Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Så jävla trött på familjelivet!!!

Skrivet av Anne
Är det nån annan som känner så här emellanåt? Jag kräks på familjelivet, matlagning, städning, tvättning, plockning av alla förbannade pryalr som ligger överallt och som man halkar eller ramlar på!!!
Kräks på sambon som är så jävla trist och mesig och vidrig, kräks på ungen som skriker och tar sönder allting och jävlas med en!!!
Jag är så gråtfärdig just nu och har bara surat och skrikit och gapat hela helgen och ÄNTLIGEN IDAG fick jag vara för mig själv, nån timme, men ändå. Min trista sambo kan inte hitta på nånting själv- jag måste hela tiden jaga och tjata och gnälla på att han ska ta med sin dotter och göra nånting och lämna mig ifred!!!! Jag är så ledsen på det här, vill dra nånstans en vecka eller två men har inga pengar. FAN FAN FAN, vilket elände. Ville skriva av mig bara. Känner nån annan så här?
Svar på tråden: Så jävla trött på familjelivet!!!

Jag tror..

Skrivet av  Sofia*
.. att vi alla hamnar där ibland. Lite tid för sig sjäv behöver alla. Dessutom är det vikitgt att allt flyter i en småbarnsfamilj där det inte längre finns några marginaler. Jag tycker att du ska sluta plocka efter andra, kräv att sambon hjälper till att plocka efter barnen, man kan plocka ihäl sig på leksaker. Jag ahr gjort så att jag struntar i hur det ser ut i barnkammaren och barnen får själva bära in de saker som hamnar i resten av lägenheten. Sen tycker ajg att du ska ge dig själv tid, kan du inte anmäla dig till någon kvällskurs så du kommer iväg i bland.
Jag ahde ern period när jag tröttnade, då hängde jag upp en städlista i köket så fick den som gjort en av sakerna sätta sin signatur på den saken. Då märkte maken hur mycket jag gjorde som han aldrig såg (visserligen blev det han gjorde inte ordentligt gjort alla gånger, men det fick vara). Glöm inte att ge er två lite tid ibland också. Man tappar lätt bort varandra ch kärleken bland blöjor och nattvak, men kärleken behövs om man ska orka. Styrke kramar till dig!
 

tyvärr...

Skrivet av  Anne
finns det igen kärlek mellan oss, har väl aldrig funnits. Vi försöker stå ut bara, tills något mirakel inträffar, ha, ha!
Ikväll ska jag ut o äta med en väninnna så det lär kännas bättre redan då...tack för ditt svar. Den där listan ska jag också sätta upp, tack för ett kanontips!
 

Åhjo.... helt klart!

Skrivet av  anonym 2 barns mamma
kunde varit jag som skrev det där, just nu står allt upp i halsen på mig, min tollerans e lika med 0.
jag e sur, vresig, lättretad, irriterad på ALLT!

jag vill vara ALLT utom mamma, fru, städerska, kock & You name it!

jag vill helt ut & parta, slå mina lurviga, träffa nya människiskor, va bland vänner!

ALLT!!!!!!!!!

så du är inte ensam.
jag ska fylla 30 snart!
 

har gjort

Skrivet av  maria65a
Visst har jag kännt så men numera förväntar jag mig inte att någon ska "ge" mig tid utan jag tar för mig, dvs jag tar egentid 5-6 dagar i veckan då jag är själv, det behöver jag för att orka.
Sluta upp med att kräkas på sambon, lämna honom hemma med dottern (det går säkert bra) och lämna bostaden och gör något som du tycker om. Att du mår bra är ditt ansvar.
 

Jodå

Skrivet av  Vickan m EJ
Och sen när man väl gör nåt på egen hand så börjar man längta efter familjen efter bara några timmar.

Brukar även läsa dagboksanteckningarna från min tid som singel och inse att livet var mycket mer miserabelt då.
 

längtar INTE

Skrivet av  Anne
Jag längtar inte efter familjen när jag går ut, ibland kommer jag inte ens ihåg dem! Det är skönt! För annars skulle jag ju vara bunden även då jag är fri så att säga...
 

jag ska...

Skrivet av  maria65a
..åka iväg på min första ensamma semester sedan jag fick barn, åker med en väninna till Kreta 1 vecka i maj - det ser jag verkligen fram emot!
Några mammor jag känner har frågat hur jag kan åka från barnen så länge... 1 vecka? Länge? Ska bara ägna mig själv tankar under den resan, det lovar jag :-)
 

åhh

Skrivet av  marina med 2 busungar
vad jag blev avundsjuk...
det skulle jag oxå vilja göra.Tänk en hel vecka med sol och bad.

sen detta med kommentaren är ju bara löjligt. om min man hade åkt inte hade hans k0ompisar frågat honom om barnen då.

ha det så gott.
 

Så har det nog varit

Skrivet av  Vickan m EJ
för mig också nån gång. Ibland känns det som om man _bara_ är mamma och ingen egen person.
 

Så har det nog varit

Skrivet av  Vickan m EJ
för mig också nån gång.
 

Ja

Skrivet av  Maria.K
vill bara säga att jag känner igen mig till 100%.
 

Hoho

Skrivet av  Mamman
Ja jag känner igen mig. Min sambo är väl inte direkt mesig, men det är jobbigt ändå att harva omkring själv hemma dag ut och dag in i blöjbyten, grejer, matrester, smutsdisk, ren disk som ska in, tvätt och en skrikande bebisål. Trött också på att behöva be om hjälp, sambon ser inte problemen. Två timmar och handla mat själv är det närmaste jag kommer "egen tid". Hur rogivande det nu är att styra en tung kundvagn och springa fram och tillbaka i en stor mataffär. Att åka på Spa (haha) eller få barnvakt är i princip omöjligt. Vi har desssutom inga släktingar i närheten.
 

Artiklar från Familjeliv