Pappan ska vara föräldraledig från start...

Pappan ska vara föräldraledig från start...
Skrivet av	Jämlika mamman
...åtminstone så fort jag är på benen efter förlossningen. Han ska komma till mitt jobb och jag ammar där-så ni behöver inte bråka på mig om amningen...Dessutom tjänar min man mer än mig, men vi är helt överens om detta. Detta är möjligt i jämlikhetens Sverige, men jag ser fram emot alla kommentarer och kan ju börja med er här på föräldranätet eftersom ingen känner till detta än... Fråga vad ni vill-så svarar jag så ärligt jag bara kan.
Svar på tråden: Pappan ska vara föräldraledig från start...

min reaktion...
Skrivet av hemmamammsen
...blir; Tänkte du inte vara ledig nåt alls efter förlossningen? Ska du gå tillbaks och jobba heltid direkt? Dessa frågor har inte så mycket med jämställdhet och föräldraförsäkring att göra egentligen, kanske mer en filosofisk fråga om vad som är viktigt här i livet :).

intressant..
Skrivet av carro
vad är viktigt här i livet? ja, det kan man undra.. hur mycket dina barns pappa varit hemma? Hur _viktig_ är barnen i hans liv? vad är viktigt för honom??


svar
Skrivet av hemmamammsen
Med första barnet var han hemma tillsammans med mig de första 2 månderna. Sen blev han tvungen att gå tillbaks till sitt jobb, eftersom han jobbade på ett ganska hårt drabbat företag (Framfab) så kunde han inte vara hemma om han ville behålla sitt jobb (ja, han blev undantagen från sist in först ut i 3 omgångar och det hade han inte blivit om han hade varit pappaledig). Till sist sa facket ifrån att de inte fick undata honom längre och då fick han gå, så då var han åter hemma med oss i ca 1½ månad. Nu med andra barnet var han hemma under 2-3 veckor precis i början och nu har han gått ner till 90% arbetstid för att ha lite mer tid med barnen. Således; Barnen är _mycket_ viktiga i hans liv, iaf enligt min uppfattning. Vad som är viktigt för honom är nog att kunna vara hemma så mycket som möjligt, tyvärr måste vi ju också dra in pengar till familjen och för tillfället är det bara han som har jobb. Jag ska börja plugga till hösten och det är väl troligt att min man kommer att vara hemma mer (gå ner mer i tid) under de åren då jag pluggar. Själv då?

men vad är då
Skrivet av carro
skillnaden? varför vill du veta vad som är viktigt i livet för jämlika mamman? Spelar det någon roll VILKEN av föräldrarna som är hemma den första tiden? hela tiden? borde det inte vara lika viktigt för båda? Gick du ut och arbetade då din man var hemma eller har han barit varit hemma när även du varit hemma?

carro
Skrivet av hemmamammsen
Ja, vad är då skillnaden. Skillnaden är att varken jag eller min make började jobba direkt efter förlossningen. För det första hade varken jag eller maken en tanke på jobb när vi precis blivit föräldrar. Det är omvälvande och helt fantastiskt och ändrar ganska mycket av focus på vad som är viktigt. Vi tog det som det kom och när det kändes ok så började maken jobba igen. Jag jobbade då hemifrån precis som jag gjort innan jag fick mitt första barn. Under mitt första barns första 6 månader jobbade jag med webproduktion i en projektanställning. Sen gick företaget jag arbetade för i konkurs och mina chanser att hitta ett liknande jobb var inte så stora så då tog jag ut föräldraledighet istället. Vi har ganska tätt mellan barnen och därför hann jag inte ut i arbetssvängen igen mellan barnen och nu är jag hemma med barn nr två (10 mån) och kommer att vara det tills nästa höst, då jag börjar plugga. Jag förstår inte riktigt vad min man har med den här diskussionen att göra. Min fråga var bara vad som var viktigt här i livet.... Märkligt att du lägger in en jämställdhetsaspekt på det. Jag menar att jobb inte var viktigt i början vare sig för min man eller för mig...och är det inte nu heller. Jobb är ett nödvändigt ont för att skaffa hem pengar till familjen...så att vi kan leva och ha kul tillsammans. Men tanken är att vi ska behöva jobba så lite som möjligt bägge två, ingen av oss vill jobba heltid. Att skaffa barn är en stor sak, det största man kan göra här i livet och om redan innan barnet kommit focuserar på sitt jobb...ja, då undrar jag om man valt rätt. Återigen; själv då?


