Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jämlika mamman!

Skrivet av L.
Varför så arg över att du ska arbeta och vad folk ska tycka?Det känns snarare som om du vill springa ifrån det lilla livet. Kanske skulle du inventera varför? Ska jämlikhet betyda att vi kvinnor härmar männens traditionella beteende?
Min inställning är att jag vill ha barn för att vara med dem och det borde gälla alla föräldrar, både mamnmor och pappor.
Svar på tråden: Jämlika mamman!

Jadå

Skrivet av  Helena
Men nån måste ju jobba. Och om det verkar smartare att mamman gör det så varför inte. "Springa ifrån det lilla livet"-kommentaren är verkligen onödig - är det alltså DET papporna gör när de tio dagarna är över?
 

Ja det är det.

Skrivet av  L.
Det skulle delas lika mellan mamma och pappa. Men jag tycker att många tror att jämlikhet handlar om att kvinnor ska agera så som männen har gjort i alla tider.
Jag har inte kommenterat att mamman arbetar skulle vara fel utan snarare hennes inställning till barnet som ska komma. Tycker du att jämlikhet är att kvinnan ska BLI som mannen eller ska vi vara fria som inivider oavsett kön?
 

Vad tror du?

Skrivet av  Helena
"Bli som mannen" - jag kan inte se det i mammans inlägg, jag är hjärtligt trött på den villfarelsen som alltid kommer på tal så snart en kvinna gör något som anses traditionellt manligt, främst när det gäller barn och familj. Dessutom talar hon om sig själv och dikterar inga villkor för andra, jag har aldrig känt att jag "ska bli som en man" - jag vill däremot att alla ska ha möjlighet att välja fritt, utan att omgivningen har en massa hemsnickrade uppfattningar och teorier om hur det gör mig till en god eller mindre god förälder. Att vara en god mor är något helt annat än att vara en god far än i dag, män har MYCKET större möjligheter att välja till och bort saker ur sitt föräldraskap. Det känns förlegat och orättvist.
 

Får jag fråga dig en sak?

Skrivet av  Jämlika mamman
För det första tycker jag att du ska läsa alla mina inlägg här nedan, för att få en bättre nyanserad bild av mig...
Jag vill inte "springa" från babyn.
Egentligen skulle jag gärna vara hemmafru i tio år om ekonomin tillät det! Det är hellre en fråga om hänsynstagande. Min man blir "sjuk" av att jobba-jag blir det inte. Ska han då ändå per automatik måsta gå till jobbet för att jag har större "skyldigheter" eller hormoner eller vad det nu är...fast att vi båda vill vara hemma? I vårt fall passar det bättre just nu att han får vara hemma.
Jag har varit hemma med mina stora barn i flera år...
Min man har också varit hemma med barnen i flera år...
Men det kan ju inte du veta när du skriver att jag verkar vilja springa från babyn.

Du skriver att det inte är en babymamma arbetar som är felet-utan min inställning till babyn...
Vilken är då min inställning till babyn menar du.
Dessutom en inställning som ska vara fel (skadlig?)

Min inställning till en baby är att:

-det är bra om den kan bli ammad -helst helt i sex månader (Det innebär inte att den mamma som inte har mjölk, eller väljer flaskuppfödning per automatik skulle vara skadlig för sitt barns välbefinnande!)
Nu ämnar jag amma min baby minst sex månader...

-Den behöver känna närhet(trygghet)till minst en person
(Är pappan tryggheten blir inte barnet övergivet! Dessutom tar jag för givet att en mamma som ammar sitt barn dygnet runt ändå betyder en hel del för barnet! Jag satt inte och gosade dygnet runt med mina andra barn heller när de var små! Jag hoppas också att storasyskonen kommer att bli trygghetspunkter för babyn)

-den behöver mat, sömn, gos och stimulering.
(det fixar pappan dagtid-och vi hjälper honom på em och kvällar vi andra i familjen)

Vad mer behöver en baby som bara jag kan ge?
Jag försvinner ju inte!!!
Jag finns ju här! Mina barns far finns ju och är jätteviktig även om han är på jobbet-eller hur...

Svara mig gärna (kanske kan du upplysa mig och få mig på bättre-rätta?-tankar om du har tur) varför en pappa inte kan ge barnet det en baby behöver-och var någonstans min inställning till barnet blir fel?
 

Tänk om din dröm slog in!

Skrivet av  Jämlika mamman
Om alla som har barn i detta landet var hemma med dem.
Alla mammor och alla pappor.
Då skulle det bli väldigt tomt ute i arbetslivet-men å andra sidan skulle det inte finnas någon arbetslöshet.
Vad skulle då familjerna leva av?
Visst har det blivit skev debatt i barnalstringsfrågan om själva barnalstrandet bestod i att vi "skaffar barn" för att vi vill "vara med" dem.
Är det bara i vårt tidevarv och i västvälden vi har denna inställning? I bondesamhället behövdes väl en viss mängd barn för att "säkerställa" återväxten...och att det fanns några som tog hand om en när man blev gammal. Kanske är det dit vi är på väg igen nu när åldringsvården nermonteras. Nu blev jag "naiv" i mitt svar, men jag tyckte ditt inlägg om att alla föräldrar borde väl skaffa barn bara för att vara med dem också var lite naivt...
Har ettmer seriöst svar till dig längre ner!
 

Artiklar från Familjeliv