Dilemma om faderskap

Dilemma om faderskap
Skrivet av	Mo
Vi har precis bytt dagis och nu inser jag att vi har glömt säga att sambon inte är biologisk pappa till dottern. Hon vet naturligtvis själv att hon har en till pappa och hela den biten, men eftersom pappan ifråga inte intresserar sig alls (har aldrig ens träffat henne, sista brevet fick hon vid 6 månaders ålder) och vi har bott ihop med min sambo sen hon var ett år har det blivit så att hon ser honom som och kallar honom för pappa. Det är alltså inte någon hemlighet att han inte är biologisk pappa, men nu kom jag ihåg att jag faktiskt glömt säga det på dagis. Eftersom jag är ensam vårdnadshavare för henne har jag och sambon skrivit på alla papper (avgiften baseras ju på bådas inkomster oavsett biologi när man bor ihop). Hur ska jag göra? Det är ju lite svårt att säga bara så där i förbifarten...Men samtidigt...Åsikter?
Svar på tråden: Dilemma om faderskap

Varför är det svårt?
Skrivet av Tonårsmamma
Just på dagis har dom varit med om den situationen och tycker inte att det är speciellt konstigt. Tala om det när du hämtar på dagis idag efter jobbet. Fråga om det är något speciellt du behöver fylla i, men troligen inte.

Svårt och svårt....
Skrivet av Mo
Det är det ju inte, men jag menar att det känns lite märkligt att efter 5 månader eller vad det nu är säga -jo förresten, L är egentligen inte dotterns biologiska pappa Bara så där i hallen vid hämtning. För det är ju just det att det inte är någon hemlighet att det är så, men att jag glömt. Det hade varit en sak under inskolningen när man sitter ner och pratar och sånt, men nu är det mitt i stressen när man hämtar/lämnar. Känns bara märkligt, jag menar vad ska hon svara? -jasså? Jaha... Och sen "hejdå då, ses imorgon!" ;)


Säger samma sak till dig....
Skrivet av Mo
Hittade inte riktigt orden innan, läs mitt svar till maria nedan "Tack!" så har du ett ordentligare svar varför det är svårt att ta så där i förbifarten.

Jag tycker inte....
Skrivet av Emma
att man egentligen behöver göra en så stor grej av det. Du kan väl bara säga till dem i förbifarten att hennes biologiska pappa är ute ur bilden, att hon vet att han finns, men att sambon är den riktiga pappan? Det tycker inte jag är så konstigt iaf.

:)
Skrivet av Mo
Ja, som sagt var. För oss är det inget dramatiskt avslöjande. Men att få in det i den vanliga konversationen vid hämtning/lämning är problemet... Det är det som är grejen, hur rör man sig från prat om extra kläder till "jo, dotterns BIOLOGISKA pappa är ju..."


Förresten
Skrivet av Mo
Hittade inte riktigt orden när jag svarade dig, läs mitt svar till maria nedan ("Tack!) så har du svaret varför det inte går att ta i förbifarten...

Jag är kanske ganska försiktig..
Skrivet av Emma
Men jag tycker att det är otroligt fräckt av folk att fråga vidare i det läget. Det är ju, för vissa, en jättekänslig situation, som andra inte har med att göra. Och jag menar inte att man ska ta det i förbifarten, utan mera säga: Jag ville bara berätta att vi inte har någon kontakt med tjejens biologiska pappa, och det funkar bra. XX är hennes riktiga pappa.

Ja...
Skrivet av Mo
Jag förstår verkligen inte hur de tänker. Ibland blir jag bara full i skratt, ibland blir jag ledsen och ibland kränkt. Svårt att hantera är det i allafall. Jag får se hur jag gör...:) Tack för svaret iaf.