Det var sådana här reaktioner jag längtade efter!
Skrivet av Jämlika mamman
Vad som är viktigt här i livet? Självklart är mina barn det viktiga här i livet...fast du inte tror det har jag faktiskt en dröm om att vara hemmafru...men det tillåter ju inte ekonomin. Men just nu passar det oss bättre att pappan är hemma. Visst är det konstigt att inte papporna får den frågan när de går tillbaka till jobbet efter 10 pappadagar? Det är väl därför som carro drog in din man i det hela. Nu hade han visserligen varit hemma länge, men de flesta pappor är ju bara hemma en vecka eller två...

skulle nog...
Skrivet av hemmamammsen
...ställa exakt samma fråga till en man om han skrivit samma inlägg som du. Du var ju ganska provokativ i ditt sätt att uttrycka dig och du utelämnade en del fakta som jag läst mig till i dina svar här nu:). Jag jobbade ju också ganska tidigt efter mitt första barn. Men eftersom det var hemifrån så var det inga problem, det var bara att sätta sig vid datorn när barnet sov eller när pappan var hemma. Varför jag ställde frågan om vad som var viktigt var att det lät som om det var väldigt viktigt för dig att börja jobba igen, i jämlikhetens tecken. Inte för att ditt jobb var viktigt utan för att det skulle bli så jämställt som möjligt. Visst, självklart ska man eftersträva jämlikhet men jag tycker att man ska vara ganska flexibel och inte rita diagram och statistik på vem som gör vad och så. Det blir liksom jämställt in absurdum och om man ska inrätta hela sin vardag efter att göra exakt lika mycket så tar det tid som man kunde använt till att umgås med sina barn. Är du med på hur jag menar?

Jag förstår!
Skrivet av Jämlika mamman
Och visst var jag provokativ...och utelämnade en massa information-men jag får ju fler raka känsloyttringar från andra på det viset... Sedan är inte detta ett utspel från vår sida för att vara provokativa eller för att jämna ut mellan könen-utan helt enkelt för att min man vill, och behöver vara hemma mer än jag (har ett jobb som sliter hårt på kroppen-vilket jag inte har)men visst känns det spännande...för oss också. Nu tycker jag att det ska bli spännande och roligt om barnet när det ramlar och slår sig ropar PAPPA och springer till honom fast jag sitter på andra sidan bordet...men i själva verket kanske jag inte alls fixar det när det blir verklighet-jag kanske kommer att bli avundsjuk/svartsjuk/missnöjd för att jag blivit "den andra föräldern"... Fortsättning följer...


den frågan
Skrivet av mysan med Flisan
skulle du inte ställt till den man. Det är bara kvinnor som får den frågan elle den skuldanklagelsen från andra kvinnor. HOn kanske tänker vara hemma längre senare eller hon kanske inte vill vara hemma men det är hennes val, extra skuld behövs nog inte.

?
Skrivet av hemmamammsen
För det första; hur vet du att jag inte ställer sånna frågor till män? För det andra; hur menar du med skuldbelägga? OM (nu har jag diskuterat vidare med "jämlika mamman" och vet att det inte är såhär) man inte vill vara hemma (vare sig i början eller sen) så ifrågasätter jag varför man skaffar barn. Och detta gör jag till både män och kvinnor, kanske framförallt till män eftersom det är vanligare att de struntar i att vara hemma. Självklart är det hennes val, men om man frågar så får man ju vara beredd på motfrågor och det var en sån jag ställde. Jämlika mamman verkar inte ha tagit illa upp av min fråga, men en del andra här har det...hmm

skaffa barn
Skrivet av FrökenS
Jag har tre barn och skulle gärna ha ett till. Hindret är graviditeten och ledigheten. Jag jobbar dåligt när jag är gravid och jag längtar till jobbet när jag varit hemma helt några månader. Bäst är det när jag och maken båda jobbar halvtid. Jag trivs på jobbet och är en mycket bättre mamma när jag är hemma. Drömmen vore att maken kunde vara gravid nästa gång - jag skulle kunna jobba 80% (jag slutade jobba heltid när jag fick barn) ända fram till förlossning och sen skulle vi kunna vara hemma på halvtid efteråt (jag ammar gärna!). Men nu råkade vi ju vara människor och inte sjöhästar...


Tja...
Skrivet av Helena
... viktigt? Ska jag dra slutsatsen att pappor tycker det är viktigt och mysigt med nyfödd bebis i exakt tio pappadagar, sen kan det vara detsamma? Medan det är jätteviktigt för mammor i ett år eller mer? Jag tänker mer på hälsa och ork än något luddigt "viktigt i livet".

