Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hur skulle ni göra?

Skrivet av Mimmi
Mitt barn (2,5 år) har blivit utsatt för övergrepp av en son till en dagisfröken (dock över 18). Vi har tagit vår son ur det dagiset och bytt. Polisutredningen lades ned utan att mannen (relativt ung) ens hörts eller informerats om att en anmälan gjorts (i själva anmälan angav ej namnet för vi visste inte det då. Aldrig själv träffat mannen). Bevisningen som framkommit räcker inte till åtal.

Vi har inte haft någon kontakt med denna dagisfröken sedan vi tog vår son ur dagiset. Ingen ur personalen har kontaktat oss även fast de vet att en polisanmälan tidigare gjordes, vilket vi tycker känns trist, vi trodde att de brydde sig mer om vår son än så.
Jag tvekar över om vi ska berätta för denna dagisfröken om vad vår son berättat så tydligt för oss. Varför jag tvekar är att jag inte tror alls att hon kommer att tro oss, dels eftersom ingen i personalen ens hört av sig efteråt, dels för att hon är mycket mån om att vara en "supermamma". Att övergreppen skett tvekar jag och min man inte ett ögonblick på, så det är inte därför vi avstår från att berätta.

Vi tror inte att något gott skulle komma ur att konfrontera henne med den sanningen, men jag funderar mkt över det. Omgivningen reagerar verkligen väldigt underligt och starkt på en sådan här sak. Jag har t ex tappat respekten helt för en annan mamma vars son också troligen råkat ut för denne man på samma dagis(han har visat upp oerhört traumatiska beteenden), men som blåvägrar att ens tänka den tanken fullt ut. Känner mig mkt tveksam till att prata med denna dagisfröken, men hade det varit min son som varit förövare så hade jag velat veta...
Jag är också rädd för den hotbild som uppstår gentemot min son efter det att det i så fall framkommer att han berättat för oss om det som hänt.
Dessutom så tror vi att vi skulle få ta emot enormt mkt "skit" om vi tog upp detta med henne.

Att det skulle kunna rädda andra barn från övergrepp är också inte helt säkert, då det troligen bara skulle "skrämma" denne pedofil till större försiktighet.

Vad tänker ni?
Svar
jag vet inte, +tips
vad jag skulle göra
Men känner med dig i beslutsångesten.Usch, man vill bara att drömmen (och overklighetskänslan)ska ta slut.

Ett tips jag har som gällar alla svåra val, stora som små i livet, är att tänka sig den värsta följden som rimligtvis kan komma från varje beslut och sedan välja det man skulle ångra sig minst om det blev.

skickar snälla tankar till er familj

mamma med adrenalin, samma som en halv sida ovan, 2005-01-01)
Skrivet av  mamma med adrenalin i kroppen