Eloge till /fru/mamma/individ/

Eloge till /fru/mamma/individ/
Skrivet av	Maia
Hej /fru/mamma/individ/! Måste bara säga att du skriver otroligt bra och du ska ha en eloge för att du så tappert kämpade vidare i den stora diskussionen nedan. Själv bor jag i ett väldigt ojämställt land och lever tillsammans med en halvmodern man, som arbetar och reser väldigt mycket, men hjälper till med EN DEL av hushållsarbetet när han är hemma, dock helst inte med det som handlar om vårt barns skötsel (mat, blöjor etc). Vi hade ett jobbigt första år med vårt barn, då jag inte var riktigt beredd på hans inställning (att nattvak, blöjbyten och allt annat som hade med babyn att göra) var mitt jobb, eftersom han är väldigt känslig för störd nattsömn (jag med...) och har ett viktigt jobb att sköta. Vi har dock tagit oss ur krisen och hittat ett sätt att leva som fungerar för oss bägge. Det händer då och då, att jag brusar upp och tycker han kan byta en blöja lite oftare än en gång per halvår, och gärna utan att jag behöver tvinga honom ;), men för det mesta fungerar allt bra. Med allt det här vill jag bara säga att man måste väl se till situationen och de människor som lever i den? Inom varje familj måste man försöka hitta en struktur som passar OSS, oavsett vad andra människor tycker? Jag uppmuntrar min man att ta hand om sonens badstunder t ex, vilket han tycker är trevligt. Min man gör andra saker i hushållet, vilket min son ser, t ex hjälper han till att städa och tvätta (när han är hemma!) - men visst oroar jag mig för att min son inte kommer att bli den moderne, svenske idealpappan som jag hade hoppats (ska köpa honom en bäbisdocka till julklapp! ;)). Men situationen är ju den, att hans pappa inte är hemma mycket pga av jobbet, och det kan vi ju knappast ändra på. I det här landet är det otroligt vanligt att mamman stannar hemma tills barnen är 4-6 år. Man lämnar oftast inte in dem på dagis, men det har vi gjort för att jag ska få lite mer tid för mig själv, och för att sköta "markservicen". Det passar oss. Skulle vara jättekul att läsa lite svar från er jämlikhetsexperter!
Svar på tråden: Eloge till /fru/mamma/individ/

Har släkt...
Skrivet av Helena
... som lever ungefär som du (ingen av dem är svensk), där båda hade en ganska likvärdig yrkeskarriär innan barnen kom men där mamman nu slutat jobba helt och enligt egen utsago knappast kommer att jobba igen (hon är inte ens 40!) och där pappan jobbar 80-100 timmar i veckan och fick bannor av chefen när han en gång lämnade kontoret vid sju på kvällen för att köra sin fru med barn till akuten - chefen tyckte de skulle ha en heltidsnanny så att inte familjen skulle inkräkta på arbetet. Urk och usch och fy åt hela rasket, det går verkligen helt emot allt jag själv vill stå för i mitt föräldraskap. Jag skulle alltså ha mycket svårt att acceptera ett sånt liv eller för all del det upplägg du beskriver i din familj. Men det är ditt liv och så länge du själv känner dig tillfreds och inte behöver göra för mycket avkall på det som är DU - så är det väl gott och väl.

Tack
Skrivet av Maia
- och jag skulle aldrig säga att jag ALDRIG kommer att jobba mer. Det skulle definitivt innebära en stor risk för mig (om vi skulle separera eller min man skulle gå bort t ex) och det är jag mycket medveten om. Därför tänker jag bara vara borta några år, medan barnen är små och jag lär mig språket, vilket är mer accepterat på den här arbetsmarknaden än hemma eftersom det är så de flesta gör. Skulle vi flytta nån annanstans däremot, får vi väl lägga upp en ny plan... det går ju inte att planera för alla eventualiteter här i livet!


Hjälpa till hemma
Skrivet av PBSthlm
vad duktig din man är.

Ha ha ha
Skrivet av Maia
det var ironiskt va? Helt okej, jag vet att det inte ses med blida ögon "hemma" i jämställdhetens Svedala. ;) Och jag tror inte att han ser det som att vara "duktig" (jag är inte hans mamma) utan som att det är sånt som behövs göras. Han är nämligen inte lika lat av naturen som jag, och gillar att vara igång.

Hur kan du tro att jag var
Skrivet av PBSthlm
ironisk. :) Egentligen passar kommentaren bättre på de som klagar om hushållsuppdelningen. Lära dig svenska? Kan du prata hälften så bra s du skriver är du väl färdig för samhället?


Hmmm,
Skrivet av Maia
om du läser mitt inlägg nedan så ser du att jag bor utomlands... ;)

ovan menar jag... imt.
Skrivet av Maia
.

Sorry, fattade helt fel :)
Skrivet av PBSthlm
inta farligt slö idag. Hälsa din man att byta blöjor och mysa med barn är supermysigt. :)


Och vad är frågan?
Skrivet av Sunflower & Sons (02 & 03)
.

Ingen fråga
Skrivet av Maia
var bara nyfiken på era kommentarer!! Ett inlägg behöver inte vara en fråga, väl? Ja okej, frågan är väl om ni på det här snacket anser att det är okej att anpassa jämlikhetsnivån i hemmet till livssituationen? Min man och jag var väldigt jämlika med hushållsarbetet tills vårt barn kom. Då bytte han jobb, började resa mer och jobba längre på kvällarna (kommer förhoppningsvis att lugna ner sig dock) och jag stannar hemma med sonen och gör naturligtvis (i mina ögon) mer här hemma. Inte jämlikt kanske, men en nödvändig uppdelning. Undantaget att han inte är så villig att byta blöjor och mata barn, vilket jag har lärt mig leva med.