Tja.. då frågar jag...
Skrivet av Sunflower
varför krångla till det? Om ni delar förädraledigheten lika och du skall amma, då borde det väl vara mer praktiskt om du är hemma första tiden då man (vanligtvis) ammar mest. Dessutom får din kropp (vanligtvis kvinnan som är gravid) lite tid att ta igen sig. Eller skall bara pappan vara hemma? Det är inte jämlikt i så fall.

Bara för att det passar oss bättrre.
Skrivet av Jämlika mamman
Bara därför ska vi krångla till det. I mitt arbete behöver inte min kropp slita-och att ta hand om ett helt hem och flera barn är inte mindre slitsamt. Sedan går jag ju inte tillbaka förrän jag är frisk nog. Efter min första förlossning hade jag kunnat gå tillbaka efter några dagar...den andra slet hårdare och jag skulle nog behövt en till två veckors vila i alla fall... Nu vid tredje får vi väl se... Jag har ett säsongsjobb...vilket innebär att jag är ledig tre månader under sommaren...så visst skulle jag hinna vara med barnen...dessutom slutar jag inte så sent om dagarna...


Bered dig på spydiga kommentarer
Skrivet av M i Skåne
Jag och min man var hemma tillsammans i 2 månader efter att sonen hade kommit. Med hjälp av kompledighet,sparad semester och pappadagarna kunde vi pussla ihop till två månader. Sedan började jag jobba heltid. Min man var hemma med sonen på heltid ytterligare 2 månader och sedan började han jobba extra någon kväll ibland. Tack vare denna lösningen så kunde vi dra ut på dagisstart tills sonen var 3 år. När sonen var 1 1/2 tog min man en 65% tjänst på kvällar och helger. Detta har funkat alldeles utmärkt. Men jag har fått väldigt mycket sura kommentarer för detta. Min man har blivit lovprisad. Jag hade planerat att pumpa på dagarna (mitt arbetsgivare gav mig t.om ett eget vilrum för detta ändåmål) men min son föddes 5 veckor för tidigt och fick gulsot och jag fick barnsängsfeber och fick aldrig ngn riktig mjölkproduktion. Nu är min son 4 och det jag kanske borde ha gjort var att ha börjat att jobba 75% istället. Och låtit sonen börja på dagis när han var 2 1/2.

Javisst-det vet jag att jag får!
Skrivet av Jämlika mamman
Visst-vi planerar också för detta, men det kan ju ändra sig totalt redan på förlossningsdagen... Men jag är inte så styvnackad att jag inte kan ändra på mig om det behövs! Jag tycker att det är precis då vi börjar sätta barnen på dagis som de skulle ha uppskattat om vi var hemma med dem. En baby är ju nöjd om den får mat och kärlek och det är jag övertygad om att pappan kan ge. Våra stora barn var jättenöjda över att få gå på dagis och att få ha barnvakt när de var fyra-fem år, men nu när de är skolbarn, så vill de ha oss hemma och inte gå på fritids och inte ha barnvakt! Nu skulle vi ha haft föräldradagar kvar att ta ut-då skulle de applådera...

Tråkigt för pappan
Skrivet av Ullen61
Risken finns ju att du måste amma väldigt ofta i början, eller snarare vissa perioder de första 4-6 månaderna och då kan pappan behöva tillbringa hela dagarna på ditt jobb. Kanske blir lite tråkigt för honom och lite stökigt när du ska sköta jobbet. Jag vet de som börjat jobba halvtid när barnet varit 4 månader, de har bott nära jobbet så att pappan har lätt kunnat ta sig dit en gång per dag för en amning (en del barn börjar få någorlunda regelbundna mattider i den åldern) och det har fungerat. Men att jobba heltid och amma ett några veckor gammalt barn, det tycker jag låter mycket jobbigt. Dessutom måste man ofta amma flera gånger varje natt de första månaderna, och då tyckte åtminstone jag att det var skönt att vara hemma och kunna vila en stund när barnet sov. Men jag tycker det är viktigt, och en bra grund för jämlikställdhet, att pappan är hemma så tidigt som möjligt, så om det fungerar för er är det ju toppen! Lycka till!


Givetvis planerar jag efter normala omständigheter
Skrivet av Jämlika mamman
Skulle det visa sig att barnet måste ammas varje halvtimme-så ändrar jag mig givetvis-så dum är jag inte även om ni kanske tror det efter mitt utspel... Jag sover inte så mycket nu heller när jag jobbar...men som sagt...blir jag utpumpad (haha) så får jag väl vara hemma då! Det är inget jag inte vill-kan tom tänka mig vara hemmafru-men just nu passar det oss bättre om pappan är hemma!

