Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

svärdotter/svägerska?

Skrivet av Sydney
Du som skrev här dagen efter julafton om din svärmor som hade sagt saker till dig om din barnuppfostran. Hur har det gått för dig?

Har tänkt på dig då jag inte heller kommer så bra ihop med min svärmor!
Lite nyfiken bara att höra hur allt har löst sig!

Kram

Svar på tråden: svärdotter/svägerska?

Har svarat dej inne på OÄF. imt

Skrivet av  svärdotter/svägerska
,
 

Såg det! Har svarat dig där! IMT

Skrivet av  Sydney
.
 

Svarar här med! Tycker att du ska...

Skrivet av  Sydney
...ska fortsätta vara den där klämkäcka, glada tjejen som du säger att du är! ;)
Det är definitivt din svärmor det är någonting fel med, vad vet jag inte!

Tycker att du ska vara stolt över att vara hemma med dina barn och gör alla saker du faktiskt gör med dom...önskar att jag hade samma "go" som du när det gäller barnen! ;)

Sen vet jag även att när det kommer till svärmor så är det inte alltid lätt och om någonting har sagts eller gjorts så tar man nästa kommentar 10 ggr hårdare. Man sitter nästan på helspänn och tar nästa kommentar hårdare och undrar vad hon menade med det?
Jag vet av erfarenhet... ! ;) Jag iallafall kan nog lätt bli lite "överkänslig"...

Jag har tänkt på dig och jag undrar även lite vad din man säger? Vad har han sagt eller gjort? Vad tycker han om det hela?

Jag tycker nämligen att min man är en stor mes när det kommer till hans mamma! Hans mamma och jag kommer nämligen inte så bra ihop eller rättare sagt jag har inte kommit så bra ihop med henne av diverse orsaker...! Hon ringde häromdagen för att ställa allt "tillrätta" (hon ville vi skulle komma på julafton, vilket vi inte gjorde)och när jag berättade vad jag tyckte var fel med vårat förhållande och för att försöka lappa ihop allt fick hon taggarna utåt och så fick jag en hel skopa (eller snarare 10) tillbaka! Jag var kall och okänslig, en dålig värdinna och gudarna vet allt...

Fick minsann höra att jag INTE kan älska min man, vi lever i ett helt kärlekslöst förhållande osv. När hon gav sig in på hur vi har det hemma (har det f ö väldigt bra!) så blev jag riktigt förbannad och jag blir ännu mer förbannad på min man som inte vågar säga halv sju 30 till sin mamma!

Enligt honom så är det här någonting som svärmor och jag startat så han vill inte ha någon del i det. Jag förstår honom (han hamnar ju i mitten), men samtidigt så blir jag ledsen över att han "inte vill ta mitt parti"! Lite svår sits det där...!
Hans mamma öser skit över mig för honom och jag öser skit över hans mamma för honom!

Men det är en tråkig situation! Jag följer aldrig med på middagar osv längre hemma hos hans föräldrar och om dom någonsin kommer hit så åker jag hemifrån! Inte alltid lätt när man har 6 barn...

Vad händer om du pratar med henne om allt? Kan ni göra det(Utan att det blir smutskastning)?

Tänker iallafall på dig och skickar lite kramar...
*kram*