Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Oj oj, så

Skrivet av Trött
många gånger vi talat om det här. Önskar att det kunde hjälpa genom att vi snackat igenom det, men tyvärr. Hotet om att jag inte tänker fixa mer har jag tagit i bruk, men då drabbas alltid jag av oerhört dåligt samvete. En ond cirkel, och varför är det jag (kvinnan) som drabbas av det dåliga samvetet medan maken går omkring som om "jaha, vem bryr sig"?
Svar på tråden: Oj oj, så

skulle vara svar till Fiery*imt*

Skrivet av  Trött
c
 

Ja men då är det du...

Skrivet av  Fiery
då är det du som spelar roll inte din man..

Det är nog svårt, men du måste ändå försöka släppa på de krav du har på dig och acceptera att så är fallet. Om du verkligen vill ha en ändring vill säga.

För oss tog det tre år, men den här fars dagen kom min man ihåg utan att jag påminde honom. Så det ger faktiskt resultat.

Dåligt samvete är inte det bästa redskapet till att väcka intresse att göra saker. Tänk på att en person som har en viss service oftast inte märker att de har den servicen förrän den är borta.

 

vem får skulden ändå

Skrivet av  mia
.Om jag glömmer min mamma, då frågar hon "varför glömde DU mig?"

men om sambon glömmer sin mamma, då frågar hon" varför glömde NI mig"
 

Kan man bli dömd menar du?

Skrivet av  Fiery
Det tycker inte jag.

Om du glömmer din mamma så frågar hon varför glömde du mig.

Om sambon glömmer sin mamma och frågar varför ni glömde henne så svara då att jag ska fråga min sambo.

Hur kan födelsedagspresenter och kort bli något som blir skuldbelagt?

I början så skötte jag sådant, men det tog bara 3 månader innan jag sade ifrån om att vi måste göra det tillsammans. Och det har ju inneburit att någon vana att "jag" fixar inte finns. Vilket gör det hela lättare

Det är mycket svårare om man har djupa hjulspår att åka runt i..

Var ärlig och skäms inte för din sambo. Tycker han inte det är viktigt så försökt tänka så du med och respektera hans åsikt.
 

Japp!

Skrivet av  Trött
Det är ju precis där som skon klämmer, det handlar om mig och mitt dåliga samvete (som jag tror handlar om att jag är kvinna, en kvinna SKA VÄL inte glömma bort sådant) medan min man slipper det eftersom han inte är just kvinnan och inte har behövt att bry sig i sin uppväxt.

Försöker engagera mina söner, hoppas att jag iallafall kan försöka uppfostra dem väl att bli jämställda i även denna fråga.

Tack för svaren, skönt att det ändå lyckats för några. :)
 

Ja men..

Skrivet av  Fiery
Jag tror inte det har att göra med att du är kvinna.. Utan hur du är som person och hur du hanterar det..

Att han inte behövt bry sig i sin uppväxt betyder inte att han inte ska bry sig nu..

Jag hoppas att du kan vända på det så att det är två individer som talar med varandra istället för en kvinna och en man.

Lycka till!
 

Den klämmande skon... *ler*

Skrivet av  listo
Ja, det är absolut dina föreställningar som ställer till det för dig! *ler*
Du säger ju själv att "en kvinna SKA VÄL inte glömma bort sådant".
Säger vem? Svaret är enkelt: Det är du som har dessa förväntningar på dig själv, troligen ingen annan...

Det gör naturligtvis inte saken lättare, men det är viktigt att komma fram till vilka förväntningar som kommer utifrån, och vilka man själv sätter upp. Då är det lättare att tackla problemen sedan.