Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Tvingas välja??

Skrivet av vanmakt
Vilken jävla sits jag/vi sitter i!!!
Vi har fem gemensamma barn och jag har en tonåring från ett tidigare förhållande. Min nuvarande man har levt med oss i tio år.
Men nu är det kört. Totalt. Tonåringen och han kommer helt enkelt inte överens. De har alltid strulat till och från, mycket tro jag pga omständigheter som rådde då tonåringen var liten.
Båda har stora egon, båda säger och gör idiotiska saker men värst är naturligvis sambon, som ska föreställa att vara vuxen. Han har verkligen betett sig fördjävligt ibland.

Tonåringen har nu uttryckligen sagt att han vill till fosterfamilj, han står inte ut här mer. Jag förstår honom. De hälsar inte, tilltalar inte varandra, när sambon lagar mat dukar han inte fram till tonåringen, tonåringen får inte följa med och handla, han kommer inte få några julklappar osv...

Vad fan ska jag ta mig till?
Tilläggas bör att sambon är ett stort, omoget barn men åtminstone hyfsat bra med de andra barnen (som ioförsej ännu aldrig kallat honom gubbjävel).
Ska jag offra min tonåring för att syskonen ska ha en far hemma, eller ska jag slänga ut honom (förhållandet är öht dåligt nu och sen tidigare) och bli själv med allt?
Jag har alltså ingen släkt och inga vänner här - sambon skulle troligen vara pappa när andan föll på, eftersom han skulle hämnas på mig på så sätt.
Ekonomiskt blir det ursvårt och på nåt sätt måste jag skaffa en egen bil då också...

Ja alltså, jag slänger naturligtvis hellre ut mannen än att skicka bort tonåringen, som trivs alldeles utmärkt hemma och är glad och harmonisk så fort inte sambon finns här. (Pratar, skrattar, hjälper till, leker med småsyskonen...... När sambon kommer hem blir han alldeles tyst och försvinner in i sitt rum.)

Men jag skulle beröva de yngre barnen sin far. Han är inte intresserad av boendet och de skulle i vilket fall inte få det lika bra hos honom - varför går jag inte in på här.

Någon rådgivning kan varken jag eller nån annan ge. Dels vill inte sambon gå på någon, dels skulle det troligen bara förvärras. Kanske rent utav startas en utredning om det kom ut hur sambon burit sig åt mot tonåringen (som inte varit nån ängel heller alla gånger. Jag har äntligen insett att de aldrig kommer att tycka om varandra, lita på eller ens acceptera och respektera varandra.

Att behålla sambon här vore alltså till storsta delen egoism, att jag ska få nån sorts avlastning. Vilket jag knappthar ändå, barnen sover för det mesta både när han går och när han kommer hem. Men barnen gillar sin pappa. Usch!! Vilken jävla sits, råd mig någon!!

Svar på tråden: Tvingas välja??

Dilemma

Skrivet av  Helena
För det första..jag tycker att du och sonen ska sitta ner tillsammans och prata igenom situationen.
Förklara att du funderar på att kicka ut karln för dina barn kommer i första hand.
Förklara även situationen som följer, barnpassning..bilproblem osv.
Hur gammal är tonåringen?
Kan han ställa upp och passa syskonen när det blir kris?
En lekfull storebror måste ju vara tryggaste barnvakten.
Livet som ensamstående är tufft, men hellre ett tufft liv som ensamstående med glada barn än ett tufft liv med olyckliga barn.
Ta dig en funderare och prata med sonen.
Givetvis ska ultimatum ställas till maken:
Att du väljer dina barn före honom måste väl få honom att vakna?
Kan man tycka iaf...vet av egen erfarenhet att det inte alltid är så.
 

Varför går du med på detta?

Skrivet av  Sniff
Hur kommer det sig att du låter ditt barn behandlas på detta sätt av mannen?
Varför accepterar du detta?
Det är defenitivt dags att sätta stop på ett eller annat sätt!

Om du sätter dig ner och bara känner efter, älskar du din man? När du har svaret på den frågan har du också gett dig själv en vink om hur du ska agera vidare i frågan.
 

Känner igen våndan...

Skrivet av  mumsan1965
Det gör jag verkligen då jag själv har barn som är i tonåren och strular med min nuvarande sambo. Men kan ni inte tala om det som händer hos er så måste du tänka på BARNEN!
Är det värt att hela livet för barnen ska bli jobbigt för att en karl inte kan vara vuxen och bete sig som en förälder???
Det påverkar HELA familjen om det är stridigheter mellan några få...
Tonåringar har det jobbigt med sig själva i alla fall och det ska inte en vuxen göra ännu mer jobbigt!

Jag tycker att du ska utgå från vad dina barn mår bäst av och försöka jobba på det. Vill inte sambon hänga med på det för att er familj ska leva vidare tillsammans, då är han nog inte mycket att ha i alla fall...

Tänk på dig själv OCH barnen!
 

Lämna honom

Skrivet av  Betula
Jag kan inte råda dig till något annat. Du kan ju inte sälja ut ditt barn till förmån för en karl som är en sån ynkrygg och som faktiskt trakasserar din son. Att beröva de yngre en far... tja, är det det du gör tycker du? Är det inte han själv som straffar ut sig och som får stå till svars när den dagen kommer?

