Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Tycker det är konstigt

Skrivet av Mamma med en till kotte på G
att så fort jag är sjuk så förfaller hemmet! Tvätt överallt, dammråttor, använda kissblöjor, leksaker i alla rum, hans kläder i vardagsrummet, och man kan inte ens bädda sängen för man kommer inte fram på hans plats! Det är så mycket grejer där, sladdar, kläder, pärmar... åh, jag blir galen! Har alla det så här? Finns det män som städar lika mycket (eller mer???) som sina tjejer? När jag pratar med kompisar så har dom det likadant som mig. Visst, min sambo diskar. Men om han har diskat så tror han att han inte behöver göra ngt mer. Han vet inte ens om att jag städat för han märker tex inte att jag byter lakan! Han märker inte att jag satt upp julgardiner, köpt en ny bordsduk, dammat hyllorna, strykit tvätten mm. Han tror antagligen att ett hem sköter sig självt. Visst gör han saker om jag ber honom, men varför ska jag be honom att göra saker? Kan han inte komma på det själv? Om jag märker att det är dammigt så dammsuger jag. Om han märker att det är dammigt så säger han "nu skulle vi(!) behöva dammsuga." Vadå vi? Herregud, dammsug då!

Är alla killar sådana här??? Hur kan man omvandla dom?
Svar på tråden: Tycker det är konstigt

Nä, det är de inte...

Skrivet av  Helena
... men många har vuxit upp i hem där mamma gjort det mesta av hushållsarbete utan knot och varit tacksam för "hjälp", om hon bett om det vill säga... Och många tjejer har haft det likadant och tar över den kvinnorollen, medvetet eller omedvetet, när de själva blir sambo. Så rullar det på, men det är ju ingen naturlag.

På det du berättar verkar det som om du har ansvar för det mesta av hemarbetet när du inte är sjuk - är det något ni kommit överens om? Varför inte ta tillfället i akt och tala om saken, ta fram ALLT som faktiskt ska göras i ett hem, av någon - och se till att dela ansvaret i fortsättningen? Jag skulle aldrig stå ut med en man som man fick kommendera hit och dit som en mindre vetande. Och där fick du svaret på din fråga: nej, "alla män" är inte sådana. I vårt hem delar vi självklart på ansvaret för städning, tvätt, matlagning, handling, barnens gympapåsar, aktiviteter osv. Det finns inget någon av oss gör av bara farten, så att säga, eller som vi omedvetet förväntar oss att den andra parten ska ta hand om utan att jag/han behöver bry sig...
 

Nej.

Skrivet av  Sniff
Alla killar är inte sådana. Märker en tydlig skillnad på de killar jag känner. De som har vuxit upp med ensamstående mammor är helt klart mer benägna att göra sitt för hemmet.
Min man är bra. Han har vuxit upp med bara sin mamma.
Tror de har sett hur mycket jobb det är i hemmet på nåt sätt.

Tycker det är sorgligt att så många har det som du, särskilt ni som ska ha fler barn...

Har ingen aning om vad man ska göra åt det, det verkar som att hela killens personlighet måste ändras?!

Lycka till
 

känner igen det!

Skrivet av  1skedkeso
Jag är faktiskt en pappa med en dotter på 14 mån. min flickvän har pluggat sen höst terminen började och hon har blivit likadan! Allt är kaos när hon är ensam(dom få gångerna det händer) med dottern. byter dom blöja så river Nea fram alla blöjor som ligger inom räckhåll och det man får höra när man kommer hem är_"hur ska jag hinna städa när hon är så grinig!? Min flickvän har blivit så blödig(dåligt samvete) att hon bär runt på vår dotter när hon egentligen skulle behöva göra annat för att "annars blir hon ledsen." jag tror att barn måste infinna sig lite i att mamma och pappa inte kan göra allt för dom hela tiden men det verkar bara ha förvärrats sen min flickvän började plugga.jag spyr snart på att min tjej klagar över att hon inte får tillräcklig tid med vårt barn sammtidigt som hon går på fester, är med i elevråd och ytterligare aktiviteter efter skoltid!
 

Men...

Skrivet av  Lena
Oj nu håller jag inte alls med. Du tycker din tjej är blödig när hon bär runt på dottern istället för att låta henne vara ensam när hon inte vill? För mig är det _självklart_ att barnet inte ska behöva vara ensamt om det inte vill, givetvis bär jag runt på barnet! Där har ni olika uppfattning om hur man är en bra förälder, det får du acceptera, du kan inte kräva att din flickvän gör på ditt sätt!

Men sen det sista du skriver är ju en helt annan sak; att flickvännen går på fester och grejar en massa men ändå inte tar sig tid till barnet, det låter ju inget vidare!

Sen är det så att det är olika hur mycket man får gjort när man är föräldraledig, bara för att du kanske hinner göra massa hushållsarbete när du är hemma på dagarna, tycker jag faktiskt inte du kan kräva att din flickvän ska hinna göra samma när hon är hemma. När min man vara pappaledig så hann han färre saker i hushållet än jag gjort, men jag anser inte att jag kunde kräva det av honom bara för att JAG tagit på mig det. Faktiskt.
 

I min förra relation så var det

Skrivet av  Mortorio 26 dagar kvar
i stort sett tvärt om.
jag är en slarver, men han var pedant. Det gick så långt att jag kunde sitta i vardagsrummet och dricka te, teet tog slut och jag gick ut i köket för att hämta kannan och fylla på. På vägen tillbaka möter jag min sambo utan att egentligen tänka på vad han hade för sig. När jag kommer ut i vardagsrummet så ser jag att min mugg saknas. Då har han tagit den, gått ut i köket och diskat den.
Han dammsög nästan varje dag, inget fick ligga framme och så skurades det varje vecka.
Då blir det nästan för mycket.

Nu lever jag med en slarver och en prylsamlare. Vi är båda slarvrar så det är nästan alltid rörigt här hemma. jag har lägst tröskel och städar snabbast så oftast är det jag som städar, men han får sin beskärda del han med.
 

Nej absolut inte

Skrivet av  Lena
Se inlägget ovan t.ex.!

Ett tips när det gäller att han inte märker att du byter lakan och sånt: fråga lite sådär "har du bytt lakan denna veckan?" om alla såna saker. Utgå liksom från att han kanske ha gjort det, då blir det mer att "OK ska du eller jag göra det nu då?".

Jag har gjort så när det gäller att ta fram bröd ur frysen, vilket jag kan bli vansinnig på att om inte jag gör det så FINNS det inte bröd på morgonen. Så jag började fråga (ibland lät jag bli att ta fram t.o.m.) när vi gått och lagt oss. Då fick en av oss masa sig ur den goa sängvärmen och gå och ta fram ett bröd. Efter ett tag började han ju inse att man faktiskt måste se till att någon tagit fram bröd, så nu är det (nästan) lika ofta han som gör det...
 

Artiklar från Familjeliv