Till Ika, Pernilla och Helena fsk.

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Till Ika, Pernilla och Helena fsk.
Skrivet av	Ananak
jag pratar inte om hot våld eller tvång vid en måltid, skulle aldrig falla mig in att behandla ett barn på det viset. Men jag tror helt klart på klara gränser, och ja jag minns kanske inte hur jag var när jag var i den åldern, men har dock en mamma jag pratade med sensat igår om hur jag var vid mltider när jag var liten, hon svarade att jag fick gå från bordet ett par ggr om jag inte satt ordentligt, men jag var alltid välkommen tillbaka för att äta. hursom så är jag aningen trött på denna diskussionen nu, jag blir påhoppad för att jag inte har egna barn. Jag vet att det är krävande med barn och att barn testar föräldrar mer än personalen på förskolan, men vidhåller fortfarande fasta gränser! Tackar för mig på denna tråden och hoppas att Anne lyckas med sitt eget sätt och tror att alla andra inblandades tillgångavägsätt har varit lika bra. Alla är vi olika och tur är väl det. //
Svar på tråden: Till Ika, Pernilla och Helena fsk.

Synd
Skrivet av Pernilla
att du blev ledsen. Det var ju inte meningen. Och för min del handlar det inte om att sätta folk som inte har barn på plats. Det som gör mig så trött bara, det är att många vuxna, antingen utan barn eller med barn som är så stora att man glömt "hur det var" i småbarnsåren, ofta lägger sig i när man uppfostrar sitt eget barn. Det kan tex vara att slänga ilskna blickar i snabbköpet, för att visa att de inte gillar min slappa uppfostringsmetod (när mitt barn ligger och gallskriker på golvet efter godis) och liknande situationer. De flesta har glömt att deras egna barn var likadana, och att de var lika maktlösa som man själv är nu. När jag inte hade barn var jag helt säker på hur man gjorde. Tex att man kunde förklara för barnet, vara pedagogisk, eller belöna, kanske hota med indraget godis. Äta grönsaker? Det är väl bara att svälta ut barnet tills han/hon äter det som serveras?? Jag har provat allt detta. Inget fungerar. Att förklara för en 3-5 åring är helt omöjligt när han/hon är helt hysterisk och bara vägrar. Att belöna fungerar ibland, men det får man ofta höra bl a här, att då är man en curlingförälder och man gör fel. Samma sak med hoten. Det enda jag inte provat är att handgripligen tvinga mitt barn att följa med ut ur affären eller äta upp maten eller vad det nu är. Ska man ha klara regler så gäller det att barnet också tycker det. Åtminstone verkar det vara så i vårt fall. Man får heller inte glömma att alla barn är olika. Många föräldrar har vittnat om hur deras egen syskonkull har varit helt olika trots samma uppfostran. Vissa barn lyssnar andra inte. Men som sagt, jag är trött på alla som bergsäkert vet hur allt fungerar. Hoppas att du förstår hur jag menar.

Hej!
Skrivet av Helena, fskl
Först vill jag beklaga att du känner dig påhoppad, det var aldrig min mening att du skulle känna så. Läser du mina inlägg igen ser du dock att jag aldrig nämner huruvida du har barn eller ej, inte heller talar jag om våld någonstans. För mig och många andra är matsituationen viktig. I min barnsyn är tron på det kompetenta barnet oerhört central, liksom vikten av positiv förstärkning. Jag svarade på ett inlägg från en mamma, och jag svarade med de råd och tips jag står för. Jag tror INTE på "fasta gränser" i det här sammanhanget! All lycka till dig och din kommande bebis! Mvh

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv