbaka en del av dem som f-penning när vi får barn. Eftersom det ytterst är _våra_ pengar det handlar om så tycker jag att vi själva ska få bestämma hur vi använder dem.

Då skulle jag vilja ha ut
Skrivet av PBSthlm
min sjukpenning eftersom jag aldrig är sjuk. Jämför med snittet av hur många dagar man tar ut och betala dessa till mitt konto. Sen har jag inga släktingar på servicehus så de pengarna vill jag också ha.

Demokrati
Skrivet av Omnia
Inte är jag handikappad så de pengarna borde jag ha ut. Och hur många tycker egentligen att det är värdefullt att stödja minoritetspråk? Varför ska det gå pengar till det? Eller att skydda skalbaggar, var finns värdet i det? Det finns mycket pengar att omfördela om vi börjar gå efter opinionsundersökningar. ;)


PBSthlm och Omnia
Skrivet av Anna C
Det är skillnad tycker jag, mellan att avsätta skattepengar till sjukvård, servicehus, handikappersättning etc och på att lagstifta om lika delad f-ledighet. Vi kan alla drabbas av sjukdom eller handikapp någon gång i livet, vi kan råka ut för olyckor och bli skadade eller sjuka. Att avsätta skattemedel till exempelvis hemspråksundervisning är inte heller samma sak som att gå in och styra föräldrars familjeliv. Det är den här detaljstyrningen av vårt vardagsliv som jag inte anser att politiker ska hålla på med, de ska inte så att säga "in till våra köksbord" och fatta beslut åt oss om sådana saker som vi är fullt kompetenta att fatta beslut om själva. Självfallet måste vi avsätta skattemedel till vår allmänna välfärd, i demokratisk ordning förstås. Men politiker ska inte omyndigförklara vuxna människor och bestämma över huvudet på oss om sådant som vi utmärkt väl kan bestämma själva.

Anna C...
Skrivet av ES - plus 16 dagar...
... om du anser en individuell FP vara detaljstyrning borde du ju vara lika upprörd över att staten idag tilldelar just 390 + 90 dagar? Eller är det så att FP är och förblir ett erbjudande... Och har inget med detaljstyrning att göra utan var och en får fortfarande välja hur de vill göra? Eller anser du folkpensionen vara detaljstyrning? Är skatter detaljstyrning? FP påverkar inte ekonomin mer än väldigt många andra bidrag/försäkringar etc, men ändå klagas det genast på detaljstyrning när erbjudandet blir till individen att bestämma ifall de vill ha eller ej...

Anna C
Skrivet av Omnia
"Eftersom det ytterst är _våra_ pengar det handlar om så tycker jag att vi själva ska få bestämma hur vi använder dem." Tolkade det inte som ett inlägg om detaljstyrning... Grejjen är väl om man ser det som detaljstyrning eller inte. Om vi inte haft fp utan skulle införa den idag tror du då att folk skulle börja prata om detaljstyrning om den utformades efter individen istället för familjen? Varför har vi inte sambeskattning? Det finns folk som tycker det är fel att staten beskattar den parten som jobbar kraftigt, när de faktiskt är två som lever på lönen. I det fallet har vi politiskt beslutat att för att stimulera kvinnor att jobba och inte varar beroende av en man beskattas man inviduellt. Det kan väl oxå ses som detaljstyrning? Så att genom skatt och birag försöka uppnå politiska mål är väl inte direkt en nyhet?


håller inte med dig alls
Skrivet av Mysan med Flisan
Om en arbetsgivare får välja mellan en fertil kvinna och en fertil man med samma förutsättningar så får han oftast jobbet. Om man skulle ha delad föräldrarförsäkring kan arbetsgivaren inte välja mannen i tron att det inte kommer att påverka jobbet. Den mannen kommer liksom kvinnan att vara hemma med sitt barn. Arbetsgivarna måste fatta att det inte spelar ngn roll vem de anställer, båda kommer att vara hemma. Detta kan man inte uppnå på ngt annat sätt. Kivnnor hamnar efter i karriären och får inte jobb de har rätt till. Men det handlar om traditioner, kvinnan har av all tradition alltid varit hemma. Detta synsätt måste brytas och det finns nog inte ngt annat sätt att göra saken på.