Hallo
Skrivet av missy
Har ett par kompisar som gjorde så. Fungerade utmärkt:-)

Lite följdfrågor...
Skrivet av Jämlika mamman
Hur gammal var deras barn när mamman gick tillbaka till jobbet? Hur länge var pappan hemma? När började barnet på dagis?


jadu
Skrivet av Elle med Liam
Har du barn sen tidigare? Om vi hade gjort så när vi fått barn hade min sambo fått springa en himla massa, Liam åt var 20:e minut hela tiden nämligen! Man kan ju aldrig veta hur det går med ammningen... fast det finns ju dom det funkar för också. Vi var hemma båda två de första månaderna sen har vi delat ganska lika. Men varför ska han vara hemma de första månaderna? Fattar inte...varför kan inte du vara hemma den första månaden bara och SEN kan din man vara ledig med bebisen när ni båda VET hur det funkar med ammningen? Ser bara framför mig hur vi hade det när Liam var nyfödd...herregud om jag hade jobbat då...amma 3 ggr i timmen plus kvällskolik på det...

jag kommer inte att springa tillbaka!
Skrivet av Jämlika mamman
Det är inte så att jag absolut inte vill vara hemma-kan tom tänka mig att vara hemmafru i flera år om ekonomin tillät... När jag skriver att så fort jag är på benen så menar jag att både min och babyns hälsa ska vara OK. Se mina svar till Ullen 61 och M i Skåne så får du veta mer...

hmm
Skrivet av höstmamman
säger som några andra, varför? De första veckorna är mycket intensiva, och har man tänkt att amma så är det ingenting som funkar bara så där som att trycka på en knapp. Det måste både barnet och mamman oftast lära sig och ibland kan det ta tid. Stress och mycket yttre störningar i början kan försvåra att amningen börjar fungera. Och när det väl kommer igång så kan det bli allt mellan 6 till 20 gånger per dag. Sedan är det väldigt olika hur man rent fysiskt hämtar sig efter förlossningen. Men, har du allt detta i åtanke och har en reservplan, ifall det inte blir som du har planerat, så är det väl ok. Jag själv är så pass gammalmodig att jag tänker även på att barnet har legat inuti dig i 9 månader, den känner dina hjärtljud, din röst, din andning. Den första tiden utanför din mage känns det nog tryggast att vara nära just dig.


Visst-jag tror också på trygghet...
Skrivet av Jämlika mamman
...och att jag nog är den som förmedlar den bäst-åtminstone tills babyn lärt sig lita på en ny människa och det tror jag går snabbt för en baby-tyvärr... Så snart kommer pappans hjärtslag att bli de viktiga och Pappa vara det första babyn säger och honom barnet springer till när det ramlar och slår sig...men jag kommer ändå att vara viktig och jag älskar inte mitt barn mindre-men kanske får jag inte samma fördel som mammor brukar få-men jag är inte rädd att inte räknas bara för att pappan är "nummer ett"

Ja, så gjorde vi också.
Skrivet av Sara
Med första barnet var vi båda hemma i ett år tillsammans. Och med tvåan så var pappan hemma de första tre månaderna, sedan jobbade jag med barnet i ytterligare tre månader och sedan var jag hemma 6 månader. Konstig fördelning enligt många, men strunt samma. Vi trivdes jättebra med vår uppdelning av ledighet. Gott råd; strunta i vad alla kommer att tycka, tänka och säga. Det är jobbigt att inte följa normen, man blir oerhört utsatt, speciellt som moder. Men eftersom ni vågat tanken, och dessutom vågat besluta, så är det det viktigaste. Att andra har problem med ert val, är _deras_ problem som kanske tom gör att de öppnar sitt sinne lite för alternativa lösningar, att man inte strikt måste följa den könsrollsbundna och traditionella mamma resp papparollen. Lycka till!

Vad bra att det funkade för er!
Skrivet av Jämlika mamman
Eftersom jag faktiskt känner mig lite "stolt" över att vi vågar tänka tvärtom och känner en liten spänning och nyfikenhet över alla intressanta kommentarer (och undrar vilken som kommer att säga vad!)vi kommer att få och att vi är trygga i vårt val och har goda argument (vill inte säga alla på nätet med risk att röja vår identitet) så är jag säker på att vi inte kommer att gå under av alla påhopp. Jag känner massor av pappor som varit hemma med sina barn, tom en på 70-talet!, så jag är väl lite miljöförstörd av alla ansvarsfulla pappor i min närhet.