Varför ska dagis veta
Skrivet av maria
vem som är bilologisk pappa har aldrig förstått det ,För just i din situation med en närvarnde och delaktig pappa till din dotter, Så är det väl han som räknas för dagis hämta lämna info mm Hela den biten är det ju han som är delaktig i , Att din dottern vet räcker , som jag ser det har dagis ingen nytta av kunskapen . Om din dotter skulle nämna att hon har en annan pappa så är nog daigis vana vid det biten , Men jag skulle inget sagt , just för att betona din sambos viktiga roll i dotterns liv -för henne är han pappa , då duger det åt dagis med,

Tack!
Skrivet av Mo
Jag känner ju också så faktiskt, det är svårt att som föreslagits ovan att i förbifarten berätta det eftersom det kommer alltid en massa efterfrågningar. Vilket leder till att jag måste stå till svars för mina val, och varför har jag låtit pappan "smita undan sitt ansvar" (för det är ju alltid jag som får skulden...), varför har jag inte tvingat honom att hälsa på sin dotter?, är jag inte ganska hemska mamma som låter min dotter gå igenom livet utan att hon får träffa sin pappa (som om jag hade något val...). För det är väl egentligen det som är problemet. Det går inte att säga i förbifarten, eftersom att det leder utan undantag till att jag måste förklara hela situationen och försvara min ståndpunkt. På inskolningen på förra dagis sa jag det med en gång för att undvika missförstånd, vilket ledde till att jag var tvungen att diskutera väldigt personliga saker med dagispersonalen "jasså, jaha...Men var ni tillsammans då när du blev gravid då? Och han vill inte träffa dottern?? Jasså, varför det då? Men hur har du försökt hålla upp kontakten? Betalar han underhållsstöd iallafall då?" Och det känns väl inte så roligt att ta i dagishallen. Eller nån annanstans heller för den delen. Det är fantastiskt vad människor i all välmening säkert känner att de måste fråga när man säger att pappan inte vill/kan ha kontakt med sitt barn. Jag menar "var ni tillsammans när du blev gravid"??? Är det nåt du vill diskutera annat än med nära vänner? Nu svävar jag visst iväg lite ;) sorry. Tack för svaret iallfall!

Jag håller med Maria..
Skrivet av Ursula bf 24/1
varför säga någonting alls om det inte finns några praktiska skäl till det. Trist att människor ställer sådana respektlösa frågor om saker som inte angår dom.


Ja, visst är det märkligt!
Skrivet av Mo
Innan man skulle fråga någon som inte har samma situation som mig liknande frågor. Jasså, ni har barn ihop, hur länge hade ni varit ihop innan ni bestämde er för det då? Blev han glad när du berättade? bla bla. Det värsta är att jag tror inte att de fattar hur respektlöst det är, de blir nog bara ställda och vet inte vad de ska säga. Visst kan man bli nyfiken men man tänker ju efter innan man frågar så pass personliga saker. Tänk tex om det nu hade varit ett One night stand eller kanske tom en våldtäkt?? Hur roligt skulle det vara att behöva vara att prata om/unvika svara på?

Om vi säger om
Skrivet av maria
din sambo hade adopterat dottern , vilket han ju har i praktiken men inte på papperet Hade du berättat då. jag tror inte det , Som jag skrev tidigare det är honom hon kallar pappa den enda pappa dagis har någon praktiskt nytta av, Jag tycker du ska strunta i dagis , dottern vet det räcker ,

Jag har läst
Skrivet av Mia A
allas inlägg och dina svar. Jag tänker två saker: 1. Jag tycker absolut inte att det bör/måste ske sådär i förbifarten att du berättar. Snart är det säkert dags för ett utvecklingssamtal om din dotter med en i personalen och då passar det väl utmärkt att ta upp. Jag är säker på att personalen inte kommer lägga några som helst värderingar i huruvida bio-pappan har valt att ha kontakt eller inte, så oroa dig inte för det. 2. Eftersom du har ensam vårdnad så är det nog faktiskt viktigt att dagis får reda på att din sambo inte har formell vårdnad om flickan. Dessutom så brukar man få ange vem man har gemensamt betalningsansvar med i blanketten för inkomstuppgift. Vi har haft dagis i två olika kommuner och på båda inkomstuppgiftblanketterna (iih långt ord) så var det olika rutor man skulle fylla i ifall den gemensamt betalningsansvarige var barnets bio-pappa eller om det var någon annan. Om din blankett hade det också så har du ju redan angett det där.


