Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ja, lite löjlig är jag nog

Skrivet av Meor m Filip -98
Mitt problem är som följer...Har en son, sex år, som är galen i pokemon. Han ock kompisarna samlar på kort och byter och sånt. Han blir jätte glad när han får bra kort, sitter och sorterar och håller på. Sen byter de ju kort, och varje gång när han kommer tillbaka från kompisarna har han bytt bort alla "bra kort". Frågar varför han gör det, för han får aldrig några med höga poäng tillbaka. "Nej, XX vill inte ge bort sina bra kort" är svaret när jag frågar varför. Frågan är väl egentligen, hur löjlig är jag som blir irriterad över detta ;)? Antar att jag känner det som att han blir lurad eller nåt, kan inte riktigt förklara.
Kan jag få era åsikter?
Svar på tråden: Ja, lite löjlig är jag nog

Det tycker jag han blir!

Skrivet av  ...
Förstår din oro för jag hade det likadant själv. Jag gjorde så att han absolut bara fick ta med sig "byteskort" och aldrig sitt album. Det var inte kul längre då för han får inte vara med och byta längre. Men han har hedern i behåll tycker jag. Hellre att jag är lite löjlig än att de får skratta bakom ryggen för att de lyckats lura honom. Håller på dig!
 

Ursäkta

Skrivet av  Ewa
dotterns nick! (hon är egen medlem härinne) Ewa heter jag.
 

Jo...

Skrivet av  Meor m Filip -98
...jag har också tänkt på det, men sen har jag frågat mig - varför har han korten då om det inte är för att byta med och sånt. Om han nu inte är så intresserad av poängen utan mer av...Hur de ser ut eller nåt, vad det nu är... varför ska jag bli irriterad? Inte för att jag kan låta bli men...;)
 

Tycker inte...

Skrivet av  Pepparkakan m 2 grabbar + bf juli
du är löjlig, förstår dig precis. Man är ju rädd att han skall bli lurad och också att ens barn liksom inte vågar säga ifrån utan tror att det måste byta bort sina bra kort för att duga. Lite luddigt men jag tror du förstår... Har tyvärr inga tips annat än att prata med honom om det.
 

Vi pratar och pratar...

Skrivet av  Meor m Filip -98
Har precis pratat igen, försöker låta oberörd och frågar lite om vad de har gjort och så. Frågade om han känner att han måste byta bort dem eller...
-Nej det gör jag inte. Men P bytte bort sitt bästa kort till S, men det gör han inte med mig....
Och så började han gråta.
Då brister ju mammahjärtat :(
Men oftast säger han att han inte är ledsen eller känner att han måste byta bort.
Så då blir jag ju orolig att det är jag som överreagerar och blåser upp saken...Suck...;)
 

Läste detta

Skrivet av  71:an Nika
efter att jag svarat. Lyssna på att han säger att han inte känenr sig ledsen. Han säger ju att han inte känner sig tvingad att byta. Förstör då inte det roliga för honom genom att fråga om hans byte och värdet på korten.

jag förstår att du blir lite bekymrad, men jag tycker nog att det är i onödan.
 

Jag tycker inte att

Skrivet av  71:an Nika
du ska lägga dig i hur de spelar. Har själv en sexåring som älskat pokemon och han har ibland bytat så att han har fått mycket sämre kort, men han har inte brytt sig om det,eftersom han har velat ha just de korten och då har det inte spelat någon roll att de han har gett bort har varit mer värdefulla. Vi har aldrig lagt oss i hur han spelar och byter kort, men jag har ju märkt att han kommer hem med usla kort ibland, men jag säger inget om det såklart.

Jag är lite allergisk mot föräldrar som ska lägga sig i barnens spel och lek och tar det så himla allvarligt och verkar känna sig kränkta när deras barn får sämre kort, eller kulor eller vad det nu är....
Min son var 4 år när han fick höra av en mamma att "han skulle ge fan i att lura hennes barn"
et gällde just pokemonkort. Det roliga var att min son inte hade en susning om vilka kort som var bäst eller sämst, han bytade bara för att det var roligt och var nöjd med alla sina kort. Mamman till dessa barn kunde inte tåla att de blev av med sina lite bättre kort till honom i ett byte och vräkte då ur sig detta.

Vad säger du själv till sonen? Låter du honom veta att han bytar tokigt? Det är kanske inte så kul att höra av mamma när man kommer hem att man gjort fel, när man kanske i själva verket är nöjd?
Varför ska man lägga sig i vilka kort de har?
Jag tycker att du ska jobba på att stärka din son istället för att bli irriterad över andra. Om han själv känner sig ledsen och lurad, så får du prata med honm om hur det fungerar med byte och att han ska vara säker på att han vill byta. Bytt är bytt och kommer inte igen, sade vi när vi var små.

Klarar han inte av att själv sätta gränser och vara nöjd med de kort han har utan att byta, så kanske han kan ha vissa kort som han inte bytar, utan behåller hemma. Hur kul nu det är, när vitsen med korten är att byta :)

 

Kloka råd! *imt*

Skrivet av  Maria.K
 

Det är ju det jag gör.

Skrivet av  Meor m Filip -98
Jag försöker stärka honom. Ofta säger han att han inte är ledsen, men sen som jag skrev högre upp kan han säga att P bytte bort sitt bästa kort till S men det gör han aldrig med mig (och börjar gråta).

Jag säger att han bestämmer precis över sina egna saker, ingen annan bestämmer över dem (inte jag, inte kompisar). Jag säger att jag vill inte att han ska vara ledsen. Han får byta precis hur han vill, men att jag undrar varför han byter bort sina bästa kort (hans egna ord) när han sen blir ledsen (ibland) för att han aldrig får deras bästa tillbaka.

Och nej, jag skulle aldrig säga åt hans kompisar att "ge fan i att lura min son". Däremot har jag vid nåt tillfälle hört att kompisen sitter och tjatar på min son att han vill ha ett kort, varpå sonen säger nej och han fortsätter tjata och tjata...och tjata. Då har jag gått förbi och sagt (absolut inte otrevligt) att han får lyssna på Filip om han inte vill byta bort kortet helt enkelt.

Som sagt, för mig spelar det NATURLIGTVIS inte nån som helst roll om korten har höga poäng eller inte. Det jag blir ledsen över är att sonen i efterhand blir ledsen för att P byter bort bra kort till S men inte till honom.

Denne P kan även komma och ringa på och säga att de ska leka till S kommer hem för då ska han gå dit. Så det hänger väl ihop.

Det är mycket mer bakom också. Han är väldigt oförskämd generellt sätt och lyssnar varken på Filip eller på föräldrar (egna eller andras). Tex, jag var ensam hemma. P ringer på, jag säger att jag är ensam, men att Filip kan komma och ringa på senare. Han säger att han ska leka på Filips rum tills han kommer hem. Nej, det går inte eftersom jag ska iväg.

-Jo, men det kan jag göra iallafall. Min mamma sa att det gick bra.
-Men jag säger att det går inte bra eftersom jag ska iväg och ingen kommer att vara hemma.
-Men jag ska leka med Filips pokemonkort ju!
-Det för du göra när han är hemma
-Nej, jag vill göra det nu!

Etc...Oj vad långt det blev...;) Sorry. Ja, det var bakgrunden. Kort och gott - nej jag säger inte att han gör fel, jag frågar om han känner sig tvingad att byta eftersom han ibland blir ledsen efteråt när han upptäcker att de andra kompisarna byter bra kort mellan varann, men inte med honom.