Till en otroligt ledsen mamma

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Till en otroligt ledsen mamma
Skrivet av	annan mamma
Hej Jag har inte haft tid och svara på din fråga ang symtom (skrev inlägg : Lite glad ... (2004-11-01 20:56:38)) Jag vill berätta att jag har kontakt och träffar mammor och vi diskuterar mycket kring övergrepp, symtom och allt annat som hör till . Jag är även med på vissa konferenser , föreläsningar kring övergrepp och det är INTE sällan som myndighetspersoner , vårdpersonal , barnomsorg och inom skola talar om att de är dåliga på att reagera . de söker först och främst efter andra förklaringar . Du ska veta att det händer någon i vuxnas huvud när det talas om sexuella övergrepp på barn man vill hitta andra förklaringar . Jag tror att det finns många mammor som kan vittna om hur deras misstankar /oro kring övergrepp misstolkas till psykisk stress- vanlig vårdnad konflikt ,i skrämmande fall Münchhausen by proxy, Du som mamma är den sista som Vill ha detta som förklaring , man söker desperat efter andra förklaringar utav naturliga skäl . Ditt barn har vart kontakt med psykolog (?) och läkare låt de göra sitt jobb för Utesluta att flickan vart utsatt .Du ska veta att alla läkare vet om att enstakade symtom ses inte som tecken på övergrepp När barnet visar symtom så har det alltid fler tecken en ett och symtom kan visa sig på olika sätt . Alla som jobbar med barn har anmälningsplikt , finns misstanke så får de inte se mellan fingrarna och de ska vi föräldrar vara mycket tacksamma över , tyvärr finns det människor som struntar i det ;( När det gäller symtom så måste Man se helheten och symtomen ska sättas in i sitt samanhang tex barnets berättelse , reaktioner och familjebilden . Vad säger ditt barn ? Det är viktigt att man är lyhörd och uppmärksam på barns symtom och signaler men samtidigt inte överreagerar och gör onyanserade bedömningar . Med kunskap om sexuella övergrepp , gott omdöme och sunt förnuft kan man undvika misstag och feltolkningar. I detta skede så bör du inte fråga ditt barn för mycket men det är klar att DU ska tala med ditt barn om det som hänt .ställ inga frågor som :har någon gjort det eller det ?? är det någon som har ??? låt barnet få berätta på sitt sätt . DU kan berätta för ditt barn om viktiga saker som hon bör få veta som tex.. Tala med henne om sjukhus tiden (hittar på att din dotter heter Lisa . ) Vet du Lisa , jag förstår att det måste vart jätte jobbigt för dig när du var sjuk . Och när man är sjuk så måste läkaren undersöka kroppen fast du inte vill och det känns jätte jobbigt - ibland när man är sjuk så måste DU / andra äta medicin fast den är äcklig och fast man inte vill. Vissa saker måste man göra fast man inte vill . Men när du inte är sjuk och är hos DOKTORN så bestämmer DU vem som ska röra din kropp, om du inte vill att mamma , pappa ,fröken osvska röra Dig /din kropp så ska du säga NEJ ! DET ÄR DU SOM BESTÄMMER OM vem som ska röra kroppen. Informera flickan om vad som är rätt och fel , vilka delar på kroppen som är privata (de delar som täcks av badkläder det kan ske när barnet tvättar sig eller badar ,i en naturlig situation . och tala om att man får berätta hemligheter även fast man lovat vara tyst !DU kan prata med barnet om vilka beröringar som känns bra och vilka som känns fel. .Vill man inte kram morfar eller mormor just då ..så gör man inte det.. det är barnet som bestämmer Alltså öppna upp och visa att du kan tala om detta vad som är rätt och fel ofta behöver man berätta fel gånger och stärka barnet om deras rättigheter, att barnet ska tro på sina känslor detta är även viktigt för icke utsatta barn , eftersom barnet bestämmer vem som ska röra barnet osv . stärk barnet genom att berätta att är/händer något fel ..vad som helst så ska barnet berätta för någon vuxen man får skvallra .Det gäller ALLA barn Jag skulle kunna berätta vilka symtom min dotter haft genom åren men det hjälper inte dig för det kan se så olika ut. Om du är orolig skaffa kunskap .och fundera på Om det vart några konstigheter eller frågetecken genom tiden som: - Oharmoni - Berättar inte /tystlåten - Inåt bunden - inte som andra - ofta ont i kroppen - kan inte få fram vad som är fel - kontaktsökande - vissa svårigheter/mardrömmar - svårt i skolan - osäker ängslig - rädd - sömnsvårigheter - destruktivitet - sexuellt utåtagerande - underlivsproblem - vill inte gå på toaletten - kissar på sig - magproblem - fobier detta är bara exempel på ? (frågetecken) .även om barnet visar ALLA dessa tecken så är det INGA bevis eller klara misstankar kring övergrepp . Jag måste fråga dig är det helt omöjligt för dig att något hänt din flicka ? Jag uppfattar en del i dina inlägg som du är rädd , Varför ? vill inte trampa dig på tårna , jag känner inte dig men det känns inte självklart att det endast handlar om en läkares bedömning och anmälningsplikt Har jag fel ? Du är en jätte stark och en lyhörd mamma som tar till dig situationen så bra .Som sagt när det talas om barn som utsatts för sexuella övergrepp så händer något i våra huvuden och då är vi utomstående , men hos dig som förälder händer det så mycket mer och det är klart att du är orolig . Skönt för din dotter och ha en mamma som är så uppmärksam och vill hjälpa henne så bara för det finns misstankar kring att något hänt ett barn behöver inte betyda att det är så . Det kommer bli bättre .Håll ut Hör av dig om du vill och behöver . Med vänlig hälsning en Mamma
Svar på tråden: Till en otroligt ledsen mamma