Oj oj oj...
Skrivet av Mo
Först och främst så är jag helt övertygad om att jag (återigen) kommer att få förklara situationen. Har hittills inte hänt en enda gång att någon bara har accepterat faktum utan att jag har fått förklara hur det ligger till. Jag har inget emot det om det är befogade frågor men när helt okända människor (tex dagispersonal) tycker att det är ok att fråga om jag var tillsammans med personen i fråga eller inte tycker jag är att gå för långt. Dessutom är det inte alls ovanligt att folk frågar "vad har _du_ gjort för att hålla kontakten då"? Så får jag försvara mig lite och förklara att jag har verkligen gjort ALLT i min makt för att få relationen att fungera bla bla...Och sen frågan om underhållsstöd kommer oftast med också, som att privatekonomi är helt oproblematiserat ämne. Suck... Men värst är ändå att diskutera sexliv/förhållanden som sagt. Hade vi varit tillsammans länge? Var det ett one night stand? Varför valde jag att bli ensam mamma? Varför varför varför...Vem har med det att göra?!?

Ställer verkligen folk dessa frågor
Skrivet av Mio
eller är det så att du bara går omkring och är rädd att folk ska fråga det ? Själv undrar jag aldrig huruvida deras gamla förhållade var ett sk. ONS eller var? när? hur och varför? Tror inte folk bryr sig .Är det inte bara dina hjärnspöken och du som förstorar upp det . Det är väl mer en grej du kan säga bara sådär i förbifarten då tycker jag ,precis som någon ovan föreslog ,om du nu känner att det måste sägas. Jag menar ,hur många barn bor väl inte med andra än de de har biologiska band med .No big deal.

Ja, annars skulle jag inte skriva det.
Skrivet av Mo
Hjärnspöken har jag inga tack så mycket. Frågorna ovan är direkt tagna ur "verkligheten", av dagispersonal, kollegor, vänners föräldrar you name it. Jag är definitvt inte "rädd" för att någon ska fråga, jag står för mina val. (Den som borde skämmas är väl pappan som inte tar sitt ansvar?!) Däremot tycker jag att det är jobbigt att folk inte fattar när de klampar in på privat område och börjar fråga om relationer/sex/ekonomi/varför valde du att bli ensam mamma etc. Visst det är sånt jag kan prata om med vänner, inte vem som helst. Nej, det är inte ovanligt att barn inte bor med sina bio föräldrar. Däremot är det mer ovanligt att de aldrig ens har träffats eller har någon som helst kontakt. Därav frågorna. Jag skulle heller aldrig fråga någon jag inte känner om deras privat liv som "hur länge hade ni varit tillsammans" tex. "blev han inte glad när du berättade att du var gravid?" "har han fått se kort på henne"? "det kanske skulle underlätta för honom om han fick träffa henne och anknyta"? (som om jag hade nåt val som sagt...) Men det är absolut inte ovanligt att jag får de frågorna när jag berättar det för någon. Och många fler också för den delen. Jag har varit väldigt öppen och svarat på alla frågor just eftersom att jag står för det jag valde, men samtidigt är det rätt trist att behöva motivera och försvara det inför obehöriga. Särskilt om det ska ske "i förbifarten" i dagis hallen. Skillnaden verkar vara som sagt att det är så märkligt att han inte har träffat sin dotter, och hur kommer det sig? Varför ingen kontakt alls?


