Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hur aktiv är hyperaktiv?

Skrivet av Gunilla
Jag undrar bara var gränsen går mellan aktiv och hyperaktiv? Hur aktiv får t.ex. en treåring vara utan att man kan klassa det som överaktivitet? Vad ska en treåring klara när det gäller att sitta stilla och koncentrera sig? Beskriv gärna hur era hyperaktiva barn beter sig!
Svar på tråden: Hur aktiv är hyperaktiv?

Inte bara aktivitetsnivå...

Skrivet av  mani
men också impulskontroll.
Ett hyperaktivt barn kontrollera inte sina impulser..
Våran har inte kort stubin: han saknar stubin och exploderar direkt.
 

Men vad innebär

Skrivet av  Gunilla
att inte kunna kontrollera sina impulser? För t.ex. en treåring? Barn ÄR ju per definition impulsstyrda, eller? Ta som sagt gärna exempel, även när det gäller själva aktivitetsnivån!
 

Hmmmm

Skrivet av  Andrea
svårt att ge konkreta exampel. Det är ju också lite grann aktivitetsnivån över längre tid. Dvs. om ett barn busar, går upp i varv och springer vilt omkring en stund, det kan ju alla barn göra. Men vissa gör knappt nåt annat.

Men jag ska försöka. När min son knappt var ett år, så tog han ut sig ur spjälsängen, kröp till vardagsrummet och tryckte på alla knappar på videon. När han var 1 1/2 år så tömde han alla skåp på nolltid, rev ner allt (en gång nästan TV:n), klättrade i bokhyllan. Hos läkaren försökte välte han nästan röntgenapparaten, på ett museum hade han sönder en 4000 år gammal skål. På lekplatsen kastade han allt möjligt på andra barn, i affären bet han andra barn och plockade på sig alla möjliga varor.

Men sedan också det här humöret. På vägen hem från affären, kastade han sig på marken flera gånger (så gott som varje gång). Grannerna klagade att han skrek som en stucken gris varje gång vi var i trapphuset och gick uppför trappan (han ville bli buren trots att jag hade matkassor att bära). En gång krävde han att bara han fick åka buss, alla andra skulle genast stiga av. Han rörde på sig så mycket i sömnen att jag inte kunde sova i samma säng som han. När man bara rörde på honom, så kände man detta ryckiga, nästan som reflexer.

En gång hällde han ut en hel flaska matolja i köket. Han krävde uppmärksamhet hela tiden. De här exemplen var nu från tiden fram till 3 år.
 

Tycker det är svårt

Skrivet av  Nettan
att ge nån exakt definition på aktivitetsnivån...
Främst är väl att "normalaktiva" barn klarar av att varva ner när de väl varvat upp sig , ett överaktivt barn klarar inte det utan har det väl blivit upptrissat så håller det i sig.Likväl vad gäller impulskontroll, jag kan ju iof bara hänvisa till min dotter men hon kan sitta o vara jätteglad o mitt i skrattet kan hon bli tvärförbannad o slå till nåt av syskonen utan en tanke på att hon har nåt i handen ex. gaffel,byggkloss eller annat..."normala" barn vet ju gränsen även vid tre års ålder att man slåss inte med saker o absolut inte med gafflar.
Jag har en son som är aktiv ,han är tre år, men som sagt,han är aktiv o jag skiljer noga på aktiv o överaktiv.Sonen är ett busfrö som springer mycket,ramlar mycket o har ett sjusärdeles humör men han kommer inte i närheten av min dotters kaliber. När hon var sex månader kröp hon,nio så gick hon, elva så klättrade hon ur spjälsängen o tog av sig kläderna (trots att jag satt knäppningen bak o fram) , på dagis då hon fyllt ett år så fick de flytta upp allt så att grejorna var dubbelt så högt upp som hennes längd för nådde hon inte själv så tog hon en stol o formligen rensade hyllor o väggar på grejor! Ett oräkneligt antal gånger lyckades hon rymma från avdelningen trots grind o trots vaksam personal. Listan kan göras lång...
Men sen tycker jag det syns på hennes ögon också, när hon blir uppstressad så får hon ett "tomt" uttryck i ögonen,det går inte att få ögonkontakt med henne utan hon flackar åt alla håll samtidigt med ögonen..
 

Så här var det för oss

Skrivet av  Biggan
när min son var tre år!!!
C var vaken i princip dygnet runt och AKTIV hela tiden utan en minuts paus. Med aktiv menar jag mer uppe i bokhyllan än på golvet. Det fanns inga pauser och inga stunder av lugn och ro överhuvudtaget. Jag kunde aldrig slappna av en sekund! C hade aldrig ro att äta en måltid även om det var gott...inte ro att se på tecknat på TV, inte ro att lyssna på en saga etc
När min äldste var tre år så var han förvisso också aktiv men han l e k t e med bilar, duplo, eller andra leksaker och pratade med sig själv men han gjorde inga tokigheter och jag blev inte utmattad dessutom så kunde jag läsa böcker för honom, vi kunde lägga pussel etc.
När C var tre år så kastade han allt löst som fanns...dvs böcker, leksaker, sand i sandlådan etc
Usch jag blir matt bara jag tänker på den perioden...
 

Ett exempel ...

Skrivet av  mia
på brist på impulskontroll var när min son (ca 3 år då) fastnade med handen i videon. Ganska normalt för en vanlig treåring. Han satt ganska hårt fast, tog ca 15 min att ta loss honom. Han skrek av panik och smärta hela tiden.
Jag hinner inte mer än få loss honom så sitter han där igen. Puh!!!
En "normal" treåring hade kommit ihåg smärtan och paniken och hållit sig ifrån videon ett tag, men inte...
 

Jag har inga facit

Skrivet av  Mamma jag
Men båda mina barn har alltid varit överaktiva.
Äldsta flickan sov nästan aldrig som baby, kändes det som. Jag fick natta henne i flera år, för somna bara för att man är trött gick ju inte!
Grannen tyckte synd om mig när jag vid 10-tiden på kvällen gick ut med henne (9-10 mån gammal)i barnvagnen bara för att få henne att slappna av, och då vred hon sig som en korkskruv i 20 minuter i alla fall innan hon ens satt still!Hände ju inte varje kväll.När vi var på öppna förskolan fanns det två stycken 2-3-åringar som inte kunde sitta still när vi hade sångsamling(en kort på ca en halvtimme, där rörelsesånger och upp och hoppa ingick). Vi mammor sa
till varandra att det var tur att vi hade varann, för ensam skulle man känna sig så usel...bara min unge som...Hon satt aldrig i knä, la huvudet mot min axel.
Alltid glad pigg och charmig! Men snäll.
Sonen klättrade upp på köksbordet via stolen innan han kunde gå! Han såg aldrig att det låg skor i hallen utan gick bara rakt på, tvärs över allt.(Dottern däremot parerade och gick slalom) Vi hade lärt oss av dottern och han slutade sova middag som knappt tvååring. Till skillnad från henne så är han också väldigt impulsiv och aggresiv, särskilt nu när han börjat skolan. Han ska kanske utredas nu...vi har lärt oss så mycket av att leva med aktiva barn att vi kanske väntat för länge med utredning. Vi har lite för mycket tålamod och kunskap.
En stor skillnad som jag märkt är att de som tror sig ha överaktiva barn, aldrig får kommentarer eller höjda ögonbryn när barnen härjar, det anses av andra som normalt aktiva barn som man hellre ler lite gulligt åt.
De som verkligen har överaktiva barn, får också ofta höra kommentarer: - Det är ju helt otroligt, nu är han där igen, får du aldrig lugn och ro?
Är han så här varje dag? Hinner du göra någonting annat, jag menar jag får ju lite paus på kvällen när min lille har somnat? Här var det en pigg liten en!!
Jag förstår inte att du orkar!
Mina barn har varit otroligt charmiga, men visst har jag märkt att det inte bara är jag som tycker de är aktiva...och jag har ställt mig själv samma fråga som dig. Inte kanske vad är normalt, för att mina låg utanför normalgränsen visste jag, utan hellre:
-När är man normalt överaktiv och när är man sjuk?
Det svaret vet vi ju inte än, eftersom sonen inte är utredd. Detta blev långt.