Instämmer!!!
Skrivet av politisk vilde, bf 28/12
Kvinnans ställning på arbetsmarknaden ÄR kopplad till vem som stannar hemma med barnen. För några år sedan läste jag en undersökning som visade att en av fem kvinnor omplacerades, missade löneförhöjningar eller fick sparken pga graviditet och/eller föräldraledighet. Trots att detta varit förbjudet sedan 1938!!! Så jag skulle nog säga att individernas val påverkar dels attityderna till en mer delad fp, dels påverkar den kvinnors respektive mäns ställning på arbetsmarknaden.

fast...
Skrivet av lisa+loke+freja
...många kvinnor har ju stor problem och krämpor under stora delar av graviditeten...och om man skaffar en 2-3 ungar så kan det bli ganska långa tider som kvinnan är borta. Dessutom kan det bli komplikationer efter förlossningen, jag kunde tex inte gå på 5-6 månader efter min första förlossning. Så länge kvinnor föder barn så kommer männen att gå före när det gäller anställningar. Kom på ett sätt för männen att föda barn så kan vi nog börja snacka om jämnlikt.


Om det var
Skrivet av anna
så att du inte kunde gå 6-7 månader efer förlossningen så borde du varit sjukskriven och inte f-ledig, så hade det problemet varit löst! Du har haft dina dagar kvar!

Sjukskrivning får man slåss för
Skrivet av politisk vilde, bf 28/12
Tyvärr måste man slåss för att få sjukskrivning :-( Jag kommer inte att acceptera att ta fp om jag inte kan bära och byta blöjor på ungen själv. Säger en läkare nej måste man söka en annan. Deras bedömning skiljer sig ganska drastiskt åt. Under graviditeten sköter specialmödravården allt kring min foglossning, inklusive smärtstillande. Jag förmodar att de kommer att sjukskriva mig även efter förlossningen. Jag har ju rullstolen att "skrämmas" med >;->

till anna ang sjukskrivning
Skrivet av lisa+loke+freja
Ja, jag tyckte också att jag borde vara sjukskriven och det tyckte min läkare också. MEN det tyckte INTE föräkringskassan. Eftersom jag kunde amma mitt barn så fick jag inte vara sjukskriven heltid. Fk ville sjukskriva mig 25% men jag skrek, grät och tjatade mig till 75% sjukskrivning. Det var ändå ett nederlag att behöva ta av mitt barns föräldradagar då jag knappt var medveten om de första månaderna, jag satt och skakade av smärta samtidigt som jag ammade...jag grät mig igenom dagarna och som tur var fanns min man och min kära mamma där som ett oerhört stöd för mig. Sjukvården i sin tur kunde inte heller hjälpa mig och det var till sist en kiropraktor som hjälpte mig ur problemen. En kota i nedre delen av ryggen hade vridit sig rejält och sen fastnat där. Det tog lång tid innan jag var helt återställd och än i dag (3 år senare) så finns det vissa rörelser jag inte kan göra ... Så, javisst, jag borde varit sjukskriven men vårt kära system tillät det inte :(


Jävla FK!
Skrivet av politisk vilde, bf 28/12
Vet inte hur de tänker och resonerar kring detta egentligen! Ska man blir tvungen att överklaga till högsta instans vareviga gång man behöver sjukskrivas för helt rimliga besvär? Om man har en policy på den FK att inte sjukskriva vid kvarstående besvär med fogarna ska det finnas ett dokument där det ska stå vad som anses som "normala" besvär. Det dokumentet ska man be att få se, och får man inte det ska man ställa till ett jävla liv. Tyvärr måste man ju leva på något under tiden, då lär det ju bli soc suck för att kunna rädda föräldradagarna. Dessutom är ju FK till skillnad från soc ganska dåliga på att tala om vart man ska vända sig för att överklaga. Jag lyckades faktiskt bli sjukskriven fram till bf förra graviditeten, då för karpaltunnelsyndrom. Detta för att jag lugnt och sakligt förklarade att ja, det är normalt med besvär, men inte av den grad som jag har, därför sjukskrivning. Jag tror jag hade ren och skär tur. Den här gången gick sjukskrivningen för foglossning igenom utan anmärkning, pengarna bara dråsade ned i tid. Tack och lov!

