Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Varför?

Skrivet av Trött
Jag och min man är i stort jämställda, båda är feminister och har delat föräldraledigheten. Men en sak är vi inte jämställda i, nämligen när det gäller presenter/födelsedagar m.m till släkten.

Blir så arg på mig själv att jag alltid är den som fixar med presenter (framför allt när det gäller hans familj) och har både sagt till mig själv och maken, "att nu är det slut på detta, nu får du ta hand om det själv" men likt förbannat så blir det jag för annars så får jag så dålig samvete. De ger ju mig saker när jag fyller år...

När det gäller svärföräldrarna skickar jag numer bara från barnen (men det är ju ändå jag som skickar) och jag har slutat säga till min man att ringa dem (när vi blev tillsammans ringde han aldrig dem, utan det var de som hörde av sig).

Varje gång de kommer på besök så får jag ordna med inköp, laga mat och fixa för det skall bli trevligt, gör jag inte detta blir det liksom ingenting, och mina svärföräldrar är inte direkt de som själva tar tag i saker, till slut så blir det iallafall så att jag ordnar för att få något att hända. Medan min man inte bryr sig...

Förstår ni vad mitt problem är? Eller svammlar jag?

Suck, om ni förstått hur löser ni detta?
Svar på tråden: Varför?

Vi hade det så

Skrivet av  Fiery
Vi satte oss ner och diskuterade saken och jag påpekade att om inte vi delar på det, så skippar jag det.

Det fungerade. Nu hjälps vi åt.

 

Känns igen

Skrivet av  Vickan
Min man har en stor släkt. Själv är han inte så intresserad av att hålla kontakten men svärisarna tycker att han borde. Eftersom han aldrig höll reda på vem som fyller år när så började de meddela mig att då och då är det kalas där och där. Jag har nu gjort klart för min man att jag inte tänker hålla reda på födelsedagarna åt honom. Det är hans släkt. Bara för att jag är kvinna så tänker jag inte vara den sammanhållande länken till hans släkt som varken jag eller han känner särskilt väl.

Eftersom du får presenter av dem är väl ett tips att köpa present enbart från dig så får han stå och skämmas sen.
 

Känner igen till viss del...

Skrivet av  Mrs Jane Doe
... men ändå inte... ;o)

Hos oss är det jag som har "datumkollen" - jag vet när folk fyller år och kommer ihåg det utan att jag behöver tänka extra på det, maken däremot har inte samma koll...
Ingen av oss ser det dock som ett problem...
Jag för hela familjens födelsedagar och andra viktiga datum i årets kalender och den kan vi ju båda titta i...
Det händer att jag påminner maken om det är något jag mräker att han ev kan tänkas missa, men inte heller det ser vi som något problem...

Sen har jag lite svårt för termerna "min" släkt och "hans" släkt... för oss är det "vår" släkt för hela slanten, jag tycker alltså inte det är mer betungande att ha koll på hans sida av släktträdet än min egen...

Hur vi sedan väljer att uppvakta (presenter, kort, hälsningar etc) är något vi beslutar ihop. Vissa saker fixar jag och andra saker fixar han, helt enkelt...

Tycker vi har hittat ett bra sätt att hantera det här på - det fungerar för oss... ;o)
 

instämmer

Skrivet av  Mia
vi delar också på det mesta- utom just det.
Och om jag skulle skita i det , vem får då "skulden"?\'
Jo VI inte HAN.
 

Vi löser det som så att

Skrivet av  a
jag fixar de presenter jag anser att jag har ansvar för och vill fixa. Till min sida av släkten och till den kusin på sambons sida som ett av våra barn umgås med. De andra är stora. Födelsedagspresenter till hans föräldrar, syskon o dyl får han ordna om han tycker det behövs.
Jag ringer inte hans föräldrar, det får han sköta. De ringer inte speciellt ofta heller. Vill barnen ringa farmor och farfar så får de naturligtvis och då uppmuntrar jag det, men jag har slutat föreslå det själv. Det finns litet intresse från svärföräldrarnas sida och barnens har avtagit det med av förklarliga skäl.
Umgänge på min sida uppmuntrar jag, men det är också ömsesidigt från mina syskons sida.
 

Tillägg

Skrivet av  a
Fast det är jag som vet när folk fyller år och sånt, även på hans sida. Jag kan nämna att "på torsdag fyller din pappa år", men sen brukar det inte vara mer.
 

Alltså..

Skrivet av  J med N & M
jag tycker inte att det där handlar om jämställdhet eller inte utan mer om intresse... Har han inget intresse av att köpa presenter så låt honom slippa o så får han skämmas.. o vill du köpa presenter så gör det..
 

jo men

Skrivet av  mia
då ska alla VETA att det är så det ligger till.
Om jag glömmer min mamma, då frågar hon "varför glömde DU mig?"
men om sambon glömmer sin mamma, då frågar hon" varför glömde NI mig"
 

Men

Skrivet av  Vickan
Kommer du med en present som bara är från dig kan du ju i allafall säga att du inte har glömt.
 

Artiklar från Familjeliv