Åh, tack för att du delar med dig
Skrivet av Pallas
Eftersom du inbjuder frågar jag lite då :) Erkänner att jag inte lusläst alla andras frågor och de svar du gett. Har ni flera barn? Ska du jobba heltid? Om ni har flera barn, har du ammat dem och hur har det varit för dig? (Frågar för att det tog så lång tid för mig att få amningen att fungera med mina två barn.) Jag tycker inte alls att det är det minsta fel att ni gör på detta viset och att mammarollen skulle vara helig fattar jag inte, det är ju inte så att ni båda går tillbaka till jobbet och lämnar bebisen till en barnflicka, h*n ska ju vara hemma med pappa! Dock hade det inte fungerat för mig om jag hade ammat, då hade det fått bli delamning möjligen om det fungerat. Fast att folk reagerar på er lösning är ju inte det minsta konstigt heller. För ni går ju ifrån normen och det är känsligt att göra det ibland, men det är ingenting att bry sig om sålänge det passar ER familj! Din man får en chans som inte alla pappor får (var fjärde barn får inte en enda föräldrapenningdag med sin pappa de första fyra åren...) och det tycker jag är jättebra. Lycka till med både bebis, amning och folk i denna tråd!

Tack för ditt jättegulliga inlägg
Skrivet av Jämlika mamman
Du skriver så bra att jag inte behöver skriva själv! Jag har två "stora" barn, och amningen fungerade perfekt-tror jag-man glömmer ju gärna tråkigheter? redan när vi åkte hem från BB på tredje dagen... Ska sanningen fram så var jag en riktig mjölkkossa-så problemet kommer nog inte att bli om babyn får i sig min mjölk i tid-utan hur jag ska kunna stå ut flera timmar...utan att få tömma brösten. Åtminstone med första babyn hade jag flera liter bröstmjölk i frysen...så ginge det så bra så har ju pappan massor att flaskmata med i krisfall... Jag vet inte alls om jag ska jobba 75 eller 90 %...det kan jag nog känna då hur det går...men minst 75 i alla fall... Jag håller med dig om att min man får en chans (och en fördel i bandet) till sitt yngsta barn och det är få mammor som faktiskt vill släppa ifrån sig "övertaget" de automatiskt får över barnen. Skulle tro att det är ännu fler män som inte vill ta det... Spännande fortsättning följer!

Bara ni blir nöjda så!
Skrivet av Hannele
Ni måste ju göra som ni tycker är bäst. Själv skulle jag inte göra så. Jag tror att första månaderna behöver bebisar tryggheten hos mamman i första hand, känna igen sig från tiden i magen, känna sig trygg med mammas lukt, röst osv. Amma när de vill etc. Men det är bara vad jag tycker...


Se mitt svar till höstmamma!
Skrivet av Jämlika mamman
Där hittar du nog lite svar på dina funderingar. I de andra svaren har jag också skrivit lite matnyttigt!

Alla är ju olika
Skrivet av PBSthlm
tror inte att min skulle velat jobba så snart efter förlossningen. Dessutom käkade ju sonen varannan timme hela natten. Iofs tyckte hon det var orättvist när jag fick vara hemma med en ettåring och hon hade haft äta-, skita- och sovatiden.

Alla åldrar har ju sin charm...
Skrivet av Jämlika mamman
Men jag var glad att vi sparade föräldradagar på de stora barnen tills de var 7 år och kunde få vara hemma från fritids-för då uppskattade de verkligen att vi tog ledigt för att vara med dem i skolan och på eftermiddagen...när de var tre-fyra var det ju så kul att gå till dagis och om vi var hemma en dag extra någon vecka-så märkte de det knappt-visade i alla fall inte sådan uppskattning som de gör nu...


Varför vill du ha kommentarer?
Skrivet av Lingling + R + bf 25e?
Jag ska plöja svaren du fått, men detta är väl er sak? Eller menar du att andra inte vet hur man gör? Jaja, läs och jag må finna klarhet :) Om maken fortfarande går utan jobb när vårt lilla plus kommer kanske det är så vi skulle göra.