vad hade hänt
Skrivet av anna
om din man tagit ut sina föräldradagar och du gått ut och arbetat (eller stååt till arbetsmarknadens förfogande)och därmed blivit sjukskriven från ett arbete/eller arbetslöshet?

anna igen!
Skrivet av lisa+loke+freja
Det hade säkert gått. Men i det virrvarret av smärta och virrvarret som uppstår när man får sitt första barn så var inte fk och deras regelsystem det första jag pluggade in. Jag satt och grät av smärta under telefonsamtalen till fk. De var INTE hjälpsamma vill jag lova....noll förståelse för att jag kände mig som en usel mor som inte kunde ta hand om mitt barn. Problemet var också att maken var hemma från och till (min mamma löste av honom) så att han kunde sköta sitt jobb också. Ingen hade ju räknat med att det skulle bli såhär och att det skulle dra ut på tiden så mycket. Tyvärr så hade jag inte orken att ta tag i problemet då, men sånt är livet ibland. Jag är mest glad över att nån lyckades fixa min rygg :), så att jag kan gå igen!!


Inte körd på arbetsmarknaden
Skrivet av knyttet
men kvinnors löner halkar efter pga. föräldraledigheten. Någon skrev här att på Island hade skillnaden i lön mellan könen ändrats när de införde mer jämklik fördelning av föräldrapenningen. Dessutom finns det statistik som säger att det blir färre skilsmässor i familjer som delar på föräldraledigheten. Samt statistik som säger att unga par är jämlika men efter paren får barn så ändras detta mönster. Och skall jag vara ärlig så hos de flesta familjer där pappan knappt varit hemma som jag stött på så klagar mamman på att hon får sköta det mesta.

Men...
Skrivet av lisa+loke+freja
...VAD i vårt sätt att leva är INTE jämnställt? Jag förstår inte hur ni menar? Menar du på fullaste allvar att för att vi inte delar vår föräldraförsäkring 50/50 så är vi ojämnställda. Men snälla nån, föräldraförsäkringen gäller 480 (eller vad det nu är) dagar av barnens (och våra) liv, inte fanken överskuggar det hela vår tillvaro. Det är som att säga att man skolkade mycket i grundskolan så är man inte till att lita på för då är man en smitare...För man kan ju inte göra annorlunda senare i livet eller när det gäller andra grejer. Vad är ett "traditonellt" sätt att leva? Om något är tradition så brukar det också vara allmänt accepterat, men det är ju inte det tydligen.

det är accepterat
Skrivet av Mysan med Flisan
Ettt traditionellt sätt att se på familjen är för mig när kvinnan är hemma med barnen på heltid, mannen försörjer familjen och kvinnan sköter hushållet utan att mannen varit hemma på heltid med sitt barn och haft den dagliga skötseln av familj och hushåll. Utifrån detta skulle jag nog säga att ni är en traditionell familj är pappan har kvalitetstid med sitt barn och inte varit med att ha hand om barnet på heltid. Självklart är detta allmänt accepterat, annars skulle inte införandet av lagstadgad FP vara något konstigt. ´tanken om det tradiitonella är djupt rotat hos människor och svårt att bryta.


Som om vi som protesterar
Skrivet av politisk vilde, bf 28/12
vore någon majoritetsgrupp... Däremot verkar vi ha samma inställning som den rikdsag och regering mer och mer börjar anamma - dvs vi löser inte problemet med snedfördelningen av fp genom att sticka huvudet i sanden...

