Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Skratta eller gråta

Skrivet av Anonym just nu
Pratade med en bekant i helgen.
Han ska vara hemma sex månader, iofs ganska länge.
Det var hans kommentar som gjorde mig lite frågande.
Vi skulle delat lika, men jag är schysst mot min sambo. Jag gillar mitt jobb men hon gillar inte sitt jobb. Hon får tvätta tio år som tack :).

Jag ville inte ta diskussionen med honom (orkade inte) men i princip säger han ju att han tycker att jobbet är roligare än sonen.
Svamligt, ja...
Svar på tråden: Skratta eller gråta

Skulle hon vaddå?

Skrivet av  G
Skulle hon tvätta i tio år som tack för att han inte tillbringade mer tid med sitt barn? Kul för ungen att få veta att man kan värderas med en binge tvättkorgar.

Han jublar; han "slipper" vara föräldraledig och får dessutom tio års tvättande på köpet och kallar sig sedan för schysst?
Vad får hon - några månader till mot tio års krav på tvätt (ingick befrielse i annat gemensamt arbete?).

Hon gillar inte sitt jobb - nähä, men hjälp henne då att få så mycket stöd att hon orkar söka ett nytt jobb och ställ upp helhjärtat så att potentiella arbetsgivare förstår att barnet också har en far.

Men fy rackarns - han är inte schysst nånstans, varken mot barnet eller frugan. Tycker jag men vad säger hon? Och har han reflekterat över vad barnet kanske behöver?
 

Det där emd tvätten

Skrivet av  Anonym just nu
var på skämt skall sägas till hans försvar.
 

Även om det

Skrivet av  Anonym just nu
troligen blir hennes ansvar att ha hand om hemmet om jag känner honom rätt.
 

Nä?

Skrivet av  Myling
Jag tycker väl att han säger något annat. Han säger väl "vi skulle delat lika, men nu blev det inte så pga min sambos jobb. Hon tycker det är så tråkigt så jag lät henne få lite av mina föräldradagar".

Det är väl mamman som ska klandras för att hon ser sonen som en flykt från sitt tråkiga liv...

Eller har jag missförstått historien?
 

håller med

Skrivet av  Solen
Han säger ju egentligen att han gärna skulle varit hemma längre med sonen.
 

Håller också med Myling

Skrivet av  Christopher
Hur man kan få det till att hans jobb skulle vara viktigare än sonen begriper jag inte.
 

Manligt asgarv på sätt och vis.

Skrivet av  mfors
Lyssna inte på allt sådant. Vi är alla olika individer och vi har på jobbet tre grupper personer,

A) De som ser föräldraskap som något dom njuter av och ser till barnen och familjens bästa.
B) De som skiter i allt och ser enbart till sig själva oberoende av resultat för övriga runtomkring. (Brukar resultera i skilsmässa och sånt)
C) De som inte har barn.
 

Glömde!

Skrivet av  mfors
Jag lagar maten, sambon bakar av den enkla anledningen att vi respektive person tagit det som vi är bäst på. Jag mekar bil även om sambon inte tvekar att byta däck. Sambon tvättar för jag blandar alltid ihop tvätten medan jag ställer mig upp och berättar om våra speciella barns behov på dagis och sammanställer matlistor. Vi skottar båda snö, vi sågar båda ved, vi är ute båda två och stimmar runt med ungarna och går på simhallen med dom själva.

Vad är det som är så svårt? Ptja, förutom att vi åker ambulans mer än 96% av statistiska underlaget med påslagna blåljus eller siren är vi en helt vanlig jäkla familj men med extra stora krav på grund av multipla allergier mot både livsmedel och annat. Jag känner numera personligen flera ambulansförare och kan nästla mig igenom landstingets telefoner och växlar utan att reagera för att få tag på folk. Apoteket lämnar ut medicin till mig utan recept när nöden kräver så genom den stående rekomendation som skriftligen lämnats av vår läkare på "standardpreparat och livsmedel". Fick göra så senast i Lördags.
 

fast för att man gillar sitt jobb

Skrivet av  knyttet
så betyder det väll inte att man inte gillar sina barn. Eller tvärtom vad är det som säger att hon tycker att det är kul att vara hemma? Kanske är det bara lite mindre tråkigt än jobbet...
 

Artiklar från Familjeliv