Jag förstår inte din fråga...
Skrivet av Jämlika mamman
Menar jag att andra inte vet hur man gör? Vadå gör? Varför jag vill ha kommentarer? Jo, dels för att jag gillar "jämställdhet i barnansvar"-diskussioner, dels för att jag vill ha ärliga raka kommentarer. De man känner väger ju gärna in annat och hur pass mycket sanning jag tål höra och så...anonyma kan bli lite rakare och man kan få fler sanningar. Sedan är det ju bra att jag själv filar på var jag själv står och vilka svar jag kommer att ge mina medmänniskor den dagen vi berättar att vi ska ha barn och att pappan ska vara hemma... Läs och jag må finna klarhet...vad menar du med det?

OK
Skrivet av Lingling & R +bf25e?
X---Vadå gör?---X Ja att andra som inte kommer på ovanliga lösningar vet att det går, eller hur man fyller i blanketter, eller ens funderar i de banorna. OK, du vill ha "hänsynslösa kommentarer", från folk som är mindre rädda att såra. X---Läs och jag må finna klarhet...vad menar du med det?---X Jo, att om jag läser igenom dina svar på kommentarerna kanske jag blir klokare på vad du menade, varför du ville ha kommentarer; och det blev jag ju :) Tycker det låter bra att du inte har en låst inställning från början, men det kan ju vara svårt att hålla kvar flexibiliteten när andra vill ha klara besked i tid, beror ju på vilka villkor man har.


Visst-man måste ha flexibel arb.givare...
Skrivet av Jämlika mamman
...också om man själv "ska" avvakta hur det går-men blir jag sjuk-då kan man ju bli sjukskriven utan att måsta "planera" en sådan sak...och är jag frisk...så kan jag ju jobba....blir barnet sjukt-mindre allvarligt-så fixar ju pappan det...och är det allvarligt sjukt, så blir det väl vård av sjukt barn? eller att man är hemma båda två ändå...vad vet jag...

Varför inte?
Skrivet av Malin
Hade det varit jag så hade jag nog valt att vara hemma första halvåret och maken tar resten. Men det beror på mina erfarenheter från när jag fick min dotter. Då var jag helt slut och hjärnan var mer eller mindre väck i "ammningsdimmorna" så jag skulle få svårt att prestera nått vettigt på jobbet då. Men eftersom du redan har barn så vet du ju hu du mår och reagerar när du har en bebis och då har du väl tagit med det i beräkningen.

Javisst...
Skrivet av Jämlika mamman
...har jag med det i beräkningen....har själv aldrig drabbats av dimman...men visst var jag klart tröttare efter andra och nu har jag dessutom blivit rätt gammal och då slits kroppen mer...men se gärna mina svar till de andra så får du mer svar...


Klart det är möjligt!
Skrivet av listo
Det mesta är ju faktiskt möjligt om man bara har viljan, och den verkar ni verkligen ha. Jag blir glad av att läsa om familjer som er, där man vågar utmana de traditionella sätten att bilda familj! Lycka till!!!

Tack!
Skrivet av Jämlika mamman
Har inte så mycket mer att säga än att det är kul att några blir glada och inte bara chockerade över våra planer...är minst sagt nyfiken och spänd själv på hur det ska gå...

Tja...
Skrivet av ES
... såhär 6 veckor efter min unge föddes (nr2) är jag i full skick att kunna arbeta. Nu blir det halvtids studier efter jul, och halvtidsarbete i höst. Men jag skulle kunna arbeta nu om vi hade bestämt oss för det. Så lycka till!


Tack!
Skrivet av Jämlika mamman
Ville bara skriva ett tack har inte mycket mer att tillägga!

Jag skulle gärna göra så...
Skrivet av Nissa, Rebecka dec02 + Manfred 28/9
... om jag trott att det skulle funkat med amningen. Men nu har jag sådan otur att amnignen inte funkar särsklit bra, så om jag inte är hemma och tar det lugnt så blir det ingen bröstmjölk alls. Amning är ju inte direkt så att man applicerar barnet, slår på kranen och kopplar ned barnet när matningen är klar.... Men man har ju rätt att amma på arbetstid, så varför inte om man får ett barn som har regelbundna tider och där amningen funkar. Fast det är ju svårt att veta från början. Med första barnet började jag tjata på min chef om att börja jobba efter 7 månader, men tyvärr dröjde det 10 mån innan jag fick uppdrag (jobbar på konsultföretag) så jag var tjänstledig ett par månader. Innan jag fick Rebecka så hade jag nog trott att det skulle gå att göra som du beskriver, men just för oss hade det tyvärr inte gått. Den här gången var jag helt inställd på att vara hemma 6-7 mån för att sedan börja jobba, men nu har jag fått sparken... Jag ser inget fel i att göra som du föreslår, men det kan finnas en hel del praktiska problem om ni vill att barnet ska äta bröstmjölk. Kanske barnet vill bli ammat varannan timme? Eller så oregelbundet att det inte går att föruse, dvs NÄR ska din man komma med barnet? Att packa in ett illvrålande spädbarn för transport till mammas arbete är nogingen höjdare!