Om det varit tvärt om
Skrivet av Omnia
Har många gånger läst här att "då mannen var arbetslös var det jag som tog alla dagarna eftersom jag hade lön och han ändå var hemma." Eller "då jag tjänar mer än mannen var det jag som tog ut dagarna för det tjänade vi mest på." Osv. Det finns alltid en anledning till att kvinnan tar ut flest dagar. Jag tycker det är schysst om man som du erkänner att det beror på att man vill vara hemma. Att börja skylla på ekonomi, resvägar eller annat tycker jag är töntigt. För faktum är ju hur ekonomin ser ut verkar ju inte spela någon roll för hur uttaget delas upp, det finns alltid en ursäkt till att kvinnan tar ut mer. I fall där man delar lika verkar det däremot vara just för att man vill dela lika. När det gäller kvinnor och vara hemma tycker jag i teorin att det är helt ok. Vill man vara hemma med sina barn ska man vara det. Precis som jag tycker att man som man ska få vara hemma med sina barn. Dock tycker jag inte att man som kvinna kan vara det just nu. Under en övergångsperiod får man släpa sig till jobbet för att säkerställa att framtida döttrar får en säker plats på arbetsmarknaden. När arbetsgivare överlag ser det som självklart att både kvinnor och män kommer ta ut föräldraledighet, vab, några lovdagar osv. Då tycker jag det är fritt fram för den lilla procent som vill vara hemma heltid att vara det. Naturligtvis finansierat av familjen, inte staten. För jag tror att när kvinnan ställning på arbetsmarknaden är starkare, jobben värderas högre och lönerna är större kommer inte suget efter att varar hemma med barnen vara lika stort. Det kommer fortfarande finnas kvinnor och män som vill vara hemma men jag tror inte att det kommer finnas en så markant längan just hos kvinnor som grupp.

sant!
Skrivet av lisa+loke+freja
Så sant det du skriver. Visst är det så att när arbetsplatserna öppnar upp för ett mer pappaledigt tänkande så blir det lättare. Men faktum kvarstår ju att så är det inte på många platser idag och jag tror faktiskt att du underskattar "mammadriften" hos många kvinnor. Jag tror att om man inte hittat precis det man vill göra i livet utan kanske mest har ett jobb för att man "ska ha ett", eller att man helt enkelt behöver en time-out i arbetstlivet, så kan föräldraledigheten vara givande inte bara för barnen utan även för kvinnans själ. Själv har jag verkligen behövt de här 3 åren för att hitta mig själv, för att få självförtroende och för att bli sugen på att göra något nytt. Jag är utbildad inom IT-sektorn och där finns ju inga jobb...så nu ska jag börja plugga till nåt helt annat :), men det har tagit tid att komma hit - mycket tänkande och bitvis har jag också mått ganska dåligt. Men nu är jag lyckligare, tryggare och mer harmonisk än jag någonsin varit och jag är glad över att jag kunnat vara hemma så länge med barnen.


Skillnad på syftet
Skrivet av Omnia
Nu är det väl ändå ett friår man ska ta om man vill vara hemma och hitta sig själv? Föräldraledigheten ska ju vara till för barnet. Jag är mycket medveten om att kvinnor inom vissa yrken ser föräldraledigheten som en paus från ett ostimulerande arbete som går på rutin. Men då borde ju arbetsplatsen ändras, det ska ju inte gå ut över pappans möjligheter att vara hemma.

nu...
Skrivet av lisa+loke+freja
...har jag inget jobb så friår kommer liksom inte på fråga för min del. Jag har tvärtom varit arbetslös länge och det har tryckt ner mitt självförtroende rätt rejält. jag har sökt jobb på jobb och av någon anledning så får jag inte ens komma på intervjuer... Att skaffa barn och kunna vara hemma med dem blev för mig en självförtroendehöjare då jag äntligen kunde se någon nytta med att jag fanns till. Från detta har jag sedan utvecklats och nu vet jag vad jag vill göra med mitt liv. Är detta fel? Borde jag skött barnen och inte tänkt och fortsatt att må dåligt?