Nämen OJ!
Skrivet av maisy
Jag har lite samma som du, d v s min (fd) sambo är inte biologisk pappa till min äldsta son, däremot är han social pappa, om det nu finns nåt sånt ord. Nu har jag inte haft problem med att de har trott att han skulle vara sonens biologiska pappa, för det är helt uppenbart rent utseendemässigt att han inte är det. Men i alla fall, jag tycker att du borde berätta det. Det kan som nån annan sagt vara bra för förskolepersonalen att veta att din man inte har formell vårdnad om barnet. I vissa fall spelar ju sånt roll. Sen tycker jag att det kan vara bra för din dotter att personalen vet det så att de kan bemöta henne rätt i ev. frågor som kommer upp (kan ju vara allt mellan himmel och jord; hur barn blir till - hon kanske vill berätta att det inte är hennes "sociala" pappas spermier som "gjort" henne - genetiskt arv o. s. v.). Jag har aldrig haft problem med den typen av närgångna frågor som d fått (ifrågasätter dig inte, dock, tror på dig och tycker att det låter hemskt). Den enda frågan jag har fått från dagis är om de typ ska "se upp" för någon, d v s om det fins någon kidnappningsrisk, men det gör det ju inte, snarare tvärtom.

Glömde
Skrivet av maisy
Jag skulle nog inte säga det i hallen vid hämtning eller lämning. Jag skulle ta upp det på ett utvecklingssamtal. Om det är långt till nästa utv.samtal skulle jag kanske be om ett samtal. Kanske säga kort att du skulle vilja bestämma tid för ett samtal för att det är nåt du skulle vilja prata om, inget viktigt (för det är det ju inte egentligen), men ändå, liksom.

Ja, visst
Skrivet av Mo
det är en poäng. Utvecklingssamtal blir det nog inte fler av (börjar 6års till hösten). Eller har man ett på våren också? Jag ska definitivt inte glömma det när hon börjar där iallafall, så slipper jag sitta och fundera över det ;)


Vad brukar du svara?
Skrivet av Malinau
Jag får intrycket av att du är en tålmodig person, men någon gång måste du väl ändå ha markerat gränsen? Beror ju också på hur folk frågar och i vilket sammanhang.

Jag brukar svara
Skrivet av Mo
så mycket som jag känner för, men jag tycker att det är jobbigt när de fortsätter att fråga ändå. Mest pinsamt för att personen ifråga är så totalt okänslig för andras integritet. Jag har markerat att jag inte känner för att gå in på ovidkommande detaljer, samtidigt som jag känner att det ibland kan vara av vikt att ge lite bakgrund.

tycker du
Skrivet av Solen
har fått bra svar. Bara en sak till: Jag tror inte riktigt fattar vad dom gör när dom ställer så många närgående frågor. När någon nästa gång frågar, tycker jag du ska säga något i stilen: Tro mig, jag har gjort ALLT för att min dotter och den biologiska pappan ska ha en kontakt. Och om dom frågar vidare, säg: Jag tackar för ditt engagement. Som sagt, har jag gjort prövat absolut allt som stod i min makt. Men om pappan vägrar helt, så funkar det inte.


Jag säger ju det
Skrivet av Mo
Jag har verkligen gjort allt! Men det verkar ändå som att jag ser ut som jag behöver lite mer tips hur man kan göra eller nåt. Jag tror inte heller att de fattar hur kränkande frågorna kan kännas beroende på sammanhang och grad. Jag tror att de känner att det är synd om min dotter (och i viss mån mig, stackars ensamma mamma) och i all välmening försöker "fixa problemet" helt enkelt. Lite av fenomenet att börja babbla (utan att tänka innan)mer när man blir lite ställd och försöker verka oberörd.

Dilemma om faderskap

Varför är det svårt?

Svårt och svårt....

Säger samma sak till dig....

Jag tycker inte....

:)

Förresten

Jag är kanske ganska försiktig..

Ja...

Varför ska dagis veta

Tack!

Jag håller med Maria..

Ja, visst är det märkligt!

Om vi säger om

Jag har läst

Oj oj oj...

Ställer verkligen folk dessa frågor

Ja, annars skulle jag inte skriva det.

Nämen OJ!

Glömde

Ja, visst

Vad brukar du svara?

Jag brukar svara

tycker du

Jag säger ju det

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information