Principiellt nej...
Skrivet av listo
"Ja okej, frågan är väl om ni på det här snacket anser att det är okej att anpassa jämlikhetsnivån i hemmet till livssituationen" Principiellt måste jag svara nej på den frågan. Av den enkla anledningen att "livssituationen" i de allra flesta fall är att mannen gör karriär och inte kan rucka på det, vilket då innebär att det bara är kvinnan som anpassar sig till att t.ex. jobba mindre (kanske inte jobba alls), och ta största (eller hela) ansvaret för hushållet. Och då är man vips tillbaka i de gamla och otroligt ojämställda könsroller som jag gärna vill slippa. Jag tror inte det finns SÅ hemskt många familjer där livssituationen skulle vara omvänd, och jag vill inte att det ska vara så "enkelt" som att man kan skylla på situationen för att upprätthålla ojämställdheten. Men naturligtvis finns det inget enkelt svart/vitt svar på din fråga. Det finns många familjer och många lösningar, men det är mitt spontana svar.


Men hallå ja,
Skrivet av Maia fattar ingenting
menar du att jag ska låta hälften av allting vänta tills min man kommer hem från en veckas affärsresa, eller att han ska ta hälften av min dags jobb när han kommer hem kl 9 på kvällen? Och vad ska jag göra under dagarna då? Det låter kanske jämställt, men absolut inte rättvist!

Ska och ska
Skrivet av trazzel
Det är ju helt upp till er själva hur ni fördelar förvärvsarbete respektive hemarbete. Men man kan ju inte säga att man lever JÄMSTÄLLT om man har det hela strikt uppdelat, oavsett vad det beror på. Och precis som listo skriver, "råkar" livssituationen väldigt ofta vara så att det är mannen som måste jobba. Och att det bara "råkar" vara så att det passar bäst att kvinnan är hemma. Sedan finns det givetvis inget som hindrar att man är alldeles utmärkt nöjd ändå, med sin traditionella uppdelning. Förhållandet kan ju även vara omvänt, alltså att kvinnan jobbar mest och mannen är hemma mest, men det blir inte mer jämställt för det. Själv skulle jag inte alls stå ut med en sådan uppdelning, och inte min man heller. Vi vill båda två ha en hyfsat jämn fördelning av jobb och hemmasysslor, så att inte den ena ska ha rollen som familjeförsörjare och den andra som hemmaförälder. Vi tycker det är roligare att få det bästa från båda världarna! :-)

Nejdå Maia!
Skrivet av listo
Som jag sa så finns det inget enkelt svart/vitt svar på din fråga, och jag menar naturligtvis inte att du ska lämna disken eller tvätten till din man bara för att det ska vara exakt 50/50. Jämställdhet handlar ju inte om millimeterrättvisa, det handlar om strukturer som är större än enskilda familjer. Om ni trivs med er situation så ska ni naturligtvis fortsätta dela upp arbetet som ni gör! Du är ju uppenbarligen medveten om att ni inte lever särskilt jämställt, och det är helt okej för dig, vilket väl är huvudsaken, eller hur? Men som jag sa så är mitt principiella svar fortfarande nej, eftersom det så ofta "råkar" vara så att dessa typer av livssituationer är så extremt traditionella. Mannen jobbar, kvinnan sköter hemmet, precis som det alltid har varit... För att förtydliga mig så ska jag tala om att jag inte på något vis är emot att kvinnor sköter hem och familj, eller att män gör karriär (eller vice versa). Det som stör mig är att kvinnor FÖRVÄNTAS sköta hem och familj, och män FÖRVÄNTAS göra karriär. Vi "tävlar" liksom inte på samma villkor, och det irriterar mig! Kan du själv föreställa dig att det skulle vara tvärtom? Tror du att det hade fungerat lika smidigt om det var din man som skulle ta ansvaret för hem och barn medan du reste runt och gjorde "karriär"? Som jag sa tidigare så handlar jämställdhet om stora strukturer, men även stora strukturer måste ju börja någonstans. Det skulle säkert vara enkelt och smidigt för många familjer att "göra det som passar dem bäst", och helt enkelt falla in i de gamla rollerna, men det skulle inte främja jämställdheten särskilt mycket, eller hur?


Tack!
Skrivet av /fru/mamma/individ/
Tackar för berömmet! Ja, lite tålamod krävdes för att klara av att svara så många på allt och inget... I slutändan fick jag ju faktiskt lite svar som visade att det liv jag lever inte är så långt från jämställdhetsidealen som jag tycktes tro ;). Ibland måste man lösa saker och ting på sitt eget lilla sätt och inte bara följa regelboken till punkt och pricka. Det blir ju ingen lyckligare av - och jag tror inte att man kommer längre i jämlikheten heller om det inte funkar ordentligt. Visst, jag får också små utbrott på maken då han kan gå förbi en hög med kläder 20 gånger utan att reflektera över att de kanske mår bättre i garderoben...men då brukar jag tänka att det är ju för fanken små problem jag har...han älskar mig och sina barn och om jag bara påpekar för honom att han ska ta bort kläderna så gör han det utan att det blir gnäll...vi har bara lite olika toleransnivå mot stök ;), och sånt får man ju leva med - även som jämställd partner :D.

Eloge till /fru/mamma/individ/

Har släkt...

Tack

Hjälpa till hemma

Ha ha ha

Hur kan du tro att jag var

Hmmm,

ovan menar jag... imt.

Sorry, fattade helt fel :)

Och vad är frågan?

Ingen fråga

Principiellt nej...

Men hallå ja,

Ska och ska

Nejdå Maia!

Tack!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information