Angående att tycka synd om någon.

Angående att tycka synd om någon.
Skrivet av	Gabbi med Alva
Gyrils mamma skrev så här i ett inlägg lite längre ner: "Att tycka synd om folk hjälper knappast, de är upp till dem själva att ta ansvar för situationen oavsett vad den gäller." Visst kan det hjälpa att folk "tycker synd om en". Omtanke, varma ord, avlastning och en hjälpande hand när det behövs är ju ofta följder av att folk tycker lite synd om en. Det värsta är ju när ingen bryr sig om hur man har det. Hur resonerar ni andra med sömnstrulande barn? Tycker ni att det är skönt med lite omtanke emellanåt eller håller ni med Gyrils mamma som skriver att det inte hjälper. Jag kan hålla med om att det inte hjälper mot själva sömnstrulandet, men det hjälper en att överleva sömnstrulandet i alla fall.
Svar på tråden: Angående att tycka synd om någon.

Där är vi kanske
Skrivet av Ninna
olika. Visst vill man ha medkänsla ibland (INTE tycka- synd-om). Men jag är "resultatinriktad" och när jag ber om hjälp, då vill jag ha pratiska råd och tips (som jag sedan utvärderar: Är detta råd något för min familj eller inte?). Att höra på BVC, som jag gjorde, ett ständigt:"Så kan det vara", med beklagande röst, det var ju ingen hjälp ut ur en trasslig situation precis.

Håller med!
Skrivet av Gabbi med Alva
På BVC vill jag också ha konkret hjälp i form av tips, läkarundersökningar, allergitester med mera, men jag tänkte mer på släkt och vänner som kanske inte kan bidra med så mycket medicinska kunskaper...


Ja, kanske mera
Skrivet av Ninna
så, att vänner etc blir en speciell grupp, skild från vad man man förväntar sig från BVC. Men jag är nog intresserad av vad alla har att komma med i form av praktiska lösningar om jag har ett problem. Även vänner. Det optimala är kanske först lite tröst, och sedan, "vet du vad, så här gjorde jag...". I den bästa av världar ;-). Jag arbetade hårt med att inte ta åt mej av alla blickar jag fick på kaféer när jag flaskmatade mitt barn, 2 månader. Vet man med sig att man gjort vad man kunnat, jag då kanske alla andra skall vara pip tysta (och kanske titta snällt nästa gång de ser någon flaskmatande/urtrött mamma på stan).

skratt
Skrivet av Gabbi med Alva
Precis! Vet man med sig att man gjort vad man kunnat så måste det räcka! Jag tror också att det är lättare att ta åt sig av omvärldens kritik just för att man tenderar att nedvärdera sin egen insats som förälder. "Om jag bara hade gjort si eller så så hade det nog varit bättre..." Ja är det inte sömn eller amning så är det nog nåt annat man har dåligt samvete för... :)

Det beror väl också på...
Skrivet av Kattis
...vad mamman skriver i sitt inlägg. Om man skriver och ber om tips, så vill man förstås ha tips och inte bara ett allmänt "tycker-synd-om-dig" - även om det förstås inte finns något hinder för att BÅDE ge konkreta råd OCH visa empati. Men i det här fallet, så har ju mamman redan provat allting inklusive läkemedel för att få barnet att sova, och inget har hjälpt. Då, när man upplever att man har nått vägs ände, så tror jag det kan upplevas jättejobbigt om någon skriver :"Ja, men om den och den metoden inte funkade för dig så var det för att du inte gjorde på rätt sätt". Utan i ett sånt läge tror jag att man framför allt behöver stöd och sympati. Tror alltså att olika mammor har olika syfte med att skriva inlägg här. En del vill ha konkreta, praktiska tips, andra vill mest få "skriva av sig" och känna att de inte är ensamma.


Bäst att svara utan signatur då
Skrivet av Fått råd som hjälpt
eftersom jag förstår logiken. Hellre konkret hjälp än tyck-synd-om. Anser jag.