Se mitt svar till H!
Skrivet av Jämlika mamman
Där finner du nog svar på de flesta av dina funderingar...


Hade aldrig fixat amningen om jag hade jobbat ...
Skrivet av Kattis
...heltid den första tiden efter förlossningen. Alla mina fyra barn har velat bo vid bröstet, de har ammat kanske 20 gånger per dygn eller så, och så ofta hade det definitivt inte funkat för min man att ta med sig dem till jobbet:-) Men om du är införstådd med att du inte kommer att kunna amma fritt, så varför inte? Det viktiga är ju att du och din man trivs med tillvaron båda två och att er bebis blir tryggt omhändertagen, och det kan den givetvis bli av sin pappa lika väl som av dig.

Har egentligen inget långt svar till dig.
Skrivet av Jämlika mamman
Det känns som om du kan läsa mina svar till de andra, men jag vill gärna svara alla personligt. Min första bodde också vid bröstet...men tvåan var lite mer "normal" och jag har ingen aning om hur det blir nu...

Pumpa?
Skrivet av H
Ett tips är att hyra/köpa en pump. Då kan du tömma brösten när det passar dig och barnet&pappan kan planera dagen och måltiderna som det passar dem. Du behöver förstås kyl/frys på jobbet och en pump. Näringen blir ypperlig och närheten vid flaskmatning är alldeles utmärkt. Är backupplösningen att ge ersättning om det inte skulle funka eller slutar du ditt jobb? Bra om ni har tänkt igenom det i förväg. Som småbarnförälder måste man försöka vara lite praktisk. Amma kan du ju göra när du är hemma och vaken. Skulle faktiskt rekommendera flaskmatning även på flertalet vardagsnätter så att du får sova. Pappan kan ju sova på dagen när barnet vilar. Appropå din frågor så är min enda fundering kring dina hormonstormar. Hinner du komma i balans innan du ska börja jobba? Själv var jag ganska påverkad ända tills jag slutade amma, men sånt är ju olika. Ur barnets perspektiv kan jag inte se några problem. Pappan får ju det bra. Mamman lär få en hel del ifrågasättande och riskerar att bli utsliten om hon får dåligt samvete gentemot barnet och tar på sig för mycket uppgifter. Lycka till! /H


Tack för dina tips!
Skrivet av Jämlika mamman
Vilka jag givetvis själv tänkt på-men kanske inte vågat skriva (ska man inte ens amma...utan flaskmata?) Det att pumpa ut på jobbet hade jag nog inte tänkt på, men jag hade tänkt pumpa ur hemma...så att det finns..."i beredskap" om babyn blir vrålhungrig vid "fel" tidpunkt...och kanske bara amma en gång på arbetstid mitt på dagen...Vid första barnet hade jag en sådan enorm produktion att jag hade flera liter i frysen när hon var två månader...men vid andra barnet var det måttligare...nu kanske jag sinar...och kopplar det ihop med stress, när det är min produktion som minskar för varje barn. Men även om jag ammat båda mina barn länge och tycker det var praktiskt och viktigt, så är jag inte fanatiker som inte tror ersättning är ett gott komplement. För er som vill veta så hör jag väl av mig hur det gick...men rapport kommer väl först om något år sisådär...spännande tycker vi att det ska bli i alla fall...

Lite av varje
Skrivet av Allie
Vilken intressant diskussion du har skapat med din fråga. Det är roligt att se alla kommentarer. Själv vill jag säga lycka till med er lösning, det fungerar säkert bra om man har möjlighet att vara flexibel och öppen för olika lösningar vilket du verkar vara. Jag var själv hemma helt i två månader innan jag började jobba lite extra, och efter ett drygt halvår tog min man över och var hemma heltid i ett år. Jag hade precis som du massor av mjölk, och var tvungen att pumpa ur på jobbet, annars hade det svämmat över... Pumpade även hemma och kunda donera några liter till och med. Jag tänkte bara kommentera det du skrev om att se ditt barn springa till pappa efter att ha gjort sig illa... Jag tyckte också att det skulle bli "roligt" att se, vilket det var till en början. Men tillslut kände jag mig lite ledsen över att min man och min dotter var så nära. Till min lycka åkte vi på en månads semester tillsammans och efter bara någon vekca började min dotter ty sig mer till mig, vilket var skönt. Ibland behöver man bli bekräftad som förälder, tror jag. Väntar nu nummer två, och funderar på att vara hemma längre, men vi får se hur det blir...