fortfarande syftet
Skrivet av Omnia
Så föräldrapenningen ska anpassas efter arbetslösa mödrar? Jag fattar att fp var jättebra i din situation, själv har jag fp-dagar att ta ut på sommrarna det tycker jag är perfekt. Men det hindrar inte att när man ser på det stora hela så borde folk som vill ha en paus ta ett friår eller finansiera det på annat sätt. Föräldraledigheten är inte primärt till för att föräldrar ska "hitta sig själva" utan för barnets skull. Att många kanske börjar omprioritera livet och kanske hittar nya sidor av sig själv är en positiv bieffekt och bara en anledning till att fp borde delas mellan båda föräldrarna. Varför du skulle behövt må dåligt bara för att du endast kunnat ta ut hälften av dagarna förstår jag inte?


ja kanske det...
Skrivet av lisa+loke+freja
...det är kanske inte så dumt om det anpassas efter arbetslösa. I dagens läge är vi ju rätt många och om staten och samhället vill att det ska produceras fler barn här i landet så borde kanske systemen för föräldrar anpassas bättre för arbetslösa. Kanske en undantagsklausul om en av föräldrarna är arbetslösa som gör att systemet blir som det är idag, alltså att det är frivilligt att överlåta sina dagar. Visst kan man finansiera sin tid hemma på annat sätt, i vårt fall hade det antagligen inneburit att barnens pappa hade varit hemifrån ännu mer eftersom han hade fått arbeta mer... Nä, jag hade inte mått dåligt över att ta ut hälften av dagarna. Men om jag inte får använda föräldraledigheten till att fundera över livet så hade jag stått och stampat på samma ställe som idag. Dessutom hade jag blivit tvungen att sätta mina barn på dagis innan de ens är 1 år (eftersom vi inte hade haft råd att ta ut makens dagar) och det hade fått mig att må rätt dåligt

Vad du gör
Skrivet av Omnia
under föräldraledigheten är det väl ingen som lägger sig i? Så om du under din tid vill fundera på vad du ska göra med ditt liv så är det ju upp till dej. Jag skriver bara att det inte är en faktor man ska behöva ta hänsyn till när man utformar föräldraförsäkringen. Att ni blandar era dagar finns det ju inget som hindrar i framtiden och jag är rätt säker på att ni skulle kunna få pengarna att räcka, taket höjs ju och skatten är faktiskt lägre på fp (lita inte fks simulato). Dessutom kanske din man hade kunnat förhandla till sig ett tillägg, inte helt ovanligt inom vissa yrken. Då hade ni ju fått ut mer pengar. Eller så kanske ni inte hade lyckats löst det, utan var tvugna att leva på en minimal summa. Fast du skriver ju själv att din a-kassa är mer än fp. Jag tror att de flesta barn är planerade och då tror jag även att föräldrarna skulle planera fp-uttaget efter en 50/50 situation inte sätta sig ner och "barnet får börja på dagis vid 6 mån, tidigare har ju mamman kunnat ta ut dagarna." Det finns ju dom som mår dåligt av att sätta sina barn på dagis vid två års ålder, om staten ska finansiera hemmaföräldrar är dock en annan fråga.

Och ännu mer tvärtom...
Skrivet av listo
Ja, visst är det lustigt! Ett av de främsta argumenten för pappor att INTE vara hemma med barnen är ju: "Eftersom han tjänar mer än kvinnan så har familjen inte råd med att han är hemma" Och samtidigt används samma argument ("då jag tjänar mer än mannen var det jag som tog ut dagarna för det tjänade vi mest på")för att rättfärdiga att kvinnan är hemma för att hon tjänar mest... mycket underligt tycker jag. Hur man än vrider och vänder på det så är det tydligen bara mamman som kan vara hemma...


Fult?
Skrivet av Mustardseed
Jag undrar lite varför du söker bekräftelse hos andra för att ditt val är rätt. Och vem i allsin dar har sagt till dig att ditt val är fult? Personligen är jag för en jämnare fördelning av föräldraledigheten eftersom jag anser att det lägger grunden till ett mer jämställt förhållande och till en jämställd arbetsmarknad men framförallt för att jag anser att det är det bästa för barnet. Jag köper inte att det bästa för barnet är att en förälder är förälder på heltid som du uttrycker det, och att den andra föräldern är försörjare på heltid. Det ideala för barnet är enligt mig att båda föräldrarna får vara föräldrar på heltid ungefär lika mycket. (Sen ogillar jag iofs det sättet att uttrycka det på, jag är förälder på heltid oavsett om jag jobbar eller inte. Det går liksom inte att abdikera från föräldrarollen bara för att jag är på jobbet).