Ekonomiskt lär det bli någon råd. Och i samtal kan du gå själv för att få hjälp, både att reda ut tankarna och att få råg i ryggen. Jag tycker inte du ska hymla och smussla för att skydda din sambo, det låter hemskt alltihop.
 

Det finns bara ett val

Skrivet av  Marie
Lämna honom, omedelbart!
Du MÅSTE tänka på barnen i första hand, tonåringen, men även de andra barnen. Det kan inte vara bra för dem att bo med en sådan far, hellre kan de vara utan.
Även om tonåringar kan vara otrevliga och struliga så tycker jag fruktansvärt synd om honom som måste utstå en sådan behandling.
Flytta, allt annat praktiskt kommer att lösa sig
 

Är inte alls snällt mot de andra

Skrivet av  Malou
barnen att väja mannen först för deras skull..
Tycker att det borde skapa otrygghet och en känsla av att "passar men inte in så åker man ut"

Den som har problem är mannen.. Du har ju inte en karl, utan en unge till,
och hur brutalt den än låter så karlar kan man byta ut men man har dom barn man har..
Man får ALDRIG ge upp om dom.
Tycker att dina val är dessa:

Familje terapi.. Mannen och tonåringen måste få lära sig att kunna hanskas med varann. Det behöver inte vara så att fosterhem/skilsmässa är det enda som finns att välja på.
Men då måste faktiskt mannen vara beredd att vara vuxen.

Det andra alternativet är att lämna mannen. Särbo? Vad känner din sambo inför det? Kanske en period tills tonåringen är större..

Bor ni i lägenhet? Nin tanke är annars om man kunde bygga om tex garaget eller nåt uthus till en egen stuga till tonåringen, så att han kan gå undan och få en egen sfär (om han är gammal nog vill säja)

Tycker som alla före mig att du får inte straffa tonåringen för din uslig till karl..
Tänk ett längre perspektiv, hur kommer allt vara om 5 år? Vad är värt mest?
Visst är det tufft att vara ensamstående, men ställ det ena mot det andra.
Vad som finns kvar i ert förhållande om tonåringen tvingas därifrån är djup bitterhet, och vad händer då? Att låta de övriga barnen växa upp i ett förhållande som är kärlekslöst och bittert är för dom HEMSKT!! Tro mig, jag är det..
Att veta att jag är orsaken till så mycket smärta gör ont även i vuxen ålder..

Du gör nog i slutänden både din tonåring och dina övriga barn den största tjänsten att separera från sambon. Visa att barnen utgör familjen, att vad som än händer har dom varann!!
Massor av styrekramar skickar jag!!

Och tänk på att om allt vorde som det skulle så skulle din sambo aldrig låta det gå så långt att du ens stod inför dessa val.. där har du väl ändå ditt svar.
 

Inget svårt val tycker jag

Skrivet av  -
Skulle aldrig välja bort mina barn, aldrig!

När jag läser ditt inlägg så verkar det som om du inte älskar din sambo, du skriver själv att han är som ett stort barn.

Om han flyttar måste jag skaffa egen bil.....

skulle du ha kvar en sådan stor jätte bebis och låta ditt eget barn flytta för bilens skull, eller....

Ut med honom och låt dina barn vara lyckliga med en lycklig mamma, utan honom!
 

Alltid barn före partner är min

Skrivet av  Ullet bf 15/7
paroll! Inget barn ska bli bortvalt för min del, för att jag ska ha ett förhållande. Jag avundas inte din situation men jag tror du måste ta o fokusera, är ditt förhållande värt ditt barn? Jag skulle inte vilja ha mitt barn hos fosterfamilj för att min sambo inte funkade. Ta en rejäl funderare o prata med din sambo, underligt att han inte kan skärpa sig så mkt att han kan klara av att leva i samma familj som din tonåring, det tycker jag personligen är lågt av en vuxen man faktiskt även om tonåringar kan vara provokativa.
Snacka med honom, ta det allvarligt o säg att det inte får fortsätta så här.
 

Ett mycket enkelt val!

Skrivet av  lyckligt lottad
Jag fattar inte att du ens ställer dig frågan, självfallet måste din solidaritet vara hos ditt barn och inte hos en vuxen man. Och vad är det för j...a snubbe egentligen som beter sig på det sättet mot sin styvson. DRA!
 

om det nu...

Skrivet av  bf
gällde mig hade sambon fått gå...men inte är det lätt för dig. kämpa på
 

du skriver inget

Skrivet av  Solen
om att du älskar din sambo. Bara att dina andra fyra barn ska få lättare om ni stannar ihop. Du gör dina barn en björntjänst om du inte skiljer dig. Dina andra barn lider säker också vad situationen med att ditt äldsta barn och din sambo inte kommunicerar med varandra. - mer än dom på lång sikt kommer av lida av skiljsmässan.
 

Jag tycker att du..

Skrivet av  Sofia*
..ska gå på familjerådgivning, erbjud sambon att följa med, vill han inte så gå själv. Så småningom kanske han kan tänka sig att följa med.
Som jag ser det har din sambo ingen skyldighet att agera pappa till sitt bonusbarn, men bor man i samma hus får man ju respektera varandra! Och han blir ju rollmodell vare sig han vill eller inte. Men han slutar ju inte att vara pappa till de andra barnen om du slänger ut honom, mot dem har han skyldigheter, vare sig han bort hos er eller inte.
 

ta sonen och mannen...

Skrivet av  andromeda
till familjerådgivning innan du slänger ut mannen.
 

Artiklar från Familjeliv