Tack Allie!
Skrivet av jämlika mamman
Ja helt otroligt vilket gensvar det blev! Det hade jag ju också hoppats på och jag är mer än nöjd... Lite för lite "skäll" för att jag inte tänker på barnets bästa har jag dock fått-hade önskat få fler "arga tanter" på mig att testa mina egna åsikter mot-men det är kul med alla hejarop också! Ja jag är flexibel och öppen för aolika lösningar-annars tror jag inte ens vi kommit på denna lösning... Kram på dig!


Vad är det för jämlikt med det???
Skrivet av Bibbi
Förstår nog inte,jämlikt innebär väl inte att helt plötsligt mannen ska "göra allt"??? Passar den lösningen er så är den säkert bra!!

Jämlikheten ligger inte i dela lika...
Skrivet av jämlika mamman
...utan att alla är lika mycket värda-eller hur? Gör mannen allt-så är det jämlikt? Det har jag väl aldrig påstått? Då är det inte jämlikt-utan utnyttjande!!!!? Skulle det vara jämlikt i den betydelsen skulle vi väl vara hemma varannan vecka... Nej-varför jag sätter in detta under jämlikt hemma snacket...är bara för att jag tror att jag hittar dem jag "provocerar" m,est inom detta snack. Det kanske borde höra hemma under hemmaföräldrar...men det blev här och nu vill jag inte flytta snacket... Nej med min signatur "jämlika mamman" vill jag inte påstå att vi delar lika på allt...nej det är min man som städar mest...och jag som fixar pannan mest-så vi delar visst upp ansvaret-men vi anser att vi båda duger till både manliga och kvinnliga sysslor-alltså duger han perfekt att ta hand om babyn...

Jag (man) var hemma de första 12 veckorna..
Skrivet av Johe
Jag var hemma de första 12 veckorna när vår dotter föddes i år. Helt underbart att som pappa kunna åtminstone få en liten chans att knappa in på det astronomiska försprång som mamman har. De 12 veckorna var: 2 pappa veckor 5 veckor föräldraledighet 5 semesterveckor Nu till efter nyåret kommer vi att dela på tiden. Mamman jobbar mån-ons. Jag jobbar ons-fre. Onsdagarna får lilla Amanda vara hos mormor och morfar.


Låter som en bra lösning...
Skrivet av Jämlika mamman
Men var du helt ensam hemma med den lilla? Var mamman hemma samtidigt? Hur fixade ni amningen? Är mormor och morfar pensionärer-eller tar de ledigt från sina jobb? Lite nyfiken blir man allt!

Ja...
Skrivet av Helena
... det funkar ju i andra länder efter sex-åtta veckor så varför inte här. Skriv gärna och berätta hur det går, det är alltid intressant med ovanligare lösningar och infallsvinklar.

Javisst...ska jag rapportera...
Skrivet av Jämlika mamman
...men det blir kanske först om något år och då kanske detta inlägg har fallit i glömska.


Roligt att ni hittat en lösning som
Skrivet av Gullet med E 0307 & Grodan bf 10/11
fungerar för er. Fast jag kan inte säga att jag inte reagerade men det beror nog på att jag VILL vara hemma MYCKET och LÄNGE med mina barn och har därför jobbat extra om helgerna och arbetat även hemmifrån. Först trodde jag att det var ditt första barn i och med att du ville amma och anser/tror att du får amningen att fungera bra trots att du är på jobbet och mannen kommer dit med barnet. Det vet jag att det inte skulle ha fungerat tillsammans med min dotter men det är ju nåt som var mellan henne och mig. Nu vet du ju säkert vilket jobb det kan vara med amningen så då borde det vara genomtänkt. Fördelen är att man faktiskt får amma på jobbet och inte behöva ta en extra rast eller så. Det får faktiskt ingå i arbetsuppgifterna, om man säger så. Jag håller på er och det är roligt att ni har gjort en "annorlunda" lösning. Bara det fungerar för alla inblandade.

Det hoppas vi med!
Skrivet av Trebarnsmor
Att det kommer att fungera bra! Tack för stödet!

Pappan ska vara föräldraledig från start...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information