du bekräftar...
Skrivet av lisa+loke+freja
...ju precis vad jag känner. Att det inte anses som rätt att jag gör mitt allra bästa för mina barn. Det bästa jag kan, jag kan inget annat eftersom jag inte har något jobb att gå till - är det då så fel att jag får några ynka hundralappar om dagen för det. Det handlar ju om en ganska begränsad tid av barnens uppväxt och jag tror nog faktiskt inte att vare sig min eller makens relation till barnen hade varit annorlunda om han hade varit hemma nån månad till...

Jag tror absolut
Skrivet av Mustardseed
att du gör det DU anser är det bästa, men själv tycker jag att det är BÄTTRE om båda föräldrarna får vara hemma och ta helhetsansvaret för barnet. Sen tycker jag ditt resonemang om heltidsförälder rimmar så illa med att du sen i nästa stund tycker att det inte spelar någon roll om pappan tar chansen att vara "heltidsförälder". Sen undrar jag i alla fall - varför är det så viktigt för dig att alla andra tycker att du gör rätt. Det viktigaste är väl att DU tycker det är rätt, eller?


?
Skrivet av lisa+loke+freja
För att börja bakifrån i ditt inlägg: Jag söker INTE bekräftelse på om jag gör rätt! Det här är helt rätt för mig, det vet jag av hela mitt hjärta. MEN, vad jag undrar är varför så många anser det fel. Att ta reda på andras åsikter i en fråga MÅSTE INTE alltid vara en självbekräftelse på något sätt. Så funkar inte jag iaf. Jag är nyfiken av naturen och gillar att diskutera och argumentera. Läs inte in något bekräftelsebehov i mina resonemang. Däremot vill jag ha respekt och det är skillnad. Du behöver inte hålla med mig, men du kan ändå respektera mitt val. I den här diskussionen har dock inte respekten för sånna som jag varit särdeles hög och det har antagits både ditt och datt om både mig och min man... Måste säga att den enda som fört en riktigt bra diskussion här är Pallas, vi tycker fundamentalt olika men har ändå lyckats för en dialog som iaf har gett mig något. Ang det här med heltidsförälder; Jag skulle rekommendera dig att läsa igenom alla mina inlägg, jag har gång på gång förklarat vad jag menar och att det för mig bara är en "yrkestitel" istället för att säga "mammaledig" tex. Häng inte upp dig på din tolkning av ordet utan läs mina inlägg om hur jag tolkar det och sen kan du läsa mina resonemang runt det. Var någonstans har jag sagt att det inte spelar nån roll om pappan tar chansen att vara heltidsförälder? jag har däremot sagt att jag inte tror att det spelar någon större roll vem av föräldrarna som är hemma längst, jag tror att även den förälder som väljer att vara hemma lite kortare har en möjlighet att skapa en bra relation med barnen genom att ha dagliga rutiner och samtal och lekar. Om jag i mitt resonemang har använt pappan som exempel så är det bara för att det kanske ligger närmast mig eftersom vi har det så här hemma, inte för att det måste vara så. Världen är inte svart och vit!