tack för ditt fina svar
Skrivet av Otroligt ledsen mamma!
Och till att börja med vill jag säga att jag är väldigt glad (om man kan använda det ordet) att detta ska utredas, jag är varken emot det eller ifrågasättande. Jag vet att det är allas plikt att anmäla om man får misstanke om att övergrepp kan ha skett. I allafall tycker jag att den dagen psykologen kom för att besöka henne var en väldigt olämplig dag, jag bad att hon skulle komma igen innan vi åkte (när förstoppningen släppt) bara för att göra en till bedömning av henne. Jag och pappan har varit på första mötet med sociala och pratat. Jag känner förtroende för de två handläggarna som är utsedda att sköta detta fall. De var mänskliga trevliga. Jag sa också där precis som jag kände ang. psykologens samtal. Jag fick läsa hennes anmälan hon skrivit utifrån den 1 timmes långa träffen vi hade. På papperet stod det iof. att vi hade en träff på 3 timmar och det stämmer ej. Hon hade bara tagit upp "de smaskiga" detaljerna. Inte skrivit ett enda ord om den bok min dotter recencerade i ca 20 minuter. Ingenting om hennes kompisar. Hon hade bara skrivit kort om såna saker som hon letade tecken på. Hon ställde frågor så min dotter inte kunde svara annars än på just ett sätt. Hon ansåg att hon var så öppen och oblyg, vilket var så ovanligt i denna ålder. Det är det som kändes väldigt fel med det där mötet. Sen fick vi även läsa läkarens bedömning på henne. Han tyckte det var konstigt att vid båda förstoppningstillfällena har förstoppningen stått så högt upp i tarmen, 20 cm när det i stort sett alltid står just innanför öppningen. Han bedömde att hon inte hade några synliga tecken på övergrepp, varken runt anus eller när de kände med fingret i öppningen. Det andra han reagerade på var ju att hon var så väldigt rädd om rumpan. Du undrar om det är helt omöjligt att nått hänt henne.... svar: Det vet jag inte, jag kan bara svara för den tid jag har henne under uppsikt. Hemma hos mig har det ej hänt något eftersom jag aldrig har barnvakt. Hemma hos kompisar betvivlar jag att det hänt nått. På skolan/fritids har jag också svårt att tro det kan ha hänt nått, inte då med personalen. Det skulle vara något barn som gjort nått isåfall. MEN eftersom jag och pappan lever separerade och har 50/50 så vet jag inte hur det är där. Hennes far misstänker jag ej. Vet att han lämnat henne hos kompisar/släktingar etc när han ska göra grejer. Han påstår att han kan inte tro att nåt hänt där, men vem kan egentligen tro något sånt? Du har skrivit ner några symptom som ev. kan förekomma och mardrömmar har hon ibland. Lite fobier med efter sommarens getingår, värk i benen och magproblem. Det kan ju möjligtvis vara tecken, men behöver ju inte... Vi ska ju läggas om några dagar för ett koloskopi för att utesluta förträngning i tarmen. Ja, du har så rätt, jag är jätterädd. Jag är jätterödd av två anledningar. Första är såklart att hon ska ha blitt utsatt för någon form av sexuella övergrepp eller kränkning. Även om hennes kropp inte fysiskt visar det så kan det ju ärra henne psykiskt för livet. Och om det skulle visa sig att något hänt är jag glad att psykolog o doktor varit så uppmärksamma att detta tagits tag med i så här ung ålder så hon får bearbeta allt. Jag är även rädd att det ska vara något fel på hennes tarm så det ska bli operationer och hela rasket. Det har varit mycket i mitt liv detta år, mycket mycket sjukdommar och jag längtar efter lugnet och ett ärligt leende. Jag vill känna mig avslappnad och trygg. Hoppas du inte missuppfattar mig, jag är inte emot allt som kommer hända i vårt liv just nu, jag är bara livrädd och färdig för att rasa. Tack återigen för att du ville svara mig. Känns som jag tar ett kliv upp på den milslånga trappan när jag känner att någon bryr sig. MVH

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv