Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Pedofil? (långt)

Skrivet av Mycket Anonym
är jag slog på dator efter att min sambo haft den hade en ny startsida lagrats. Incest.com Jag blev spyfärdig och skrek åt sambon att ta bort det. När jag konfronterade honom senare så sa han att det är inte som du kan tro. "Jag var nyfiken att se om det gick att hitta den typen av porr på nätet eftersom jag läst att det ska vara så svårt." Ingenting annat. Hur ska man veta? Tänk om barnen om 10 år kommer och säger att pappa gjorde dumma saker med oss. Jag jobbar nätter ibland och barnen brukar sova i vår säng då (även annars). Tänk om något händer då? Barnen verkar ju helt ok. Sambon sa att jag kunde fråga dem lite försiktigt. Känns hemskt att tänka så här om sin sambo. Men man läser ju så mycket om hur mammor inte sett något, hur männen lurat alla, hotat barnen osv. Snälla hjälp.
Svar på tråden: Pedofil? (långt)

Skaffa dig kunskap

Skrivet av  Maaja
om sexövergrepp,tycker jag. Låna på biblioteket: "Mot dessa våra minsta" eller "101 pojkar" det finns en hel del. Dessa böcker finns inte i hyllan över barnpsykologi som man kan tro utan på medicinhyllan. Gå till www.sanningen.net där kan du få kunskaper. Sen kan du kanske själv avgöra om dina barn blivit utsatta när du lärt dig känna igen tecknen. Men framför allt: bär inte detta ensam, bolla dina tankar med någon som är insatt, vanliga människor är i regel så rädda för detta ämne att de inte orkar att prata om det. Prata också mer med barnen och din sambo.
 

Jag tycker

Skrivet av  offer
att du ska ta kontakt med bup och läta dem hjälpa dig att lära hur man ser eventuella tecken.

Skynda dig. Varje dag kan vara ett helvete!
 

Tack!

Skrivet av  Mycket Anonym
Tack för tipsen. Jag är så orolig men har ändå svårt att tro det. Barnen verkar helt ok, glada, öppna, positiva, leker med andra barn, verkar inte bry sig när jag ska iväg till jobbet osv. Vilket är det tydligaste tecknet som ni ser det?
 

det behöver inte

Skrivet av  offer
finnas några tydliga tecken.
Jag var väldigt öppen och social, jag var kreativ och alltid bäst i klassen. Jag hade vänner också, inte jättemånga men ett par.

Hur gamla är dina barn? De kan ju hända att de är så små att de fortfarande tror att det händer alla. Då behöver man inte vara rädd för förövaren eller bli dysfunktionell. Ibland så kommer inte symtomen förren barnet flyttat hemmifrån eller förövaren slutat. Kroppen förtränger fram tills dess.

Även om det är så att han inte förgriper sig på barnen så har ni ett allvarligt problem eftersom han faktiskt gjorde en så vidrig sida som startsida. Kollade du i webbläsarens historia om han varit där ofta och om om han är medlem?

Jag tittade runt på sidan du nämde och överallt så hävdar de att de bara är till för att egga fantasin och de har massor av länkar till hjälpjourer för offer. Så om han är medlem så fantiserar han om incestsex. Hemsidan skryter ju om att de bara skildrar sex mellan omedelbara släktingar som far-dotter mor-son syster-bror mor-dotter osv. Så om han tänder på det så är något rejält fel. Det är inte okej även om det bara är fantasier.

Jag tycker fortfarande att du ska prata mer med honom och barnen och prata med en psykolog på bup
 

men..

Skrivet av  orolig
om man har sådana fantasier som mamma till barnen men aldrig skulle kunna tänka sig att göra något. Om man har funderat igenom sin barndom och inte kan minnas något onormalt, och annars har en mycket bra normal relation till sina barn och bra sexrelation till sin man, och njuter av normal sex, men ändå har dessa fantasier ... vad ska man göra. Är man onormal, och ska söka hjälp? Eller bara hålla sina tankar strikt hemliga och aldrig någonsin avslöja för någon? Eller ska man bli rejält orolig för barnens skull, fastän inget någonsin har hänt. Och barnen är redan rätt så stora (10 och 13). Jag kommer dock ihåg att jag även i tonåren fantiserade att min storebror låg med mig (vilket han aldrig gjorde).
 

Tips när du pratar med barnen

Skrivet av  Liss
Gå inte direkt på och fråga om de är utsatta, det brukar vara svårt för dem att berätta, de kan behöva testa att du verkligen står pall. Börja med att fråga om det finns något hemma som inte känns riktigt bra. Om de är utsatta så berättar de det minst farliga först, ser de att du kan ta det och att du finns kvar kanske de berättar mer. Det är även viktigt att prata med barn om att det inte finns NÅGONTING i hela världen som man inte kan prata med sin mamma om. Prata även om hur det känns när nån gör något med en som man inte tycker om och att man alltid har rätt att säga nej, tex mormor vill ha en kram- det är rätt att säga nej om man inte vill kramas just då man kan tycka om mormor ialla fall. Den typen av samtal kan hjälpa barnen att berätta om det finns något som är på tok. Man kan behöva prata ganska många gånger.
 

Hej

Skrivet av  sanne
Hej mamma till son som varit utsatt. MIn pojke började inte berätta förrän vi flyttat till skyddad identitet. Alltså när han inte hade pappa som kunde komma.
Min son har gått i terapi där dom *jobbade* mycket med att "känns det NEJ eller JA om någon rör dig". Barn känner direkt om någon rör dom och det är JA eller NEJ. Det gör ju även jag om någon rör mig och det inte känns rätt.
Jag frågade min son efter ett umgänge, där han satt vid matbordet och *tog* på sig själv, vid matbordet på ett sexuellt *sätt*. "Gör pappa sådär"?
Då berättade min pojke helt spontant vad som hänt, jag kan känna så här efteråt att han var *lättad* att jag fråga.
Barn som är utsatt (som jag ser det) får ett sexualiserat beteende som inte går att *missa*. Dom klänger på ett sätt som *känns* som en vuxens. Det känns om du *vågar känna*. Att våga se är smärtsamt!!
Jag vet, men det finns hjälp. Och du är modig som vågar berätta här. Och söka hjälp.
Men jag tycker du ska ta det som en varningssignal då din man är inne på de sidorna. Och det har du ju gjort.
Han kanske än så länge bara har fantasier, så du kan skydda dina barn.
Hoppas på allt bra för ER, alla.
 

Hej

Skrivet av  Mycket Anonym
Jag ser inget av de tecken du beskriver hos mina barn alls. Jag försker fråga och lirka och höra om någon är dum mot dem men alla är snälla säjer dom. Jag har alltid sagt att de alltid kan berätta allt för mig speciellt om någon säger att de aboslut inte får, att något hemskt händer om de berättar osv. Den stora tjejen berättade för några år sedan att hon och några killkompisar lekte lekar hon inte ville och att de inte slutade när hon sa nej. (De drog ner byxorna på varandra och lekte vuxenlekar tydligen.) Då blev jag glad att hon berättade. Mina barn är hur barnsliga som helst och det finns inget sexualiserat sätt hos dem. Jag har lyckats byta skift nu så jag kommer inte att vara borta lika mycket på nätterna längre. Det känns skönt.
Hoppas att allt blir bra för dig och din son efter allt ni verkar gå och har gått igenom. Kram
 

Kan du då

Skrivet av  Jämställd pappa
förklara för mig hur jag skall tolka min dotter sex år som beter sig väldigt provocerande emot mig, vill filmkyssas och sägar att hon är förälskad i mig. Som vill kramas och smekas så att jag måste säga stopp. Skall jag tolka det som om hon varit utsatt för övergrepp?? Hon söker närhet och kontakt med pappa och det är okej men det är jag som vuxen som måste vara tydlig med att sätta gränser. Filmkyss nej tack osv.

Sonen som är helt ogenerad och som kan komma ock fråga varför det kittlar så mysigt när snoppen står upp är han också utsatt eller bara nyfiken.

När jag var liten så var de äldre grabbar och tjejer som gjorde både det ena och andra med oss barn och visst det var övergrepp (inser jag nu när jag är vuxen och har egna barn) men hos oss var nakenhet och sex något så tabu att man som barn aldrig vågade tala med de vuxna om detta de antydningar som man lämnade ledde till straff snarare än förstålse och förtroende skapande lyssnande. Att detta är balnd det svåraste och mest känslo laddade som finns men det får inte leda till att barn inte blir lyssnade på men det får å andra sidan inte leda till häxjakt.
 

Artiklar från Familjeliv