Om allt du
Skrivet av Mustardseed
begär är att folk ska respektera det val du gjort, varför skrev du då att jag bekräftar det du menade. Jag respekterar ditt val, men jag tycker att det finns andra val som är bättre. "Jag söker INTE bekräftelse på om jag gör rätt! Det här är helt rätt för mig, det vet jag av hela mitt hjärta. MEN, vad jag undrar är varför så många anser det fel. Att ta reda på andras åsikter i en fråga MÅSTE INTE alltid vara en självbekräftelse på något sätt. Så funkar inte jag iaf. Jag är nyfiken av naturen och gillar att diskutera och argumentera. Läs inte in något bekräftelsebehov i mina resonemang." Ok, då har jag missuppfattat, men för mig är gränsen mellan att bry sig om att andra tycker det man gör är fel till att söka bekräftelse på att man gör rätt ganska tunn. "Däremot vill jag ha respekt och det är skillnad. Du behöver inte hålla med mig, men du kan ändå respektera mitt val. I den här diskussionen har dock inte respekten för sånna som jag varit särdeles hög och det har antagits både ditt och datt om både mig och min man..." Ok, men nu svarar du väl på mitt inlägg och jag har knappast varit respektlös. "Måste säga att den enda som fört en riktigt bra diskussion här är Pallas, vi tycker fundamentalt olika men har ändå lyckats för en dialog som iaf har gett mig något." Kanonbra. "Ang det här med heltidsförälder; Jag skulle rekommendera dig att läsa igenom alla mina inlägg, jag har gång på gång förklarat vad jag menar och att det för mig bara är en "yrkestitel" istället för att säga "mammaledig" tex. Häng inte upp dig på din tolkning av ordet utan läs mina inlägg om hur jag tolkar det och sen kan du läsa mina resonemang runt det." Jag har läst dina inlägg och jag tycker de i just det där begreppet är rätt motsägelsefulla faktiskt. Men fine. "Var någonstans har jag sagt att det inte spelar nån roll om pappan tar chansen att vara heltidsförälder?" Du har väl skrivit att det tex i ert fall är så bra att just du är hemma för att du vill - hur ska man kunna tolka det på nåt annat sätt än att det inte är lika viktigt att dina barns pappa är heltidsförälder i lika stor utsträckning som du? "Världen är inte svart och vit!" No shit.

Jag tycker inte det är fult
Skrivet av knyttet
men klaga inte sedan om du får ett ojämlikt förhållande. Därimot tycker jag fortfarande inte att det skall vara statsfinasierat med snedfördelning - men inte heller att det skall ändras från en dag till en annan. En orsak till att folk ifrågasätter ditt val är kanske att du själv verkar ha en ifrågasättande attityd. Mina barn får också en lugn och trygg start på livet - trots att vi delar lika, bara så du vet.


taggarna utåt?
Skrivet av lisa+loke+freja
Jag förstår inte varför alla får taggarna utåt så fort man frågar om det här. För det första, mitt förhållande är ganska jämnlikt. Inte millimeterrättvisa men vi är båda nöjda med situationen och hur vi lever. Vi delar ganska lika på de sysslor som sköts när bägge är här och vi är varandras bästa vänner och gillar att umgås med varandra, där ligger kanske den viktigaste punkten i det här. Jag har hellre en partner som jag älskar och som älskar mig och som jag har jäkligt kul med än en som byter exakt lika många blöjor som jag...förresten, maken byter nog flest bajsblöjor - jag skickar gärna över dem på honom ;). Jag har väl aldrig sagt att barn inte får en lugn och trygg start om man inte delar lika...det där hängde jag inte med på. Klart att jag har en ifrågasättande attityd, annars kommer man inte långt här i livet. Att ta reda på hur saker ligger till gör att man har en bra mycket bättre utgångspunkt i diskussioner, eller för den delen arbetssituationer när man behöver kunna ta för sig. Utan kunskap är man inget - vare sig man är hemmafru eller yrkesarbetade ...och ja, jag är nyfiken i en strut och vill veta vad folk tycker. Men jag gillar att bli behandlad med respekt, och inte kommentarer som "men klaga inte sedan om du får ett ojämlikt förhållande.".

men vi har
Skrivet av timjan
inte "taggarna utåt" bara för att vi inte håller med dig, tyvärr så verkar du inte se skillnad på att ha en annan åsikt och ha taggarna utåt. Jag kan ju säga samma sak, varför har du taggarna utåt? Att ni sedan är nöjda med er fördelning är inte samma sak som att den är jämlik. Att vara jämlik innebär inte heller att man delar allt med millimeterrrättvisa, varför tror du det?