Ja men...
Skrivet av Gabbi med Alva
konkret hjälp kan ju vara mycket av det jag skrev. En hjälpande hand, en natts sömn utan barnet i närheten...och så vidare... Det kan också vara superkonkret i form av en ordentlig utredning inom sjukvården. Det viktigaste är att folk lyssnar på en tycker jag. :)

Jag tycker precis som du!
Skrivet av Kattis
Jag tycker också att man självklart ska ha rätt att skriva och "klaga av sig" härinne när man är trött. Att få stöd och uppmuntran från andra mammor, och att få höra att man inte är ensam om att ha ett barn som inte sover, det tror jag kan vara till stor hjälp och tröst. Ibland möts man härinne av uppfattningen att man inte får lov att klaga över att ens barn inte sover, därför att då måste man se till att göra något åt det, t ex följa en sömnmetod. Men jag tycker att man ska ha rätt att klaga av sig även om man inte vill använda en sömnmetod, och även om man redan har provat alla tänkabar sömnmetoder som finns :-) Det är skönt ibland att få skriva att man är trött, ledsen och slutkörd, och att då få lite vänlighet och omtanke tillbaks från andra mammor som vet hur det kan kännas, eller som har empati nog att ge stöd även om de inte själva har haft det fullt lika jobbigt. Att ha ett barn med allvarliga sömnstörningar måste vara fruktansvärt svårt och då behöver man ju verkligen allt stöd man kan få!


Precis!
Skrivet av Gabbi med Alva
Det är verkligen sååå jobbigt, både fysiskt och psykiskt. Det värsta är att man också parallellt är orolig för att barnet har någon sorts sjukdom eller fel som gör att det inte sover. Jag har för min inre syn fantiserat om att Alva skulle lida av alltifrån cancer till nån sorts psykisk sjukdom. Man blir helt knäckt verkligen!

Men ursäkta
Skrivet av Fått råd som hjälpt
"Ibland möts man härinne av uppfattningen att man inte får lov att klaga över att ens barn inte sover, därför att då måste man se till att göra något åt det" Och därför låter vi alla våra små skrika och slippa sova, för vi behöver inte göra nåt åt det. Vi skriver av oss här istället. Bingo!

Men du..
Skrivet av Gabbi med Alva
..jag vet INGEN mamma med sömnstrulande barn som inte försöker göra nåt åt det. Jag mailar och har kontakt ofta med flera mammor som har befunnit sig i en liknande situation som mig och alla försöker de med olika medel att hjälpa sitt barn till bättre nattro. Det är bara oerhört skönt att få prata av sig och få förståelse under tiden man kämpar med sömnbristen.


För det första...
Skrivet av Kattis
...är det väl inte säkert att alla barn skriker för att de inte sover? En del barn vaknar och vill amma varje timme på natten och skriker inte ett dugg för att de får bröstet direkt när de vaknar. Men det kan ju änså upplevas som helt ohållbart för mamman. Och vem har sagt att vi "låter" våra barn "slippa sova" utan att göra något åt det? Jag tror att de flesta tvärtom provar i stort sett allt utom att slänga ut barnet genom fönstret, och t o m det kan ju kännas som ett tänkbart alternativ när man är helt förbi av sömnbrist :-)

Du själv
Skrivet av Fått råd som hjälpt
citat:Ibland möts man härinne av uppfattningen att man inte får lov att klaga över att ens barn inte sover, därför att då måste man se till att göra något åt det." Låter onekligen som tycker att det är hemskt onödigt att göra nåt åt det.

Nej...
Skrivet av Kattis
...då missuppfattade du mig. Jag menar inte alls att det är onödigt att göra något åt det. Men ibland har man ju redan provat allt och i ett sånt läge så tror jag inte man är hjälpt av hurtfriska uppmaningar att man måste "göra något åt det" - man har ju redan försökt och gjort så gott man har kunnat. Och ibland kanske man faktiskt tycker att sömnproblemen egentligen inte är så allvarliga att man måste göra något åt dem. Man kan ju ha "dåliga dagar" då man känner sig extra trött och hängig och då man tänker att "nej, nu måste jag ta tag i det här med sömnen". Men sedan kommer det några bättre dagar och då kanske man tänker att "okej, jag kör på ett tag till så kanske det blir bättre av sig självt". Det är inte alltid som man är beredd att t ex använda en sömnmetod, utan ibland kanske man faktiskt "bara" vill ha lite allmän tröst och medkänsla.

Angående att tycka synd om någon.

Där är vi kanske

Håller med!

Ja, kanske mera

skratt

Det beror väl också på...

Bäst att svara utan signatur då

Ja men...

Jag tycker precis som du!

Precis!

Men ursäkta

Men du..

För det första...

Du själv

Nej...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information