när...
Skrivet av lisa+loke+freja
...en person börjar sitt inlägg med "men klaga inte sedan om du får ett ojämlikt förhållande" så känner jag att det inte riktigt handlar om att ha olika åsikter. Möjligen kan det handla om ett väldigt klumpigt sätt att uttrycka sig, och då ber jag om ursäkt. Men troligast är väl ändå att knyttet har läst mitt inlägg och tycker att jag är en "trähatt" - en som får skylla mig själv om jag är så korkad att jag tycker så här....det är väl i princip vad hon säger med sitt ordval. Därför antar jag att hon får taggarna ut av någon anledning och jag undrar varför. Varför sticker det så i ögonen på folk? Ang millimeterrättvisa och jämnlikhet: Det har framkommit ganska tydligt i den här debatten att om man inte är hemma 50/50 så har man inget jämnlikt förhållande och då får man skylla sig själv. Det spelar ingen som helst roll hur pappan i fråga är med sina barn, det är antalet dagar han tagit ut som är avgörande för om han är en ansvarstagande far. Det har också framgått rätt klart att man måste dagboksföra vem som kommer ihåg födelsedagar och fixar matsäcken - annars blir det ojämnlikt och orättvist för kvinnorna...För att inte tala om vem som är hemma när barnen är sjuka.... Därför har jag uppfattat det som millimeterrättvisa. Jag har försökt förklara hur vi har det här och att jag ser det som ganska rättvist och jämnlikt, men nejdå, då får reda på att man får skylla sig själv. Nåja, först blev jag rätt ledsen men nu efter att ha skrivit samma sak minst 20 gånger så skrattar jag lite när jag skriver. Tur att min omgivning inte är fullt så hård mot mig som här inne, då hade jag nog inte orkat stå emot....


så har
Skrivet av timjan
INTE jag uppfattat inläggen, inte ett enda inlägg skulle jag tolka som att jämlikhet endast uppnås genom millimeterrätvisa. Sen är det ju såååååå vanligt att män är såååååå duktiga fäder trots att de inte tillbringar särskilt mycket tid med sina barn, och gör dem det så är det SAMTIDIGT som mamma är hemma. Om du tar och läser inlägg där kvinnor som "vill" vara hemma och har män som arbetar MINST 50-60 timmar i veckan bedskriver sina män så är dessa fäder så engagerade i sina barn, Frågan är hur de skulle klara sig om kvinnan åkte bort i några veckor!

timjan!
Skrivet av lisa+loke+freja
Ok, min man jobbar förvisso inte 50-60 timmar i veckan, men han pendlar en väg på ca 50 minuter så han är nog borta ca 50 timmar i veckan.... och ja, när han är hemma med barnen är jag oftast här eftersom jag inte arbetar (har inget jobb att gå tillbaks till heller och tidigare arbetade jag som projektanställd hemifrån)....Således tillhör jag den katergori som du beskriver...enda skillnaden är väl att det inte är JAG som vill vara hemma utan VI har kommit överens om att det är vettigt att jag är hemma. Detta till trots så räknade jag ut att maken spenderar ca 30 timmar i veckan med barnen. Och när jag säger spenderar så menar jag att han faktiskt har huvudansvar för dem. Jag skulle inte vara ett dugg orolig om jag skulle åka bort en vecka. Däremot skulle jag nog sakna mina ungar nåt otroligt om jag var borta ;). Han kan alla rutiner här, han vet vem som ska ha mat när (inklusive hundarna ;)) och han är fullt kapabel att både natta och läsa saga och trösta och leka och busa och bada och borsta tänder osv osv osv. Trots detta får jag ändå kommentarer om att det är ojämnlikt....och detta bara för att jag tar ut fler dagar än maken. Jag kan faktiskt inte förstå detta. Det tycks ju kvitta hur många gånger jag beskriver vår situation och hur mycket jag än förklarar att vi faktiskt delar lika på ansvaret för barnen, men att jag har ansvar när jag är hemma ensam och han har ansvar när han kommer hem. Tror du inte på "alla kvinnor som skriver att de vill vara hemma" ? Ljuger vi hela bunten? Varför skulle vi ljuga?

men det är väl bra då
Skrivet av timjan
att din man hinner/kan ta samma ansvar för ALLA delar som ingår trots att att han inte är hemma tillnärmelsevis lika mycket som du.

jag gör ett nytt och tydligare försök

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information